Suchergebnisse

Den svenska välfärdsstaten har under senare år reformerats på ett sätt som skapat omfattande valfrihetssystem för tjänster inom vård, skola och omsorg. Motivet till detta har varit att individualisera tjänsterna på ett sätt som ger ökad personlig frihet samt konkurrens som leder till högre effektivitet och bättre kvalitet. Men är just valfrihet på kvasi-marknader det enda sättet att nå detta mål? Denna artikel undersöker hur medskapande (co-production) kan användas för att nå samma eller liknande mål. Med hjälp av resultat från ett forskningsprojekt undersöks möjligheterna med medskapande med hänsyn till dess olika effekter på produktionen av välfärdstjänster och vad Marshall kallade det sociala medborgarskapet. Resultatet visar att både kvasi-marknader och medskapande har sina begränsningar i hur de fungerar – särskilt i relation till marginaliserade grupper – men att medskapande har möjlighet att förena individualisering med social sammanhållning om den politiska viljan finns.

Forskningsrapporten är en studie av den förhandlande subnationella regionen med Skåne som empirisk fallstudie. Den utforskar betydelsen av förhandlingsmakt i regionaliseringsprocessen genom att göra tre antaganden: 1) Förhandlingar utgör ett centralt inslag i västeuropeisk regionalisering. 2) Förhållandet mellan stat och region kan beskrivas som ett asymmetriskt beroende, liknande det mellan starka och svaga stater. 3) Regionens användning av förhandlingsmakt och strategi gentemot regeringen utövas på ett sätt som överensstämmer med svaga staters agerande gentemot starka. Den framgångsrika regionens förhandlingsmakt utgår i första hand från dess överväldigande beslutsamhet, manifesterad som en stor beredvillighet att investera mängder av tid och energi för att nå vissa eftersträvade resultat. Den viktigaste förutsättningen för denna beslutsamhet är en stark inre enighet. Vidare har regionen i kraft av initiativtagare till regionaliseringsprocessen ett övertag när det gäller att påverka förhandlingarnas dagordning och innehåll. Genom att undvika förhandlingssituationer som styrs av den materiella resursfördelningen och istället fokusera på viktiga immateriella aspekter, såsom legitimitet och effektivitet, kan regionen få ett ämnesspecifikt förhandlingsövertag som är av stor betydelse för det slutliga förhandlingsresultatet.

The aim of this project was to review the present state of scientific knowledge for the Baltic Sea and to identify research priorities from an environmental management perspective. Prioritized research needs The following five topics were found to have particularly critical research needs from an environmental management perspective: 1. Ecosystem based-fisheries management. Implementation with enhanced evaluation of adaptive management systems in order to continuously build up knowledge 2. Relationships between pressure-impact-effectiveness of measures, including social indicators for the design and monitoring of measures 3. Mapping of marine habitats and more knowledge of food webs (interactions and dynamics) 4. Cumulative effects of hazardous substances and other pressures 5. Mainstreaming climate change adaptation in sectorial policies and management frameworks ; Syftet med detta projekt var att sammanfatta kunskapsläget för Östersjön och att identifiera forskningsprioriteringar ur ett miljöförvaltningsperspektiv. Vi fann fem prioriterade forskningsbehov: Ekosystembaserad fiskförvaltning. Genomförande med utökad utvärdering av adaptiva förvaltningssystem för att bygga upp kunskap kontinuerligt. Relationer mellan belastning, påverkan och effektivitet av åtgärder, inklusive sociala indikatorer för utformning och övervakning av åtgärder. Kartläggning av marina livsmiljöer och mer kunskap om näringsvävar (interaktioner och dynamik). Kumulativa effekter av miljöfarliga ämnen och andra belastningar. Integrering av klimatanpassning i sektorspolitik och förvaltingsramverk.

Denna avhandling tar sin utgångspunkt i ett ifrågasättande av effektiviteten i EU:s konditionalitetspolitik avseende minoritetsrättigheter. Baserat på den rationalistiska teoretiska modellen, External Incentives Model of Governance, syftar denna hypotesprövande avhandling till att förklara om tidsavståndet på det potentiella EU medlemskapet påverkar lagstiftningsnivån avseende minoritetsspråksrättigheter. Mätningen av nivån på lagstiftningen avseende minoritetsspråksrättigheter begränsas till att omfatta icke-diskriminering, användning av minoritetsspråk i officiella sammanhang samt minoriteters språkliga rättigheter i utbildningen. Metodologiskt används ett jämförande angreppssätt både avseende tidsramen för studien, som sträcker sig mellan 2003 och 2010, men även avseende urvalet av stater. På basis av det \"mest lika systemet\" kategoriseras staterna i tre grupper efter deras olika tidsavstånd från det potentiella EU medlemskapet. Hypotesen som prövas är följande: ju kortare tidsavstånd till det potentiella EU medlemskapet desto större sannolikhet att staternas lagstiftningsnivå inom de tre områden som studeras har utvecklats till en hög nivå. Studien visar att hypotesen endast bekräftas delvis. Resultaten avseende icke-diskriminering visar att sambandet mellan tidsavståndet och nivån på lagstiftningen har ökat markant under den undersökta tidsperioden. Detta samband har endast stärkts mellan kategorin av stater som ligger tidsmässigt längst bort ett potentiellt EU medlemskap och de två kategorier som ligger närmare respektive närmast ett potentiellt EU medlemskap. Resultaten avseende användning av minoritetsspråk i officiella sammanhang och minoriteters språkliga rättigheter i utbildningen visar inget respektive nästan inget samband mellan tidsavståndet och utvecklingen på lagstiftningen mellan 2003 och 2010.

