Suchergebnisse

Key Points • Understanding the impacts of SDG 16 on forests and people requires attention to the power dynamics that shape how all 17 SDGs are interpreted and implemented across the Global North and South. • As SDGs were agreed upon by nation states, SDG 16 places a strong emphasis on state power and the rule of law. • Yet inclusive governance requires the involvement of diverse actors, and consideration for customary laws and other non-state forms of rulemaking at global to local scales. • Many national laws governing forests and land use favour political elite, large-scale industry actors and international trade. • The development and strengthening of legal frameworks that support all of the SDGs – including those relevant to human rights, income inequalities, land tenure, gender and environmental protection – requires equal or greater priority than law enforcement. Otherwise, law enforcement will reinforce inequities and unsustainable practices. • SDG 16 provides an opportunity to overcome the stereotypes of the Global North as the referential role model for peace and democracy, by highlighting the role of the North in fostering market inequalities and global conflicts, and drawing attention to barriers to democratic and inclusive participation within the Global North. • How transparency, accountability and justice are conceived and prioritised shapes their impact on forests, as well as the degree to which their achievement either empowers forest-dependent peoples or excludes them from meaningful and informed engagement.

Flyget tvingas ta hänsyn till fåglar kring flygplatser, speciellt de större fåglarna. I viss mån kan man påverka förekomsten av fåglar inom flygplatsområdet genom skötsel, skrämsel och jakt. Fåglarna som rör sig kring och över flygplatsområdet kan man däremot inte kontrollera på samma sätt. Dessa fåglar tvingas man anpassa sig till genom fördröjda starter och landningar med förluster av pengar och goodwill till följd. Även om kollisionsriskerna är extremt små och moderna flygplan mycket tåliga medför varje verklig eller misstänkt incident att planet måste ställas på marken för inspektion och eventuell reparation. Till mycket höga kostnader. Värdet av att ha god koll på fågellivet kring flygplatser är därför stort. Om den kunskapen dessutom kan leda till förslag till praktiska åtgärder som kan minska antalet fåglar som finns "på fel plats vid fel tillfälle" kan en del av problemet med fåglar kring flygplatsen minskas. Av dessa skäl inledde Swedavia Umeå Airport och institutionen för Vilt, fisk och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå ett samarbete för att kartlägga stora fåglars närvaro och rörelser kring Umeå Airport. Här redovisas resultaten av en pilot-studie som genomfördes under 2019. Umeå Airport ligger intill Umeälven nära Umeå stads centrum. Flygplatsen ligger också i utkanten av Umedeltat, ett slättlandskap med jordbruksmark, våtmarker, skogsdungar och gles bebyggelse (Figur 1). Markerna kring flygplatsen är rika på häck- och stannfåglar och ligger dessutom i (minst) två viktiga flyttstråk, ett längs kusten och ett över Norra Kvarken till och från Finland. Som rastlokal är Umedeltat kanske mest känd för förekomsten av stora mängder gäss, svanar och tranor. Antalen av dessa "stora fåglar" anses dessutom ha ökat och förväntas allmänt att fortsätta öka. Även trafikmängden vid Umeå Airport har vuxit och förutspås växa ytterligare i framtiden. Förutom för kommersiellt personflyg används Umeå Airport för sjuk- och godstransporter, SAR och nöjesflygningar (inklusive fallskärmshoppning). Flygplatsen används normalt i ringa omfattning av militärflyg men kan behöva göra det under vissa omständigheter. Sammantaget gör detta Umeå Airport till en av landets flygplatser där den potentiella konflikten mellan flygtrafik och fåglar är som störst. Under andra halvåret 2019 genomförde personal från SLU dels en kartläggning av gässens, svanars och tranors närvaro kring Umeå Airport, dels observationer av dessa och andra fåglars flygrörelser kring flygplatsen. I pilotprojektet ingick också samtal och exkursioner med Swedavias personal och fortlöpande resultatredovisning muntlig och via e-post. Planerade försök med och utvärdering av skrämsel av stora fåglar (främst kanadagäss) kunde dock inte genomföras av praktiska skäl men olika alternativ undersöktes och diskuterades inför framtiden. Pilotstudien skedde samtidigt som ett omfattande vägbygge över Röbäcksslätten drogs igång. Vägbygget bedöms dock ha haft ringa inverkan på fåglarnas närvaro och rörelser. Däremot påverkades de stora fåglarna av den omfattande verksamheten med skrämsel som Länsstyrelsen Västerbotten drog igång hösten 2019. Detta ledde till att provocerade gäss flög över flygplatsen vilket i sin tur ledde till att Länsstyrelsens program fick ändras så att aktiva skrämselåtgärder inte längre förekom. Totalt sett bedömer vi dock att de resultat som pilotprojektet kom fram till är relevanta för situationen kring Umeå Airport ur ett flerårsperspektiv.

