This article discusses the steadily stronger emphasize on diversity arguments which underscore 'gender difference' and diversity's 'utility' as arguments in support of gender equality in Norwegian public debate. In both party political, femocratic and media mediated debates on gender equality, rights-based justifications seem largely to be replaced by a discourse prioritizing utility/profitability arguments. The article provides a series of examples of these strands of arguments in support of gender equality policies, and outlines a set of normative problems connected with the mixture of gender difference and utility based justifications. In contrast, we argue that comprehensions of 'gender equality' rather must be based on a principle of rights where understandings of gender differences are restricted to conditions for access: 'an equal right to equal participation'. This discussion is supplemented with an analysis of attitudinal data from two surveys conducted as part of the Norwegian Power and Democracy Study (1998-2003), a large scale Elite Survey and a corresponding omnibus. One set of questions in both of these surveys asks people how they prioritize between different types of arguments in support of gender equality. The analysis indicates that the 'diversity pays' line of argumentation combined with a 'rhetoric of difference' mainly receives support on elite levels of Norwegian society.
In: Jensen , T & Kjeldsen , K 2013 , ' RE in Denmark - Political and Professional Discourses and Debates, Past and Present ' , Temenos , vol. 49 , no. 2 , pp. 185-223 . https://doi.org/10.33356/temenos.9546
Artiklen analyserer politiske processer og politiske, faglige og offentlige debatter om religionsundervisningen i Danmark og hvordan disse har influeret de normative bestemmelser for religionsfagene og religionslæreruddannelserne i historisk og nutidig lys. ; Religion education (RE) in the public school in Denmark, as in many countries, is often subject to political, public and professional debate, relating not only to different ideas about RE's potential contribution to Allgemeinbildung, religious and/or moral formation and citizenship education, but also to reactions or responses to what is perceived as challenges posed by supranational processes such as globalization, individualization, and migration, including a new and growing Muslim presence. Based on an academic Study of Religions approach, defined in contrast to confessional RE, the article outlines relevant political processes and political, public and professional debates on RE, and analyzes the way they have set their mark in past and present Danish education legislation, national curricula and guidelines issued by the state for RE and for the training of RE teachers. Whereas a study-of-religions approach has long been seen as a 'natural' framework for RE in the upper-secondary school, RE in the compulsory school (as well as in teacher education for these schools) has traditionally been linked to theology, and is often seen as an instrument in political and ideological efforts to promote and secure a social and national-cultural identity, an identity defined with reference to the majority religion. RE is thus thrust into a key role in on-going 'culture wars'.
På basis av en just avslutad jæmførande studie av dansk, hollændsk och svensk transportpolitik som visar att miljømæssig hållbarhet (bæredygtighet) inførts som ett mål i alla tre lænderna men att få framsteg har gjorts diskuteras i uppsatsen om man kan, på nationell nivå, identifiera politiska møjligheter (policy options), som bidrar till en minskning av den nuvarande bristen på hållbarhet. Att nuvarande transportsystem inte ær långsiktigt hållbara tycks de flesta vara ense om. Argumenteringen går ut på att det krævs ett medborgerligt engagemang i transportsystemets førændring. Fyra møjligheter till konkret handling føreslås før offentlig debatt:- sænkta hastighetsgrænser och sænkta faktiska hastigheter- økad anvænding av icke-fossila brænslen- en stabilisering av transportvolymerna æven under perioder av ekonomisk tillvæxt- en minskning av anvændingen av privata bilar
This study contributes to a growing number of critical studies of reading that are seeking to understand how reading is constructed socially and politically. It addresses issues concerning why certain types of reading are deemed more appropriate than others in various contexts and historical eras. The aim of the study is to explore constructions of reading, reading promotion, and readers that can be identified in Swedish literature policy 2012-2013 in order to make explicit the implicit assumptions embedded in the politics of reading. This is achieved through a discourse analysis of the Swedish Government Commission report on Literature from 2012 and the subsequent Government Bill from 2013. The analysis focuses on the construction of the 'problem' that reading is supposed to solve, the subject-position of the reader, and the knowledge practices that underpin the construction of the 'problem'. The analysis reveals that the main 'problem' is the changing reading habits of the Swedish population and the decline in the reading ability of Swedish children and youth. This is seen as a threat to several important societal values, such as children's learning and development, democracy, "the culture of reading", Sweden's economic competitiveness, and the market for literature. Responsibility for the problem is placed on the school system, parents, and the use of computers and the Internet. The remedy is seen as the promotion of the right kind of literature. Furthermore, the analysis illustrates how the subject position of the appropriate reader is formed around the notion of the harmful non-reader. Similar dividing practices are constructed around youth/adult, pupil/teacher, child/parent, and son/father where the latter is expected to make the former a reader and thereby a desirable subject. The analysis also shows how two contradictory knowledge practices are joined together in the policy texts, where seemingly rational, objective, and empirical research is paired with humanistic Bildung values. ; Att skapa den läsande medborgaren. Offentlig debatt och politik 1945-2017
