Suchergebnisse

Enligt den svenska förvaltningstraditionen, vilken bygger på den Weberianska byråkratimodellen, ska politiker fatta beslut och tjänstemännen verkställa dem. Men, relationen mellan politiker och tjänstemän i den kommunala vardagen förefaller inte vara så enkel. Förtroendevalda politiker upplever ett problem med att tjänstemännen har för stor makt, vilket leder till ett inflytande på den politiska processen som inte står i proportion till deras formella position. Problemet bottnar i att den Weberianska byråkratimodellen inte längre fungerar som ett vägledande ideal i praktiken. Den kommunala vardagen karakteriseras istället av en otydlighet i hur makten i praktiken konstitueras och distri-bueras i relationen mellan politiker och tjänstemän, med resultat att icke-förtroendevalda chefstjänstemän kan hamna i en maktsituation där de kommer i besittning av, förutom sin legitima chefsmakt, en reell politisk makt. Som en följd av detta kan våra svenska kommuner komma att ledas av en profession som tränger undan och kanske i praktiken övertar politisk ledning – en profession som enligt den Weberianska byråkratimodellen formellt ska vara politiskt maktlösa. Mot bakgrund av detta syftar studien till att bidra till kunskapen om de kommunala chefstjänstemännens politiska agerande och de maktförhållanden som konstituerar detta agerande. Med makt avses i avhandlingen en kapacitet att handla som ägs av agenter och som kan identifieras i kraft av chefspositionens varaktiga relationer med underliggande sociala strukturer mellan politik och förvaltning, mellan politiker och tjänstemän. Makt betraktas följaktligen som en förklaringsfaktor för att förstå chefstjänstemännens politiska agerande. Avhandlingen baseras på en fallstudie av kommunchefer, dvs. kommunens ledande tjänsteman som befinner sig i den omedelbara närheten av den kommunövergripande politiska ledningen, och som därigenom verkar i gränslandet mellan politik och administration. För att bidra till denna kunskap utvecklas i avhandlingen en analysmodell med utgångspunkt i den kritiska realismens synsätt på sociala strukturer och kausalitet. Modellen baseras på tre olika typer av analyser, en strukturell analys, en kausal analys och en förståelseanalys. Med hjälp av den strukturella analysen identifieras tre stycken strukturella maktresurser som kan ses som förbundna med den kommunala chefstjänstemannapositionen. Dessa benämns centralitet, kontroll över kritiska resurser, och närhet till makt. Med hjälp av den kausala analysen studeras vad och hur dessa maktresurser tillåter innehavaren av chefstjänstemannapositionen att påverka för att uppnå effekter. Analysen visar att de strukturella maktresurserna möjliggör för chefstjänstemannen att påverka hela den politiska beslutsprocessen genom att med rätt timing i ärendehanteringen, och de beslutsunderlag som ligger bakom detta, presentera olika problembilder och konsekvensbeskrivningar. Med hjälp av förståelseanalysen studeras chefstjänste-männens politiska agerande. Med utgångspunkt i en kritisk realistisk ansats kan de kommunala chefstjänstemännens politiska agerande förstås i termer av en proaktiv politisk roll som är inneboende i chefspositionens generiska karaktär. Den proaktiva rollen är intimt sammanlänkad med strukturella maktresurser genom det att den för sin existens kräver strukturella maktresurser som är förbundna med den kommunala chefstjänstemannapositionen. ; Politicians are meant to make decisions and administrators are supposed to execute them according to the Swedish public administration tradition; a tradition built on the Weberian bureaucracy model. But, power relations between politicians and administrators in municipal practice do not appear as unambiguous as the tradition purports. Administrators have too much power according to elected officials, which in turn have an impact on the political process that is not consistent with the administrators' formal position. This causes tension in the relations between politicians and administrators. The problem seems to stem from the fact that the Weberian bureaucracy model no longer serves as a guiding ideal in practice. Instead the local government practice is characterized by how vaguely the power is constituted and distributed in the social relation between politicians and administrators, resulting in the fact that non-elected public managers find themselves in a power position encompassing not only their legitimate managerial power, but also real political power – which is not consistent with the ideal bureaucracy model according to which this type of power is reserved only for elected officials. As a result the Swedish municipalities may be run by a profession that in practice take over the political leadership; a profession that in keeping with the Weberian ideal model is supposed to be powerless. This dissertation aims to contribute to field of knowledge concerning the municipal administrators' political actions and the power relations constituting this behaviour. For the purpose of this dissertation the term power intends a capacity to act inherent in agents and that can be identified by virtue of the managerial position's lasting relations with underlying social structures between politics and administration, between politicians and public administrators. Power is thus looked upon as an element of explanation in understanding public managers political behaviour. The dissertation is based on a case study of municipal managers, i e the leading public administrator in a municipality who is in the immediate proximity to the overall political leadership and thereby serves in the borderland between politics and administration. A model of analysis is developed with its basis in the critical realism's approach on social structures and causality- The model is based on three different types of analyses, a structural analysis, a causal analysis, and an analysis of understanding. The structural analysis helps identify three structural power resources that are associated with the municipal management position; centrality, control over critical resources, and nearness to power. By means of the causal analysis one studies what and how these power resources permit the holder of the managerial position to influence in order to achieve certain effects. The analysis shows that the structural power resources make it possible for the public managers to influence the political decision making process through right timing in delivering official documents, along with the decision support data, presenting different problem areas and consequences of these. With the support of the analysis of understanding the municipal manager's political behaviour is studied. With reference to a critical realist approach the answer is that the public managers' political behaviour can be understood in terms of a proactive political role inherent in the managerial positions generic character. The role is strictly interconnected with the structural power resources due to the fact that the role requires, for its existence, structural power resources as are associated with the municipal managerial position.