In recent years evaluation has become a very important element in the public administration. The Swedish state administration to a significant extent both evaluates and is evaluated. This means that the evaluating state is at the same time the evaluated state. In this dissertation the institutionalization of evaluation is studied in a field within which this development has been particularly lively and interesting, namely the field of higher education. The dissertation focuses on evaluation activity that has been carried out in conjunction with central public authorities within higher education: the Office of the Chancellor of the Universities and Colleges in Sweden, the National Swedish Board of Universities and Colleges, and the Office of the University Chancellor, and encompasses the period 1964-1995. A newly revived research tradition within political science – historical institutionalism – is used as a perspective and a methodology. Since the application of this tradition has not yet been fully tested, another purpose is to examine the practical utility of this analytical tool and the kind of knowledge that it produces. The dissertation thereby combines the fields of education policy, evaluation research and institutional theory. The beginning of the institution has been dated to the end of the 1960s and beginning of the 1970s. In the dissertation the forces behind the initiation of the institution are taken up. Events and developments in the field that have influenced the further development of the institution have been identified and analyzed. Developments reveal that the institution has been stable during the entire period of time under study, despite some changes. The use of historical institutionalism as a perspective and methodology has proven satisfactory on a general level. However, special solutions have been required as problems and ambiguities have arisen. The dissertation concludes with reflections on the practical utility of historical institutionalism in political science research.

Under 2016 och 2017 genomförde sekretariatet för selektivt fiske, vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) tillsammans med svenskt yrkesfiske, 18 projekt inom ramen för regeringsuppdraget selektivt fiske. Den övergripande målsättningen för alla projekt inom selektivt fiske är att underlätta införandet av den landningsskyldighet som beslutats i och med reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Projekten syftade därför till att minska oönskad fångst i svenskt fiske antingen genom att utveckla befintliga fiskemetoder (framförallt inom trålfiske) eller genom att utveckla alternativa fiskemetoder (främst passiva redskap såsom fällor och burar). 1. " Multiselektering i Östersjötrålar" (HaV Dnr 2347-16) – Kapitel 1 2. " Förbättrad selektivitet i torsktrålar" (HaV Dnr 2348-16) – Kapitel 2 3. " Byxtrål för att separera torsk från kolja och gråsej" (HaV Dnr 1033-17) – Kapitel 3 4. " Selektivitet för fisk i demersala trålar" (HaV Dnr1034-17) – Kapitel 4 5. " Stormaskig torsk- och plattfisktrål del II - rödspätta" (HaV Dnr 1832-16) – Kapitel 5 6. "Storleksselektiv räktrål: kombinationsrist" (HaV Dnr 1834-16) – Kapitel 6 7. "Selektivitet för små räktrålare del II" (HaV Dnr 1833-16) – Kapitel 7 8. "Låg topplös trål" (HaV Dnr 2344-16) – Kapitel 8 9."Sejrist" (HaV Dnr 1078-16) – Kapitel 9 10. "Utveckling av selektivt burfiske efter torsk och plattfisk" (HaV Dnr 1079-16) – Kapitel 10 11. "Utprovning/utveckling av sälsäkert och selektivt burfiske efter torsk" (HaV Dnr 3182-16) – Kapitel 10 12. "Utprovning/utveckling av sälsäkert och selektivt burfiske efter plattfisk" (HaV Dnr 3166-16) – Kapitel 10 13. "Selektiva och rovdjurssäkra multifunktionsburar" (HaV Dnr 2345-16) – Kapitel 11 14. "Räkburar" (HaV Dnr 2346-16) – Kapitel 12 15. "Ökad selektivitet i pontonfälla för torsk" (HaV Dnr 1081-16) – Kapitel 13 16. "Makrillfiske med selektiv och sälsäker push-up-fälla" (HaV Dnr 1083-16) – Kapitel 14 17. "Utprovning/utveckling av sälsäkert och selektivt fällfiske efter sill på västkusten" (HaV Dnr 3167-16) – Kapitel 15 18. "Ergonomisk vittjnings metod för pushuper vid behov att selektera sik och lax" (HaV Dnr 3165-16) – Kapitel 16 Projekten genomfördes genom att förslag togs fram gemensamt av SLU Aqua och näringen utifrån fiskets uttryckliga behov och idéer. Projektförslagen prioriterades och beslutades av en särskild styrgrupp på Havs- och vattenmyndigheten (HaV), varefter SLU Aqua upphandlade utförare och agerade projektledare. Vinnande part ansvarade sedan för att anskaffa och utveckla respektive projektidé enligt projektplanen med stöd från sekretariatet. Projekten avslutades genom en vetenskaplig utvärdering där personal från SLU Aqua deltog i ett experimentellt fiske där det nyutvecklade redskapets fångstegenskaper dokumenterades och analyserades under kommersiella fiskeförhållanden.

The relationship between the state and municipalities has for the recent decades become increasingly complex, strained and infected. The education policy has for several decades been surrounded by different governing logics and conflicts where the conflict between the state's pursuit of national equality and the local self-determination is prominent. This study examines how this conflict affects the municipal official's approaches to the state's control of the municipal compulsory school through aimed government grants. The study consists of a qualitative interview study of six municipalities with 23 respondents. In each municipality, I have conducted interviews with municipal officials, principals and municipal politicians. The findings show that the aimed government grants should be seen in the field of tension between state and municipality and between politics and professions. Conflicts arise between the municipalities' different conditions as well as their local needs and the state's pursuit of national equality between schools. The municipal officials are assigned significant power regarding how the state and municipal governance is to be put into practice and are therefore given a coordinating central position where they must balance between state requirements, local requirements and school's requirements. The findings indicate that they seem to prioritize the state's target of national equality in favor of the local target of self-determination. The relationship between the state and the municipalities gets exposed through the role conflicts of the municipal officials, which both compete and cooperate. The conclusion is that the municipal officials should be regarded as the state's extended arm, or as "state municipal officials". They possess a double loyalty to the state and local government and must, with this double loyalty, be the guardians of the local and national democracy at the same time. There is a risk that the municipal officials' double democracy loyalty demonstrates that the local democracy ...