Market reforms have quite notably been used as a solution to increase the quality of public services and efficiency since the 1990s. Sweden has also introduced marketisation in the field of elderly care since 1992 to cope with increasing care needs while maintaining costs at a reasonable level. Yet, the introduction of a market mechanism in the welfare state is subject to increasing political and public debates. Many are sceptical about the purported benefits of a market, such as increased quality and reduced costs, as proposed by New Public Management. There have also been increasing critiques of the profit-making in care services in recent years. After two decades of marketisation, it is worthwhile to map out local politicians' attitude patterns, namely, how they perceive the use of a market or quasi-market in a welfare state, where the market mechanism might challenge traditional principles such as universalism, solidarity, and equality. Complementary to studies on attitudes of public welfare, this research uses a unique survey dataset from 2014 to expand current understandings of politicians' perspectives of marketisation. To be more specific, this study analyses three different aspects of marketisation: production, regulation, and financing. The results show that attitudinal differences between left- and right-wing politicians on private for-profit providers remain distinct. Political orientations of individuals, political majority in municipalities, and the privatisation level already achieved locally are identified as important factors in explaining local politicians' willingness to privatise further. The preference differences continue to exist between the two blocs, and political ideology plays a major role in explaining these differences, more so than individual factors such as age, gender, or working position. Self-reported answers reveal that political ideology influences attitude formation. To a large extent, left- and right-wing politicians agree on welfare principles such as universalism, and they both recognise potential impacts that the market could have on society, such as inequality. It seems plausible that welfare state pluralism is the direction of the future. This case study serves as a solid example for examining the market development of public welfare in advanced welfare states and also contributes to the discussion of the potential role of political ideology in post-austerity welfare reforms. ; Marknadsreformer har i ökande grad använts som en lösning för att öka effektiviteten och kvaliteten på offentliga tjänster sedan 1990-talet. I Sverige har också en gradvis marknadsanpassning ägt rum från tidigt 1990-tal med syfte att klara av ökade vårdbehov och för att upprätthålla kostnaderna på en rimlig nivå. Införandet av marknadsmekanismer i välfärdsstaten har blivit föremål för en livlig offentlig debatt. Många debattörer har varit klart skeptiska till de påstådda fördelarna med en marknadsanpassning, såsom förbättrad kvalitet och reducerade kostnader, som bland annat hävdats av New Public Managementskolans anhängare. Samtidigt har också skett en växande kritik av vinstuttagen och vinsttillväxten inom offentligfinansierad vård och omsorg de senaste åren. Efter två årtionden av marknadsanpassning är det motiverat att kartlägga lokalpolitikernas attityder, avseende hur de ser på den ökande marknadsanpassningen av den traditionella välfärdsstaten, där marknadsmekanismen kan utmana principer som universalism, solidaritet och jämställdhet. Förutom tidigare analyser av attityder beträffande offentlig välfärd är denna studie baserad på en unik enkätundersökning riktad till svenska kommunpolitiker genomförd 2014 i syfte att undersöka politikernas syn på de ökade marknadsinslagen inom offentlig äldreomsorg. Studien analyserar tre olika aspekter av marknadsanpassningen: produktion, reglering och finansiering. Resultatet visar att skillnaderna i attityder mellan vänster - och högerpolitiker avseende inslaget av privata vinstdrivande tjänsteleverantörer är mycket tydligt. Individernas politiska tillhörighet, politisk majoritet i kommunerna och privatiseringsnivån identifieras som viktiga faktorer för att förklara lokala politikernas villighet att öka privatiseringsgraden ytterligare. Det finns tydliga preferensskillnader mellan de två blocken och den politiska ideologin spelar en övergripande roll, medan individuella faktorer som ålder, kön eller politisk position spelar en klart mindre roll. Att ideologin är viktig konfirmeras även av politikernas självskattning avseende vilken betydelse olika faktorer har haft för deras attityder. I hög grad finns en samstämmighet mellan vänster- och högerpolitiker avseende välfärdsprinciper som universalism, och både blocken anser att marknaden kan bidra till ökad ojämlikhet i samhället. Det verkar troligt att välfärdsstatspluralismen är riktningen för framtiden. Denna fallstudie kan utgöra ett exempel för studier av marknadsanpassning i offentlig välfärd i avancerade välfärdsstater. Studien kan också bidra till diskussioner om den politiska ideologins potentiella roll för reformer av välfärdsstaten.
