Suchergebnisse

This essay was delivered as a speech by the outgoing president of the Swedish Sociological Association in connection with the bi-annual Sociologidagarna in Uppsala 16–18 March 2022. Guitar playing and sociology has many things in common, including how competence and skills are achieved. Based on everyday observations, four generalised stages in learning are outlined, that apply equally to guitar playing and sociology. To clearly differentiate each successive stage in the learning process, innovative analogies to bird life was used. In chronological order from novice to genius, the following separate stages of learning were identified: the birdhouse, the magpie, the lyrebird, and the nightingale. The birdhouse is characterised by surprise, confusion and almost total inability or ignorance, whereas the most prominent features of the magpie is curiosity, high energy and repetition. The lyrebird is occupied by imitation, self-centring and identity creation, whereas the nightingale shows clear signs of excellence and genuine innovation. Few guitar players and sociologists make the move from lyrebird to nightingale.

När jag skriver detta har vi nyligen fått veta att regeringen släpper pandemirestriktionerna. Det är glädjande på flera sätt. För vår del innebär det att vi nu vet att vi kan hålla Sociologidagarna 2022 i Uppsala på plats. Konferensen är planerad till 16–18 mars och efter all tid vi spenderat vid våra skärmar är det en välbehövlig nyhet att Sveriges sociologer nu kommer att kunna träffas som innan pandemin.

I samband med Sociologidagarna har nuvarande styrelse suttit sina två år, och på årsstämman i mars kommer en ny styrelse att väljas. Jag vill därför ta tillfället i akt och utrycka ett stort tack till styrelsen för deras arbete under de två år som gått. Detta inbegriper Martin Berg, Oskar Engdahl, Denis Frank, Emelie Larsson, Arvid Lindh, Magdalena Kania Lundholm, Lena Karlsson, Åsa Lundqvist, Erika Willander och Fredrik Palm. Jag vill också tacka Lena Sohl och Magnus Wennerhag för deras arbete med förbundets tidskrift.

Pandemin har inneburit att styrelsen inte har kunnat mötas rent fysiskt. Vi har dock regelbundet mötts digitalt och fortsatt arbeta för att utveckla förbundet. Trots pandemin har arbetet i styrelsen flutit på och fungerat mycket bra. Alla ledamöter har visat prov på god lyhördhet för olika idéer och hög samarbetsvilja. Det har varit ett nöje att under två år leda denna styrelse.

Vi önskar den nya styrelsen som kommer att utses på årsmötet lycka till, och hoppas att ni också får två roliga och produktiva år med förbundet.

Hälsningar
Kenneth NelsonOrdförande för Sveriges Sociologförbund

Terminen lider mot sitt slut och vi blickar fram emot Sociologidagarna 2022, 16–18 mars i Uppsala. Anmälningstiden för papper är nu stängd och vi är överväldigade av det stora gensvaret i sociologisverige. Mer än 300 personer har anmält sig till konferensen. För många av oss kommer det bli ett kärt återseende efter en lång tid av hemmasittande arbete. Vi får verkligen hålla tummarna för att pandemin inte sätter käppar i hjulet, så som den tyvärr gjorde i samband med Sociologidagarna i Stockholm 2020. Tänk om vi då visste att pandemin inte skulle vara över än.

Från förbundets sida är vi väldigt glada över det engagemang som Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet visar i planeringen inför Sociologidagarna. Vi är övertygande om att det kommer att bli ett lyckat arrangemang, inte minst för att vi har två jubileer att fira. För er som inte känner Uppsalasociologen utan och innan, är det värt att notera att Uppsala universitet, som första lärosäte i Sverige, utlyste en professur i sociologi strax efter andra världskriget. Tjänsten gick till Torgny T. Segerstedt. Nästa år fyller vår första professur i sociologi 75 år.

Sociologidagarna i Uppsala kommer också markera en milstolpe för förbundet. Det är då exakt 60 år sedan förbundet hade sitt första årsmöte och fick sin första ordinarie styrelse. Harald Swedner blev vår första valda ordförande. Swedner erhöll sedermera Sveriges första professur i socialt arbete, vid Göteborgs universitet.

Våra medlemsinstitutioner är just nu i full färd med att nominera kandidater till Sociologförbundets pris till nydisputerad forskare i sociologi för bästa sociologiska avhandling för åren 2020–2021. Valberedningen inför årsstämman 2022 utser en bedömningskommitté mot bakgrund av de nomineringar som kommer in till förbundet. Förbundet har rekommenderat medlemsinstitutionerna att följa en ordning där prefekt nominerar efter beredning av handledarkollegium (eller motsvarande). Varje institutionsmedlem får nominera max två avhandlingar.

Sedan 1994 har Sociologförbundet dessutom ytterligare ett pris för synnerligen värdefull sociologisk forskning: Torgny T. Segerstedts pris för bästa artikel i Sociologisk Forskning. Detta pris administreras av tidskriftens redaktion, och ingen nominering krävs. Båda prisen anslås och delas ut på Sociologidagarna i Uppsala. Förutom äran får vinnarna även en blygsam prissumma.

Slutligen vill vi rikta uppmärksamhet mot det Nordiska sociologförbundet och våra isländska kollegor som bjuder in till konferens i Reykjavik, 10–12 augusti 2022. Mer information finns på vår hemsida www.sverigessociologforbund.se liksom på https://nordicsociologicalassociation.org/.