Public libraries are one of several institutions that uphold Swedish democracy. The representative liberal democratic model, expressed in the Library Act, is increasingly being questioned and challenged. Political actors, mainly from the radical right, advocate ademocracy focused on the will of the people at the expense of the rights of individuals. With the notion of plural agonistics, public libraries can be seen as important arenas for debates and meetings between people, offering ways to handle conflicts within democratic institutions. Methodologically, this study employs the perspective of institutional ethnography, and the aim of this paper is to develop knowledge about public libraries' experiences of political pressure and how this is enacted in a time of political turbulence. This paper reports findings from the first stage of a survey study directed at public library managers in 77 municipalities from the six southernmost regions of Sweden. Based on replies in these surveys, interviews were conducted withseven of the participating library managers. Findings show that the interplay between libraries and the local political level, and between national and local political levels, generally functions without notable opposition. Illegitimate political pressureis uncommon, but when it occurs, it is primarily triggered by issues connected to cultural diversity. Results further indicate that local public libraries tend to respond to illegitimate political pressure by development and use of professional policy documents, but also, in some cases, by avoiding certain activities.

In this chapter, essential ecological and societal aspects of the Nordic coastal environment are highlighted. These show that local communities and stakeholders need to be more involved in decision-making because their needs and their ecological knowledge are essentialto this process. This also relates to Aichi targets 14, 15, 16 and 18 (see Lucas et al., 2015). There is the need to improve the monitoring of all types of NCP or ecosystem services and to critically review existing indicators that may be used to track the development of biodiversity and NCP. Only by actively analysing data and creating syntheses, is it possible to understand changes in the ecosystem linking biodiversity and NCP.

Focusing on national election campaigns in Sweden, this study examines how candidates' political networks may influence who becomes member of Parliament in a flexible list system. Flexible list systems enable candidates placed on a non-eligible seat during the nomination process within the party organization, to still get elected via the voters' optional preferential votes. The data used is derived from a unique survey including a total sample of candidates elected to the Swedish Parliament 1998–2014 via preferential votes after being placed on a non-eligible seat during the nomination process. The data also includes acquaintances to these candidates defined as their political networks. The method used to track down the network members, was to ask the candidates for acquaintances who helped them during the nomination process and the election campaign. The motivation, resources and recruiting networks amongst these respondents are compared to those of candidates, and their political networks, who, despite being placed on an eligible seat during the nomination process ended up losing a seat in Parliament as a consequence of the flexible list system. The analysis shows how dissatisfaction with the nomination process creates a motivation to use the preferential voting system in order to overrule the decisions made by the party. The result also indicates that the elected candidates and their political networks are more active within voluntary associations than their opponents. Furthermore, important differences in temporal resources are shown. Elected candidates can participate in the election campaign full-time and are able to take leave of absence from their ordinary jobs, while the opposite applies for the political networks. The political networks supporting elected candidates do not work full-time within the party to the same extent as networks supporting non-elected candidates. A suggestion for future research is to examine the importance of voluntary associations in relation to the use of preferential votes in flexible list systems.