The political debate concerning parent education and parenting support between 1964 and 2009 has been scrutinized in this study in the light of the development of and changes in the welfare state. The investigation is based upon the analysis of official government inquiries and parliamentary papers dealing with parent education and parenting support. This study analyzes the different choices in the organization of welfare relevant to children and the family for which political actors have argued, and it examines the views on the relations between children, parents, family and the welfare state that were expressed in the argumentation. Parent education and parenting support aim at changing the living conditions of children by means of the parents. The study shows that the interest in this type of investment has been shared by both the political left and center-right, but from different arguments and political visions on how welfare for children and families with children should be organized, as well as from different views of the role of parent education and parenting support in the welfare. ; I den här avhandlingen granskas den politiska debatten om föräldrautbildning och föräldrastöd mellan 1964 och 2009 i ljuset av välfärdssamhällets utveckling och förändring. Studien bygger på en analys av betänkanden från statliga utredningar och riksdagstryck i frågan om föräldrautbildning och föräldrastöd. I studien granskas vilka vägval i organiseringen av välfärden kring barn och familj som politiska aktörer har argumenterat för och vilken syn på relationerna mellan barn, föräldrar, familj och välfärdsstat som kommit till uttryck i argumentationen. Föräldrautbildning och föräldrastöd syftar till att förändra barns villkor genom att påverka föräldrarna. Analysen visar att intresset för denna typ av åtgärd har delats av såväl vänster som borgerliga, men utifrån skilda argument och politiska visioner för hur välfärden kring barn och barnfamiljen ska organiseras, såväl som utifrån olika sätt att se på föräldrautbildningens och föräldrastödets roll i välfärden.
Dette essayet tar utgangspunkt i arbeidet med å bygge opp faget Offentlig administrasjon og organisasjonskunnskap i Bergen på slutten av 1960-tallet og ut over 1970-tallet, med Knut Dahl Jacobsen som "the founding father". Arbeidet med å utforme et forskningsprogram og et utdanningstilbud tok sikte på å skape en teori-basert, empirisk tilnærming til studiet av offentlig administrasjon og politisk organisering. Dette innebar utvikling av en relativt unik kombinasjon av organisasjonsteori og demokratisk teori. Arbeidet hadde en solid forankring i statsvitenskapen, men det tok likevel form av en oppbygging av et eget fag og etter hvert et eget institutt. I ti punkter diskuterer jeg noen av de grunnleggende premissene – teoretiske ideer, forskningsspørsmål, normative standarder og faktiske antakelser – som skulle rettferdiggjøre denne spesielle tilnærmingen til studier av offentlig administrasjon og politikk, til forskjell fra det statsvitenskap, sosiologi, økonomi og jus hadde å tilby. Mye er forandret i løpet av det halve århundre som har gått siden oppstarten. Det gjelder både studieobjektet, organisasjonsteorien og demokratisk teori. Faget står derfor nå overfor både teoretiske og praktiske veivalg. For det første, utpensling av en faglig identitet og en akademisk profil som gjør det mulig å videreutvikle fagets teorigrunnlag og rettferdiggjøre et eget institutt. For det andre å frembringe kunnskap praktikere finner nyttig, også i situasjoner hvor det er betydelig uenighet om hva "nyttig" betyr og impliserer. Mitt siktemål med essayet er dels å bidra til den faglig hukommelsen, og dels å bidra til en debatt om mulige veier fremover for et spennende faglig prosjekt. Mer enn noen gang er det viktig å forstå hvordan politisk-administrative organisasjon og organisering kan bidra til demokrati og sivilisert sameksistens i en turbulent verden.
De artiklar som samlats i denna antologi har skrivits åren 2000-2003 inom ramen för forskningsprojektet Media Societies Around the Baltic Sea vid Södertörns högskola. De berör alla på olika sätt rysk kulturdebatt i olika medier under perestrojkan (1985-91) och den postsovjetiska perioden. Perestrojkadebatten och 90-talets postsovjetiska debatt skiljer sig starkt från varandra. 90-talet saknar målmedvetenheten och de klara politiska motsättningarna, det liberala lägrets kamp för yttrandefrihet och demokrati i tron på ordets, den uttalade sanningens, läkande förmåga. Med ett citat anfört ur en liberal artikel 1991: "Perestrojkan som började med en anti-alkoholkampanj har avslutats med en svår baksmälla." Det postsovjetiska 90-talet är präglat av övergångens svårigheter, av identitetssökande som tar sig många olika uttryck. Ett av dessa uttryck är att den ryska intelligentsians roll och egenskaper blir ett av huvudämnena i debatten under den första hälften av decenniet. Det är denna debatt som fokuseras i antologins artiklar om den postsovjetiska perioden.