Faced with increasing challenges, railways around Europe have recently undergone major reforms aiming to improve the efficiency and competitiveness of the railway sector. New market structures such as vertical separation, deregulation and open access can allow for reduced public expenditures, increased market competition, and more efficient railway systems. However, these structures have introduced new challenges for managing infrastructure and operations. Railway capacity allocation, previously internally performed within monopolistic national companies, are now conferred to an infrastructure manager. The manager is responsible for transparent and efficient allocation of available capacity to the different (often competing) licensed railway undertakings. This thesis aims at developing a number of methods that can help allocate capacity in a deregulated (vertically separated) railway market. It focuses on efficiency in terms of social welfare, and transparency in terms of clarity and fairness. The work is concerned with successive allocation of capacity for publicly controlled and commercial traffic within a segmented railway market. The contributions include cost benefit analysis methods that allow public transport authorities to assess the social welfare of their traffic, and create efficient schedules. The thesis also describes a market-based transparent capacity allocation where infrastructure managers price commercial train paths to solve capacity conflicts with publicly controlled traffic. Additionally, solution methods are developed to help estimate passenger demand, which is a necessary input both for resolving conflicts, and for creating efficient timetables. Future capacity allocation in deregulated markets may include solution methods from this thesis. However, further experimentations are still required to address concerns such as data, legislation and acceptability. Moreover, future works can include prototyping and pilot projects on the proposed solutions, and investigating legal and digitalisation strategies to facilitate the implementation of such solutions. ; Med ökande utmaningar har järnvägar runt om i Europa genomgått stora reformer som syftar till att förbättra järnvägssektorns effektivitet och konkurrenskraft. Nya marknadsstrukturer såsom vertikal separering, avreglering och öppet tillträde för flera operatörer kan möjliggöra minskade offentliga kostnader, ökad marknadskonkurrens och effektivare järnvägssystem. Denna omreglering av järnvägsmarknaderna har dock skapat nya utmaningar för hanteringen av järnvägsinfrastruktur och drift. Tilldelning av järnvägskapacitet, vilket tidigare sköttes inom nationella monopolföretag, måste nu göras av en infrastrukturförvaltare (infrastructure manager). Förvaltarens kapacitetstilldelning till olika (ofta konkurrerande) licensierade järnvägsföretag (railway undertakings) måste samtidigt vara transparent, rättvis och leda till ett effektivt kapacitetsutnyttjande. I denna avhandling utvecklas metoder som kan användas av en infrastrukturförvaltare för att tilldela kapacitet i en avreglerad järnvägsmarknad. Den fokuserar på samhällsekonomiskt effektiva utfall men även transparens, tydlighet och rättvisa. Avhandlingens bidrag omfattar samhällsekonomiska analysmetoder som gör det möjligt för regionala kollektivtrafikmyndigheter att bedöma den samhällsekonomiska effektiviteten för deras trafikering och skapa ett effektivt utbud. Med dessa metoder som utgångspunkt beskrivs en marknadsbaserad och transparent tilldelningsprocess för kapacitet där infrastrukturförvaltare prissätter kommersiella tåglägen för att lösa kapacitetskonflikter med offentligt kontrollerad trafik. Dessutom utvecklas optimeringsmetoder för att estimera passagerarefterfrågan och för att skapa effektiva tågtidtabeller. Framtida kapacitetstilldelning på avreglerade marknader kan inkludera lösningsmetoder från denna avhandling. Ytterligare experiment krävs dock fortfarande för att hantera problem såsom data, lagstiftning och godtagbarhet. Dessutom kan framtida arbete omfatta prototyper och pilotprojekt av de föreslagna lösningarna och undersöka lagliga och digitaliseringsstrategier för att underlätta implementeringen av sådana lösningar.

