Suchergebnisse

Målet med denna rapport är att presentera hur kommuner och regioner kan ta hjälp av lantgårdar i utformningen av välfärdsinsatser, exempelvis inom social omsorg, utbildning, sjukvård, alternativa arbetsuppgifter och integration. Ett ytterligare mål är att belysa hur dessa verksamheter bör organiseras för att få ett långsiktigt hållbart samarbete mellan de svenska lantgårdarna och samhället. Historiskt har lantgårdar används som social insats med vinster för många individer och samhället, men detta minskade succesivt under urbaniseringen. Flera europeiska länder har återinfört lantgården som en resurs för olika utsatta målgrupper i samhället och har återuppbyggt en nationell struktur för dess genomförande. Utländsk forskning har visat att lantgårdar kan ge ökad motivation, social kontakt, känsla av att känna sig behövd, upplevelse av att kunna klara av uppgifter, ökad rörelse, ökat psykiskt välmående, och flera andra funktioner viktiga för god mänsklig välfärd. Svensk forskning har visat att lantgårdar kan ge stöd inom social omsorg och för skolelever med olika utmaningar, men många fler målgrupper skulle kunna gynnas av en lantgårdsbaserad insats (LBI). I Sverige finns ett 80-tal godkända Grön Arena gårdar, samt flera andra gårdar som kommuner och regioner kan upphandla för olika insatser. En utbyggnad av LBI i Sverige skulle gynna landsbygdsföretagande, och särskilt kvinnligt företagande. Det saknas dock en stödjande struktur och ett nationellt politiskt ställningstagande inom detta område. Rapporten utmynnar i flera rekommendationer. Tillsätt en statlig utredning med uppdrag till förslagsvis Socialstyrelsen, Tillväxtverket och Jordbruksverket med uppdrag att föreslå hur offentlig förvaltning kan underlätta för och stödja LBI. Ge uppdrag till Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) att skapa en samordning från nationell, till regional, till kommunal nivå mellan myndigheter och företag för utbyggnad av LBI. Ta fram nationella riktlinjer och kvalitetssystem för användning av lantgårdar för sociala insatser. Skapa ett dokument gällande kvalitetssäkring för LBI på nationell nivå i samverkan mellan olika aktörer, t ex Hushållningssällskapet och Socialstyrelsen. Flerårig upphandling med rimlig ersättning måste tillämpas. Ställ krav på att alla som får kontrakt genom offentlig upphandling har dokumentation på att de har genomgått en godkänd kurs, att deras gård bedömts för risker och att de är lämpliga för övrigt. Bygg upp en stödjande struktur som är flexibel för användning av LBI för olika målgrupper inom kommun och region. Forskningsmedel behöver ges för tvärvetenskaplig forskning utifrån så väl brukarperspektivet som verksamhetsperspektivet. Avsätt forskningsmedel till samhällsekonomisk analys där kostnaderna för lantgårdsbaserad insats jämförs med annan insats. Slutsatsen är att lantgårdsbaserade välfärdsinsatser kan utgöra en värdefull resurs och ett komplement till traditionella insatser för flera olika målgrupper.

Krigsspel är en fundamental del av militär utbildning. Likafullt är krigsspel kontroversiellt, med återkommande cykler av uppskattning och ogillande. Krigsspel kan definieras som en betingad interaktion med mänskliga spelare som påverkar simulerade militära aktioner. Syftet med denna text är att undersöka och förklara hur militära instruktörer mildrar sina bekymmer med att handha ett krigsspel. I texten analyseras relevanta skrifter om utbildningsspel för att belysa frågan om instruktörer och krigsspel. Denna metod kompletteras av ny och explorativ forskning, som inbegriper grundad teori, avseende det substantiella empiriska området krigsspel för militär utbildning. Militära instruktörer använder sig av tre strategier för att uppnå instruktörs-acceptans (instructor buy-in). En majoritet av instruktörerna verkar sträva efter att undvika explicit spelifiering (gamification). Detta undvikande utgör en förklaring till att vissa krigsspel inom militär utbildning förändras eller upphör. Av denna anledning är det vitalt att militära instruktörer har en förståelse för instruktörs-acceptans för att stärka praktiken krigsspel.

Internettet præsenteres ofte som et farligt redskab i hænderne på terrorister. Det er dog ikke nødvendigvis sandheden. Artiklen trækker på indsigter fra studier af sunniekstremistiske grupper, Anders B. Breivik og Anonymous og diskuterer terroristers anvendelse af internettet i organiseringen og udførelsen af terrorisme. Jeg vil argumentere for, at det anarkiske og anonyme internet fører mistillid og fragmentering med sig, hvilket gør det sværere for grupper at opretholde en fælles strategi og det fælles fjendebillede. Artiklen styrker derfor fortællingen om, at det hovedsageligt er ekskluderede og socialt marginaliserede enspændere, der ender med at planlægge voldshandlinger i isolation bag computerskærmen. I forlængelse heraf vil jeg pege på, at hovedparten af potentielle terrorister drages af fysisk interaktion, våben og eksplosioner – og ikke udviklingen af komplekse cybervåben.

