Since the early 1950's the foreign policy of the German Democratic Republic (GDR) towards Sweden and the other Western European states was dominated by a striving for diplomatic recognition. This thesis examines that striving through an analysis of the East German-Swedish relations from 1949 until 1972. The main focus is on the years 1954-1972. The thesis draws mainly on East German archival material from the ruling communist party SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) and the GDR foreign ministry. A starting point of the thesis is that GDR generally used all its contacts abroad to further its foreign political goals. GDR's efforts to develop the relations with Sweden on seven different areas are investigated. An important aim is to analyse GDR's political utilisation of areas, such as culture and traffic, that normally are not considered political or studied by traditional political history. The application of the concept of public diplomacy is central in this context. The analysis of the Ostseewoche (Baltic Week) is a significant part of the investigation of areas that traditionally not are considered as being part of foreign policy. The Osteewoche was a week filled with cultural activities and sport. The analysis of the inaugural ceremony and other activities of the Ostseewoche shows that even official East German ceremonies were used for purposes of foreign policy. However, GDR's relations with Sweden on the normal foreign policy arenas such as diplomacy and economy are also analysed. Great weight is given to analysing the perceptions of the political elite and the foreign policy actors to understand why certain actions were taken and why certain elements were significant of the GDR foreign policy. The question of which political instruments were the most important to the East German efforts to improve the relations with Sweden is also investigated. An important result of the thesis is that GDR had a comprehensive strategy for the development of the relations with Sweden. The main elements of this strategy were in place 1958 and did largely not change since. The spreading of a positive GDR-image was a very significant element of the East German foreign policy. Sweden was one of the most important Western European countries to the GDR foreign policy during this period of time.
The thesis has two purposes. The first is to understand the organizational forms of the public administration when it participates in international rule making processes. The second purpose investigates democratic implications of internationalization of the Swedish state administration. A theoretical framework, combining theories of governance with ideas on resource dependence and a neo-institutional approach, is applied to three empirical cases. The cases follow decision making processes within the European Employment Strategy, The Kyoto Protocol for reduction of green house gasses and negotiations on trade facilitation within the WTO. The studied processes can be described as complex and fragmented, containing multiple types of actors and parallel arenas, complex technical material and bureaucratic processes. They were also characterised by the fact that policy was created throughout the course of the processes. They also seemed to lack an ending and were to a high degree bound by their history. The administrations' response resulted in an organisational form that is theoretically developed in the study – enclaves. Enclaves contain members from different organizations, both private and state organizations and the work within them is carried out in an informal and interactive way. They are de-coupled units with stable membership that is related to positions in the hierarchy. As opposed to networks, enclaves are not self-organizing but the membership is mainly controlled by state-actors. The second aim of the study is carried out through a number of indicators derived from the deliberative and the representative models of democracy. The blurring of responsibilities, the lack of transparency and the barriers for entrance into the enclaves made the organisational forms of the administration seem problematic in relation to the representative model. However other features of the enclaves seemed to support a more communicative logic of action, leaving the deliberative model more promising as a way of understanding the administrations' work as democratically legitimate. Still, the analysis showed that the deliberative model also faced some challenges in terms of lack of openness and inclusion of all relevant stake holders.