The article discusses opportunities and challenges related to co-ordination across governance levels. The challenge is at least threefold: partly related to the balance between continuity and change, specifically the ability of public administration to balance a stable core while adjusting, updating and reforming; partly the balance between efficiency and legitimacy, more precisely the ability to solve short-term problems in the face of crises and long-term challenges related to legitimate solutions in general and parliamentary anchoring specifically; partly the dilemma between political-administrative order in turbulent times, specifically how public institutions deal with crises and difficult problems when the relationships between problem and solution are difficult to understand and challenging to control. The article discusses these dilemmas in what is presented as a European multilevel administrative state. ; Artikkelen diskuterer muligheter og utfordringer knyttet til koordinering på tvers av styringsnivåer. Utfordringen er minst tredelt: Dels knyttet til balansen mellom kontinuitet og endring, nærmere bestemt evnen offentlig forvaltning har til å balansere en stabil kjerne samtidig som den justerer, oppdaterer og reformerer; dels balansen mellom effektivitet og legitimitet, nærmere bestemt evnen til kortsiktig problemløsningen i møtet med kriser og langsiktige utfordringer knyttet til legitime løsninger generelt og parlamentarisk forankring konkret; dels dilemmaet mellom politisk-administrativ orden i turbulente tider, nærmere bestemt hvordan offentlige institusjoner håndterer kriser og vanskelige problemer når sammenhengene mellom problem og løsning er vanskelige å forstå og krevende å kontrollere. Artikkelen diskuterer disse dilemmaene i det som fremstilles som en europeisk administrativ flernivåstat.

Genanvendelse af affald er højt prioriteret, fordi det på mange måder kan minimere miljøbelastningen fra affaldshåndtering. Danske kommuner er ansvarlige for at etablere de nødvendige indsamlingsordninger og opfylde de politisk fastsatte mål for genanvendelse. Dette har udmøntet sig i implementering af mange velfungerende, men til tider, komplekse indsamlingsordninger. Spørgsmålet er, om den ekstra energi, der bruges på indsamling, sortering og transport af genanvendelige materialer, kan sætte miljøgevinsten ved genanvendelse over styr. Et andet væsentligt spørgsmål er, om de eksisterende indsamlingsordninger kan udbygges eller gøres mere effektive, da der i fremtiden vil blive stillet strengere krav til genanvendelse. Formålet med dette ph.d.-projekt var at undersøge disse problemstillinger. Det blev gjort ved hjælp af livscyklusvurderinger (LCA) af håndteringen af husholdningsaffald i Danmark. Miljøbelastningen fra affaldsindsamling blev sammenholdt med de miljøgevinster, som kan opnås ved genanvendelse af materialer eller ved energiudnyttelse fra affaldsforbrænding. Studiet viste, hvilke miljømæssige begrænsninger der er ved genanvendelse af de mest almindelige materialer (papir, pap, glas, plast, aluminium og stål) i husholdningsaffald. Generelt er miljøbelastningen fra affaldsindsamling lille i forhold til miljøgevinsterne ved genanvendelse, og materialerne kan transporteres meget langt uden, at miljøgevinsten ved genanvendelse sættes over styr. Forskellige indsamlingsordningers effektivitet blev også undersøgt, da det er begrænset hvor meget eksisterende ordninger kan udbygges. Selvom øget genanvendelse af husholdningsaffald generelt er miljømæssigt godt, medfører det også mere transport af affaldet. Derfor bør skadelige udstødningsgasser fra transporten samtidig forebygges. Derudover demonstrerede studiet en metode til modellering af affaldsindsamling i LCA. Dette har ført til større forståelse af, at grundig analyse af affaldsindsamling er vigtig for beregning af miljøgevinsterne ved genanvendelse.

Denne Ph.d.-afhandling er et bidrag til diskussioner om personligt ansvar i relation til fordelingsretfærdighed i sundhed og sygdomsbehandling. Den er et bidrag til politisk filosofi i almindelighed, men i særdeleshed til luck egalitaristisk teori. Jeg besvarer følgende tre spørgsmål: 1) Hvilken rolle bør personligt ansvar spille i relation til fordelingsretfærdighed i sundhed og sygdomsbehandling? 2) Er individer selv ansvarlige for deres egen sundhedstilstand? Og 3) hvis individer selv er ansvarlige for deres egen sundhedstilstand, hvilke implikationer har dette så i forhold til deres omkostningsansvar? Afhandlingen består af fire artikler, men jeg tilbyder først en general introduktion, et afsnit om forskellige effektivitets-baserede grunde til at holde individer omkostningsansvarlige for adfærd, som leder til øget risiko for sygdomme, og et afsnit om den metode jeg anvender. I min første artikel anvender jeg de seneste diskussioner om ansvar i politisk filosofi på emner vedrørende social ulighed i sundhed, og adgang til sygdomsbehandling. Jeg argumenterer for, at fordelingsretfærdighed i sundhed og sygdomsbehandling bør være sensitiv til ansvar, men også, at individer, på det mest fundamentale niveau, aldrig er ansvarlige på en sådan måde, at appeller til individers eget ansvar kan retfærdiggøre ulighed. Dette forklarer hvorfor vi skal give lige adgang til sygdomsbehandling - også til individer som er syge, som følge af (blandt andet) valg af livsstil. Det forklarer også, hvorfor vi har retfærdighedsbaserede grunde til at reducere social ulighed i sundhed. I min anden artikel undersøger jeg, og (delvist) argumenterer imod, et forslag fremsat af Shlomi Segall, om at bytte ideen om ansvar ud med en ide om rimelig undgålighed i luck egalitaristisk teori. Jeg argumenterer også for, at størrelsen af sundhedsudgifter, som er relateret til rygning og fedme, er relevant i forhold til spørgsmålet om, hvorvidt samfundet med rimelighed kan forvente, at individer undgår rygning og fedme. I min tredje artikel spørger jeg ...