Adequate and balanced crop nutrition – with nitrogen (N), phosphorus (P), and potassium (K) – is vital for sustainable crop production. Inadequate and imbalanced crop nutrition contributes to the crop yield gaps – a difference in actual and potential crop yield. Yield gap is one of the many causes of insufficient food production, thus aggravating hunger and malnourishment across the globe. On the other hand, an oversupply of nutrients is highly unsustainable, in terms of both resource conservation and global environmental health. A decreasing excreta recycling in crop production is one of the many reasons for nutrient imbalances in agriculture. Previous studies show that increasing agricultural specialization leads to spatial separation of crop and animal production. Increasing distance between excreta production and crop needs is one of the leading factors that cause reduced excreta recycling. Studies focusing on excreta recycling show that a substantial barrier to a more efficient excreta nutrient reuse is the expensive transportation of bulky volumes of excreta over long distances. In order to overcome that barrier, more detailed spatial estimates of distances between excreta production and crop nutrient needs, and the associated costs for complete excreta transport in an entire country are needed. Hence, the overall aim of this thesis was to quantify the amount of nutrients in the excreta resources compared to the crop nutrient needs at multiple scales (global, national, subnational, and local), and to analyze the need for excreta transports, total distances and costs, to meet the crop nutrient needs in a country. On the global scale, annual (2000-2016) excreta supply (livestock and human) could provide at least 48% of N, 57% of P, and 81% of K crop needs. Although excreta supply was not enough to cover the annual crop nutrient needs at the global scale, at least 29 countries for N, 41 for P, and 71 for K had an excreta nutrient surplus. When including the annual use of synthetic fertilizers, at least 42 additional countries had a N surplus, with the equivalent figures for P being 17 countries, whereas 8 additional countries attained a K surplus. At the same time, when accounting for the use of synthetic fertilizers, each year, at least 57 countries had an N deficit, 70 a P deficit, and 51 countries a K deficit, in total equivalent to 14% of global N and 16% of each P and K crop needs. The total surplus in other countries during the period was always higher than the deficit in the countries with net nutrient deficits, except for P for some years. Unfortunately, both the deficits of the deficit countries and surpluses of the surplus countries were increasing substantially during the 17 years. Such global divergence in nutrient deficits and surpluses have clear implications for global food security and environmental health. A district-scale investigation of Pakistan showed that the country had a national deficit of 0.62 million tons of P and 0.59 million tons of K, but an oversupply of N. The spatial separation was not significant at this resolution; only 6% of the excreta N supply needed to be transported between districts. Recycling all excreta, within and between districts, could cut the use of synthetic N to 43% of its current use and eliminate the need for synthetic K, but there would be an additional need of 0.28 million tons of synthetic P to meet the crop nutrient needs in the entire country. The need for synthetic fertilizers to supplement the recycled excreta nutrients would cost USD 2.77 billion. However, it might not be prohibitively expensive to correct for P deficiencies because of the savings on the costs of synthetic N, and K. Excreta recycling could promote balanced crop nutrition at the national scale in Pakistan, which in turn could eliminate the nutrient-related crop yield gaps in the country. The municipal-scale investigation using Swedish data showed that the country had a national oversupply of 110,000 tons of N, 6,000 tons of P, and 76,000 tons of K. Excreta could provide up to 75% of N and 81% of P, and more than 100% of the K crop needs in the country. The spatial separation was pronounced at the municipal scale in the country. Just 40% of the municipalities produced over 50% of the excreta N and P. Nutrient balance calculations showed that excreta recycling within municipalities could provide 63% of the P crop needs. Another 18% of the P crop needs must be transported from surplus municipalities to deficit municipalities. Nationally, an optimized reallocation of surplus excreta P towards the P deficit municipalities would cost USD 192 million for a total of 24,079 km truck transports. The cost was 3.7 times more than the total NPK fertilizer value transported, and that met the crop nutrient needs. It was concluded that Sweden could potentially reduce its dependence on synthetic fertilizers, but to cover the costs of an improved excreta reuse would require valuing the additional benefits of recycling. An investigation was also done to understand the effect of the input data resolution on the results (transport needs and distances) from a model to optimize excreta redistribution. The results showed that the need for excreta transports, distances, and spatial patterns of the excreta transports changed. Increasing resolution of the spatial data, from political boundaries in Sweden and Pakistan to 0.083 decimal grids (approximately 10 km by 10 km at the equator), showed that transport needs for excreta-N increased by 12% in Pakistan, and the transport needs for excreta-P increased by 14% in Sweden. The effect of the increased resolution on transport analysis showed inconsistency in terms of the excreta total nutrient transportation distance; the average distance decreased by 67% (to 44 km) in Pakistan but increased by 1 km in Sweden. A further increase in the data resolution to 5 km by 5 km grids for Sweden showed that the average transportation distance decreased by 9 km. In both countries, increasing input data resolution resulted in a more favorable cost to fertilizer value ratios. In Pakistan, the cost of transport was only 13% of the NPK fertilizer value transported at a higher resolution. In Sweden, the costs decreased from 3.7 (at the political resolution) to slightly higher than three times of the fertilizer value transported in excreta at the higher data resolution. This Ph.D. thesis shows that we could potentially reduce the total use of synthetic fertilizers in the world and still reduce the yield gaps if we can create a more efficient recycling of nutrients both within and between countries, and a more demand adapted use of synthetic fertilizers. ; Livsmedelsproduktion är grunden för vårt samhälle idag och för den utveckling som skett det senaste århundrandet. Idag är vi åtta miljarder människor i världen med en produktion och handel med livsmedel, där knappt en miljard lever under hunger och svält. Inom de närmaste decennierna förväntas världens befolkning fortsätta växa och stanna av på omkring 11 till 12 miljarder människor under senare hälften av 2000-talet. För att klara livsmedelsförsörjningen bättre idag, och ännu mer så i framtiden, krävs att vi hittar former för att återföra skördade näringsämnen, som fosfor, kväve och kalium, tillbaka till åkermarken. Många av dessa näringsämnen är ändliga resurser som dessutom bidrar till övergödning om de läcker ut till andra habitat. I dag återfinns det mesta av dessa näringsämnen i gödsel, mänsklig exkreta och rötslam från avloppsreningsverk. Avhandlingen har studerat förutsättningarna för att sluta en större del av näringsämnens cykler i Sverige och Pakistan genom återföring av gödsel och mänsklig exkreta till jordbruksmark, samt utifrån detta även dragit slutsatser om de globala förutsättningar och effekterna av att sluta kretslopp för näringsämnen. Effekterna av att förbättra återförsel av näringsämnen till åkermark innefattar en minskad belastning i miljön som resultat av minskad användning av handelsgödsel, minskad användning av energi för produktion av handelsgödsel, samt framför allt ökade möjligheter för en långsiktigt hållbar hög skörd på åkerarealen. Det finns dock energikostnader vid återförsel av näringsämnen till följd av många och tunga transporter. Avhandlingen har därför analyserat transportkostnader för effektiv återvinning av näringsämnen från djurhållning och mänsklig exkreta och hur stor del av gödselbehovet som kan täckas av dessa återförda näringsämnen. Speciellt har avhandlingen också studerat hur viktigt det är att ta hänsyn till i vilken skala man skall studera problemet, dvs om det är data på gödselbehov och tillgång som är lokala - ända ner på enskilda fält och gårdar - regionala eller nationella som man skall utgå från när man söker efter effektiva lösningar för att sluta näringsämnes cykler. Resultaten visar att större delen av gödselbehovet i både Pakistan och Sverige kan täckas genom återvinning av stallgödsel och mänsklig exkreta. I Sverige kan 81% av fosforbehovet täckas på det viset. Transporterna sker i första hand inom kommuner, 63% av behovet, medan de resterande 18% av behovet som kan täckas kräver transporter som är längre och sker mellan kommuner. Kostnaden för transporterna är däremot höga och motsvarar mer än tre gånger kostnaden för motsvarande handelsgödsel. I Pakistan är kostnadsbilden annorlunda, bl.a. eftersom lönekostnaderna är lägre och handelsgödsel är dyrare än i Sverige. Avhandlingen visar att kostnaden för transporter av gödsel i Pakistan skulle motsvara enbart 13% av kostnaden för motsvarande mängd handelsgödsel. Det mesta av återförandet av näringsämnen sker inom distrikt, till exempel är det bara 6% av kvävebehovet som behöver täckas av transporter utanför distrikten. Pakistans handelsgödselanvändning, och därmed kostnad för detta, skulle vid en effektiv återvinning av näringsämnen kunna reduceras ned till 43% av dagens kostnader för kvävegödsel, för fosfor behövs det 0.28 miljoner ton och behovet av kaliumgödsling skulle helt försvinna. Det krävs därmed handelsgödsel motsvarande 2.77 miljarder USD, vilket till del skulle kunna kompenseras av minskade totala kostnader för kväve- och kaliumgödsel. En sådan återföring av näringsämnen i Pakistan skulle också medföra en högre gödseltillförsel till jordbruket och därmed en möjlighet att reducera skördegapet i landet. Skördegapet i Pakistan är betydande med veteskördar kring 25–30% av de möjliga, och dessa skördegap anses bero just på för små gödselgivor. Pakistan har också tydliga problem med livsmedelsförsörjning på grund av dagens skördegap med 20% av en befolkning på 200 miljoner som är undernärda. För Sveriges del är produktionen och avkastningen per areal till följd av gödsling redan hög. En mer effektiv återförsel av näringsämnen i Sverige skulle därför i första hand bidra till att minska användning av handelsgödsel och därmed begränsa användning av ändliga resurser som fosfor. Analyserna i avhandlingen visar till exempel att i Sverige skulle användning av fosfor som handelsgödsel kunna minska med 67% om återförsel av stallgödsel och mänsklig exkreta effektiviserades. Analyser av globala data för år 2000 – 2016 visar att den årliga tillgången på näring i gödsel (från djur och människor) motsvarar minst 48% av grödornas N behov, 57% av P behovet och 81% av K behovet. Även om den total mängden näring i stallgödsel och mänsklig exkreta inte räcker för att täcka det årliga globala behovet av näring, så visar data på ett överskott på N i minst 29 länder, ett överskott på P i minst 41 länder och 71 länder har ett K-överskott i stallgödsel och exkreta. Om man dessutom räknar in användningen av handelsgödsel blir det ytterligare 42 länder som har överskott på N, 17 länder till med P-överskott och 8 ytterligare med K-överskott. En stor del av resterande länder har ett underskott av näringsämnen (när man summerar gödsel, mänsklig exkreta och handelsgödsel), 57 länder har brist på N, 70 länder behöver mer P och 51 har brist på K i sitt jordbruk, och har därmed lägre skördar än möjligt. Det totala överskottet av näringsämnen i de andra länderna under denna period motsvarar dock rätt väl den brist som länder med underskott uppvisar. Tyvärr är trenden den att de länder som visade på överskott av näringsämnen år 2000 har sammantaget tydligt ökat på överskottet till 2016, medan även underskotten har ökat i flera av länderna med bristande tillförsel av N, P eller K. Sådana globala obalanser har tydliga implikationer för den framtida matförsörjningen och för miljön. Avhandlingen visar att vi idag skulle kunna använda mindre handelsgödsel totalt i världen, och ändå reducera de skördegap som finns, om vi skapar en effektiv återförsel av näringsämnen såväl inom som mellan länder och ett mer behovsanpassat användande av handelsgödsel.