Political and public focus on equity and justice outcomes of public policies is on the rise all over the world. Equity is both philosophically motivated and often decreed by law and in planning directives to be monitored when policies are changed, however oftentimes these equity assessments are vague, qualitative and carries low weight in policy decision processes. For the public transport administrator, all decisions on operations, fare management and subsidies have distributional consequences forming the equity outcomes of public transport provision. In this thesis distributional outcomes of public transport subsidies, fare schemes, transport quality provision and public transport accessibility are studied quantitatively. New methodology is developed with regard to assignment of subsidy level per individual trip, graphics on geographical fare distribution and a measure of vertical distribution. Some findings are that public transport subsidies have low horizontal but high vertical equity, that flat fares – contrary to much of the literature- have high vertical equity when cities have high income residents living centrally. Women place higher weight on crowding as a quality issue, older passengers put both higher weight and higher satisfaction on low time variability while young passengers are less satisfied with and places lower weight on personnel attitude. And that accessibility, controlled for how densely populated and central the residence-area is, has a vertically equitable distribution. ; Världen över ökar intresset för jämlikhet och rättvis fördelning, inte minst inom forskning och politisk debatt kring kollektivtrafik. Många aktörer argumenterar utifrån hur rättvisa åtgärdsförslag uppfattas vara, och för behovet av rimliga fördelningseffekter av beslut och förslag inom kollektivtrafiken. Ett viktigt skäl till detta är att kollektivtrafik innehåller stora delar offentlig finansiering samt att beslut kring kollektivtrafik tas på en politiska och offentlig arena. Principiellt är det även högst försvarbart ...
In this ethnographic study of "Volvo greasers" [Volvoraggare] in a peri-urban community in Sweden, risk-taking practices with motor vehicles, such as speeding and drifting, are explored and analyzed in relation to age, gender, class and place. Young men's risk-taking with motor vehicles regularly generates public debate as a traffic safety issue, often resulting in various policy suggestions, such as curfews or raising of the driving licence age. Seldom are these suggested solutions based on critical ethnographic research where intersections of age, gender, class and place are highlighted. The study is based on ethnographic fieldwork, that is, participant observation, and informal and formal interviews, with greaser men and women between the ages of 15 and 19, as well as formal interviews with pupils at the local high school and with youth centre staff in the local community. The study has two overarching aims. The first is empirical: to make visible an under-studied area of contemporary youth culture in Sweden – the (Volvo) greasers. In order to understand how the greasers' risk-taking with vehicles is manifested, talked about and practised, the thesis critically engages with the contexts of the risk-taking practices and their effects at both the material and the discursive levels. The second aim is theoretical. Through contextualization as an analytical tool, a theoretical contribution of the thesis is the development of a situated concept of risk‐taking. The thesis illustrates how intersecting norms and conceptions around age, gender, class and place are practised at the local level, thus highlighting the social character of risk--‐taking practices. A central analytical notion is the greasers' negotiation of place, developed through the concept of spatial boredom, which affects their construction of personhood and their social practices. In light of this, the thesis suggests that situated risk-taking with motor vehicles benefit from being formulated as violations, which furthers the understanding of young people's risk-taking practices with motor vehicles and paves the way for more multi-faceted discussions in theory, as well as in practice and policy-making around traffic safety. ; I denna etnografiska studie av "Volvoraggare" i ett stadsnära samhälle i Sverige undersöks risktagande praktiker med motorfordon, såsom fortkörning och sladdande, och analyseras i förhållande till ålder, kön, klass och plats. Unga mäns risktagande med motorfordon genererar ofta offentlig debatt som en trafiksäkerhetsfråga, vilket har resulterat i olika politiska förslag som t.ex. utegångsförbud eller höjning av körkortsåldern. Sällan är dessa föreslagna lösningar baserade på kritisk etnografisk forskning där intersektioner av ålder, kön, klass och plats studeras. Studien är baserad på etnografiskt fältarbete, det vill säga deltagande observation och informella och formella intervjuer med unga raggare, män och kvinnor, i åldern 15 till 19, samt intervjuer med elever från det lokala högstadiet och med personal på den lokala fritidsgården. Studien har två övergripande syften. Det första syftet med studien är empiriskt: att synliggöra ett understuderat område av samtida ungdomskultur i Sverige --‐ (Volvo) raggare. För att förstå hur raggarnas risktagande med fordon manifesteras, talas om och praktiseras, diskuterar avhandlingen kontexten för och effekterna av de risktagande praktikerna på materiell och diskursiv nivå. Det andra syftet är teoretiskt. Med hjälp av kontextualisering som ett analytiskt verktyg är ett av avhandlingens teoretiska bidrag en vidareutveckling av risktagande som ett situerat begrepp. Avhandlingen visar hur normer och föreställningar kring ålder, kön, klass och plats praktiseras på lokal nivå och belyser därmed de risktagande praktikernas sociala karaktär. Ett centralt analytiskt begrepp för att förstå raggarnas förhandling med plats är rumslig tristess, vilket påverkar deras konstruktion av personskap och deras sociala praktiker. Mot bakgrund av detta föreslår avhandlingen att situerat risktagande med motorfordon bör omformuleras som kränkningar, vilket ytterligare skulle utveckla förståelsen av ungdomars risktagande praktiker med motorfordon och bana väg för en mer mångfacetterad diskussion inom såväl teori som inom trafiksäkerhetspraktik och ‐politik.
