Suchergebnisse

[spa] La presente tesis doctoral tiene como objeto de investigación la teoría social y política de sociólogo alemán Ulrich Beck. Se hace una hermenéutica crítica de toda su producción teórica, diferenciando dos grandes períodos. El primero parte de mediados de la década de los ochenta hasta mediados de los noventa. Se articula en torno a la sociedad del riesgo como proyecto de investigación. Sociedad del riesgo que pretende caracterizar la sociedad moderna como aquella donde se producen riesgos civilizatorios que se distribuyen diferencialmente y donde se intensifica el proceso de individualización institucionalizada. Se trata de una potente teoría social que supone una teoría política: la sociedad del riesgo produce la despolitización de la política oficial y genera nuevas formas de articular las dimensiones conflictuales de «lo político». Aparece la «subpolítica» como categoría que pretende significar tanto un nuevo lugar de «lo político» como la aparición de nuevos actores políticos A mediados de la década de los noventa se observa un viraje, tanto en referencia a sus análisis como a sus intereses. Se abre una nueva etapa en su producción teórica, centrada en el análisis de la globalización, su impacto en el mercado de trabajo y en los sistemas productivos y la transformación del Estado-nación moderno. Aparece la propuesta analítico-normativa del realismo cosmopolita. Su teoría social señala las transformaciones radicales de las sociedades nacionales en sociedades transnacionales, trenzadas de relaciones local-globales. Su teoría política propone reestructurar en clave cosmopolita contra-poderes transnacionales (estatales y no estatales) que puedan hacer frente al poder instituido del capital transnacional. La tesis analiza críticamente los diferentes períodos de la trayectoria teórica de Beck, aprecia sus aportaciones y señala sus límites. ; [cat] La present tesi doctoral té com a objectiu d'investigació la teoria social i política del sociòleg alemany Ulrich Beck. Se realitza una hermenèutica crítica de tota la seva producció teòrica, diferenciant dos grans períodes. El primer parteix de mitjans de la dècada dels vuitanta fins mitjans dels noranta. S'articula en torn a la societat del risc com a projecte d'investigació. Societat del risc que pretén caracteritzar la societat moderna como aquella on se produeixen riscs civilizatorios que se distribueixen diferencialment i on s'intensifica el procés d'individualització institucionalitzada. Se tracta d'una potent teoria social que suposa una teoria política: la sociedad del risc produeix la despolitització de la política oficial i genera noves formes d'articular les dimensions conflictuals de «allò polític». Apareix la «subpolítica» com a categoria que pretén significar tant un nou lloc de «allò polític» com a l'aparició de nous actors polítics A mitjans de la dècada dels noranta s'observa un viratge, tant en referència a les seves anàlisis com en els seus interessos. S'obri una nova etapa en la seva producció teòrica, centrada en l'anàlisi de la globalització, el seu impacte en el mercat de treball i en els sistemes productius i la transformació del Estat-nació modern. Apareix la proposta analítico-normativa del realisme cosmopolita. La seva teoria social senyala les transformacions radicals de les societats nacionals en societats transnacionals, trenades de relacions local-globals. La seva teoria política proposa reestructurar en clau cosmopolita contrapoders transnacionals (estatals i no estatals) que pugin fer front al poder instituït del capital transnacional. La tesi analitza críticament els diferents períodes de la trajectòria teòrica de Beck, aprecia les seves aportacions y senyala els seus límits.