The overall aim with this study was to gather knowledge about countermeasures for driver fatigue (including sleepiness) in road, rail, sea and air transportation. The knowledge has been used as an input for evaluating advantages and disadvantages with different countermeasures and to estimate their potential to be used regardless mode of transportation. The method used was a literature review and a workshop with experts from all transportation modes. At the workshop the effectiveness of countermeasures for a single mode, but also regardless mode were discussed and a ranking was done. The report discuss the potential of fighting fatigue among drivers for specific mode of transport but also from a more generic point of view, considering scheduling, model prediction of fatigue risk, legislation, a just culture, technical solutions, infrastructure, education, self-administered alertness interventions and fatigue risk management (FRM). The overall judgement was that a just culture, education, possibility to nap and schedules taking the humans limitations into consideration as the most effective countermeasures to fight fatigue, regardless mode of transportation. ; Det övergripande syftet med detta arbete har varit att samla den kunskap som finns kring hur man på bästa sätt kan motverka att förartrötthet uppstår hos förare i de olika transportslagen väg, järnväg, sjö och i luften. Insamlad kunskap har använts för att bedöma för- och nackdelar med motåtgärderna och för att bedöma deras transportslagsövergripande potential. Studien omfattar en litteraturgenomgång och en workshop med experter från de olika trafikslagen vid vilken motåtgärder diskuterades och rangordnades efter upplevd effektivitet såväl enskilt som transportslagsövergripande. Rapporten diskuterar potentialen av motåtgärder för att minska förartrötthet i olika transportslag men även transportslagsövergripande. Det som beaktas är i synnerhet schemaläggning, modellprediktion av trötthetsrisk, lagstiftning, en rättvis kultur, tekniska lösningar, infrastruktur, utbildning, självadministrerad trötthetsintervention, fatigue risk management (FRM). Den samlade bedömningen var att de mest effektiva transportslagsövergripande åtgärder för yrkesverksamma förare är en förlåtande kultur, det vill säga att det alltid är mer korrekt att rapportera problem som uppstått än att inte rapportera dem, utbildning, möjligheter att kunna ta en tupplur och schemaläggning som beaktar människans begränsningar.

Enligt lagen om kommunal energiplanering ska varje svensk kommun ha en energiplan för tillförsel för tillförsel och användning av energi. Huruvida energiplanering är ett bra sätt att styra det kommunala energisystemet är dock omdebatterat. Denna avhandling studerar innehåll i, och implementering av, ett antal svenska kommunala energiplaner. Energiplanernas effektivitet studeras på två nivåer: uppfyllelse av mål och visioner i planerna, samt hur detta bidrar till att uppfylla de nationella energipolitiska målen. Forskningen baseras på tre studier: en studie av innehållet i tolv energiplaner från Östergötland, en studie av mål och visioner i sju energiplaner och hur energisystem utvecklats efter energiplanerna antagits, samt en fallstudie av Kungälvs kommun där mål och måluppfyllelse studerats mer utförligt. Innehåll och målformuleringar i energiplanerna har analyserats med avseende på miljö, effektiv energianvändning och systemnivå. Mål och måluppfyllelse har även analyserats med avseende på aktörer. Resultaten visar på att de studerade energiplanerna har smal systemsyn och att de miljöanalyser som finns i planerna är undermåliga. Energiplaneringen har varit effektiv till viss del. Bäst måluppfyllelse har kommunerna när det gäller mål på en relativt låg systemnivå och när det är kommunen själv som äger frågan, exempelvis fjärrvärmeutbyggnad och energieffektivisering av kommunens lokaler. När det gäller utvecklingens bidrag till de nationella energipolitiska målen är resultaten varierande: användning av biobränslen har ökat avsevärt, medan självförsörjningsgraden på el bara ökat något. Bäst är utvecklingen när det gäller minskade koldioxidutsläpp. Baserat på bristerna som upptäckts i de studerade energiplanerna och dess implementering förs en diskussion kring möjligheter att öka energiplaneringens effektivitet och vidga systemsynen. Förbättringar som diskuteras är att stärka kopplingen till fysisk planering, och att inkludera medborgarmedverkan och miljöbedömningar. Om kopplingen till energifrågor stärks i översiktlig planering och om även privata aktörer kommer till tals under planeringsprocessen, skulle detta kunna underlätta implementering av energiplanerna. Miljöbedömningar i sin tur kan bidra med en vidare systemsyn om mer relevanta mål i planerna. Slutligen föreslås att ramverket för miljöbedömning av planer och program (2001/42/EC) kan användas vid energiplanering eftersom det framhåller vikten av breda analyser, samråd med privata aktörer och miljöbedömningar. ; Swedish municipalities are required to produce a municipal energy plan for energy supply and use. Whether energy planning is suitable to manage local energy systems, however, is subject to debate. This thesis explores municipal energy planning and development of local energy systems after energy plans were adopted to examine whether energy planning is effective. The effectiveness of energy planning is studied on two levels: in terms of whether goals in energy plans were implemented, and whether energy planning contributes to fulfilling national energy policy goals. The research is based on three studies. In the first, the scope of twelve municipal energy plans from a Swedish region was assessed. In the second study, goals and visions in seven energy plans were analysed and compared to the development of the local energy systems. The third case involved Kungälv municipality, where the implementation of goals in its energy plan was studied more thoroughly. Scopes and goals in the energy plans were analysed from three perspectives: the environment, energy efficiency and the systems level. Goals and development were also analysed from an actor's perspective. The results show that the scopes of the studied energy plans have narrow systems boundaries, and that the environmental analyses presented in the plans are very basic. Energy planning was found to have been fairly effective in terms of fulfilment of goals in energy plans. Most positive developments are for goals on a relatively low systems level when the local authority owns the issue, for example district heating expansion and energy efficiency measures in public buildings. When it comes to contributing to national energy policy goals, results vary; use of biomass has increased, but selfsufficiency in electricity supply has increased only slightly. The most favourable development when it comes to energy-related emissions is the reduction of carbon dioxide. Based on shortcomings identified in the studied energy plans and implementation, possibilities to increase the effectiveness and widen the scope of energy planning are discussed. Improvements are discussed in terms of urban planning as well as participative planning, and with respect to the environmental assessment of plans. If energy issues are included in urban planning and a participatory planning approach is used, this could facilitate the implementation of energy plans. Including environmental assessment could facilitate wide scopes and more relevant goals. It is also proposed that the EU framework for environmental assessment of plans and programmes (2001/42/EC) can be used for energy planning, since it includes a comprehensive approach, public participation, and environmental assessment.