The purpose of this thesis is to map and assess the organisational and ideological development of the European Liberal Democrat and Reform party, the ELDR. More specifically, it seeks to analyse the degree of integration between the members of the ELDR over time, to identify factors that may or may not generate integration, to relate the development of the ELDR to earlier research about European parties, and finally to contribute to the ongoing debate about whether or not the traditional national party families are about to establish parties at the European level. The thesis is based on the assumption that parties adapt to their environment, in this case, the system of multi-level governance that characterises the European Union. As the European parties are composed of national parties, they are also dependent on the member parties' opportunities and motives for cooperation. If there is integration, we can, however, not only expect the European parties to adapt to their environment. As they become independent actors, they may also influence their environment. In other words, we can anticipate interaction between the European and national levels that leads to mutual adaptation, or Europeanisation. To be able to capture the interaction between the two levels, theories from international relations and comparative politics are combined. Based on interviews, participant observation, documentary research and content analysis of European election manifestos, the analyses shows that the members of the ELDR have over time reached a rather advanced level of integration, both organisationally and ideologically. Although it is possible to identify constraining factors to this development, the ELDR has, at least from what is known from literature, reached about the same level of development as the two other European parties, the Christian democratic EPP and the Social democratic PES. The internal integration of the ELDR is the outcome of a successive transfer of power from the member parties to the ELDR. By now, the ELDR can therefore be defined as a rather independent actor and as a type of party at the European level. This type of party is, however, not comparable to national parties. It is instead adapted to the institutional structure of the European Union, with, at least partly, a different organisation and different functions from those of national parties. ; digitalisering@umu
In the wake of an emerging knowledge society, universities around the world have come under severe institutional pressure from changing national research policies, financing organizations´ new strategies and turbulent research dynamics. This study examines how Lund University in Sweden manages these institutional pressures. The study explores how the university leadership ? rector and the governing board ? have (1) articulated the normative foundations of the university, (2) experimented with and structured the research organization, (3) explored new internal governance structures and steering strategies, and (4) developed institutional structures for closer integration with industry and commercialization of research results. The study develops a conceptual framework focusing on processes of institutional change and on how organizations react on these processes. Especially, I elaborate on the notion of institutional evolution developed within the tradition of historical institutionalism, and the processes and mechanisms behind different evolutionary paths. In the empirical parts of the study, I first analyze processes of institutional change within modern science. The study departures from and criticizes three popular frameworks of contemporary science and research dynamics: the ?Triple Helix? framework, the concept of ?post-academic? science and the transition from a ?Mode-1? to a ?Mode-2? type of knowledge production. The study then continues by analyzing international research policy trends, the developments within Swedish research policy and the governing structures within the field of higher education. The analysis of Lund University over more than two decades reveals an organization using a growing number of different normative foundations and organizational models and structures in its daily operations. The study also demonstrates the gradual transformation of the internal governance structure with recurrent attempts to strengthen the steering core at the central university level. The analysis also points to the successive integration with regional industry, as well as the building up of technology transfer structures and mechanisms within the university during the last 10 to 15 years. The case study demonstrates how the university loyally tries to adapt to a complex and changing environment by elaborating its hybrid character. In conclusion, the analysis in this study shows, on the one hand, the emergence of a ?post-academic? research system containing new institutional logics, governance structures and borders. On the other, hand the case study of Lund University illustrates the evolutionary transformation of a Swedish ?Humboldtian? university. This is a transformation where elements of the ?Entrepreneurial University? are added on to and fused with classical European university norms and structures.