Im Zusammenhang mit den bevorstehenden Wahlen in Rußland muß sich der auswärtige Beobachter auch für die programmatischen Konzeptionen von Persönlichkeiten interessieren, die einen Ausweg aus der Systemkrise Rußlands zeigen wollen und die über materielle Voraussetzungen verfügen, um erforderliche Weichenstellungen vornehmen zu können. Zu diesem Personenkreis gehört der Unternehmer O. Deripaska. Für ihn ist ein konsequenter Neoliberalismus Voraussetzung eines prosperieren- den Rußlands. Allerdings sei es Aufgabe des Staates, in einer ersten, maximal ein Jahr dauernden Phase die Bedingungen für eine solche Entwicklung zu schaffen. Dazu gehören ein effizientes Rechtssystem, das der organisierten Kriminalität und der Korruption nachhaltig Einhalt bieten könne, und die Schaffung der Voraussetzungen für die freie Wahl von Wohnort und Arbeitsplatz. Um die realen Voraussetzungen einer ausreichend starken Koalition von Unternehmern, Politikern und Vertretern der Machtorgane, die diesen Weg durchsetzen könnte, ist es nicht gut bestellt. Der außerordentlich scharfe Ton in den Auseinandersetzungen zwischen Tschernoj und Deripaska und insbesondere die Behauptung Tschernojs, Deripaskas Programm laufe auf Landesverrat hinaus, lassen eine weitere Verhärtung der innenpolitischen Fronten befürchten. Das Ausland wird sich darauf einstellen müssen, daß das Kreml-Geschehen in den nächsten Jahren stärker von den Vorstellungen eines L. Tscher- noj bestimmt werden wird. (BIOst-Dok)

For many years, Sweden has had a reputation for having a comprehensive and women friendly welfare state. However, as in many other European countries during the past few decades, the organization and governing of welfare has undergone profound changes. Through interviews with social workers and the application of theories of governmentality, this thesis analyzes the expressions and consequences of such current organization and governing. One result is that the introduction of meticulous documentation practices of social workers contact with clients, regulate their interaction and constitute a control over both client and social worker. Another result is that the current organization fragments labor and awards more authority to managers, which functions to produce loyalty to the organization and management, rather than clients. This is expressed in demands not to voice protest, as it is said to create a bad mood. It is also expressed in demands to spend as little as possible on clients; short duration of treatment, preference for outpatient treatment and by making it difficult to receive financial support. This austerity is legitimized through the intermeshing of different ideals; budget awareness, evidence that supports short and outpatient treatment and that clients in order to change their course of life should to be allowed or coerced into taking individual responsibility. Another important finding is that the current governing and organization of social work produce distance and detachment, and thus discourage caring subjects. This is a complex process in which an assemblage of different techniques and rationalities undermines the cultivation of a relationship between social worker and client. 1) The ideal of evidence-based practice favors rigid methods over a flexible and holistic approach. 2) Ideals of rationality, closely connected to notions of masculinity and professionalism, value objectivity and devalue and deter the surfacing of emotions. 3) Meticulous practices of documentation reduce the amount of time available to meet clients. 4) Ideals and particular methods designed to promote individual responsibility in clients legitimize social workers distancing themselves from clients' dependency and needs. 5) A division of labor, in either assessment or treatment, reduces time spent with clients for those who work with assessment and ultimately engage in the rationing of resources. 6) Standardized digital templates, installed to aid in assessments, regulate and proceduralize interactions with the client. 7) Austerity, heavy workloads, individualized responsibility and stress further accentuate distance, as detachment becomes a means to cope with arduous working conditions. The transformation of social work described above produces alienation and a fragmentation of social workers' collective subjects. Simultaneously, an ethos of caring makes some social workers work extra hard to provide for clients, which ultimately covers for flaws in the system. Although such an ethos of caring allows for the further exploitation of social workers, it is also understood as a means of resistance, which in turn also forms the basis for organized resistance. ; Sverige har ett internationellt rykte för att ha en omfattande och kvinnovänlig välfärd. Även om riktigheten i en sådan uppfattning sedan länge ifrågasatts har på senare år, likt i många andra Europeiska länder, det svenska välfärdssystemet genomgått en omfattande förändring i avseende på dess räckvidd, men också dess organisering och styrning. Fokus för denna studie är just denna organisering och styrning, och mer specifikt, hur detta påverkar ett av välfärdens kanske mest centrala område: socialt arbete. Genom att intervjua socialarbetare undersöks i denna studie uttryck för och konsekvenser av en sådan förändring, bland annat genom att undersöka hur könsbundna föreställningar och förväntningar är sammanflätade med det sociala arbetets organisering och styrning. I studien konstateras att socialarbetare erfar att deras arbete genomgått omfattande förändringar, vilket kopplas ihop med både organiseringen och styrningen av det sociala arbetet. Detta uttrycks både i de ideal som kringgärdar arbetet men också i dominerande