Föreliggande enkätstudie är en del i ett forskningsprojekt som handlar om möjligheter och hinder i inspektörers yrkesroll med särskilt fokus på livsmedelsinspektion. Den övergripande målsättningen med projektet är att bidra med ökade kunskaper om inspektörernas arbete för att det på sikt ska kunna ske en förnyelse och utveckling av yrkesrollen för de som arbetar som inspektörer. Ambitionen i det här delprojektet var att försöka nå samtliga kommunala livsmedelsinspektörer i landet. Ca 800 heltids- eller deltidsarbetande livsmedelsinspektörer fick enkäten skickad till sin arbetsmail och 504 enkätsvar kom in. Svar har kommit in från kommuner i samtliga län. Flest svar har kommit från storstadslänen Västra Götaland, Stockholm och Skåne där det arbetar många inspektörer. Resultatet visar att tre av fyra livsmedelsinspektörer är kvinnor. Livsmedelsinspektörer som arbetar i kommunerna är alltifrån 20-årsåldern till drygt 65 år. Två tredjedelar är födda under 1970- och 1980-talen det är alltså en ganska ung yrkeskår. Närmare hälften av alla livsmedelsinspektörer har arbetat kortare tid än 5 år som livsmedelsinspektörer. Det finns en stor variationen på tjänstetitlar. De livsmedelsinspektörer som har svarat på enkäten har 19 olika slags titlar. Många livsmedelsinspektörer arbetar inte enbart som livsmedelsinspektörer. Resultatet visar att stor spännvidd finns representerad från heltidsarbetande till de som arbetar endast några procent i sin tjänst med livsmedelskontroll. I olika grad utför många livsmedelsinspektörer förutom livsmedelskontrollen även övriga förekommande arbetsuppgifter som finns på ett miljökontor. Livsmedelsinspektörerna är i högre grad nöjda med hur kontakterna brukar fungera med stora och medelstora livsmedelsföretag jämfört med de mindre livsmedelsföretagen. När det gäller interna kontakter är livsmedelsinspektörerna mest nöjda med kontakterna med sina inspektörskollegor. Minst nöjda är inspektörerna i kontakterna med politiker som arbetar med övergripande frågor i kommunen. Fyra av tio livsmedelsinspektörer anger att de i varierande grad har varit utsatta för hot eller våld på fältet. Arbete ute på fältet t ex. vid livsmedelskontroller ökar riskerna för att bli utsatt för hot eller våld i tjänsten men arbetsplatsen inne på kontoret är inte heller riskfri när det gäller hot eller våld. En fjärdedel av livsmedelsinspektörerna har angivit att de i någon grad har varit med om försök till otillbörlig påverkan från någon verksam inom livsmedelsföretag. En av tio har varit med om försök till otillbörlig påverkan från annan anställd vid kommunal förvaltning. En fjärdedel svarar att de har stöd från arbetsgivaren i mycket hög grad för att kunna utföra sina arbetsuppgifter på bästa vis. En av tio svarar att de i liten grad eller inte alls får stöd från arbetsgivaren för att kunna utföra arbetsuppgifterna på bästa vis. Tre procent av livsmedelsinspektörerna har svarat att de inte har tillgång till mobiltelefon i tjänsten. Tio procent saknar tjänstelegitimation. Drygt tio procent saknar visitkort i tjänsten. Sex procent har inte tillgång till funktionella arbetskläder i tjänsten från arbetsgivaren. Åtta av tio livsmedelsinspektörer upplever att verksamhetsutövare som de möter i tjänsten oftast upplever kontrollbesöket positivt. Tjugo procent av livsmedelsinspektörerna saknar eller har bara delvis genomgått grundläggande utbildning i tillsynsmetodik. Fyrtio procent har inte alls eller bara delvis haft möjligheter att gå utbildning på avancerad nivå i tillsynsmetodik. En dryg tredjedel instämmer helt med att de känner stolthet över att de arbetar som livsmedelsinspektör. En dryg fjärdedel uppger att de helt instämmer med att de upplever att omgivningen möter dem med respekt i yrkesrollen som livsmedelsinspektör. Sju av tio svarar att de helt instämmer med att inspektörens yrkesroll är komplex. Livsmedelsinspektörer som har svarat på enkäten är relativt välutbildade. Fyra av tio har en magister- eller masterexamen. Tre av tio har en kandidatexamen. Det är en stor bredd på utbildningsnivåer från gymnasium (oftast i kombination med praktisk yrkeserfarenhet från livsmedelsbranschen) upp till doktorsexamen. Det är också en bredd på olika slags utbildningar främst inom naturvetenskapliga områden. Många har en inriktning mot livsmedel i sin utbildning medan andra har en mer bred utbildning som t ex miljö- och hälsoskyddsinspektör. Behörighetskrav för att få tjänstgöra som livsmedelsinspektör är en fråga som väcker diskussion bland inspektörerna. Knappt hälften instämmer helt med att det bör finnas behörighetskrav för att få arbeta som livsmedelsinspektör. Av flera enkätsvar framgår att livsmedelsinspektörer upplever sig vara den inspektörsgrupp som känner sig ha lägst status bland de olika typer av inspektörer som arbetar på ett miljökontor. Inspektörerna utdelar både ros och ris till det interna ledarskapet. Fyra av tio instämmer helt med att miljöchefen gör ett bra arbete för verksamheten. Sex av tio instämmer helt med att de med förtroende kan prata med sin närmaste chef. Sex av tio instämmer helt med att miljöchefen bemöter medarbetarna på ett trevlig och professionellt vis. Mindre positiva kommentar finns kring chefer som av olika skäl är frånvarande. Många livsmedelsinspektörer efterlyser ett större engagemang från ledningen för livsmedelskontrollen. Konflikthantering internt är ett annat område som bör utvecklas. En av fem uppger att miljöchefen inte alls eller i liten grad har förmåga att hantera interna konflikter. Drygt tio procent svarar att de i liten grad eller inte alls känner sig sedda och uppskattade av chefen. Slutligen kan konstateras att livsmedelsinspektörerna är en viktig länk i livsmedelskedjan för att konsumenten ska få säkra livsmedel. Bra stöd från ledning och organisationen är viktigt för att livsmedelsinspektörerna på bästa sätt ska kunna genomföra sitt uppdrag inom livsmedelskontrollen.