The paper analyses the effectiveness of fiscal tools at the zero lower bound (ZLB). A non-linear New Keynesian DSGE model with occasionally binding constraints on monetary policy and borrowing is applied. When the ZLB binds in a liquidity trap, government spending becomes more effective in stimulating output whereas cuts in the income tax may lower output in the short run. Although the government spending multiplier increases at the ZLB, its size depends strongly on rational expectations to the liquidity trap length. In the beginning of 2009 market expectations reflected anticipations of a short stay at the ZLB. However, the American Recovery and Reinvestment Act was implemented on the basis of official reports and dominating literature that suggested the spending multiplier to be above 1 by assuming a long stay at the ZLB. Borrowing is based on the collateral value of the household's stock of housing, and this credit channel has a negative implication on the effectiveness of government spending as a stabilising instrument due to a fall in the housing price. However, the channel might turn positive at the ZLB when allowing for public debt financing because of a wealth transfer to the borrowing household. ; Dette papir analyserer effektiviteten af finanspolitiske instrumenter ved rentens nedre nulgrænse (ZLB). Der er benyttet en ikke-lineær nykeynesiansk DSGE-model med begrænsninger på pengepolitik og låntagning, som ikke altid er bindende. Når ZLB binder i en likviditetsfælde, bliver offentligt forbrug et mere effektivt instrument til at stimulere output, hvorimod skattelettelser på indkomst potentielt kan sænke output på kort sigt. Selv om den offentlige forbrugsmultiplikator er højere ved ZLB, afhænger dens størrelse dog betydeligt af rationelle forventninger til likviditetsfældens længde. I begyndelsen af 2009 forventede markederne en kort periode ved ZLB. American Recovery and Reinvestment Act i USA blev dog implementeret på baggrund af anbefalinger fra officielle rapporter og den dominerende litteratur på området, hvor man antog, at den offentlige forbrugsmultiplikator lå over 1 på grund af en lang periode ved ZLB. Låntagning er baseret på sikkerhedsstillelse i husholdningens beholdning af bolig, og denne kreditkanal påvirker stabiliseringen via offentligt forbrug negativt på grund af et fald i boligprisen. Når offentlig gældsfinansiering tillades, kan denne kanal dog påvirke positivt ved ZLB på grund af en omfordeling af formue til den låntagende husholdning.