This document summarises the outcome of a regional training workshop, "Interactive and dynamic approaches on forest and land use planning in Southern Africa". It was organised in December 2001 by the government of Botswana in cooperation with organisations in Zimbabwe and South Africa and with Swedish financial and technical support. The workshop aimed at exposing the participants to new cross sector approaches on strategic forest and land use planning, including the Area Production Model (APM) and concept, and to provide a platform for possible future development work in this field. It concerned such issues as the role of planning in relation to policies and local development, information and data needs in planning, the use of scenario modelling in land use planning, how to narrow the gap between "planning from above" and "planning from below", and the roles and interaction of different stakeholders in the planning process. The workshop had been proposed by the participating countries following an international training programme on policy and strategy development in Sweden. The 18 participants from three countries included central and local government staff concerned with forest and land use planning at the national and sub-national level, researchers and NGOs. The workshop consisted of two weeks of lectures, seminars and field based case studies and a concluding seminar, in which the participants presented their experiences and conclusions about the APM concept to a broader group of decision makers. Some of the main conclusions drawn by the participants were that the APM was a useful tool for promoting dynamic and multi-sector planning. At the same time the Model has a number of technical shortcomings that needs to be addressed. Those shortcomings were identified and discussed throughout the workshop. The need to keep the model simple and transparent was acknowledged. It was proposed that "homes" should be identified for the model in each country. Those homes should build up and maintain capacity to develop and adapt the model to the local conditions and priorities. INTRODUCTION. The workshop "Interactive and dynamic approaches on forest and land-use planning in Southern Africa" was arranged in Botswana in December 2001. It aimed at exposing the participants to new cross sector approaches on strategic forest and land use planning, including the Area Production Model (APM), and to provide a platform for possible future development work in this field. The workshop was the concluding step of a process that had been running for several years. It provides important lessons on approaches to cross-sectoral land use planning in Southern Africa. The process started in 1998, when there were several participants from Botswana, South Africa and Zimbabwe in an annual international course "Development of National Forest Policies and Strategies", organised by the Swedish National Board of Forestry and funded by Sida. Those participants strongly suggested that the Area Production Model, (APM), which had been demonstrated during the course, might be highly relevant in Southern Africa. As a response, the Country Capacity Building (CCB) project (a Sida funded project aiming at forest policy issues), set up a training programme in discussions with the three countries. As a first step, key personnel from the forest authorities in Botswana, South Africa and Zimbabwe, underwent a post graduate course at the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) in Umea, Sweden. The course took place in March 2000 and was focused on the ideas and applications of the APM. In a second step, a workshop designated for a wider audience, including governmental as well as non governmental organisations, was planned for mid 2000. The workshop was originally intended to be a two-phase arrangement. The first phase to be arranged in Zimbabwe, focusing on model theory with only limited field work, and a second phase, were the participants would split up and work a realistic case in a designated study area in each of the three countries involved. Unfortunately, the political situation in Zimbabwe during spring 2000 made it necessary to postpone the workshop. About a year later, in spring 2001, it was agreed among the interested countries to move it to another country in the Region, after the Ministry of Agriculture, Botswana, had generously accepted to host the workshop. The two-phase design of the workshop was by now reduced to a single event, with the joint study-area around Serowe in the eastern part of Botswana. The APM is a simulation model developed by Professor Nils-Erik Nilsson in co-operation with FAO. The Model, including an application concept, has been further developed by the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Department of Forest Resource Management and Geomatics. The Swedish team of resource persons in the Botswana workshop have all been instrumental in the previous development work of the Model. The APM has been field tested on numerous occasions in South and Southeast Asia. This workshop, however, is the first occasion the model is used in Southern Africa. In spite of the simplicity and flexibility that characterises the model, the new setting was considered a major challenge when planning the workshop. The workshop results have given new and partly unexpected results in terms of both usefulness and applicability of the model. The Country Capacity Building project focuses on forest policy development. In modem terminology, nfp (national forest programmes) is a highly relevant term. Key strategies include support to demand driven processes, investment in human knowledge and, not least, a belief that personal commitment is as important for success as political commitments. On behalf of the organisers, I would like to thank the Ministry of Agriculture, Botswana, and the key persons from Botswana, South Africa and Zimbabwe. Without their commitment and enthusiasm, the positive outcome of the workshop would not have been possible.