Djurskydd är något som engagerar i samhället. Vad som anses vara en acceptabel djurhållning regleras i djurskyddslagstiftningen, som består av lag, förordning och föreskrifter. Genom åren har det skett ändringar av såväl organisationen av djurskyddsarbetet som själva lagstiftningen. På senare tid har en del röster hörts i samhällsdebatten, till exempel politiker, forskare, konsumentorganisationer och djurskyddsorganisationer, kring att djurens välfärd får stå tillbaka för produktionsintressen. Frågan är om dessa farhågor har en reell grund. Huvudsyftet med denna studie har varit att analysera hur djurskyddsföreskrifterna förändrats från år 1988 och fram tills idag. De mer specifika frågeställningarna som berörts har handlat om hur uppdragen och ansvarsbeskrivningarna till den centrala (föreskrivande) myndigheten (härefter "myndigheten") sett ut, hur föreskriftsförändringarna står sig i förhållande till djurskyddslagens intentioner, samt hur dessa förändringar i både sak och struktur påverkat djurskyddet och djurens välfärd. En särskild frågeställning har varit huruvida föreskriftsändringarna byggt på vetenskapliga fakta, eller om andra faktorer, intressen och värderingar vägt tyngre. Slutligen handlade en frågeställning om hur utvecklingen skett i andra europeiska länder, för att sätta resultaten i ett större sammanhang. Studien avgränsades till djurslagen nöt, gris och häst. Föreskrifter, remissutskick och remissammanställningar/remissvar från 1988 har analyserats med syftet att utvärdera vilka förändringar som skett. I ett nästa steg togs 77 regler ut utifrån ett antal kriterier. Varje regel granskades därefter hur myndigheten motiverat sitt förslag, vad remissinstanserna ansett om förslaget, om någon instans vägt tyngre än någon annan, samt om den slutliga formuleringen skiljde sig åt från det remitterade förslaget. Även propositionerna till djurskyddslagen (1944, 1988 och 2019) har analyserats, liksom den centrala myndighetens instruktioner, regleringsbrev och regeringsuppdrag, tillika utredningar och rapporter vilka haft eller har betydelse för djurskyddet/djurvälfärden. Ett frågebatteri rörande nationella djurskyddsregler sändes ut till djurskyddskunniga i 15 europeiska länder. Resultatet av analyserna visar att det svenska djurskyddsregelverket ändrats mycket sedan 1988. År 1988 fanns det enbart allmänna råd avseende nöt, gris och häst. De första bindande föreskrifterna utkom 1989 och var då mer omfattande för nöt än för gris, och båda dessa djurslag hade betydligt mer omfattande föreskrifter än för häst. År 1993 fick tävlingshästarna lite mer omfattande föreskrifter, dock började föreskrifterna gälla alla hästar (oavsett hästhållning) först 2003. Utifrån analysen har djurskyddsföreskrifterna generellt stärkts för alla tre djurslag sedan 1988. För nötkreaturen har det till exempel införts förbud mot uppbundna handjur, krav på lösdrift för alla nötkreatur i samband med nyeller ombyggnad, samt att spaltgolv endast får förekomma i värmeisolerade stallar och vara belagt med gummi eller annat eftergivligt material. För grisar har till exempel krav på bobyggnadsmaterial till suggor, krav på strö för sysselsättning och komfort, samt krav på fri tillgång till vatten stärkt djurskyddet. För hästar har djurskyddsnivån höjts genom till exempel begränsning av hur länge en häst får stå bunden i spilta, förbud mot nybyggnation av spiltor för stadigvarande uppstallning, krav på social kontakt och krav på daglig fri rörelse i alla gångarter (i första hand utomhus). Det har dock även förekommit föreskriftsförändringar där det är svårt att uttala sig om huruvida djurskyddet har förändrats och i så fall på vilket sätt, samt om ändringarna de facto sänkt djurskyddsnivån. Förändringarna i de senaste hästföreskrifterna, där funktionskrav ersatt resurskrav och de allmänna råden i princip helt tagits bort, är exempel på förändringar där det är svårt att avgöra vilken inverkan dessa får på djurskyddsnivån i praktiken. Jordbruksverkets syfte är att det inte ska innebära en sänkning av djurskyddsnivån, utan tvärtom. Många remissinstanser ser dock risken att ändringen 5 kommer att innebära att såväl djurägare som djurskyddsinspektörer kommer göra fler skilda bedömningar, vilket ger en ökad rättsosäkerhet och mindre förutsägbarhet, såvida inte Jordbruksverket förstärker sin kontrollvägledning gentemot länsstyrelserna och satsar mer på information ut