arbetssätt. En sådan förändring är införandet av omfattande dokumentationsprocedurer av socialarbetarens arbete och kontakt med klienter, vilket medför att kontakten med klienterna blir ytligare. Dokumentationsprocedurerna utgör också en sorts kontroll av både klienterna och socialarbetarna själva. En annan förändring som konstateras är att nya organisationsmodeller och en förändrad ledarskapskultur skapar förväntningar på socialarbetarna att vara lojala med organisationen och ledningen snarare än klienterna. Bland annat utrycks detta genom förväntningar att inte protestera och skapa dålig stämning på arbetsplatsen, men också genom uttalade krav att spendera så lite resurser som möjligt på klienterna; korta behandlingstider, öppenvårdsalternativ och orimligt hårda krav för att få ekonomiskt bistånd. Detta legitimeras genom sammanväxningen av flera olika ideal; budgetmedvetenhet, att klienter inte mår bra av långa institutionsvistelser, men också att klienterna ska tillåtas eller bör tvingas att klara att sig själva. Ett av studiens huvudresultat är att den nuvarande organiseringen och styrningen av socialt arbete skapar avstånd och likgiltighet. Genom flera sammankopplade ideal och arbetssätt styrs dagens socialarbetare till att bry sig mindre om de klienter de möter. På så sätt undermineras förutsättningarna för framväxten av en djup relation mellan socialarbetare och klient; 1) Idealet och kravet att socialarbetare ska arbeta utifrån evidens, det vill säga metoder och förhållningssätt som i speciellt utformade utvärderingsmodeller visat sig ha effekt, gör att väl strukturerade och rigida metoder ges företräde. Denna instrumentalisering underminerar ett flexibelt, relationsorienterat och helhetsfokuserat sätt att arbeta. Dessutom gör evidensidealets fokus på enskilda individer och avgränsade utvärderingstider att mer samhällsinriktat kritiskt och långsiktigt inriktat arbete undermineras. 2) Ett rationalitetsideal, tätt sammanbundet med föreställningar om professionalitet och maskulinitet, värderar objektivitet och förmågan att frikoppla socialarbetarens egna känslor från sitt arbete. Detta maskuliniserade professionsideal innebär att empati och solidaritet med klienten undergrävs. 3) Omfattande krav på olika former av dokumentation av det sociala arbetet gör att tiden som socialarbetaren har till sitt förfogande för att besöka och att ha möten med klienten blir knapp. 4) Ett allmänt samhällsideal kring individuellt ansvar och en särskild arbetsmetod (motiverande samtal) som många socialarbetare förväntas lära sig, framhäver klientens eget ansvar för och vilja till förändring. Detta legitimerar ett avståndstagande från klientens behov av hjälp och stöd enligt logiken "du måste klara detta själv". 5) En vanligt förekommande uppdelning av socialarbetarnas arbetsuppgifter i en så kallad beställar-utförarmodell gör att vissa socialsekreterare arbetar med hjälp och stöd, medan andra arbetar med bedömningar av klienters behov. De senare, som också har inflytande över resurstilldelning, blir med en sådan organisering av arbetet alltmer frikopplade från den stödjande och hjälpande verksamheten och kontakten med klienten. 6) Standardiserade digitala bedömningsinstrument, skapade för att på ett likvärdigt sätt bedöma klienters behov och dokumentera det sociala arbetet, reglerar och instrumentaliserar kontakten med klienter. 7) Tunga arbetsbördor, individualiserat ansvar och stress, bidrar ytterligare till att skapa avstånd och likgiltighet eftersom det för vissa utgör ett sätt att genomleva en ohållbar arbetssituation. En allmän åtstramning av socialtjänstens resurstilldelning förstås som en viktig orsak till behovet av att skapa ovan distansmekanismer. Men distansen hänger också ihop med en tendens till ett återupplivande av en tidigare dominerande förståelse av marginalisering och sociala problem; där människors nöd ses som ett utslag av dålig karaktär och ett resultat av dåliga individuella val. De förändringar av det sociala arbetets premisser som beskrivits ovan gör att socialarbetarna alltmer görs främmande inför sitt arbete – de alieneras. Detta främmandegörande uttrycks genom att inte kunna identifiera sig med arbetet självt, sina kollegor eller med sig själv. Ett sådant främmandegörande underminerar, eller fragmentiserar, både relationen till klienten, men också en känsla av gemenskap med andra socialarbetare. En gemenskap som kan utgöra ett "vi" och ligga till grund för att ställa krav, protestera och göra motstånd mot avhumaniserande ideal och reformer. På så vis är främmandegörandet inte bara en konsekvens av dagens organisering och styrning, utan också något som fyller en viktig funktion för en sådan styrning och organisering, och genomförandet av en allmän åtstramning i socialpolitiken. Samtidigt som dagens organisering och styrning av socialt arbete är främmandegörande, slår vissa socialarbetare knut på sig själva och arbetar extra hårt för att täcka upp för systemets brister och krympande resurser, för att trots det svåra läget ändå försöka ge det stöd som de upplever att klienten behöver. Ett sådant historiskt förankrat femininiserat omsorgsideal, dvs känslor av ansvar och empati inför behövande och en ilska inför oförrätter, utgör därmed på samma gång grund för en fördjupad exploatering av socialarbetarna, och ett vardagligt motstånd mot rådande system. I ett läge när flera upplever att kollegialiteten som grund för motstånd på arbetsplatserna underminerats, utgör ett sådant omsorgsideal samtidigt också grunden för organiserat motstånd utanför arbetsplatsen, bortom chefernas insyn, kontroll och härskartekniker. Medan nuvarande styrningssystem underminerar ett visst sorts motstånd, uppstår samtidigt grunden för nya.

