Suchergebnisse

Den nya definitionen på kön har hyllats som progressiv. Nu kan alla vara sig själva och leva ut sitt inre kön. Men är den så progressiv? Och är den så ny? Kajsa Ekis Ekman söker könets ideologi i historien och ser en återgång till reaktionära könsroller, med allvarliga konsekvenser. Angelägen läsning för alla som vill orientera sig i en av vår tids mest infekterade frågor

När jag hör ordet naturlig så osäkrar jag min revolver! Det har blivit valspråket för akademiker som betraktar kroppens natur som ett kulturellt skådespel eller en föråldrad livsform. Queerfilosofer och transhumanister drömmer om ett liv utan den egensinniga och känslofyllda kroppen. Idén om en naturlig kropp är för dem och många andra samtidsdebattörer bara en förlegad och farlig fördom. Genom att tillbringa livet med dataspel och på sociala medier försöker miljoner människor i detta nu lämna sina kroppar bakom sig. Men kroppen blir man inte kvitt så lätt. Den är i själva verket smärtsamt närvarande på nätet där beroenden frodas och empatin går förlorad. Vi har förlorat kontrollen över våra känslor och vantrivs i den digitala kulturen. Boken tar sig an uppdraget att definiera och försvara det naturliga som livsideal genom undersökningar av fenomen som könsidentitet, sexualitet, kronisk smärta, utmattningssyndrom, dataspelsberoende, sociala medier och förändringar av människan på medicinsk väg. Slutsatsen är att vi behöver en uppdaterad version av det naturliga för att orientera oss i tillvaron. Det naturliga rymmer inte bara vår biologi utan också känslan av det äkta och egna

Kultur är ett värdeladdat begrepp, både gränslöst och begränsande, fint och fult. Det kan uppfattas som oklart och hotfullt och samtidigt erbjuder det utrymme för nya ordningar. Likt ett mellanrum kan det vara svårt att beskriva och bestämma. Vad händer med kulturen om vi sätter den samman med hållbarhet, vad händer med hållbarheten om vi sätter den samman med kultur? Det är i korthet vad den här boken handlar om, en bok som uppehåller sig i mellanrummet, utan avsikt att vare sig börja eller sluta i en definition; istället vill vi med hjälp av kultur utforska om förbindelser mellan olika dimensioner kan tänkas uppstå, till och med mellan de mest motsägelsefulla utgångspunkter. I några av kapitlen närmar sig författarna hållbarhet ur ett kulturperspektiv medan andra snarare närmar sig kultur ur ett hållbarhetsperspektiv. Arton forskare inom sociologi, litteraturvetenskap, biologi, etnografi, genusvetenskap och statsvetenskap diskuterar här frågan ?Kulturell hållbarhet -- vad är det?? Bidragen rör sig från Sápmi till Röda havet, från politiska barnböcker till kommunal vardag, från skrivprojekt inom vården till människans självbild under antropocen: allt i syfte att se nya dimensioner av hållbarheten. "Ett kulturellt perspektiv på hållbarhet pekar också på vikten av att se på exempelvis konsumtionspraktiker som en del av kulturella processer och som något som får betydelse i och genom relationer till andra delar av livet. Det är bara när hållbarhetstankarna uppfattas som meningsfulla, och görbara, i förhållande till livet i stort, som de får genomslag", skriver etnologen Magdalena Petersson McIntyre i förordet