The development within the area of information and communications technology (ICT) has been rapid during the last couple of decades. Advancements in mobile technology, such as smartphones and other portable devices with embedded sensors, rapid expansion of communications infrastructure, and increased spectrum utilization, has had a major impact on civilian society, but increasingly also on professional organizations such as the Swedish Armed Forces. While this technology allows for enhanced capabilities in the areas of command and control, situational awareness, and information management, it also leads to new challenges in such areas as cyber security and privacy. For armed forces in many parts of the world, being able to deploy in new types of missions, such as humanitarian assistance and response operations due to natural or man-made disasters, is an increasingly sought-after capability. Such operations commonly require collaboration amongst several heterogeneous organizations, which in turn requires technical as well as organizational interoperability. While the actors must be able to share certain information efficiently, with regards to integrity and availability, sensitive or classified information must be safeguarded in terms of confidentiality. This thesis is concerned with studying emerging ICT for use on the battlefield of tomorrow, investigating how it can lead to more effective operations, and what preconditions that must be met in order for the technology to be of utility for inter-organizational collaboration. In particular, the thesis studies how an acceptable level of information security can be upheld in interconnected tactical communications networks. It is found that Mobile Ad-hoc Networks, Software-Defined Radio and Cognitive Radio are emerging technologies that, while still immature, can contribute to improved capabilities for communications, command and control, and information collection. Furthermore, Hastily Formed Networks is found to be an effective framework for collaboration between heterogeneous actors. However, in order for emerging ICTs to provide military utility, several non-technical requirements must be met. These include usability, trust, legality, cost, and verifying that the technology is in accordance with current military doctrine. Antagonistic as well as unintentional threats must also be mitigated, including information leaks caused by cyberattacks or insiders, and possible consequences of reduced user privacy. Besides to the Swedish Armed Forces, this thesis should be of interest to armed forces of comparable countries, and for professional organizations faced with similar challenges. Among the drawn conclusions, the thesis recommends continuously evaluating emerging ICT in support of new capabilities, through academic research as well as internal concept development. Adopting an incremental and modular process is also recommended when developing or procuring new ICT systems, instead of making long-term investments in proprietary technology. Furthermore, a focus should be put on promoting military requirements in future civilian ICT standards. In this way development costs can be reduced, while facilitating tactical use of commercial off-the-shelf products. Regarding information security in tactical networks for inter-organizational collaboration the thesis concludes that employing best-effort methods could allow for efficient information exchange between actors, while upholding acceptable risk levels regarding data leakage. ; Informations- och kommunikationsteknik (IKT) har under de senaste årtiondena varit under stark utveckling. Ökad tillgänglighet av mobil teknik, såsom smarta mobiltelefoner och andra bärbara enheter med inbyggda sensorer, kraftig utbyggnad av kommunikationsinfrastruktur samt framsteg inom spektrumeffektivitet, har haft en stor betydelse för civilsamhället samt i ökande grad även för insatsorganisationer såsom Försvarsmakten. Tekniken bidrar till ökad förmåga till ledning, situationsuppfattning och informationshantering, men medför samtidigt flera utmaningar inom områden som cybersäkerhet och personlig integritet. Nya uppgifter som parallellt kommit i fokus för försvarsmakter i många länder inkluderar förmågan att kunna delta i stödjande insatser i samband med naturkatastrofer, terrorattacker, eller att kunna erbjuda humanitärt bistånd i internationella miljöer. Sådana insatser kräver vanligtvis samverkan mellan många olika heterogena organisationer, vilket medför ett behov av såväl teknisk som organisatorisk interoperabilitet. Viss information måste kunna delas effektivt mellan de ingående aktörerna med avseende på riktighet och tillgänglighet, samtidigt som känsliga uppgifter måste skyddas avseende sekretess. I denna avhandling studeras taktiskt användande av framväxande IKT på morgondagens slagfält, hur tekniken kan bidra till mer effektiva operationer, samt vilka förutsättningar och krav som måste uppfyllas för att tekniken ska kunna vara till nytta vid interorganisatorisk samverkan. Särskilt undersöks möjligheten att upprätthålla en acceptabel nivå av informationssäkerhet i gemensamma taktiska sambandssystem, samtidigt som dessa kan användas effektivt under påfrestande förhållanden. Avhandlingen finner att tekniker som mobila ad hoc-nätverk, mjukvarudefinierad radio och kognitiv radio, trots att de ännu är omogna, kan komma att bidra till förbättrade eller helt nya förmågor inom bland annat samband, ledning och informationsinhämtning. Vidare dras slutsatsen att ramverket Hastily Formed Networks är effektivt för samverkan mellan heterogena aktörer. För att framväxande IKT ska kunna vara av militär nytta krävs dock att flera icke-tekniska krav kan mötas. Dessa inkluderar användbarhet, tillit, legalitet, kostnad, samt att tekniken ligger i linje med rådande militär doktrin. Såväl antagonistiska som oavsiktliga hot måste samtidigt hanteras, såsom informationsläckor orsakade av cyberattacker eller insiders, samt konsekvensen av en minskad personlig integritet för användarna. Avhandlingen förväntas vara av intresse för såväl Försvarsmakten som organisationer med liknande förutsättningar i Sverige och jämförbara länder. Som slutsats rekommenderas i avhandlingen att framväxande IKT till stöd för nya förmågor kontinuerligt utvärderas genom såväl akademisk forskning som intern konceptutveckling, samt att en inkrementell och modulär modell bör väljas vid utveckling och anskaffning, snarare än att göra omfattande investeringar i proprietär teknik. Fokus bör även vara på att tidigt få med militära krav i civila IKT-standarder. På så vis kan utvecklingskostnader reduceras, samtidigt som militär användning av kommersiellt tillgängliga produkter förenklas. En slutsats gällande informationssäkerhet är att man med metoder som baseras på så kallad "best-effort" kan effektivisera utbytet i ett gemensamt informationssystem, samtidigt som risken för dataläckage kan behållas på en acceptabel nivå.