Is there a common notion amongst the political and military leadership in Sweden on how to defend the country? Several events in the arena of international politics during the 20th century argue for the importance of coherence between political and military thinking. Different focus during peacetime has subsequently caused fatal consequences in times of war. This thesis studies a less obvious case: Sweden, a small-state, during the 1990's in the aftermath of the Cold War. In the effort of identifying inconsistency between the political and military level the study deals with a more comprehensive issue for any democratic society: How shall the elected political leadership exercise control over an authority (subordinated the government and) with deeply rooted professional values and with authority vested in it of crucial importance for national survival? Although several of government authorities play key roles in this respect the Armed Forces stands out to be the single most important entity. The thesis approaches the problem by studying one measure of control: the defence doctrine. The doctrine is analysed by studying various documents provided by the political decisionsprocess and with interviews involving a significant number of actors in the politico-military leaderships. The purpose has been to identify whether there is any inconsistency prevailing in the perception of values to be protected by the Armed Forces in case or war, what poses threat to these values and finally how to counter the threats. Hence, the political and military views on defence doctrine are examined. The last element of the doctrine, how to deal with the perceived threats, is embodied in the strategy for countering threats. Comparative studies involving Norway and Finland have been made to provide relevant references for the findings and provide a framework for elaboration on the differences between political and military priorities encapsulated in the research hypothesis. In addition, the research hypothesis involved the assumption that technical, tactical and operational decisions would serve as explanations for any inconsistency between military and political priorities. Piecemealed low-level decisions were assumed to unintentionally diverge bottom- up perceptions and create tensions if the politico-military interaction is not fully functional or if the politicians do not fully comprehend the implications of their decisions. The empirical findings suggest differences in the consistency of the politico-military leadership when comparing Sweden with Norway and Finland. For Sweden, the findings suggest a relative good politico-military adherence regarding values and threat perceptions. However there is a disparity in the views on what strategy to adopt and the military leadership has a more offensive mindset than the political leadership. The empirical data has primarily been collected from processes. To provide a better explanation for the findings the structure of security policymaking has been adopted in a new conceptual model based on Edward Luttwak's 'vertical dimension'.
It is rather often assumed that Swedish foreign policy debate is largely characterized by consensus and that foreign policy goals often are material (for example security or economic welfare). Despite this, it is possible to identify disagreement among political parties about ideological goals – i.e. the promotion of values – in Swedish foreign policy debates. This raises questions about the nature and importance of these ideological goals in such debates. To study this closer I investigate foreign policy debates about the military conflicts in Vietnam and Iraq. The purpose of the dissertation is to describe and explain the content and relative importance of the ideological goals expressed by Swedish parliamentary parties in both party and public arenas. Four parties are included in the study: the Left, the Social Democrats, the Liberals and the Conservatives. The theoretical framework is made up of two main parts. First, I develop a classification scheme to identify and sort the goals found in the empirical material. This scheme includes four goal types: ideological, security, economic, and other. Second, insights from literatures on foreign policy and the behaviour of political parties are used to analyze the content and importance of ideological goals. The research design used in the dissertation is comparative case studies. The empirical material is composed of documents from the internal party arena (meeting minutes, congress material, etc), the parliamentary arena (debate material) and the official arena (press material). The material has been analyzed mainly qualitatively with the help of ideational and argument analysis. In order to estimate the relative importance of ideological goals quantitative content analysis has also been used. As regards the content of ideological goals during debates about Vietnam, the empirical results show all parties discussed the promotion of humanity, democracy and states' rights to national independence. In the Iraq conflict, all parties expressed goals about humanity, human rights, internal security/safety, democracy and states' rights to national independence. Beyond these goals, individual or a few parties also expressed other ideological goals. However, a central result is that the parties have linked the ideological goals – which they often agree about – to different ways of reasoning. The empirical analysis also revealed that ideological goals have generally been more important than other types of goals (with the exception of the Conservative Party in the debate about Vietnam). Regarding developments over time, the importance of ideological goals was unchanged for the Social Democrats and the Liberal Party. For the Left there was a slight decrease, and for the Conservatives a significant increase. The overall conclusion about what explains the content and importance of ideological goals in the foreign policy debates studied here is that explanations at the systemic level are inadequate. Variables like the international political structure (polarity) and institutional mechanisms in the EU and the EU's Common Foreign and Security Policy had little explanatory power. Instead, explanations like type of foreign policy issue, party ideology and party strategy were more useful. Differences in parties' fundamental ideological views were also discussed as an important source of difference as regards the positions and arguments that expressed ideological goals.