till djurägarna. Av de regler som analyserades avseende ändringar så visade 45 % helt eller delvis någon form av djurskyddshöjning, 19 % helt eller delvis en sänkning samt 30 % där det inte varit helt möjligt att avgöra djurskyddskonsekvenserna. Att nivån höjts är dock inte detsamma som att en optimal djurskyddsnivå eller djurvälfärdsnivå uppnåtts. Av analysen framgick det att vid framtagandet av förslag på föreskrifter hade myndigheten samrått med näringens organisationer i samtliga fall när samråd hållits. Vid 50 % av samråden var näringens organisationer myndighetens enda samrådspartners, andra intressenter än näringen var närvarande vid samrådsmöten resterande 50 % av fallen. Vid 71 % av regelförslagen motiverade myndigheten ändringen med förbättringar av djurvälfärden, 38 % av förslagen motiverades helt eller delvis utifrån djurhållarens perspektiv och 14 % av förslagen motiverades avseende ändringar i EU-lagstiftningen eller införlivandet av den svenska djurskyddslagen. Det kan dock ifrågasättas om vissa förändringar verkligen har skett av omsorg om djuren. Myndigheten hänvisade sällan till forskningsfakta vid motiveringen av föreskriftsförslag. Då myndigheten väl gjorde detta kunde det ske på ett inkonsekvent sätt avseende hanteringen av och resonemangen kring forskningsresultaten. Av ändringsförslagen innehöll 57 % inga resonemang alls kring vetenskapliga fakta, i 16 % av förslagen fanns uppgift om att "forskning finns", utan att hänvisa till den forskning som avsågs, eller till uppgiften att "forskning saknas". För tydlighetens skull ska sägas att då myndigheten inte hänvisat till forskning, så är det inte detsamma som att forskningsstöd saknats. Det går inte heller att få stöd i forskning för allt som regleras i lagstiftningen, och forskningsresultat är inte heller alltid entydiga. Remissvaren till myndigheten, vilka inkommit från olika intressenter har varierat i kvalité. Av de 77 analyserade regeländringarna så har remissinstanserna överlag varit positiva till 31 %, negativa till 22 %, skeptiska till 18 %, samt vid 8 % av förslagen så har hälften varit för och hälften emot. Av regelförslagen har myndigheten ändrat 32 % av reglerna i sak efter remissrundan, 61 % har inte ändrats i sak. Av förändringarna innebar 12 % en höjning av djurskyddet och 9 % en sänkning. Att märka är att det är vanligare att föreskrifterna inte ändras i sak, än att de ändras efter att remissinstanserna sagt sitt. Detta kan innebära att det är större chans för en intressegrupp att påverka föreskriftsarbetet innan, i samrådsskedet, än efter det att förslaget skickats ut på remiss. Ser man per djurslag har flest remissinstanser varit kritiska till föreskriftsändringarna gällande häst. För majoriteten av förslagen (68 %) var det inte tydligt utifrån dokumentationen att någon remissinstans eller intressegrupp vägde tyngre än en annan grupp under remissomgången. Det kan konstateras att djurskydds-, djurrätts- eller konsumentorganisationers åsikter aldrig varit tyngst vägande, de har dock i vissa fall fått gehör för sina åsikter om andra remissinstanser haft samma uppfattning. De föreskriftsförändringar som skett och det sätt som myndigheten uttryckt sig på återspeglar vilka direktiv myndigheten fått av regeringen, via instruktioner, regleringsbrev, utredningar m.m. Innan 2007 var det tydligt att det strävades efter en höjd djurskyddsnivå och ett detaljerat regelverk. Sedan 2007 uttrycks det istället oftast så att djurskyddnivån ska bibehållas, att man ska minska på detaljnivån, öka flexibiliteten och ha ett mer målinriktat regelverk. Sverige har sedan 2019 en ny djurskyddslag där intentioner är högre än i den tidigare djurskyddslagen. De förhållningsorder Jordbruksverket får från regeringen är allt annat än entydiga. Å den ena sidan kan den politiska 6 ambitionsnivån för djurskyddet upplevas som lägre än tidigare, och å den andra sidan som högre. Det är därför kanske inte konstigt om hanteringen av föreskrifterna kan upplevas som inkonsekvent för utomstående. Även om Sverige står sig bra i jämförelse med andra länder, inklusive flertalet av EU:s medlemsstater, avseende omfattning och nivå på djurskyddslagstiftningen så pågår ständig utveckling och förbättring runt om i världen. Svenskt djurskydd har högt anseende bland svenska konsumenter och medborgare, för att detta anseende ska bibehållas behöver även svenskt djurskydd förbättras och utvecklas.