Denne artikel ønsker at gøre op med en reduktionistisk tilgang til forståelse af mad og måltider som et spørgsmål udelukkende om kost og ernæring og i stedet bidrage til udvik- lingen af en ny og bredere analyseramme, der i højere grad sigter på at forstå samspillet mellem mad, måltider og sundhed for at identificere eventuelle uudnyttede rum for sund- hedsfremme. I denne artikel fokuserer vi på nogle af de foodscapes studier, der breder sig indenfor den videnskabelige litteratur på fødevareområdet. Foodscapes som analyseramme er interessant, idet den giver et indblik i de komplekse interaktioner mellem tilgængelighed, aktører, herunder de spisende, de sælgende og de serverende - og med det fysiske miljø, i hvilke vores måltidsvalg bliver truffet. I vores forskning i folkesundhedsernæring og mål- tidsvidenskab er vi i gang med at se på, hvorledes denne analyseramme kan anvendes i de rum for måltider, der omgiver os uden for hjemmet: de de-domesticerede måltider. I denne artikel ser vi på en række af de vigtigste bidrag fra foodscapes litteraturen og tilbyder en model, der sigter til at operationalisere analyser med foodscapes tilgangen og så at sige gøre den komplekse tilgang håndterbar i konkrete analyser. Som eksempler på hvordan dette kan gøres, demonstreres modellens muligheder i arbejdet med rum for sundhedsfremme kon- kret med cases fra erhvervsskoler og fra buschauffør- branchen. Artiklen konkluderer, at modellen tilbyder sig som et velegnet redskab til foodscapes inspirerede analyser og har et potentiale i forhold til at videreudvikles til et egnet sundhedsfremmeplanlægnings værktøj.

Med udgangspunkt i det forhold, at naturvidenskabelig metode ofte også er kvalitativ – baseret på formbestemmelse og afhængig af fortolkning – diskuteres nogle af de misforståelser, som af og til præger diskussioner af objektivitet og generalisérbarhed i kvalitativ analyse. Kvalitativ forskning kan bestemmes i relation til en række forskellige videnskabelige ræsonneringsstile, men det er kun få ræsonneringsstile der kan anvendes til at vurdere kvaliteten af kvalitativ forskning. Begrebet objektivitet bestemmes med inspiration fra Latour som genstandsfeltets mulighed for at yde modstand mod den analytiske ramme. Dette objektivitetsbegreb er fælles for human, social og naturvidenskab og indebærer et radikalt opgør med forestillingen om at kvalitativ metode er mere 'subjektiv' end kvantitativ metode. Derimod er kvalitativ forskning bedre stillet til at forstå kontekstuelle forhold, herunder forskerens position i forhold til det studerede. Kontekstens rolle hvad angår analysens generelle udsigelseskraft diskuteres i lyset af en skelnen mellem deskriptiv og analytisk kvalitativ forskning, og artiklen argumenterer for, at den grundliggende forskel mellem naturvidenskab og humanvidenskab ikke kan reduceres til forkærlighed for bestemte metoder men primært beror på objektets evne til at reflektere over og reagere meningsfuldt på den menneskelige interaktion, hvori forskningsprocessen indgår. Artiklen afrundes med en diskussion af de seneste tyve års intense interesse for kvalitativ metode og de konsekvenser den har for tværfagligt samarbejde på tværs af ræsonneringsstile indenfor sundhedsforskning.

