Suchergebnisse

The purpose is to discuss the relationship between populism & journalism at three different levels: populism as an invective, populism as news criteria & populism as news ideology. Sometimes populism is used pejoratively by scholars in fine with its general use in the media as synonym of opportunism, demagogy & overzealous search for popularity. Sometimes populism in the media is mainly linked to the newsworthiness of charismatic political leaders & their rhetoric. Sometimes scholars see an ideological kinship between populism & the journalistic ideology manifesting itself in the so-called media logic. Mazzoleni calls this media populism. The main limitation of the media populism approach is its normative starting point. This also ignores the fact that both populism & media logic are part of different media-political systems with different characteristics depending on the political, economical, cultural & historical background. A historical-political approach to the relation between populism & journalism in different media systems, as defined by Hallin & Mancini seems to be more fruitful. Adapted from the source document.

Populism används ofta som en nedsättande term för politiska åsikter man inte gillar. Men det bedrivs också ett intellektuellt arbete som försöker gå mer på djupet och hitta likheter och skillnader hos populistiska rörelser till höger och vänster. Det leder till diskussioner om makt och vanmakt, elit och folk, pluralism och enhetlighet.0Sådana frågor tacklas även i denna antologi, som emanerar ur ett projekt om vår tids ideologier inom Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse. Tolv skribenter granskar här populism från olika världsdelar och tidsperioder men också hur medier samspelar med populismen och vad som händer när populisterna kommer till världen

Summary

During the past two decades right-wing populist parties have made substantial electoral gains in many West European countries. In Sweden the success of such parties has been limited compared to, eg, Denmark & Norway. In 1998 an electoral coalition of local populist parties, "Skanes Val," in southern Sweden gained 4.1% of the votes in the regional elections & six mandates in the regional assembly. However, the coalition was split already a year before the subsequent election in 2002. One of the factions started technical cooperation with the ring-wing extremist party "Sverigedemokraterna" during the period leading up to the 2002 election. The reasons for the split of the coalition & the reasons why one of the factions chose to cooperate with "Sverigedemokraterna" are analyzed using the two dimensions right-wing populism vs right-wing extremism & nationalism vs regionalism. While both factions were clearly populist, they strongly differ in nationalism/regionalism. This is one plausible reason why more Swedish nationalist factions chose to cooperate with the nationalist party "Sverigedemokraterna.". 2 Tables, 1 Figure, 47 References. Adapted from the source document.

[Preface]This special issue of the journal Arkiv is the third volume in a series, Det vita fältet ("The white field"), that gathers Swedish and international research on the extreme or far right. Since the last volume (2013) the Swedish government has brought the disputed concept of "extremism" to the fore and turned it into practicable politics, the Swedish anti-immigrant party Sverigedemokraterna (the Sweden Democrats) has made their mark on and partly paralysed the national parliament, and a surge of Internet hate has affected the public sphere. The issue contains a critical examination of the concept of "extremism" by sociologists Adrienne Sörbom and Magnus Wennerhag. Economic historian Markus Lundström and political scientist Tomas Lundström introduces "radical nationalism" as an alternative conceptualization of right-wing extremism in their exposition of the political project's development during the last hundred years in Sweden. Dutch political scientist Cas Mudde then discusses the impact of right-wing populism as it spreads through Europe. American scientist Benjamin Raphael Teitelbaum points out shortcomings in research on Sverigedemokraterna and their ties to other parts of the far right. Finally, Daniel Köhler and Tine Hutzel discuss the causes of political violence from a German perspective in two articles.Publication history: Published original.(Published 18 April 2016)Citation: Deland, Mats, Paul Fuehrer & Fredrik Hertzberg (2016) "Förord", in Det vita fältet III. Samtida forskning om högerextremism, special issue of Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 5, pp. 7–13. DOI: http://dx.doi.org/10.13068/2000-6217.5.F ; Det här specialnumret av tidskriften Arkiv utgör den tredje volymen i en serie, Det vita fältet, som samlar svensk och internationell forskning om högerextremism. Sedan den förra volymen kom ut (2013) har regeringen aktualiserat det omstridda extremismbegreppet och gjort det till praktisk politik, Sverigedemokraterna har präglat och delvis lamslagit det parlamentariska arbetet och en våg av näthat har drabbat offentligheten. Numret innehåller en kritisk granskning av extremismbegreppet, av sociologerna Adrienne Sörbom och Magnus Wennerhag. Markus Lundström och Tomas Lundström introducerar i stället begreppet "radikal nationalism" för att begreppsliggöra det högerextrema politiska projektet i en exposé över dess utveckling under de senaste hundra åren i Sverige. Vidare diskuterar den nederländske forskaren Cas Mudde omfattningen av den våg av högerpopulism som spridits genom Europa. Bristerna inom forskningen om Sverigedemokraterna, och deras kontakter med andra delar av den högerextrema miljön, behandlas av den amerikanske musikvetaren Benjamin Raphael Teitelbaum. Från tyskt perspektiv diskuteras förutsättningarna för ideologiskt betingat våld av Daniel Köhler och Tine Hutzel i två artiklar.Publiceringshistorik: Originalpublicering.(Publicerad 18 april 2016)Förslag på källangivelse: Deland, Mats, Paul Fuehrer, Fredrik Hertzberg & Thomas Hvitfeldt (2016) "Förord", i Det vita fältet III. Samtida forskning om högerextremism, specialnummer av Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 5, s. 7–13. DOI: http://dx.doi.org/10.13068/2000-6217.5.F