Hälsningar

Kenneth Nelson
Ordförande för Sveriges Sociologförbund

The Swedish welfare state has been subject to a substantial re-organization in recent decades, not always recognized in the international literature. Almost every area of social policy have changed, often in the downward direction and with potential far-reaching consequences for the social sustainability of the Swedish welfare state. In this research note, I discuss significant changes to Swedish social policy and place the reorganization of the Swedish welfare state in an international perspective. Focus is on old-age pensions and unemployment benefits. Both areas are characterized by significant changes.

Material deprivation is high on the political agenda in Europe and part of the agreed benchmarks in the EU social inclusion process. This study analyses the link between social assistance benefit levels and material deprivation in European countries. It is shown that the relationship between assistance and deprivation is negative, indicating that material deprivation is less extensive in countries with higher benefit levels. The influence of other relevant contextual effects does not change this relationship to any serious extent. There was no clear effect of public services or active labour market policy on material deprivation, factors essential in the EU discussion on poverty and social inclusion. The results demonstrate that the role of social assistance in combating material hardships should perhaps be strengthened in future EU policy frameworks. The empirical analyses are based on data from the EU-SILC and the SaMip dataset, covering 26 European countries.

Nelson K. Social assistance and minimum income benefits in old and new EU democraciesInt J Soc Welfare 2010: 19: 367–378 © 2009 The Author, Journal compilation © 2009 Blackwell Publishing Ltd and the International Journal of Social Welfare.In this article, social assistance developments are analysed in a large number of European Union (EU) member states, including European transition countries and the new democracies of southern Europe. The empirical analysis is based on the unique and recently established SaMip Dataset, which provides social assistance benefit levels for 27 countries from 1990 to 2005. It is shown that social assistance benefits have had a less favourable development than that of unemployment provision. Hardly any of the investigated countries provide social assistance benefits above the EU near‐poverty threshold. Social assistance benefit levels have not converged in Europe. Instead, divergence can be observed, which is due mainly to lagging developments in eastern and southern Europe.

La stagnation et l'austérité des politiques sociales de ces dernières décennies suscitent un fort regain d'intérêt et de préoccupation pour la littérature relative à l'Etat providence. La présente étude se penche sur les différences dans l'évolution des prestations sous condition de ressources et des prestations d'assurance sociale. Elle aborde les questions liées à la mesure de l'austérité des politiques et à la vulnérabilité des prestations sociales. On distingue deux hypothèses contradictoires: l'une affirme que l'évolution des prestations sous condition de ressources ressemble à celle de l'assurance sociale; l'autre, plus récente, soutient que l'évolution des prestations sous condition de ressources épouse un profil singulier. Les analyses empiriques se fondent sur des données institutionnelles concernant le niveau des prestations sociales. l'étude montre que l'assurance sociale a plus de chances de survivre aux périodes d'austérité et que la vulnérabilité des prestations sous condition de ressources est liée à l'organisation des prestations d'assurance sociale.

Stagnation und Abbau sozialpolitischer Maβnahmen in den vergangenen Jahrzehnten erregten beträchtliches Interesse und Sorgen in der Fachliteratur über den Wohlfahrtsstaat. Die vorliegende Studie untersucht Unterschiede bei der Entwicklung von bedürftigkeitsabhängigen und Sozial‐versicherungsleistungen. Es werden Fragen zur Messung des Rückzugs der Politik und zur Abbauanfälligkeit der Sozialleistungen behandelt. Zwei rivalisierende Hypothesen zeichnen sich ab: Nach der einen ähnelt die Entwicklung von bedürftigkeitsabhängigen Leistungen derjenigen der Sozialversicherung; nach der anderen, neueren Hypothese folgt die Entwicklung bedürftigkeitsabhängiger Leistungen einem eigenen Muster. Die empirischen Analysen beruhen auf institutionellen Daten auf Ebene der Sozialleistungen. Es wird gezeigt, dass die Sozialversicherung Zeiten des Rückzugs leichter überstehen kann und dass die gröβere Abbauanfälligkeit von bedürftigkeitsabhängigen Leistungen mit der Organisation der Sozialversicherungsleistungen in Zusammenhang steht.

Las publicaciones sobre el Estado providente han manifestado un interés y una inquietud considerables por el estancamiento y la contracción de las políticas sociales en las últimas décadas. En el presente estudio analizaremos las diferencias entre la evolución de las prestaciones con comprobación de recursos y la evolución de las disposiciones del seguro social. También examinaremos cuestiones relacionadas con la evaluación de la contracción de las políticas y la vulnerabilidad de las prestaciones sociales y discerniremos dos hipótesis contradictorias. Según la primera, la evolución de las prestaciones con comprobación de recursos se asemeja a la del seguro social. La segunda hipótesis, más reciente, afirma que la evolución de las prestaciones con comprobación de recursos sigue su propio curso. Los análisis empíricos se basan en datos institucionales sobre el nivel de las prestaciones sociales. Por último, demostraremos que el seguro social tiene mayores probabilidades de sobrellevar los períodos de racionalización y que la mayor vulnerabilidad de las prestaciones con comprobación de recursos se relaciona con la organización de las disposiciones del seguro social.