Wir reagieren mit Entsetzen, wenn Eltern ihr Kind vernachlässigen oder misshandeln -- manchmal gar bis zum Tod. Schnell werden Forderungen nach gesetzlichen Maßnahmen und einer Verbesserung des Kinderschutzes laut. Wie greift man wirksam ein, bevor die familiäre Situation eskaliert? Wie erkennt man Risiken, wie fördert man frühzeitig die Erziehungskompetenz der Eltern? Wie lassen sich institutionelle Hilfen verbessern? In diesem Buch werden interdisziplinäre Lösungsansätze gebündelt: Experten aus den Bereichen Recht, Medizin, Psychologie und Pädagogik beschreiben den gesetzlichen Handlungsrahmen, die Einschätzung familiärer Risiken, die Förderung der elterlichen Feinfühligkeit, bewährte Modelle institutioneller Kooperation. Die Autoren PD Dr. Ute Ziegenhain, Pädagogin und Entwicklungspsychologin, Forschungsschwerpunkt Eltern-Kind-Interaktionen, und Prof. Dr. med. Jörg M. Fegert, Kinder- und Jugendpsychiater mit Forschungsschwerpunkt Kinderschutz, beide Univ.-Klinikum Ulm

Die Fähigkeit, Beziehungen zu Kindern gut zu gestalten, steht in der Ausbildung von ErzieherInnen und PädagogInnen an zentraler Stelle. Ein Verstehen von subjektivem Sinn und spielerischer Interaktion fördert Kinder in ihren Beziehungskompetenzen, ihrer sinnlichen Wahrnehmung, der Selbstregulation ihres Verhaltens und im nachhaltigen Erwerben kognitiver Leistungen. Es ist in der pädagogischen Arbeit zentral und doch oft unzureichend umgesetzt. Hermann Staats beschreibt, wie Beziehungen zu Kindern in Krippe, Kita, Hort und Schule umfassender verstanden und entwicklungsfördernd gestaltet werden können. Das trägt dazu bei, eine verstehens- und beziehungsorientierte professionelle Haltung zu entwickeln und im beruflichen Alltag aufrechtzuerhalten. Theorien werden mit ihren Widersprüchen beschrieben, sodass sie zum Weiterdenken anregen. Wissen zum Einfluss sozialer und biografischer Faktoren sowie körperlicher und seelischer Entwicklungsprozesse ist an vielen Stellen integriert. Biographische Informationen Dr. med. Hermann Staats ist Psychoanalytiker und Professor für psychoanalytisch orientierte Entwicklungspsychologie an der FH Potsdam.

