The EU Renewable Energy Strategy (RES) Directive requires that each member state obtain 20% of its energy supply from renewable sources by 2020. If fully implemented, this implies major changes in institutions, infrastructure, land use, and natural resource flows. This study applies a political geography perspective to explore the transition to renewable energy use in the heating and cooling segment of the Swedish energy system, 1980–2010. The Nordic welfare model, which developed mainly after the Second World War, required relatively uniform, standardized local and regional authorities functioning as implementation agents for national politics. Since 1980, the welfare orientation has gradually been complemented by competition politics promoting technological change, innovation, and entrepreneurship. This combination of welfare state organization and competition politics provided the dynamics necessary for energy transition, which occurred in a semi-public sphere of actors at various geographical scales. However, our analysis, suggest that this was partly an unintended policy outcome, since it was based on a welfare model with no significant energy aims. Our case study suggests that state organization plays a significant role, and that the EU RES Directive implementation will be uneven across Europe, reflecting various welfare models with different institutional pre-requisites for energy transition.
In all parts of the world the sea is a source of life, of energy, of food, of commerce, of fun. Its water, wind, and waves are all in demand – as a playground for pleasure-seekers and nature-lovers, as a highway for international commerce, as a home for unique communities of wildlife and people. All this is also true for the Bothnian Sea, a part of the northern European Baltic Sea between Finland and Sweden. The Bothnian Sea is used by two neighbouring highly developed societies. There are many demands on its resources, and its open spaces are highly coveted areas for developments such as wind power farms. This relatively sparsely habitated corner of the world is also, at least at times, a place of wild seas and ancient heritage. Like planning on land, maritime spatial planning is a process that has to incorporate ideals of the public good and the various politically-anchored ways to define this, taking in to account private development interests as well as the physical realities of limited natural resources and fragile ecosystems. This book provides an introduction to the Bothnian Sea and the ideas around maritime spatial planning for its offshore areas. We have tried to present a balance between the perspectives of competing interests. As this has been a pilot initiative, we have not aimed to give you ready answers, but instead try to provoke further debate. The Bothnian Sea and its future are in your hands. The editor
This article brings together the concepts of land and landscape, tightly linked in urban transformative situations, but rarely used for the purpose to strengthen strategic planning for sustainability. They are investigated as a combined base for land use deliberations, in early phases of planning processes, in practices of different scale, especially in a European context, drawing on planning and landscape policies generally agreed upon, as well as the UN Sustainable Development Goals. This article argues for taking into consideration the landscape as experienced human habitat, in relation to the understanding of land as both a common resource, and as pieces of property. This is motivated partly by the more or less global political trend and the turn from state interventions to individualistic capitalism (calling for new methods to solve common challenges), but also by a changing planning profession, increased collaborative planning processes, increased significance of public space as a scarce resource in densified cities, the need for holistic perspectives in sustainable urban development and the need for unifying concepts for urban and rural land at a local and regional scale. A new concept "around-scape" is suggested, in order to make visible the subjective binding between available perceived resources and spatial transformation.
Detta är en slutrapport från utvärderingen av bredbandsstöd för svensk landsbygd. Landsbygdsprogrammet finansierar stöd till utbyggnad av accessnät och regionalfondsprogrammen finansierar stöd till ortssammanbindande nät. Utvärderingen har genomförts av Institutionen för stad och land vid Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Jordbruksverket och Tillväxtverket. Både kvalitativa och kvantitativa metoder har använts i form av fältarbete med intervjuer i åtta kommuner i tre regioner, en telefonenkät till landsbygdsföretagare samt en ekonometrisk analys av SCB:s databas för landets företag. Det resultat som presenteras i rapporten bygger även på andra tidigare studier och utvärderingar. Rapporten behandlar bredbandsinfrastrukturens betydelse för företagen (kapitel 2), användningen av IT-system (kapitel 3) och landsbygdensutveckling (kapitel 4). Dessutom diskuteras styrningen av stöden till accessnät genom landsbygdsprogrammet samt styrningen av programsamordning mellanregionalfondsprogrammen (som stödjer utbyggnaden av ortsammanbindande nät) och landsbygdsprogrammet (kapitel 5). Slutligen förs ett resonemang om huruvida markbundet bredband på en hastighet av 100 Mbit/s är samhällsekonomiskt effektivt (kapitel 6). En sammanställning av hur bredbandsutbyggnaden bidrar till måluppfyllelsen för övriga mål i landsbygdsprogrammet finns i bilaga 1. Bredbandsinfrastrukturen har betydelse för företagande och arbetsmarknad, men den är svår att påvisa i omsättnings- och sysselsättningssiffror (kapitel 2) Bredbandsstöden inom landsbygdsprogrammet och regionalfondsprogrammen har lett till, och kommer leda till, att fler företag får tillgång till eller ökad möjlighet att ansluta sig till ett fibernät. Stöd ur landsbygdsprogrammet 2007–2013 bidrog till att ge knappt 12 000 företag tillgång till bredband, men för innevarande period finns ingen sammanställning. Stöd till ortsammanbindande nät från Eruf beräknas under nuvarande programperiod leda till att cirka 12 000 företag får ökad möjlighet att beställa en bredbandsanslutning. I oktober 2017 hade 77 procent av alla hushåll och företag i Sverige tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s (PTS 2018a). Hushållens bredbandstillgång gynnar landsbygdsföretagen genom att bra förutsättningar för boende på landsbygden är av vikt för både för företagens kundunderlag och kompetensförsörjning. Majoriteten av företagarna uppger att bredbandstillgång är viktigt för deras företagande, samtidigt som fiberutbyggnaden inte tycks ha gett en mätbar effekt på varken omsättning eller sysselsättning. Det finns en självmotsägelse, eller paradox, i dessa utsagor. Ett möjligt sätt att förstå och förklara denna paradox är att företagarna bedömer att det snabba bredbandet kommer ha stor betydelse i framtiden. Merparten av de intervjuade företagens internetanvändning begränsas i dagsläget till enklare tjänster såsom kommunikation och administration, tjänster som rimligen kan tänkas användas lika väl på en anslutning med betydligt lägre hastighet. Det viktigaste för många är i stället att fiberutbyggnaden har gett en stabil, snarare än snabb, uppkoppling samt säkerställt en fast uppkoppling när kopparnätet monteras ned. Fiberutbyggnad till följd av offentliga bredbandsstöd skapar förutsättningar för utveckling av användningen av IT-system på landsbygden (kapitel 3) Den nya fiberanslutningen möjliggör internettillgång med högre kapacitet i termer av överföringshastighet, stabilitet, redundans och gör konsumenten mindre känslighet för förbrukning av datamängd till skillnad från det mobila bredbandsnätet. Stödens effekter på användningen av IT system varierar beroende på alternativa förutsättningar för den fastighet som fått fiberanslutning till följd av stöd. Det finns stora förväntningar på att detta ska generera användning ITsystemen får större betydelse i framtiden. Den viktiga effekten på kort sikt är inte att det blir snabbt bredband med 100 Mbit sekund utan att bredbandsstöden möjliggör fortsatt fast internettillgång när kopparnätet monteras ned. På längre sikt möjliggör bredbandsstöden för landsbygdsområden atthänga med i teknikutvecklingen på samma villkor som andra områden. Fiberutbyggnaden är dock bara en av flera pusselbitar för att säkra god tillgång till internet med hög överföringskapacitet. Bredbandsinfrastrukturens har betydelse för lokalutveckling (kapitel 4) När det gäller betydelsen av IT-infrastruktur för landsbygdens utveckling har vi funnit att det på olika sätt minskar skillnaden mellan stad och land. Som landsbygdsbo upplever man det som rättvist att bredbandet ger liknande förutsättningar som i städer. Andra möjliga effekter är ökade möjligheter att fortsätta bo och verka på landsbygden, ökat kultur- och medieutbud samt nya lösningar för att tillhandahålla offentlig service. Till viss del finns det positiva miljöeffekter, främst genom minskat bilåkande, och det finns även enstaka nya verksamheter på bygdenivå. Det är dock inte möjligt att för ett landsbygdsområde identifiera kausala samband mellan specifik fibernätsutbyggnad och utvecklingen i den berörda bygden, då det snarast är internettillgången som helhet (den fasta och mobila uppkopplingen) som skapar förutsättningarna för utvecklingen i bygden. De offentliga bredbandsinvesteringarna har varit effektiva i att uppnå målet, men det förekommer kritik (kapitel 5) De offentliga bredbandsstöden har varit effektiva i att uppnå det kvantitativa bredbandsmålet och att stimulera lokal mobilisering. Vi identifierar samtidigt tre former av kritik mot hur stöden inom landsbygdsprogrammet fördelas. Dels att denna modell inte är den effektivaste för att stimulerade marknaden att bygga i glest befolkade område. Dels att urvalskriterierna inte gör det möjligt att väga in fler faktorer (till exempel försämrad alternativ uppkoppling via ADSL) än det numerära bredbandsmålet vid beslut om stödprioriteringar. Slutligen förekommer det argument som pekar på att stöden inom landsbygdsprogrammet i vissa fall kan ha gått till områden som inom en snar framtid hade kunnat byggas ut på kommersiell grund. Vi resonerar i rapporten om svårigheterna att bedöma giltigheten i denna kritik. I intervjuerna förekommer också kritik mot att stödformen som den är utformad idag tycks kunna leda till stora variationer i anslutningskostnader, att den inte eliminerar risk för så kallade "vita fläckar", samt att ett stort