Introduction: Policing is a public health issue. The police often encounter vulnerable populations. Police officers have wide discretionary powers, which could impact on how they support vulnerable populations. In encountering vulnerable populations the police officers are required to be professional; maintaining mental health in the face of challenges is part of professionalism. Their encounters with vulnerable populations might influence their mental health which in turn might influence the way they use their discretion when making decisions. Background/context: Sweden receives more unaccompanied, asylum-seeking refugee children than any other country in Europe. The number of asylum applications for such children increased from 400 in 2004 to 7000 in 2014 to over 35,000 in 2015. These children come to Sweden and apply for asylum without being under the care of their parents or other legal guardian. Some are denied asylum. If they do not return to their country of origin voluntarily the police are responsible for their deportation. The Swedish government wants an increasing number of deportations and wants them carried out with dignity. This thesis is about the police officers' perceptions of how to interpret the seemingly contradictory demands for more deportations, that is, efficiency; and concerns for human rights during the deportation process, that is, dignity. This is conceptualized using three theoretical frameworks: a) street-level bureaucracy, b) job demand-control-social support model and c) coping. These theoretical frameworks indicate the complexity of the issue and function as constructions by means of which understanding can be brought to the police officers' perceptions of deportation work involving unaccompanied, asylum-seeking refugee children and how such work is associated to their mental health. Aim: The current research aims to investigate and analyse Swedish police officers' mental health in the context of deportations of unaccompanied, asylum-seeking refugee children. Methods: This thesis uses both qualitative and quantitative methodology. The qualitative approach comprised interviews conducted to achieve a deeper understanding of the phenomenon of police officers' perceptions of deportations of unaccompanied, asylum-seeking refugee children. The quantitative method involved the use of validated questionnaires to investigate the association between police officers' mental health and psychosocial job characteristics and coping. This approach made it possible to study a complex issue in a complex environment and to present relevant recommendations. A total of 14 border police officers were interviewed and 714 police officers responded to a survey. Results: The police officers utilize their wide discretionary powers and perceive that they are doing what is best in the situation, trying to listen to the child and to be aware of the child's needs. Police officers with experience of deportations of unaccompanied, asylum-seeking refugee children were not found to have poorer mental health than police officers with no such experience. Furthermore, high job demand, low decision latitude, low levels of work-related social support, shift work and being single are associated with poor mental health. Coping moderates the association between mental health and the experience of carrying out deportations of unaccompanied, asylum-seeking, refugee children, and the police officers seem to utilize both emotional and problem-solving coping during the same complex deportation process. Implications / conclusions: The general conclusion reached in this thesis is that if police officers are subject to reasonable demands, have high decision latitude, access to work-related social support, and utilize adaptable coping, the deportation work does not seem to affect their mental health. When police officers meet vulnerable people, they utilize their discretionary powers to deal with seemingly contradictory demands, that is, efficiency and dignity. The executive role in the deportations of unaccompanied, asylum-seeking refugee children and the awareness of dealing with a child threatened with deportation might give rise to activation of a sense of protection, safety and security. Discretion might make it possible to act on this sense of protection, safety and security and to combine efficiency and dignity. Further studies, which integrate cognitive and emotional discretion with coping, need to be undertaken. ; Introduktion: Polisarbete är i mångt och mycket en folkhälsofråga, något som inte minst blir tydligt i polisers möte med utsatta människor. Poliser har ett stort handlingsutrymme, vilket kan påverka hur de bemöter utsatta människor. I mötet med dessa människor behöver poliserna vara professionella; att ta hand om sin psykiska hälsa när man möts av utmaningar är en del av professionalismen. Att möta utsatta människor kan påverka polisernas psykiska hälsa, som i sin tur kan påverka hur de använder sitt handlingsutrymme när de fattar beslut. Bakgrund: Sverige tar emot fler ensamkommande asylsökande flyktingbarn än något annat land i Europa. Antalet asylansökningar för sådana barn ökade från 400 år 2004 till 7000 år 2014 till över 35 000 år 2015. Dessa barn kommer till Sverige och ansöker om asyl utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare. Somliga av dem nekas asyl. Om de inte återvänder till sitt ursprungsland frivilligt är polisen ansvariga för utvisningen. Den svenska regeringen kräver ett ökande antal verkställigheter av av- och utvisningar samt fastlår att verkställigheterna ska genomföras med respekt för människors värdighet. Denna avhandling handlar om polisers uppfattningar och tolkningar av de till synes motsägelsefulla kraven på att verkställa fler av- och utvisningar, det vill säga effektivitet; och hur man hanterar de mänskliga rättigheterna under utvisningsprocessen, det vill säga värdighet. Detta beskrivs och analyseras med hjälp av tre teoretiska ramverk: a) gräsrotsbyråkrati, b) jobb-krav-kontroll-socialt stödmodellen och c) coping. Dessa teoretiska ramverk visar på arbetsuppgiftens komplexitet och fungerar som utgångspunkt för att skapa förståelse för polisernas uppfattningar av arbetet med att verkställa av- och utvisningar av ensamkommande asylsökande flyktingbarn och hur sådant arbete är associerat med polisernas psykiska hälsa. Syfte: Denna avhandling syftar till att undersöka och analysera svenska polisers psykiska hälsa i relation till av- och utvisningar av ensamkommande asylsökande flyktingbarn. Metod: Både kvalitativ och kvantitativ metod användes i denna avhandling. Det kvalitativa tillvägagångssättet innefattade intervjuer för att uppnå en djupare förståelse för hur poliser uppfattar av- och utvisningar av ensamkommande asylsökande flyktingbarn. Den kvantitativa metoden innebar tillämpning av validerade frågeformulär för att undersöka sambandet mellan polisernas psykiska hälsa och psykosociala jobbkarakteristika samt coping. Detta tillvägagångssätt gjorde det möjligt att studera en komplex fråga i en komplex miljö och att presentera relevanta rekommendationer. Totalt intervjuades 14 gränspoliser och 714 poliser svarade på en enkätundersökning. Resultat: Resultatet visar att poliserna utnyttjar sitt stora handlingsutrymme och uppfattar att de gör det som är bäst i situationen, att de försöker lyssna på barnet och vara medvetna om barnets behov. Poliser med erfarenhet av av- och utvisningar av ensamkommande asylsökande flyktingbarn har inte visat sig ha en sämre psykisk hälsa än poliser utan sådan erfarenhet. Vidare är höga krav och lågt beslutsutrymme på arbetet, låga nivåer av arbetsrelaterat socialt stöd, skiftarbete och singelliv associerat med dålig psykisk hälsa. Coping mildrar effekten på den psykiska hälsan hos de som har erfarenhet av att utföra av- och utvisningar av ensamkommande asylsökande flyktingbarn. Poliserna verkar utnyttja både emotionell och problemlösande coping under en och samma komplexa utvisningsprocess. Slutsats: Den viktigaste slutsatsen i denna avhandling är att om poliser utsätts för rimliga krav, har stort beslutsutrymme, tillgång till arbetsrelaterat socialt stöd och använder sig av anpassningsbar coping, verkar det som att arbetet med av- och utvisningar inte påverkar deras psykiska hälsa. När poliser möter utsatta människor utnyttjar de sitt handlingsutrymme för att hantera de till synes motsägelsefulla kraven, det vill säga effektivitet och värdighet. Den verkställande rollen i av- och utvisningar av ensamkommande asylsökande flyktingbarn och medvetenheten om att hantera ett barn som hotas av utvisning kan ge upphov till en aktivering av känslan att ge skydd, trygghet och säkerhet. Handlingsutrymmet kan göra det möjligt att agera på denna känsla av skydd, trygghet och säkerhet samt att kunna kombinera effektivitet och värdighet. Ytterligare studier, som integrerar kognitivt och känslomässigt handlingsutrymme med coping, behöver emellertid genomföras.