[Three decades of populist radical right parties in Western Europe: So what?]The populist radical right constitutes the most successful party family in post-war Western Europe. Many accounts in both academia and the media warn of the growing influence of populist radical right parties, the so-called right turn of European politics, but few provide empirical evidence of it. This article by Cas Mudde provides a first comprehensive analysis of the alleged effects of the populist radical right on the people, parties, policies and polities of Western Europe. The conclusions are sobering. The effects are largely limited to the broader immigration issue, and even here populist radical right parties should be seen as catalysts rather than initiators. Despite their limited impact there is still reason to believe that the populist radical right parties might increase their influence in the near future. But even in the unlikely event that these parties will become major players in West European politics, it is unlikely that this will lead to a fundamental transformation of the political system. The populist radical right is, according to Mudde, not a normal pathology of European democracy, unrelated to its basic values, but a pathological normalcy, which strives for the radicalisation of mainstream values.Publication history: Translation of the article "Three decades of populist radical right parties in Western Europe: So what?" from European Journal of Political Research, volume 52, number 1 2013 (DOI: http://dx.doi.org/10.1111/j.1475-6765.2012.02065.x).(Published 18 April 2016)Citation: Mudde, Cas (2016) "Tre decennier av populistiska radikalhögerpartier i Västeuropa", in Det vita fältet III. Samtida forskning om högerextremism, special issue of Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, issue 5, pp. 67–91. DOI: http://dx.doi.org/10.13068/2000-6217.5.3 ; Den populistiska radikalhögern är den mest framgångsrika partifamiljen i Västeuropa under efterkrigstiden. Från forskarhåll och i medierna har det länge varnats för det ökande inflytandet från de populistiska radikalhögerpartierna, vad man kallar en högervridning av den europeiska politiken, men det finns få tydliga empiriska belägg för utvecklingen. Cas Muddes artikel ger en övergripande analys av den populistiska radikalhögerns påstådda inflytande på folket, partierna, politiken och styrelseformerna i Västeuropa. Hans slutsatser kan beskrivas som lugnande. Partiernas påverkan är i stort sett begränsad till frågor om invandring och integration, och även i detta sammanhang bör de snarare ses som katalysatorer än initiativtagare. Trots en begränsad inverkan finns det fortfarande skäl att tro att populistiska radikalhögerpartier skulle kunna få mer inflytande inom en snar framtid. Men även om partierna osannolikt nog skulle lyckas bli stora aktörer i västeuropeisk politik, förefaller det inte troligt att detta skulle leda till en genomgripande förändring av det politiska systemet. Den populistiska radikalhögern är, menar Mudde, inte en normal patologi inom den europeiska demokratin, utan relation till dess grundläggande värderingar, utan snarare en patologisk normalitet, som strävar efter att radikalisera mainstreamvärderingar.Publiceringshistorik: Översättning av artikeln "Three decades of populist radical right parties in Western Europe: So what?" från European Journal of Political Research, volym 52, nr 1 2013 (DOI: http://dx.doi.org/10.1111/j.1475-6765.2012.02065.x).(Publicerad 18 april 2016)Förslag på källangivelse: Mudde, Cas (2016) "Tre decennier av populistiska radikalhögerpartier i Västeuropa", i Det vita fältet III. Samtida forskning om högerextremism, specialnummer av Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 5, s. 67–91. DOI: http://dx.doi.org/10.13068/2000-6217.5.3

Sverigedemokraterna är emot invandring och vill repatriera stora grupper. I partiets världsbild är det öppna, demokratiska samhället ett hot mot nationen och gemenskapen. Kravet på homogenitet överensstämmer med föreställningen om den illiberala demokratin, och grundas i en intolerant nationalism och ett motstånd mot främmande kulturer. I Den farliga mångfalden om Sverigedemokraternas världsbild analyserar Håkan Holmberg den samhälls- och människosyn partiet står för. Det blir tydligt att det är viktigare än någonsin att försvara mänskliga fri- och rättigheter, fria medier, fri forskning och oberoende rättsskipning. Omistliga delar i det demokratiska samhället. Med förord av Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg samt efterord av författaren Elisabeth Åsbrink