ansvar läggs på lokala (i vissa fall ideella) aktörer. Vidare finns det kritik mot bristen på samordning av landsbygdsprogrammet och Eruf på nationell nivå. Vi diskuterar tre scenarier för framtida stödpolitik: öppna utlysningar, riktade utlysningar och upphandlingar, och konstaterar att samtliga av dessa tre scenarier har för- och nackdelar. Ytterligare studier krävs för att bedöma huruvida bredbandsstöden är samhällsekonomiskt effektiva (kapitel 6) I vilken utsträckning den ekonomiska utvecklingen har påverkats av den pågående övergången till nästa generations överföringshastigheter är svårt att uttala sig om. Inom detta område krävs fördjupande studier. Vi kan dock konstatera att bredbandsutbyggnad, givet den utveckling som spås av diverse branschanalytiker, utgör en avgörande faktor för att möjliggöra för företag att vara verksamma i hela landet. Ur regionalpolitiskt hänseende framstår bredbandsinvesteringar som effektiva åtgärder på så sätt att de har stor betydelse för att skapa en känsla av inkludering i samhällsutvecklingen. En slutsats i såväl den Eruf-finansierade följeforskning, som i denna utvärdering, är att satsningar på IT infrastruktur bör kombineras med åtgärder för att näten ska komma till affärsmässig användning och med att verksamhetsutveckling sker i offentlig sektor för att kunna nyttja infrastrukturens potential.
In recent years, the notion of the triple helix approach in regional policies has come to represent an important innovation in regional policy making. In the context of industrial policies in Sweden, there are two cases in point. Firstly, "National program for development of innovation systems and clusters in Sweden (Visanu)" and, secondly, the VINNVÄXT program launched by Swedish Agency for Innovation Systems. There is now a broad consensus amongst policy makers and practitioners that the triple helix approach is an effective form of economic governance for promoting economic development. In tandem with this new policy orthodoxy, regional scientists and related disciplines have shown an increased interest in the connection between contemporary structures of economic governance and the ability to create and sustain industrial competitiveness over the past decade. The overall objective of this study to examine the emergence and development of the Stockholm BioRegion-initiative, from being constituted as an informal network to a nonprofit association of regional businesses, academic and public actors in the counties of Stockholm and Södermanland. More specifically, the study is focusing on the process of mobilization amongst different actors (business, academia and public sector) with a stake in the biotech and pharmaceutical sector. One important finding is that the triple helix approach in the VINNVÄXT-program has stimulated the formation of collaborative arrangements comprising key organisations in the biotech/ pharmaceutical sector (e.g. AstraZeneca and Karloniska institutet) as well as public-private partnerships (e.g. Stockholm-Uppsala biotech partnership, STandUP). In the concluding part of the paper, implications for the triple helix approach in metropolitan regions are discussed. The empirical findings in the study draw on field research undertaken during autumn 2004 to midsummer 2005.
This thesis explores the human-environment interaction within the climate-sensitive socio-ecological system of Lake Chilwa in Malawi. It uses the livelihoods framework to analyse various coping strategies to resource scarcity due to lake recessions. The main aim is to understand the processes by which decision-making takes place and the influence of various agents of change on coping with environmental shocks, i.e. water recessions. Lake Chilwa undergoes periodic water recessions with up to twelve incidents recorded between 1900 and 2012. While the lake and its wetland is an economic aquatic agriculture system in between recessions, it is unclear how households around the system survive during the periods of water recessions. Qualitative and quantitative studies were conducted between March 2012 and December 2013 on Chisi Island of Lake Chilwa to evaluate the coping strategies and their major drivers in responding to the periodic lake recessions. Using interpretive analysis, the findings show that people from the Lake Chilwa socio-ecological system have lived in anticipation of periodic environmental shocks due to their deep historical knowledge of the lake level and its fluctuations. This knowledge has been passed from generation to generation. Results further show that the main coping strategies that have stood the test of time for every recession are based on reciprocity and redistribution. These include sharing through kinship ties, hunting wild birds and farming. In many cases coping strategies for each specific recession are driven by political, social and economic factors prevailing at that particular period. Given these conditions, different agents (individuals or communities) make choices designed to maximise their own interests as they scramble to access scarce resources. Although natural resources in these systems are fundamental assets in rural livelihoods, accessing them in times of scarcity requires better governance systems that consider social, political and economic contexts.