Samarbejdet mellem det organiserede civilsamfund og den offentlige sektor er blevet mere omfattende af flere grunde gennem de seneste årtier. For det første ser den offentlige sektor sig i stigende grad nødsaget til at benytte sig af de civile organisationer i fremskaffelse af social omsorg på grund af New Public Management-strategiernes og de markedsbaserede løsningers manglende effektivitet. For det andet har den offentlige sektor behov for præcise informationer om marginaliserede gruppers sociale behov, ligesom den har problemer med at repræsentere dem på grund af den voksende mangfoldighed, der præger disse grupper såvel som befolkningen i almindelighed. Kun civilsamfundet og dets organisationer synes at have den nødvendige indsigt og de ressourcer, der kræves for at kunne repræsentere specifikke samfundsgrupper, samt den tid og energi, der skal til for at sikre de udsatte sociale grupper den tilstrækkelige sociale omsorg. For det tredje er civilsamfundets organisationer og deres aktiviteter stærkt afhængige af den måde, den offentlige velfærdssektor er opbygget på. I løbet af de seneste årtier har forholdet mellem marked, stat, civilsamfund og familie været under markant forvandling på grund af både den finansielle krise og systematiske omstruktureringer af velfærdsstaten. Denne artikel forsøger at udvikle en teoretisk ramme til forståelse af den rolle, som civilsamfundets organisationer har i det moderne velfærdssamfund, og vigtigheden af at indføre et deltagende demokrati gennem aktiv inddragelse af alle borgere i beslutninger om social tryghed. ; The interaction between organized civil society and the public sector has becoming stronger and more outspoken for several reasons. First, the public sector is increasingly turning to the civic organizations because the general failure of New Public Management strategies and market-driven solutions concerning provision of public goods. Second, the public sector is in need of information concerning marginalized groups and has problems representing these groups because of the growing diversity in the population. Only the civil society and its organizations seem to have the capability and resources representing specific social groups and time and energy to be involved in social networks among vulnerable social groups. Third, the structure and the functions of civil society organizations and their scope of activities are strongly dependent on the structure of the welfare regime. During the recent decade the relationship between market, state, civil society and family has been under restructuring due to the financial crisis and the retrenchment of the welfare state. This article tries to establish a frame for understanding the potential role of civil society organizations and the importance of introducing participatory democracy through active involving of all citizens.