This study in contemporary history describes the transformation of the public sphere in Sweden during the period 1969-1999, and analyses the role of information technology and politics in the process. The overall aim of the study is to explain how, and why, the public sphere in Jürgen Habermas sense has deteriorated during a period of rapid technological and political change, when increasing attention has been given to information technology as a new tool for improving democracy and empowering citizens. Theoretical inspiration is drawn from two perspectives within the modern history of technology and sociology of technology; the LTS (Large Technical Systems) and STS (Science, Technology and Society) approaches, as well as from the regime theory concept within political science. This multidisciplinary framework provides the theoretical basis for the study, including terms as socio-technical systems, system builder, technification, interpretative flexibility, stabilization, closing and regime change. In addition, the analysis draws upon previous research in economic history, where focus often has been on the important role of institutions. The term path dependence is central in this tradition. The starting point for the study is the process of a mutual legitimization between citizens and political actors that traditionally has taken place within the public sphere. In return for citizens support and trust, political actors have granted format rights to the public space. Two aspects of this interdependence are addressed: Freedom of speech and citizen's access to public information, and their access to arenas where an exchange of political ideas and opinions is taking place. In the study, the former is a question of the legal system and the limits to freedom of speech in new medias such as the Internet, while the latter concerns citizen's technical means and possibilities to connect to electronic networks. Research interest is concentrated on the formal political system, focusing both actors and structural factors such as technological development, media convergence, ideological change and international integration in the transformation process. Four case studies of institutional changes during formative moments, within what is defined as the legal and the technical infrastructures, are conducted and represent the empirical base of the thesis. The case studies are centered on Swedish governmental commissions, on the government itself and on proceedings in the parliament, and concerns formation and transformation of computer law, as well as the deregulation and privatization of the technical infrastructure. In the latter process Televerket (Swedish Telecom) has been an influential promoter of competition and institutional separation between tele- and data communications, representing a major regime change in favour of market relations in the technical infrastructure. In the area of computer law, the Swedish regime dominated by SCB (Statistics Sweden) was incorporated into a joint European data protection regime, resulting in limitations of freedom of speech on the Internet. These regime changes have also transformed the role of the state, constituting a "net watchers state". Another important finding is that promotion of democracy and improvement of access to the public sphere, never was on the agenda in the political transformation processes studied, although a parallel discourse on democracy and information technology existed throughout the period studied.
This study starts out with the hypothesis that the integration process in Europe is connected to cross-border régionalisation, a process which supports the institutionalization of subnational cross-border cooperation - region-building. Cross-border régionalisation is characterized by the decentralisation of vertical links and enhanced opportunities for horizontal links across state borders. In addition, political integration is expected to have some impact on the cross-border institutional forms that emerge at the subnational level. Three different approaches are utilized in order to establish the empirical connection between political integration and region-building. These are: an analysis of the factors which determine the general pattern of cross-border cooperation in Europe, an analysis of the policy network related to the regional and structural policies of the European Union (EU), and case studies of cooperation in the heartland of Europe, the Regio Basiliensis along the external border of the EU, and the EUREGIO along one of the internal borders. Two institutional factors are found to have a significant impact on the number of subnational cross-border cooperations, EU-membership and centrality. Federal constitution was shown not to be significant. It is suggested that the interaction between actors at different politico- administrative levels creates network relations, which typically bring both private and public actors together. More precisely, region-building is described as the outcome of the interaction which takes place between actors. A closer examination of the emerging policy network shows that community initiatives, the Interreg-programme in particular, improve the prospects for multilevel interaction. The EU plays a crucial role in providing the incentives for cooperation by increasing resource dependency and by establishing direct ties between the European Commission and a large number of subnational actors through partnerships. It appears as if the Commission wishes to demonstrate its capacity to deal with problems relevant to individual