SAMMANFATTNING Projektet är inriktat på entreprenadupphandling av utemiljöskötsel. Vi gör en jämförelse mellan Sverige och Danmark och i görligaste mån mellan upphandlingar som genomförts enligt EU:s inköpsdirektiv (offentlig verksamhet) och upphandlingar som inte omfattas av direktivet (privat verksamhet). Som utgångspunkt har vi formulerat tre trender att följa upp: 1. Allt fler förvaltare, både offentliga och privata, övergår till upphandling av förvaltningen av sina utemiljöer på entreprenad istället för att genomföras i egen regi men det är oklart om denna trend nått en mättnad eller om det fortfarande är en ökande (eller minskande) andel upphandlad förvaltning. 2. Upphandling av utemiljöskötsel från offentliga förvaltare styrs av EU:s upphandlingsregler genom de nationella lagarna Lagen om offentlig upphandling (LOU) i Sverige och Tilbudsloven i Danmark. Tillämpningarna blir allt mer stelbenta efterhand som ansvaret för upphandlingar förs över till centrala upphandlingsenheter eller styrs till sitt upplägg av lokala/kommunala/andra upphandlingsreglementen. Kraven på genomsiktlighet, jämförbarhet och enkelhet ökar varför de kvalitativa aspekterna och kraven blir allt svårare att formulera och ha som utgångspunkt för att få rätt val av utförare och att upphandlingsunderlagen kan användas för att styra mot den efterfrågade kvaliteten i det utförda resultatet. 3. Funktionsupphandlingar tenderar att bli allt vanligare jämfört med moment- och arbetsspecificerade upphandlingar. Projektet har genomförts i tre steg. Det första var en webbenkät till parkförvaltare och fastighetsförvaltare i Sverige (45 park+15 bostad=60 svar) och Danmark (57 park+8 bostad=65 svar). Det andra var en telefonintervju till dem som i webbenkäten meddelat att de var beredda att vara med vid en intervju, 23 i Sverige och 6 i Danmark. Det tredje var en genomgång av svenska förfrågningsunderlag insamlade från en del av dem som medverkade vid telefonintervju och som jämfördes med en genomgång av förfrågningsunderlag från början av 1990-talet (Persson, 1996). De svenska och danska ramverken kring entreprenadupphandling är både likartade och skiljer sig åt. Störst är skillnaden att i Danmark har regeringen gripit in och skrivit avtal med kommunernas organisation om vilken omfattning entreprenadupphandling av kommunal verksamhet ska ha. Det finns även skillnader i hur anställningstryggheten hanteras när man går över till entreprenadverksamhet och att det i Danmark finns en särskild lag om kontrollbud som avges av den kommunala verksamheten vid entreprenadförfrågningar. Av webbenkäten framgår att: – I både Sverige och Danmark är trenden att de kommuner som nu lägger ut en del av sina skötseluppgifter på entreprenad förväntar sig en ännu större entreprenadupphandling framöver. – De svenska kommuner som lägger ut på entreprenad lägger ut en större andel av uppgifterna på entreprenad jämfört med de danska kommunerna. – Färre kommuner lägger ut på entreprenad i Sverige än i Danmark. 6 – Det är bara några få bostadsföretag som lägger ut skötseluppgifter på entreprenad i Danmark, medan andelen bostadsföretag som lägger ut skötseluppgifter på entreprenad är större i Sverige. Av telefonintervjuerna framgår att flödet för genomförande av upphandlingar och entreprenader är relativt snarlikt mellan Danmark och Sverige. Noteras kan att inköpsavdelningar eller liknande är inblandade i princip i alla undersökta kommuners upphandlingsprocesser. En skillnad är att bland våra danska respondenter använder samtliga sig av konsulter som stöd i olika led av processen medan det är mera ovanligt i Sverige. Bland våra danska case är alltid den politiska nivån medverkande i processen, vilket inte är fallet i Sverige. Där är en skillnad mellan upplägget av intervjuerna så frågan om politisk involvering är inte explicit ställd i de svenska. Vidare framgår att synen på funktions- respektive moment- och frekvensbaserade styrdokument är likartad i båda länderna. Helhetstänkande och holistiska styrdokument är mycket ovanliga men huvuddelen av respondenterna menar att det är den bästa formen för daglig uppföljning av entreprenaderna, men samtidigt är styrdokumenten i princip aldrig (med ett svenskt undantag) i sin helhet baserade på funktion och utseende utan föreskriver moment och/eller frekvenser. Både i Danmark och Sverige är respondenterna överens om att det är relationen mellan beställaren och entreprenören som är mest utslagsgivande för vilken kvalitet som levereras genom skötselarbetet. En stor skillnad mellan länderna är att entreprenadupphandling av skötsel är ovanligt inom den danska bostadssektorn. Vi har fått flera exempel på att upphandlingar mött starkt motstånd från boende och boendeorganisationer i Danmark och inte kunnat genomföras. I Sverige är inte detta en kontroversiell fråga utan bostadsföretag av olika slag har utemiljöskötsel på entreprenad i stor omfattning. Av dem som svarat på vår webbenkät är det 14 av 15 bostadsrepresentanter som har entreprenadupphandling. Av de granskade svenska förfrågningsunderlagen (16 stycken) som jämförts med förfrågningsunderlag från början av 1990-talet framgår att det skett en stor förändring i vad som sägs om kontroll och uppföljning. På 1990-talet var den vanligaste formen att beställaren utövade den kontroll hen ansåg lämplig medan det var mycket ovanligt att kontrollen baserades på entreprenörens egenkontroll. Här har skett en svängning fram till idag där förhållandena nu är de omvända. Förutom dessa två renodlade former för kontroll finns en rad olika modeller där beställaren och entreprenören gemensamt utövar kontroll och uppföljning. För de tre trenderna kan konstateras: 1. Övergång från egen regi till entreprenad: Vi har av undersökningstekniska skäl inte fått fram några uppgifter från de beställare som idag inte använder entreprenader, i vilken utsträckning de planerar att göra det. Däremot visar vår studie att för de beställare som idag har entreprenader så räknar i princip alla med att andelen entreprenadupphandlad skötsel kommer att öka de kommande fem åren. 2. EU:s upphandlingsreglers påverkan på kvalitetsstyrningen och skötselutförandet: Det är stor skillnad på de svenska förfrågningsunderlagen från 1990-talet fram till dagens. Det är mer fokus på formalia och på underlag för tilldelningskriterier. Av våra intervjuer framgår att man har starkt fokus på jämförbarhet och kvantifierbarhet och inköpsavdelningar är involverade i alla kommunala upphandlingsprocesser. Respondenterna säger att man idag har svårare att hävda mjuka kriterier då upphandlingsansvariga menar att det ökar risken för över 7 klaganden av tilldelningsbeslut. I vilken utsträckning detta har påverkat den erhållna kvaliteten i det genomförda skötselentreprenadarbetet har vi inte haft möjlighet att följa upp i föreliggande projekt. 3. Ökad användning av funktionsupphandlingar kontra moment- och frekvensupphandlingar: Nej, utvecklingen verkar inte gå åt det hållet utan tvärt om, moment- och frekvensbaserade styrdokument blir allt mer dominerande. En rad behov för fortsatt forskning och utveckling har identifierats där ett exempel är vilken inverkan styrdokumentens uppbyggnad (t.ex. om de baseras på funktion och utseende eller på moment och frekvenser) har för genomförandet av entreprenaderna och det erhållna resultatet. Ett annat exempel är analyser av de överklaganden och rättsärenden som finns från utemiljöskötselentreprenader i Sverige och Danmark för att klargöra hur vanligt förekommande de är, vad överklagande avser och hur utslagen tenderar att bli i dessa ärenden.