Familjelantbruket har genom historien haft en central roll för att producera samhällsviktiga konsumtionsvaror. Den starka industrialiseringen under 1900-talet har familjen fortsatt att utgöra en essentiell grund för produktionen inom de gröna näringarna. Tillgången på billig arbetskraft har utgjort grunden för familjelantbrukets överlevnad inom ramarna för den kapitalistiska marknadsekonomin. Familjen som källa till arbetskraft skapar en större flexibilitet i form av arbetsförhållanden, arbetstider, arbetsmiljö och ekonomi, i en produktion som i stor utsträckning är manuell och därför tidskrävande. Studiet av arbetsdelningen och ägandet könskodning inom familjelantbruket har bidragit till förståelsen av familjens roll i kvinnors underordning. Kärnfamiljen, liksom landsbygden, är två centrala nationella symboler som är starkt politiskt kodade och nära knutna till vår förståelse av svenskhet. Den sociala organiseringen av familjen bidrar till framställandet av de samhälliga hierarkierna och relationerna som naturaliga. Barn socialiseras in i gårdens arbete samt deras sociala position och identitet. Därigenom spelar den rurala kärnfamiljen en betydande symbolisk roll i upprätthållandet av heterosexuella ideologin och den patriarkala arbetsdelningen inom familjen. Därför är det av stor betydelse att undersöka hur kön kodar arbetsuppgifter, ägande och ojämlikhet i organiseringen av familjelantbruket. De sociala relationerna är inte en deterministisk process av inordnande, utan en process som formas av subjekt, agentskap och motstånd, vilket tar sig utryck på olika sätt och genom skiftande strategier. Genusvetenskapen inom landbygdsforskningen har en dryg fyrtioårig historia som akademiskt fält. I strömmarna efter den andra vågens kvinnorörelser formerades fältets ursprungliga forskningsmål som främst syftade att ifrågasätta den rådande bilden av den manliga lantbrukaren och synliggöra kvinnors arbete och deltagande inom landbygdens produktion. Under 80-talet förde marxistiskt och strukturalistiskt inspirerade forskare upp betydelsen av den socioekonomiska kontexten för kvinnors erfarenheter och liv i västvälden och utvecklingsländerna. Under 90-talet ökade mekaniseringen av lantbruket, vilket medförde att kvinnornas roll på gården förändrades till följd av att deras arbete ofta ersattes av maskiner. Denna process belyser ytterligare den ojämlika värderingen av arbetet på gården och i hushållet. Den tidigare förståelsen av kön, som en fix och distinkt kategori, ersattes av ett mer socialkonstruktivistiska synsätt. Förståelsen av genusrelationerna som könade praktiker och meningsskapande ersatte gradvis könsrollstänkandet. Identitetsforskningen har vidgat det rurala genusperspektivet till att även omfatta klass, etnicitet, rasifiering, ålder och sexualitet i studerandet av ojämlikhet. Familjelantbruket, i sin rurala kontext, har halkat efter den allmänna utvecklingen inom jämställdhetsområdet, vilket grundar sig i flera olika faktorer. För att öka jämställdheten inom familjelantbruket är det viktigt att analyser den sociala organiseringen av ojämställdhet inom detsamma. I denna process har både de kvalitativa och kvantitativa metoderna en fruktbar och viktig roll. Statistikens främsta användningsområde är att synliggöra orättvisor, underminera stereotyper och utgöra grunden för politiska beslut som syftar mot ett mer jämlikt samhälle. Kvantitativa metoder är ett bra verktyg för att fånga den strukturella organiseringen av samhället och erbjuder, i ifrågasättandet av singulariteten, en bredare bild av den sociala världen. Det är däremot viktigt att betona att definierandet av statistiska data är mer än teknikalitet, utan även något djupt politiskt. Genusvetenskapen inom landbygdsforskningen har etablerat sig som ett särkilt fält inom rural sociologi, geografi och ekonomi. Problematiken kring fältets isolering kvarstår drygt tjugo år efter att det för först gången påtalades av forskare. För att utveckla fältet empiriskt och teoretiskt krävs det att fältet vidgas och även involverar andra discipliner och akademiska fält. Det är viktigt att skapa grunder för breda forskarnätverk samt att föra ut forskningsresultat och diskussioner i både offentlig debatt och till andra akademiska fält. I studierna av familjelantbruket är det nödvändigt att inkludera kunskaper från andra akademiska fält som t.ex. familjestudier, genusvetenskap, arbetsvetenskap, ekonomi och organisationssociologi. Det är angeläget att bredda de sociala perspektiven och se till hur olika sociala relationer formar ojämställdheten inom familjelantbruket. Ojämställdhet kan inte separeras från andra ojämlikheter på samma sätt som kön inte kan särskiljas från andra sociala relationer. I detta utgör det intersektionella perspektivet ett alternativ till identitetpolitik. I flera offentliga utredningar betonas behovet av en tydligare koppling mellan teoretisk genusvetenskap och praktiskt jämställdhetsarbete. Jag har intentioner att med min forskning bidra till den teoretiska och metodologiska utvecklingen, och därmed vidga den genusvetenskapen inom landbygdsforskningen. En sådan utveckling öppnar upp fältet i förhållandet till dess omvärld och inkluderar ett brett socialt perspektiv med hjälp av både kvalitativa och kvantitativa metoder.