The purpose of this dissertation is to describe and analyze how the Soviet Union attempted to win the sympathies of the Swedish population during the period 1945-1958 through the All-Union Society for Cultural Relations with Foreign Countries (VOKS) and the Sweden-Soviet Union Societies. The dissertation includes the central Soviet decision-making apparatus' general formulation of strategy and what means were to be used to win the sympathies of populations in other countries. Concerning VOKS's work targeting Sweden, this dissertation examines the general strategies and means used in practice. This dissertation links these activities with realism which serves as an analytical framework. Realism focuses states seeking their security in the international system. Security is considered achievable through strategies for using different means of force, in this case, diplomacy and its sub-instruments in the form of soft power and public diplomacy. Immediately after World War II, VOKS was seen by the Soviets as a tool for countering American and British propaganda. VOKS's reorganization in the early 1950s led to more country-specific activities. Increasingly in the 1950s VOKS sought out partners from outside organizations associated with national communist parties. This strategy aimed to optimally convey the message and to popularize the Soviet Union. This also led to a decline in VOKS's importance. VOKS during the period 1945-1958 can be viewed as a collaborative project between the state and the party. The Soviet Union, through VOKS, used the Sweden-USSR Society to popularize the country among the Swedish public. VOKS took increasingly greater control over the societies' activities, which were reviewed and approved by the Soviet Embassy in Stockholm and VOKS in Moscow. To develop these societies, VOKS increased its efforts to influence the Communist Party of Sweden (SKP) to take part in the societies' activities. At the suggestion of VOKS in Moscow, the local Sweden-USSR societies formed a national organization in the autumn of 1950 called the Sweden-Soviet Union Federation. After 1953, VOKS's interest intensified in implementing and developing cultural collaborations with other actors in addition to the societies. Near the end of VOKS's existence, representatives from the Soviet Embassy and VOKS tried to establish an intergovernmental cultural agreement with Sweden. However, no such agreement was ever signed. The Soviet Union continued to channel most of its public diplomacy toward Sweden through the societies.

Konstens politiska räckvidd har varit ett centralt problem inom avantgardets olika rörelser, från 1800-talets realism till efterkrigstidens vidgade konstbegrepp. Ett huvudtema som löper genom dessa rörelser har varit konstens förmåga att gripa in i livet: när den överträder sin autonomi för att på så sätt bli mer samhälleligt relevant. I dessa diskussioner om konst och politik har konstinstitutionen intagit en central plats. Denna konstvetenskapliga avhandling undersöker hur begreppen konst och politik satts i spel i ett antal utställningar och rum på Moderna Museet i Stockholm 1998-2008. Utifrån analyserna diskuterar och nyanserar Anna Lundström etablerade föreställningar om relationen mellan begreppen. Hur förhåller sig konst till politik, när är konst politik, och varför är konst i vissa fall politik?