citizens. By, in part, bypassing central governments, it seems to increase its own importance vis- à-vis member states. The modus vivendi of cross-border region-building and régionalisation is the degree to which institutional actors at different levels share the same objectives. As shown by the case studies, there is a common interest in cross-border cooperation up to the point were public statues are introduced. Interests seem to coincide as long as the structures and contents of cross-border cooperation do not ultimately challenge the authority of state institutions. Therefore, it is not surprising that it seems impossible to give cross-border regions any rights under international law. Functional cooperation, rather than regionalist manifestations of cultural or political unity across borders, constitutes the backbone of region-building. Activities transcending borders are less controversial than those that may contribute to the establishment of new borders. It is concluded that region-building is a process which is embedded in the institutionalization of a multi-level interaction pattern. More favourable multilevel relations have been achieved through the transfer of some authority to the supranational level. This is the main reason why traditional integration theory fails to explain why there is a connection between political integration and cross-border cooperation. ; digitalisering@umu
Young people's view of nuclear power and democracy since the 1980s: attitude epidemics, path dependencies and technical-political cultural revolution. In the wake of the leftist wave, young people's criticism of the system has diminished, both in terms of criticism of the nuclear-based energy system and of the nature and workings of the political system. Baby-boomers (people born in the 1940s and '50s) in particular have changed their attitude and become less hostile to the establishment. But how did this change in attitudes occur? How has young people's view of technology and democracy changed during the past few decades? Based on data from the SOM Institute gathered between 1987 and 2005, this final report presents the results of one of the two studies conducted in the project "Towards activism or indifference? How Swedish young people view democracy and the environment, science and technology in an international and longitudinal perspective". First a theory and a method are proposed for analyzing what is called in this report "attitude epidemics", referring to the fact that attitudes spread like wildfire or epidemics, leading to what societal researchers call "path dependencies". Then age-versus-generation differences are studied, as well as a large number of other factors, with regard to attitudes to technology, nuclear power and democracy in particular, or the way democracy works in Sweden. Younger people are found to be the most critical of nuclear power, while they are most satisfied with democracy, even though gender, risk perceptions, party affiliation and political positioning are some of the factors that also influence these analyses on the individual level. The "epidemic effect" and path dependencies do not show their strength in these individual analyses, but all the more in the analysis of time series where the computer and IT revolution is found to be very strongly linked to the strong growth in acceptance of nuclear power. Using new communication technologies is somehow associated with a decline in hostility toward technology and nuclear power. But many cause-and-effect relationships in this attitudinal and technical-political "cultural revolution" still remain to be explored. ; I vänstervågens svall har ungdomens systemkritik avklingat, både i bemärkelsen kritik mot det kärnkraftsbaserade energisystemet och mot det politiska systemets väsen och funktionssätt. Främst 1940- och 1950-talisterna har ändrat inställning och blivit mindre systemfientliga. Men hur gick denna förändring i attityder egentligen till? Hur har synen på teknik och demokrati bland ungdomar förändrats senaste årtiondena? Med användning av SOM-institutets data 1987–2005 presenterar denna slutrapport resultat från en av de två delstudierna inom projektet "Mot aktivism eller ointresse? Svenska ungdomars syn på demokrati och teknologi i ett internationellt och longitudinellt perspektiv". Först föreslås teori och metod för att analysera det som i denna rapport kallas "attitydepidemier", att attityder sprider sig lavinartat, och genom dem etablering av vad samhällsforskare kallar "stigberoenden". Därefter studeras ålders- kontra generationsskillnader, liksom ett stort antal andra faktorer, med avseende på attityder till framför allt tekniken kärnkraft och demokrati eller demokratins funktionssätt i Sverige. Yngre visar sig vara de mest kritiska mot kärnkraften men de mest nöjda med demokratin, även om kön, riskuppfattningar, partianhängarskap och politisk positionering är några av de faktorer som också spelar roll i dessa analyser på individnivå. "Epidemieffekten" och stigberoenden visar inte sin styrka i dessa individanalyser, men desto mer i analysen av tidsserier där dator- och IT-revolutionen visar sig mycket starkt förbunden med den starka tillväxten i kärnkraftsacceptans. Att använda nya kommunikationstekniker hänger på något sätt samman med minskning av teknikfientlighet även till kärnkraften. Men många orsakssamband i denna attitydmässiga och teknisk-politiska "kulturrevolution" är fortfarande outforskade. ; "Mot aktivism eller ointresse? Svenska ungdomars syn på demokrati och teknologi i ett internationellt och longitudinellt perspektiv"