The development within the area of information and communications technology (ICT) has been rapid during the last couple of decades. Advancements in mobile technology, such as smartphones and other portable devices with embedded sensors, rapid expansion of communications infrastructure, and increased spectrum utilization, has had a major impact on civilian society, but increasingly also on professional organizations such as the Swedish Armed Forces. While this technology allows for enhanced capabilities in the areas of command and control, situational awareness, and information management, it also leads to new challenges in such areas as cyber security and privacy. For armed forces in many parts of the world, being able to deploy in new types of missions, such as humanitarian assistance and response operations due to natural or man-made disasters, is an increasingly sought-after capability. Such operations commonly require collaboration amongst several heterogeneous organizations, which in turn requires technical as well as organizational interoperability. While the actors must be able to share certain information efficiently, with regards to integrity and availability, sensitive or classified information must be safeguarded in terms of confidentiality. This thesis is concerned with studying emerging ICT for use on the battlefield of tomorrow, investigating how it can lead to more effective operations, and what preconditions that must be met in order for the technology to be of utility for inter-organizational collaboration. In particular, the thesis studies how an acceptable level of information security can be upheld in interconnected tactical communications networks. It is found that Mobile Ad-hoc Networks, Software-Defined Radio and Cognitive Radio are emerging technologies that, while still immature, can contribute to improved capabilities for communications, command and control, and information collection. Furthermore, Hastily Formed Networks is found to be an effective framework for collaboration between heterogeneous actors. However, in order for emerging ICTs to provide military utility, several non-technical requirements must be met. These include usability, trust, legality, cost, and verifying that the technology is in accordance with current military doctrine. Antagonistic as well as unintentional threats must also be mitigated, including information leaks caused by cyberattacks or insiders, and possible consequences of reduced user privacy. Besides to the Swedish Armed Forces, this thesis should be of interest to armed forces of comparable countries, and for professional organizations faced with similar challenges. Among the drawn conclusions, the thesis recommends continuously evaluating emerging ICT in support of new capabilities, through academic research as well as internal concept development. Adopting an incremental and modular process is also recommended when developing or procuring new ICT systems, instead of making long-term investments in proprietary technology. Furthermore, a focus should be put on promoting military requirements in future civilian ICT standards. In this way development costs can be reduced, while facilitating tactical use of commercial off-the-shelf products. Regarding information security in tactical networks for inter-organizational collaboration the thesis concludes that employing best-effort methods could allow for efficient information exchange between actors, while upholding acceptable risk levels regarding data leakage. ; Informations- och kommunikationsteknik (IKT) har under de senaste årtiondena varit under stark utveckling. Ökad tillgänglighet av mobil teknik, såsom smarta mobiltelefoner och andra bärbara enheter med inbyggda sensorer, kraftig utbyggnad av kommunikationsinfrastruktur samt framsteg inom spektrumeffektivitet, har haft en stor betydelse för civilsamhället samt i ökande grad även för insatsorganisationer såsom Försvarsmakten. Tekniken bidrar till ökad förmåga till ledning, situationsuppfattning och informationshantering, men medför samtidigt flera utmaningar inom områden som cybersäkerhet och personlig integritet. Nya uppgifter som parallellt kommit i fokus för försvarsmakter i många länder inkluderar förmågan att kunna delta i stödjande insatser i samband med naturkatastrofer, terrorattacker, eller att kunna erbjuda humanitärt bistånd i internationella miljöer. Sådana insatser kräver vanligtvis samverkan mellan många olika heterogena organisationer, vilket medför ett behov av såväl teknisk som organisatorisk interoperabilitet. Viss information måste kunna delas effektivt mellan de ingående aktörerna med avseende på riktighet och tillgänglighet, samtidigt som känsliga uppgifter måste skyddas avseende sekretess. I denna avhandling studeras taktiskt användande av framväxande IKT på morgondagens slagfält, hur tekniken kan bidra till mer effektiva operationer, samt vilka förutsättningar och krav som måste uppfyllas för att tekniken ska kunna vara till nytta vid interorganisatorisk samverkan. Särskilt undersöks möjligheten att upprätthålla en acceptabel nivå av informationssäkerhet i gemensamma taktiska sambandssystem, samtidigt som dessa kan användas effektivt under påfrestande förhållanden. Avhandlingen finner att tekniker som mobila ad hoc-nätverk, mjukvarudefinierad radio och kognitiv radio, trots att de ännu är omogna, kan komma att bidra till förbättrade eller helt nya förmågor inom bland annat samband, ledning och informationsinhämtning. Vidare dras slutsatsen att ramverket Hastily Formed Networks är effektivt för samverkan mellan heterogena aktörer. För att framväxande IKT ska kunna vara av militär nytta krävs dock att flera icke-tekniska krav kan mötas. Dessa inkluderar användbarhet, tillit, legalitet, kostnad, samt att tekniken ligger i linje med rådande militär doktrin. Såväl antagonistiska som oavsiktliga hot måste samtidigt hanteras, såsom informationsläckor orsakade av cyberattacker eller insiders, samt konsekvensen av en minskad personlig integritet för användarna. Avhandlingen förväntas vara av intresse för såväl Försvarsmakten som organisationer med liknande förutsättningar i Sverige och jämförbara länder. Som slutsats rekommenderas i avhandlingen att framväxande IKT till stöd för nya förmågor kontinuerligt utvärderas genom såväl akademisk forskning som intern konceptutveckling, samt att en inkrementell och modulär modell bör väljas vid utveckling och anskaffning, snarare än att göra omfattande investeringar i proprietär teknik. Fokus bör även vara på att tidigt få med militära krav i civila IKT-standarder. På så vis kan utvecklingskostnader reduceras, samtidigt som militär användning av kommersiellt tillgängliga produkter förenklas. En slutsats gällande informationssäkerhet är att man med metoder som baseras på så kallad "best-effort" kan effektivisera utbytet i ett gemensamt informationssystem, samtidigt som risken för dataläckage kan behållas på en acceptabel nivå. ; PAPERS APPENDED TO THE THESIS. Paper I: M. Asplund, S. Nadjm-Tehrani & J. Sigholm (2009) "Emerging information Infrastructures: Cooperation in Disasters," in Setola, R. and Geretshuber, S. (eds.) Lecture Notes in Computer Science (LNCS): Vol. 5508, Critical Information Infrastructures Security , pp. 258-270, Springer Verlag, Berlin Heidelberg. Paper II: E. Törnqvist, J. Sigholm & S. Nadjm-Tehrani (2009) "Hastily Formed Networks for Disaster Response: Technical Heterogeneity and Virtual Pockets of Local Order," in Proceedings of the 6th International Conference on Information Systems for Crisis Response and Management (ISCRAM2009) , Gothenburg, Sweden, May. Paper III: J. Sigholm (2010) "Reconfigurable Radio Systems: Towards Secure Collaboration for Peace Support and Public Safety," in Proceedings of the 9th European Conference on Information Warfare and Security (ECIW 2010) , pp. 268-274, Thessaloniki, Greece, July. paper IV: J. Sigholm & D. Andersson (2011) "Privacy on the Battlefield? Ethical Issues of Emerging Military ICTs," in Proceedings of the 9th International Conference of Computer Ethics: Philosophical Enquiry (CEPE 2011) , pp. 256-268, Milwaukee, WI, U.S.A., June. Paper V: J. Sigholm & M. Raciti (2012) "Best-Effort Data Leakage Prevention in Inter-Organizational Tactical MANETs," in Proceedings of the 31st IEEE Military Communications Conference (MILCOM 2012) , pp. 1143-1149, Orlando, FL, U.S.A., November. Paper VI: J. Sigholm (2013) "Non-State Actors in Cyberspace Operations," Journal of Military Studies , National Defense University, Finland and Finnish Society of Military Sciences, vol. 4, no. 1, March.

"'Politik und Internet' ist ein weites Feld für praktische Anwendungsversuche wie für wissenschaftliche Begleitforschung geworden. Der Artikel untersucht, inwieweit Informations- und Kommunikationstechnologien (IKT) im allgemeinen und das 'World Wide Web' im besonderen in einem vom Krieg zerrissenen Land wie Bosnien-Herzegowina im Sinne von 'peacebuilding' für Demokratisierung und Verständigung zwischen den (ehemaligen) Konfliktparteien eingesetzt werden können. Aus Ansätzen der Friedens- und Konfliktforschung, sowie der Informationswissenschaft werden dazu Kriterien abgeleitet, die für einen adäquaten Einsatz des Internets erfüllt sein sollten, bzw. aus denen abgeleitet werden kann, wie Internetangebote gestaltet sein sollten, damit sie entsprechend wirken können. Diese Kriterien inklusive der jeweiligen Operationalisierungen lauten: Allgemeiner Zugang: Verfügbarkeit, Erschwinglichkeit, Qualitätssicherung und Medienkompetenz, sowie Navigationshinweise und Information in mindestens einer der Landessprachen; Information: Selbstdarstellung (Programm, Statut, Organigramm, etc.), Behördeninformation (Adressen, Termine, Entscheidungen, etc.), 'News'; Kommunikation: Kontakt-e-mail-Adressen, Such- und Navigationshilfen, Transaktionen; Partizipation: Diskussionsforen mit der Institution als Gesprächspartner; Multiperspektivität: Multilinguales und/oder multikulturelles Angebot (mindestens zwei der Landessprachen/Kulturen), Plattform für Web-Sites, unzensierte Mitteilungen oder Hyperlinks verschiedener (Konflikt-)Parteien; Interaktivität zwischen Gruppen: Diskussionsforen und Chats mit Mitgliedern anderer Partei(en), Bereitstellung von e-mail-Adressen zur direkten Interaktion zwischen den Gruppen(mitgliedern); Konfliktlösungsorientierung: Thematisierung des Konflikts, thematisch einschlägige Trainings- oder Bildungsprogramme, Zielgruppenorientierung. Im empirischen Teil wird zunächst die Problematik des "Allgemeinen Zugangs" zum Internet in Bosnien-Herzegowina dargestellt, indem Daten zur Telekommunikationsinfrastruktur und zur Verbreitung und Nutzung des Internets gegeben und Projekte zur Verbesserung der Situation vorgestellt werden. Im weiteren werden die entwickelten Kriterien an ausgewählte IKT-Projekte und Internet-Homepages nationaler und internationaler Institutionen und Organisationen angelegt, die an Demokratisierung und Verständnisbildung beteiligt sind. Als Beispiel für 'bad practice' wird die Homepage des 'Office of the High Representative' der Vereinten Nationen dargestellt, da diese Website fast ausschließlich in englischer Sprache gehalten und somit für bosnische Bürger nahezu unzugänglich ist. Als Beispiele für 'good practice' - zumindest in bezug auf bestimmte Kriterien - können die Homepages der bosnischen Zentralbank, der 'Mine Action Centers', sowie der OSZE Mission in Bosnien-Herzegowina gelten. Das im Bereich Bildung angesiedelte Projekt 'D@dalos' deckt so gut wie alle entwickelten Kriterien ab; es ist konfliktlösungsorientiert und kann somit als ein echtes 'Demokratisierungsprojekt' gelten, das das demokratie- und verständnisfördernde Potential des Internets konkret nutzt." (Autorenreferat)