This dissertation studies the development of the environmental issue from a discursive perspective. Through an analysis of views on nature and the environment in several NGOs and main political organs, the dissertation tries to explain how a certain view became hegemonic. The analysis pertains to the period between the publication of Silent Spring in 1962 and the introduction of the concept sustainable development by the UN in 1987. From a realistic starting point and with critical discourse analysis (CDA) as its method, the dissertation aims to identify causal powers and mechanisms that have generated and institutionalized the environmental discourse. An analytical model is developed and applied on three levels; a sociolinguistic, institutional, and macrosocial level; which also reflect the methodological progression of the study from description to explanation. The result shows that the discursive practice was hegemonized by a Western view promoting economic growth. This discourse gradually gained ground at the expense of an anti-systemic discourse which posited structural societal changes as the answer to environmental problems. Mechanisms such as the exclusion of some views and actors from common discursive practices were crucial for the process of homogenizing the discourse and developing consensus. Through incorporating that part of the environmental movement which did not fight the dominant economic and political system, the UN turned it into support for its own project, which is part of the process of hegemony. At the same time the environmental objectives of the hegemonic discourse were established in the institutional spheres. The institutionalization of the environmental issue changed the focus from social critique to a question of development and technology, something which helped displace the original critical and partially anti-systemic character of environmental discourse. Through turning the critical and negative account of the situation into a more harmonious and hopeful vision, for instance in terms of sustainable development, a foundation was laid for the later development of ecological modernization. When the hegemonic discourse invested the concept of sustainable development with emphases on progress and economic growth, it encapsulated the environmental issue within the framework of the prevailing social system. ; With summary in English and Spanish/Con resumen en inglés y en español

This thesis aims to explain how small states, in this case Sweden, security politics adapts to new circumstances after great conflicts in the 20th century. The analytical model is built by a combination of the opposite theories of international politics, realism and idealism, combined with actor based and structure based perspectives and thus creating a four field analytical matrix. The empirical foundation constitutes of three post conflict periods; post-first world war, post-second world war and post-cold war periods. For every period three cases are analyzed; one foreign politics initiative, one association to an international organization and one defence politics decision. In the post-first world war period the focus is on the Swedish intervention of the Åland archipelago, the association to the League of Nations and disarmament decision in 1925. In the post-second world war period the focus is on the association of Sweden to the United Nations, the Swedish initiative to a Scandinavian defence alliance and the defence decision of 1948. In the post-cold war period the focus is on the Swedish association to the European Union, the Swedish participation in the NATO led IFOR operation in Bosnia and the defence decision in 1996. The main conclusions of these investigations are that small states, like Sweden, both are restricted in their foreign and security politics by international structures and able to use the same structure to promote their interests. Time is a key element for analyzing both structural and actor based aspects of a small states capacity. Also, in the case of Sweden, there tends to be a tension between an idealistic dominated politics and a realistic dominated politics when it comes to foreign and security politics, and that idealism seems to have increased in the latter period.

Under en lång period har Sverige ganska ensidigt bejakat snabb förändring och glatt sig åt att vara "världens modernaste land". Men nu ställs åter frågor om det inte kan finnas poänger med att lyssna på erfarenheten, utgå från traditionen och bry sig mer om hur verkligheten ser ut än hur man tycker att den borde vara. Insikten växer om att ständiga framsteg inte är en naturlag utan att de vilar på värden, förtroende och institutioner som det tar lång tid att bygga upp men som det går snabbt att bryta ned. Begrepp som ordning, realism och auktoritet har fått en mer positiv klang och det talas om en återkomst för konservatismen. Men vad är det egentligen som åtnjuter en renässans? Handlar det om en sammanhållen och väldefinierad ideologi eller rör det sig om föreställningar och förhållningssätt som kan relatera till många olika ideströmningar? Åtta kvalificerade skribenter bidrar till denna antologi om en av vår tids mest centrala och laddade frågor

År 2018 fyller Karl Marx 200 år och det är 50 år sedan Parisrevolten 1968. Men marxismen är inte bara ett minne, marxismen är aktuell.0Konsten har länge varit ett hett diskussionsämne för marxister. Karl Marx och Friedrich Engels var båda konstintresserade och skrev en hel del om konst. Allt sedan dess har diskussionen fortsatt. Att placera sig själv i historien' redogör Peter Ekström för denna yviga debatt. Hans syfte är delvis att ge en introduktion till den marxistiska konstdiskussionen. Men främst har han undersökt om det finns någonting av den som fortfarande är giltigt och användbart idag. Att placera sig själv i historien' är en dialog och diskussion med Karl Marx, Friedrich Engels, Vladimir Lenin, Mao Zedong, Josef Stalin, György Lukács, Bertolt Brecht, John Berger, Griselda Pollock, Fredric Jameson, Jan Myrdal, Johan Ehrenberg och många andra. Det handlar om konstens ursprung, om realism, om moral, om konstens beroende eller oberoende, om sanning och lögn och om fantasi