This thesis contains (1) a discussion of theory and methods in the contemporary analysis of political ideas (chap II), (2) a framework for the study of decision-making in the field of foreign policy, and (3) an application of the framework to the discussions about the dissolution of the Union between Sweden and Norway in 1905. The subject-matter has been treated in the form of a comparative study of Swedish and Norwegian discussions, as they can be followed in newpaper articles, pamphlets, and records of parliamentary sessions and party meetings. I have also drawn upon a considerable amount of private materials (diaries, minutes and memoranda). ; Fulltext för avhandlingen är en något reviderad utgåva från 2007 som motsvarar doktorsavhandlingen från 19 december 1971. Stavfel i 1971 års tryckta upplaga har rättats till. Se sidan 4 i fulltext-filen för mer information om vad som ändrats i texten.

Det förs en debatt om det ska införas obligatorisk ursprungsmärkning inom ett flertal kategorier av livsmedel. Svenska producenter blir kanske tvungna att märka produkterna med varifrån de huvudsakliga råvarorna kommer. De som stödjer idén hänvisar till de senaste årens matskandaler, konsumenternas behov av information, de svenska produkternas förlorade marknadsandelar med mera. Det har lämnats in flera motioner till riksdagen om ursprungsmärkning och ännu flera riksdagsledamöter har uttryckt sitt stöd. Men det finns dåliga erfarenheter av att marknadsanpassningen ska ersättas av politikanpassning.

Coalition formation in a new municipal parliamentary landscape. Pragmatism in policy-related windows of opportunities Coalition building in Swedish municipalities has traditionally been dominated by two political blocks at the opposite sides of the ideological left–right scale (Bäck 2003; Wångmar 2006). The success of the Sweden Democrats in the last elections have challenged that pattern. Statistics on coalition formation since the 2014 election indicate that the traditional policy scale no longer dominates local government. Coalitions of parties closely situated next to each other on the left–right scale are not as common as before. Interviews with 19 leading politicians in five Swedish municipalities that formed majority coalitions, including parties on the left as well as the right block, indicate that neither the traditional left–right scale nor the GAL–TAN dimension played a decisive role in these coalition formation processes. Instead, the ability of political parties to cooperate within the coalitions and building on personal chemistry, was considered the most important factor in the coalition building process on the municipal level. ; Sociologisk Forsknings digitala arkiv

Under hösten/vintern 2015/2016 genomförde sekretariatet för selektivt fiske,vid institutionen för akvatiska resurser (SLU-Aqua) tillsammans med svenskt yrkesfiske, nio projekt inom ramen för regeringsuppdraget selektivt fiske. Den övergripande målsättningen för alla projekt inom selektivt fiske är att underlätta införandet av den landningsskyldighet som beslutats i och med reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Projekten syftade därför till att minska oönskad fångst i svenskt fiske antingen genom att utveckla befintliga fiskemetoder (framförallt inom trålfiske) eller genom att utveckla alternativa fiskemetoder (främst passiva redskap såsom fällor och burar). 1. "Kombinationsrist för utsortering av fisk och små räkor" (HaV Dnr 1718-15) 2. "Selektivitet anpassad för små räktrålare" (HaV Dnr 1488-16) 3. "Räkburar" (HaV Dnr 1892-15) 4. "Vidareutveckling av storleksselektiv kräftrist Halland" (HaV Dnr 1717-15) 5. "Trål för fångst av plattfisk och stor torsk-rist/stormaskig trål" (HaV Dnr 1716-15) 6. "Förbättrad selektivitet i torsktrålar i Östersjön" (HaV Dnr 2384-15) 7. "Utsortering av gråsej i pelagiska trålar" (HaV Dnr 1715-15) 8. "Selektiv laxfälla" (HaV Dnr 1713-15) 9. "Multifunktionsburar" (HaV Dnr 1712-15) Projekten genomfördes genom att förslag togs fram gemensamt av SLU-Aqua och näringen utifrån fiskets uttryckliga behov och idéer. Projektförslagen prioriterades och beslutades av en särskild styrgrupp på Havs- och vattenmyndigheten (HaV), varefter SLU-Aqua upphandlade utförare och agerade projektledare. Vinnande part ansvarade sedan för att anskaffa och utveckla respektive projektidé enligt projektplanen med stöd från sekretariatet. Projekten avslutades genom en vetenskaplig utvärdering där personal från SLUAqua deltog i ett experimentellt fiske där det nyutvecklade redskapets fångstegenskaper dokumenterades och analyserades under kommersiella fiskeförhållanden.