De siste ti til femten års kjøpesenterutvikling i Norge har blitt vist relativt stor interesse i massemedia. Utviklingen har også vært godt synlig på den politiske dagsorden. I den offentlige og politiske debatten har det blitt hevdet at bølgen av kjøpesenteretableringer er skadelig for naturmiljøet, i og med at den fører til økt bilbruk og økt transportarbeid. I dette argumentet ligger også en anklage; kjøpesenteretableringer fører til økte utslipp av CO2. Det har også blitt framsatt påstander om at kjøpesenteretableringer kan føre til mindre bilbruk. Påstanden om økt bilbruk, som i hovedsak må sies å være rettet mot eksterne kjøpesentre, er blant annet basert på en antagelse om at kjøpesentre fører til lengre innkjøpsreiser enn det som ellers ville vært nødvendig. En eventuell nedgang i bilbruken har blant annet vært begrunnet med at de eksterne sentre lokaliseringsmessig ligger gunstigere til i forhold til det suburbaniserte bosetningsmønsteret vi har utviklet i siste halvdel av dette århundret, eller i at de som handler på kjøpesentre er mer effektive kunder. De handler færre ganger, men mer hver gang de gjør innkjøp, enn det andre kunder vil gjøre. I dette paperet presenteres data fra en case-undersøkelse av hvordan etableringen to store kjøpesentre i Follo, syd for Oslo, har påvirket transportomfang og reisemønster i forbindelse med innkjøpsreiser. Ski Storsenter ligger sentralt lokalisert i Ski, som er regionsenter i Follo. Senteret er på ca. 25.000 m2 salgsflate, og åpnet høsten 1995. Steen & Strøm Vinterbro er et eksternt senter, lokalisert rett ved E6 og E18 gjennom Follo. Dette senteret, som også inneholder et OBS varehus, er på totalt ca. 30.000 m2 (inkl. OBS), og åpnet vinteren 1996.
Over hele verden har politiske diskusjoner om lærerutdanning og dens rolle for lærerkvalitet en tendens til å fokusere på debatter om lærerutdanningens karakter og behovet for avanserte sertifiseringsordninger for lærere. Vi argumenterer i denne artikkelen for at feltet har behov for et utvalg indikatorer—en rekke sterke, forskningsbaserte indikatorer som kan brukes både på store offentlige universiteter, samt små regionale høyskoler. Disse indikatorene må være relevante for lærersertifisering på tvers av alders- og utviklingsstadier. I denne artikkelen knytter vi oss til en pågående samtale om måter å koble teori og praksis i lærerutdanningen, og andre forskeres arbeid med å identifisere slike kvalitetsindikatorer for lærerutdanning, ved å analysere lærerutdanningsprogram i Finland, Norge, Chile, Cuba og USA. Vi foreslår at lærerutdanning blir designet rundt en klar og felles visjon om god undervisning; den er koherent ved at den kobler teori og praksis og gir muligheter til å lære som er på linje med programmets visjon for god undervisning; og den gir muligheter til å praktisere undervisning. Det er økende enighet i forskningslitteraturen om disse tegnene på kvalitet, og våre analyser viser at det også er et gryende empirisk grunnlag som gir støtte til verdien av dem.Nøkkelord: lærerutdanning, kvalitetsindikatorer, komparativ forskningAbstractAround the world, policy discussions of teacher education in relationship to teacher quality have tended to focus more closely around debates about the nature of teacher preparation and the need for teachers to possess advanced degrees or certification. The field is in need of an array of indicators, we argue in this article—a set of powerful, well-researched indicators that can be applied to large public universities as well as small regional colleges. These indicators need to be relevant for teacher certification across a variety of age-ranges and developmental stages. In this article, we report on a growing conversation about ways of linking theory and practice in teacher education, and efforts on the part of researchers to identify key features of powerful teacher education, analyzing teacher education programs in Finland, Norway, Chile, Cuba and the US. We propose that quality teacher education is designed around a clear and shared vision of good teaching; it is coherent in that it links theory with practice and offers opportunities to learn that are aligned with the vision of good teaching; and it offers opportunities to enact teaching. While these features are supported for the most part by growing consensus in the literature, there is also an emerging empirical base that provides support for the value of them, as suggested from these analyses.Keywords: teacher education, teacher preparation, quality indicators, comparative research