The aim of this compilation thesis is to explore variations in bilingualism with the help of everyday specific situations at a Spanish-Swedish early childhood institution in Sweden, and by means of a 'material-semiotic theorizing'. This means that material and semiotic elements are treated equally and entwined. Through studying a bilingual preschool practice, theory and politics as three interwoven practices, the thesis produces knowledge on language and literacy as socially and materially divergent, transformative occurrences. The research process is a commitment with Deleuzio-Guattarian philosophy, theory and politics, and is defined as a becoming in and of the three practices (education, theory, politics). Ethical and methodological undertakings are described as results of the interaction of these practices. Processes of data production include a yearlong fieldwork with all year groups (1-5) at a bilingual preschool in Sweden with a Spanish-Swedish language policy. The materials of data (approx. 59 hours of video-recordings and additional field-notes of everyday activities) are extended and developed upon in interaction with theoretical concepts and political concerns in terms of an analytical process that 'puts theory to work'. The results are phrased as three temporal suggestions: 1) Bilingualism is a plural, collectively produced, both transitory and specific phenomenon 2) Bilingualism emerges with different, simultaneous dimensions of language and literacy (language as both code and material intensities) 3) Bilingualism is shared and public but also private and inconclusive. The thesis also shows the interconnectedness and continuity between different constructions of bilingualism (i.e. separate – flexible, public - private) as well as the productivity of the unknown and of what is labelled as (il)literate expertise. The impact that these suggestions may have in working with bilingualism in early childhood education is discussed. At the same time the discussion inspires to thinking towards a minor bilingualism also in more general terms. ; Syftet i denna sammanläggningsavhandling är att utforska variationer i tvåspråkighet med hjälp av alldagligt specifika situationer vid en spansk-svensk förskola i Sverige, samt genom ett 'material-semiotiskt teoretiserande'. Det betyder att materiella och semiotiska aspekter behandlas jämbördigt, sammanlänkat och icke-hierarkiskt. Genom att studera en tvåspråkig förskolepraktik, teori och politik som sammanvävda praktiker producerar avhandlingen kunskap om språk och litteracitet som socialt och materiellt divergenta, transformativa fenomen. Forskningsprocessen är en förlovning med DeleuzioGuattariansk filosofi, teori och politik och definieras som ett tillblivande i och med de tre praktikerna (utbildning, teori, politik). Etiska och metodologiska göranden beskrivs som resultat av interaktionen mellan dessa tre praktiker. Processer av dataproduktion inkluderar ett årslångt fältarbete med alla åldersgrupper (1-5) på en tvåspråkig förskola i Sverige med en spansk-svensk språkpolicy. Datamaterialen (59 timmars videoinspelningar och fältanteckningar från vardagliga aktiviteter) förlängs och utvecklas i avhandlingen i interaktion med teoretiska begrepp och politiska angelägenheter i termer av en analytisk process som 'sätter teori i arbete'. Resultaten formuleras som tre temporära förslag. 1) Tvåspråkighet är ett pluralt, kollektivt producerat, både flyktigt och specifikt fenomen 2) Tvåspråkighet uppträder med olika, samtidiga språkliga dimensioner (språk som både kod och materiella intensiteter) 3) Tvåspråkighet är delat och publikt men också privat och odeciderat. Avhandlingens resultat visar också på länkar och kontinuitet mellan olika konstruktioner av tvåspråkighet (till exempel separat – flexibel, publik – privat) samt produktiviteten i det okända och vad som kan benämnas (il)litterat expertis. Betydelsen som avhandlingens förslag kan ha i arbete med tvåspråkighet i utbildningspraktiker med små barn diskuteras. Samtidigt inspirerar diskussionen till att tänka i riktningar mot en mindre tvåspråkighet också i mer generella termer.