Sverige och omvärlden står inför stora utmaningar med ett ständigt ökande transportbehov där dagens och framtidens hållbarhets- och klimatkrav ska uppfyllas. Med stora avstånd och relativt liten befolkning har Sverige en unik uppsättning transportbehov, och med en åldrande infrastruktur skärps utmaningarna ytterligare. Agendan vill staka ut den strategiska vägen för framtidens väg- och järnvägstransporter.Visionen är att möjliggöra ett robust, motståndskraftigt och pålitligt transportsystem som samtidigt är attraktivt, säkert hållbart och effektivt. Denna vision ska realiseras genom tre huvudsakliga delmål förbättrad ekonomisk, samhällelig och miljömässig effektivitet reducerade störningar – de närmaste fem åren ska två tredjedelar av de störningar som påverkar transportkvalitet och klimat vara borta utökad samverkan och samarbete mellan industri, politik och akademi ska skapa en systemsyn med kvalitet i transporter som mål. För att målbilden ska bli verklighet behöver insatser bedrivas inom fyra fokusområden styrning av transportsystemet innovation i transportsystemet godstransporter och passagerartrafik intelligent transportsystem. Inom fokusområdena ska särskild vikt läggas på ett antal kärnaktiviteter, bland annat: nätverkande mellan olika aktörer och organisationer idéfora för innovationsprojekt forskning noder av testmiljöer uppstartsstöd tillväxtsstöd för små och medelstora företag. Agendans insatsområden ska mötas genom nära samverkan mellan aktörerna i ett incitamentdrivet trippelhelix med ett holistiskt systemperspektiv. Aktörerna i samverkan omfattar infrastrukturförvaltare, trafikutövare, akademi och institut, design- och projekteringskonsulter, systemleverantörer, entreprenadföretag och underhållsföretag. ; Transport is fundamental to our economy and society. An efficient and sustainable transport system is essential for people and businesses, a truth today, an outmost necessity in the future. But, the Swedish transport system needs to be much more robust, resilient and reliable to make this become an everyday reality. RTS' vision is to enable a robust, resilient, and reliable transport system, which is attractive,safe, sustainable, and efficient. RTS' overall goals are: 1. Improved economic, societal, & environmental efficiency – A yearly potential well above one billion kronor (SEK) 2. Reduction of disruptions - By more than two thirds within five years after implementation of solutions developed within RTS's core activities 3. Enhanced collaboration & cooperation - The transport sector actors are working within an incentive-driven triple helix with holistic system perspective Based on the vision statement, RTS addresses a set of focus areas in order to achieve overall goals and expectations. These are: 1) Transport system governance; 2) Transportsystem innovation; 3) Freight transport and passengertravel; and 4) Intelligent transport system.To realise the RTS' vision, the agenda lists

Today, people are travelling more than ever, and an increased amount of this travelling occurs in natural environments. There exists a fundamental relationship between the environment and tourism, as the environment is a fundamental ingredient for tourism development. However, the increased numbers of tourist at these places have the potential to destroy the very natural components that the travelling is based on in the first place. These increased numbers can lead to serious overcrowding and congestion issues at prime natural attraction, which again has negative effects on both the environment, the tourist experience and the host community. The aim of this study is to contribute to a better understanding of the adverse effects stemming from increased tourism, and how the public good and open access nature of these natural resource cause problems of overexploitation and degradation of the environment. Through concepts of negative externalities and carrying capacity, the thesis will discuss the negative impacts occur and try to identify a threshold limit for when they occur. Furthermore, the study attempts to analyze different policy instruments than can be used to regulate tourism. Exclusion mechanisms such as tourist quotas, taxes and charges are analyzed according to neoclassical economic theory, to understand the effects the instruments has on quantity and price. Moreover, these instruments were assessed through criteria of effectiveness, equity and distribution and transactions costs to highlight the different aspects of the respective instruments and to understand the trade-off between them. ; I dag reiser folk mer enn noen gang før, og de siste tiår har vi sett en økende tendens til at folk velger naturopplevelser som sitt reisemål. Det eksisterer et fundamentalt forhold mellom natur og turisme, ettersom naturen selv er en del av turisme opplevelsen. Det økende antallet turister ved naturlige steder har et potensiale til å ødelegge selve naturen som turisme er grunnet i. Denne økende turismen kan føre til alvorlige problemer ved å overbefolke turiststeder, som blant annet fører til opphopning/kødannelser. Dette har negative effekter både på naturen, turistenes egen opplevelse og forvetninger, samt på vertssamfunnet. Målet med denne oppgaven er å bidra til en bedre forståelse av de virkninger og bivirkninger som følger av økt turisme, og hvordan offentlige goder og den frie tilgangen til disse naturressursene forårsaker problemer med tanke på overutnyttelse og nedbrytning av miljøet. Gjennom begreper som eksternaliteter og miljøets bæreevne, diskuterer oppgaven de negative effektene som oppstår, og forsøker å diskutere en grensenivå for når de tiltrer. Videre forsøker studien å analysere ulike politiske virkemidler som kan brukes til å regulere turismen. Utelukkingsmekanismer som turistkvoter, skatter og avgifter, analyseres i henhold til neoklassisk økonomisk teori, for å forstå virkningene instrumentene har på mengde og pris. Videre blir disse instrumentene vurdert ved hjelp av kriterier for effektivitet, rettferdighet og distribusjon og transaksjonskostnader, for å markere de ulike aspektene ved de respektive instrumentene, samt å forstå avviket mellom dem. ; M-ØA