This thesis focuses on the Cod Recovery Plan that was implemented in the Irish Sea in 2004. The plan was constructed within the Common Fisheries Policy, and applied to several European cod stocks that was fished unsustainably. It involved a system of measures including drastic reduction in TACs, closed spawning area, technical conservation measures and effort restriction in the form of "Days at Sea." This was not new to the fisheries in this area since the three former measures had been applied from 2000 as ICES gave warnings about the poor state of this particular stock. The implementation process has been characterised by conflicts, horse-trading and lack of evaluation. For many in the industry the measures have been draconian, others will claim they should have been tougher. Many differing but entangled factors and interests are involved and together with a high degree of complexity and unclear objectives the lack of legitimacy may be undermining the plan. This work sets out to evaluate the implementation process of the Cod Recovery Plan ; Mange fiskebestander er i dag så overfisket at de trenger hjelp til å kunne gjenoppbygges til et bærekraftig nivå. Det er i den senere tid introdusert program som innebærer diverse tiltak som skal iverksettes når en bestand går under et visst nivå. Slike tiltak kan for eksempel være reduserte kvoter, nedskalering av flåte, begrenset fiskerett, stengte gyteområder og selektivt fiskeutstyr. EU har siden 2004 iverksatt slike program blant annet på torsk i Nordsjøen, Irskesjøen og vest for Skottland. Siden slike program sannsynligvis vil ble mer og mer aktuelle over større og større områder, er det viktig å gjøre evalueringer underveis, særlig siden dette er ganske nytt. Denne oppgaven har som mål å gjøre en helhetlig vurdering og evaluering av et slikt program. Grunnlaget er gjort gjennom et feltarbeid og litteraturstudie av gjenoppbyggingsplanen for torsk i Irskesjøen med åpne intervju som den viktigste informasjonskilden. Implementeringsprosessen her har vært svært kontroversiell, og det viser seg at det er svært mye bakenforliggende som virker inn på i hvor stor grad man faktisk får gjennomført tiltakene i praksis. Historisk urettferdig fordeling av kvoter, tiltak som treffer belastede segmenter av flåten uten å kompensere for dette etc. I tillegg er ikke kontrollen intensivert i særlig grad selv om det er vanlig at svart fiske øker når kvotene reduseres. Problemene med gjennomføringen har ført til en situasjon hvor næringen konfronterer forskningen og det har gått så langt at de fysisk har nektet forskere adgang til fangst. Forskerne har svart med å ikke ville stille opp til debatter, og noen forskere mener at svaret på det problemet er å utelukke avhengigheten til fiskerne ved å endre kartleggingsmodeller. Dette har ført til en vond sirkel hvor mangelen på tillit er en fellesnevner og det opprinnelige målet overskygges av masse bråk. Taperen til syvende og sist er torskebestanden taperen. Det hjelper ikke på saken at selve planen er vag når det gjelder mål og virkemidler noe som videre fører til at evaluering av effekt på selve bestanden ikke er gjennomførbart. EU´s opprettelse av RAC (Regional Advisory Councils) har kommet inn med nytt håp om samarbeid og utprøving av tiltak. Som bakgrunn for evalueringen ligger Martin Nie´s artikkel Drivers of Natural Resource-based Political Conflicts.