Using social media and norm-breaking material as an empirical touchstone this thesis elaborates, investigates and explores the entangled relationships between humans and technology in social media settings. Guided by uncomfortable, emotional and bodily online sharing the thesis gives voice to stories that are seldom heard, by people whose lives are rarely spoken of. By exploring the performative entanglements of/with/through technology, design and human intent the overall aim is to offer a critical and new understanding of our online togetherness and posthuman becoming. The conceptual framework throughout the thesis is based on posthuman theory and feminist technoscience, two closely connected theories providing a new onto-epistemological way of understanding the world's becoming. The thesis should be seen as the product of an empirical practice of making theory about digital things, culture, humans and non-humans. By exploring diffraction and touch as not only theoretical standpoints but also hands-on methodology the thesis contributes to the development of new ways of doing research. Important findings arising from the practice of diffraction and touch are Technoemotions – conceptually agents built on a posthuman understanding of how emotions are entangled between and within the phenomenon, becoming important agents in the apparatus creating the phenomenon. Four Technoemotions seem particularly prominent in the material: Trust, Truth, Time and Embodiment. The thesis concludes by providing a discussion on critical alternatives for ethics, politics and power in relation to social media and the norms and norm-breaking practices most of us participate in. The responsibility and ability to respond are addressed, as well as social justice and hope for the future to come. ; Sociala medier har för många människor blivit en naturlig del av vardagen där den digitala gemenskapen är lika viktig som den analoga. På platser så som Facebook, Twitter, bloggar och Instagram kommunicerar vi genom att dela med oss av tankar, händelse och åsikter i vår vardag. Vi varvar bilder från vår semester med politiska artiklar, delar vidare kloka citat eller resultatet från ett test av något slag, skryter på våra barn, filmar våra husdjur, delar med oss av sjukdomstillstånd och barnafödande och allt annat som en vardag kan vara fylld av. Just själva delandet är ett viktigt fundament i sociala mediers blivande och dess design är ofta optimerad för att kunna dela samma inlägg till flera olika sociala plattformar med ett enkelt klick. Denna avhandling handlar om hur vi genom sociala medier blir tillsammans på nätet, hur vi formar varandra men även hur vi formas av de tekniska scripts och den design som sociala medier är uppbyggt av. I avhandlingen får läsaren ta del av ett stort normbrytande empiriskt material. Med avstamp i detta normbrytande undersöker sedan författaren hur feministisk teknovetenskap och posthumanistisk teori kan användas som konkret metod för analys. Genom att applicera både närhet och diffraktion till det normbrytande empiriska materialet finner författaren det hon valt att kalla Teknoemotioner – konceptuella agenter som har sitt ursprung i sammanflätningar av digitala, sociala, mänskliga och icke-mänskliga material och kompositioner. Fyra teknoemotioner är särskilt framträdande, dessa är: förtroende, sanning, tid och förkroppsligande men författaren nämner också friktion och frusna berättelser som viktiga för att förstå fenomenet normbrytande delningar i sociala medier. Förtroende, sanning, tid och förkroppsligande är teknoemotioner som befinner sig i mellanrummet mellan skilda delningspraktiker i sociala medier. Dessas teknoemotioner skapar förutsättningar och påverkar upplevelser, ger indikationer om möjliga skillnader och likheter som är av betydelse för hur vi blir tillsammans med digitala material genom sociala medier. Författaren ger exempel på att det visserligen ofta är först i sin frånvaro som teknoemotioner blir uppenbara och får agens. Därmed konstaterar författaren att teknoemotioner också ofta är sin motsats. Analysen visar vidare att användare ofta uppfattar teknoemotionerna som valbara, exempelvis sanning. I sociala medier är sanning ofta en komplex agent, som ifrågasätts eller behandlat som något var och en får/kan avgöra på egen hand. Förtroende likaså. Med teknoemotionen, förkroppsligande, framgår också en tvetydighet, där kroppen (den fysiska) saknas i det virtuella rummet även om digitala kroppar är högst närvarande. Kan det vara så att känslan av anonymitet växer sig starkare om jag kan välja att vara i eller utanför min kropp? Slutligen, tid. Tid är inte detsamma på internet som vi är vana. Där är tid ett högt arbiträrt begrepp och vi befinner oss i vår historia, samtid och till viss del även får framtid simultant. Avhandlingen avslutas med en metareflektion över hur det är möjligt att skapa kunskap om komplexa posthumanistiska fenomen där mänsklig handlingsförmåga vävs samman med digitala material och dess skilda rationaliteter. Genom att efterfråga alternativa ideal för kunskapsutveckling och design där etik, politik och makt är viktiga inslag hoppas författaren på en kritisk och alternativ förståelse av den verklighetsproduktion som sociala medier (och andra posthumana fenomen) bidrar till.

Denna artikel fokuserar på Hartmut Rosas begrepp resonans och Johan Asplunds begrepp social responsivitet, som relateras till varandra i egenskap av teoretiska begrepp, och som jämförs avseende hur de använts för att beskriva fenomenet utbrändhet. Båda begreppen beskriver fundamentala mänskliga relationer och hur vi blir till som individer i interaktion med andra. Begreppen rör sig delvis på olika analytisk nivå, där social responsivitet är ett mera elementärt beteende, medan resonansbegreppet även inkluderar avancerade sociala beteenden som hänför sig till sökandet efter mening i tillvaron. I begreppens användning i relation till utbrändhet framkommer både likheter och skillnader. Asplund har en snäv syn på utbrändhet som bortfallen social responsivitet, och därmed orelaterat till utmattning. Rosa beskriver utbrändhet som bristande resonans och reciprocitet i relation till världen, med utmattning som en tänkbar bakomliggande faktor. Både Rosa och Asplund delar en bredare sociologisk analys av fenomenet utbrändhet som en konsekvens av samhällets organisering. De uttrycker därför också liknande kritik mot hur fenomenet ofta hanteras, där den utbrände lämnas att ansvara för problem som ligger utanför dennes kontroll.

In diesem Buch werden die Impulse des Schriftstellers, Kinderarztes und Pädagogen Janusz Korczak (1878-1942) für die Kindheitsforschung beschrieben und analysiert. Als ausgewiesener Praktiker und (bislang unterschätzter) Theoretiker hat Korczak viele Forschungsmethoden für den Umgang mit Kindern und für das Erkennen des Kindes erprobt und weiterentwickelt: die Beobachtung und Beschreibung des Kindes, die Selbstbeobachtung des Erwachsenen, Experimente und statistische Untersuchungen zum Sozialverhalten des Kindes, den Nutzen der schriftlichen Kommunikation sowie das Gespräch und das Schreiben mit Kindern. Der Inhalt • Janusz Korczak: Eine pointierte biographische Darstellung • Fallstudie: Janusz Korczak und die Kinderkolonien • Janusz Korczak als Kindheitsforscher • Experimente - Schnittfelder von Pädagogik und Wissenschaft • Kommunikation und Interaktion mit Kindern • Janusz Korczak als Schulkritiker • Fazit und Anregung zur weiteren Forschung Die Zielgruppen Wissenschaftlerinnen und Wissenschaftler (u. a. Kindheitsforschung, Erziehungswissenschaft, Soziologie der Kindheit, Familienforschung), pädagogische Fachkräfte aus KiTa, Schule, Kinder- und Jugendhilfe. Die Autoren Dr. med. Michael Kirchner ist Lehrbeauftragter an der Fakultät für Erziehungswissenschaft der Universität Bielefeld. Dr. phil. Sabine Andresen ist Professorin am Fachbereich Erziehungswissenschaft der Goethe-Universität Frankfurt/M. Kristina Schierbaum ist wissenschaftliche Mitarbeiterin am Institut für Pädagogik der Elementar- und Primarstufe an der Goethe-Universität Frankfurt/M.