Parties to international negotiations typically invoke conflicting notions of justice. If these can be reconciled, this has positive effects on the negotiation process and outcome. If conflicts over justice persist, negotiations can stall or result in suboptimal outcomes. However, research to date paid scant attention to the means by which justice in international negotiations can be attained. This dissertation addresses this gap and studies two aspects of justice in international negotiations, as well as factors that shape them. The first two essays of the composite dissertation focus on perceptions of justice during negotiations; the latter two on shared justice formulas that parties devise to guide the negotiations. The empirical focus lies primarily on international environmental negotiations – an issue area where justice is central and often explicitly addressed. The final essay extends the analysis of justice to the Cyprus Talks – negotiations on a protracted social conflict that share some key characteristics with environmental negotiations in terms of complexity and interlinkages. Essay I develops the concept of justice and suggests a comprehensive approach to justice in international environmental negotiations. This conceptualization better explains variations in parties' perceptions of justice than conventional approaches, which only cover some of the four components identified in the comprehensive approach. Essay II finds that the relationship between the chairperson and the negotiating parties affects perceptions of justice. Justice is attained, when the actors involved build a cooperative relationship based on their ability to form expectations and on a positive assessment of their exchange. If necessary, such relationship formation can be facilitated through the involvement of intermediary actors. Essay III distinguishes between three different types of shared justice formula that parties devise in international environmental negotiations. A cursory analysis shows that different explanatory factors shape the different types of shared justice formula, which furthermore are linked in different ways to negotiation effectiveness, both fruitful avenues for future research. Essay IV finds that ripeness theory – in a modified form that accounts for complexity and relationships among a multitude of players – helps to explain when parties devise a shared justice formula to guide negotiations. In conjunction, the essays contribute to current debates in the literature on justice and international negotiations, by taking account of complexity in the study of justice, and by stressing the importance of relationship formation with actors beyond the negotiating parties to attain justice. ; Typischerweise berufen sich Parteien in internationalen Verhandlungen auf Gerechtigkeitsprinzipien, die sich gegenseitig widersprechen. Können diese widersprüchlichen Positionen in Einklang gebracht werden, hat dies positive Auswirkungen auf den Verhandlungsprozess und das Ergebnis. Bleiben sie allerdings bestehen, kann dies das Fortschreiten der Verhandlungen beeinträchtigen und zu suboptimalen Ergebnissen führen. Die bisherige Forschung befasst sich kaum damit, auf welche Art und Weise ein Übereinkommen in Bezug auf Gerechtigkeit erreicht werden kann. Die vorliegende Doktorarbeit adressiert diese Forschungslücke und erforscht zwei Aspekte von Gerechtigkeit in internationalen Verhandlungen sowie Faktoren, die diese beeinflussen. Die ersten beiden Essays widmen sich Gerechtigkeitswahrnehmungen während des Verhandlungsprozesses. Die anderen beiden erforschen die von Parteien gemeinschaftlich entwickelten Gerechtigkeitsformeln zur Lenkung der Verhandlungen. Der empirische Fokus liegt primär auf internationalen Umweltverhandlungen – ein Gebiet auf dem Gerechtigkeitsfragen besonders zentral sind und oft explizit angesprochen werden. Der letzte Essay weitet den empirischen Kontext auf die Analyse von Gerechtigkeit in den Verhandlungen des Zypernkonflikts aus, und damit auf einen "protracted social conflict", einen langwierigen Konflikt. Dieser hat einige wichtige Eigenschaften mit internationalen Umweltverhandlungen gemein, vor allem in Bezug auf Komplexität und Verkettungen. Essay I setzt sich mit dem Konzept der Gerechtigkeit auseinander und entwickelt einen umfassenden Ansatz zu Gerechtigkeit in internationalen Umweltverhandlungen. Diese Konzeptualisierung ist besser geeignet, unterschiedliche Gerechtigkeitswahrnehmungen der Parteien zu erklären als konventionelle Ansätze. Letztere decken oft nur einzelne der vier Komponenten ab, die in dem umfassenden Ansatz enthalten sind. Essay II stellt heraus, dass die Beziehung zwischen dem Vorsitzenden und den verhandelnden Parteien die Gerechtigkeitswahrnehmung beeinflusst. Gerechtigkeitsempfinden kann erzielt werden, wenn die involvierten Akteure eine kooperative Beziehung entwickeln. Grundlage hierfür ist zum einen die Fähigkeit beider Seiten, Erwartungen für den gemeinsamen Umgang zu formulieren und zum anderen eine positive Einschätzung des Austausches. Sofern nötig, kann eine solche Beziehungsentwicklung durch mittelnde Akteure unterstützt werden. Essay III unterscheidet zwischen drei verschiedenen Typen von Gerechtigkeitsformeln, die die Parteien in internationalen Umweltverhandlungen entwerfen. Eine erste Studie der Typen skizziert, dass diese von verschiedenen Faktoren geprägt werden und sich des Weiteren unterschiedlich auf Aspekte der Verhandlungseffektivität auswirken – beides interessante Ansatzpunkte für weiterführende Forschung. Essay IV modifiziert das Konzept der "Ripeness Theory", um Komplexität und Beziehungen zwischen einer Vielzahl an Akteuren in Betracht zu ziehen. Dies trägt zur Erklärung bei, wann Parteien eine Gerechtigkeitsformel zur Lenkung der Verhandlungen entwerfen. In Kombination tragen die Essays zu aktuellen Debatten in der Literatur zu Gerechtigkeit und internationalen Verhandlungen bei. Sie berücksichtigen die Komplexität in der Studie von Gerechtigkeit und unterstreichen die zentrale Bedeutung der Beziehungen zwischen den Parteien sowie mit weiteren Akteuren, um ein Gerechtigkeitsempfinden oder eine Gerechtigkeitsformel zu erzielen.