For many years, Sweden has had a reputation for having a comprehensive and women friendly welfare state. However, as in many other European countries during the past few decades, the organization and governing of welfare has undergone profound changes. Through interviews with social workers and the application of theories of governmentality, this thesis analyzes the expressions and consequences of such current organization and governing. One result is that the introduction of meticulous documentation practices of social workers contact with clients, regulate their interaction and constitute a control over both client and social worker. Another result is that the current organization fragments labor and awards more authority to managers, which functions to produce loyalty to the organization and management, rather than clients. This is expressed in demands not to voice protest, as it is said to create a bad mood. It is also expressed in demands to spend as little as possible on clients; short duration of treatment, preference for outpatient treatment and by making it difficult to receive financial support. This austerity is legitimized through the intermeshing of different ideals; budget awareness, evidence that supports short and outpatient treatment and that clients in order to change their course of life should to be allowed or coerced into taking individual responsibility. Another important finding is that the current governing and organization of social work produce distance and detachment, and thus discourage caring subjects. This is a complex process in which an assemblage of different techniques and rationalities undermines the cultivation of a relationship between social worker and client. 1) The ideal of evidence-based practice favors rigid methods over a flexible and holistic approach. 2) Ideals of rationality, closely connected to notions of masculinity and professionalism, value objectivity and devalue and deter the surfacing of emotions. 3) Meticulous practices of documentation reduce the amount of time available to meet clients. 4) Ideals and particular methods designed to promote individual responsibility in clients legitimize social workers distancing themselves from clients' dependency and needs. 5) A division of labor, in either assessment or treatment, reduces time spent with clients for those who work with assessment and ultimately engage in the rationing of resources. 6) Standardized digital templates, installed to aid in assessments, regulate and proceduralize interactions with the client. 7) Austerity, heavy workloads, individualized responsibility and stress further accentuate distance, as detachment becomes a means to cope with arduous working conditions. The transformation of social work described above produces alienation and a fragmentation of social workers' collective subjects. Simultaneously, an ethos of caring makes some social workers work extra hard to provide for clients, which ultimately covers for flaws in the system. Although such an ethos of caring allows for the further exploitation of social workers, it is also understood as a means of resistance, which in turn also forms the basis for organized resistance. ; Sverige har ett internationellt rykte för att ha en omfattande och kvinnovänlig välfärd. Även om riktigheten i en sådan uppfattning sedan länge ifrågasatts har på senare år, likt i många andra Europeiska länder, det svenska välfärdssystemet genomgått en omfattande förändring i avseende på dess räckvidd, men också dess organisering och styrning. Fokus för denna studie är just denna organisering och styrning, och mer specifikt, hur detta påverkar ett av välfärdens kanske mest centrala område: socialt arbete. Genom att intervjua socialarbetare undersöks i denna studie uttryck för och konsekvenser av en sådan förändring, bland annat genom att undersöka hur könsbundna föreställningar och förväntningar är sammanflätade med det sociala arbetets organisering och styrning. I studien konstateras att socialarbetare erfar att deras arbete genomgått omfattande förändringar, vilket kopplas ihop med både organiseringen och styrningen av det sociala arbetet. Detta uttrycks både i de ideal som kringgärdar arbetet men också i dominerande arbetssätt. En sådan förändring är införandet av omfattande dokumentationsprocedurer av socialarbetarens arbete och kontakt med klienter, vilket medför att kontakten med klienterna blir ytligare. Dokumentationsprocedurerna utgör också en sorts kontroll av både klienterna och socialarbetarna själva. En annan förändring som konstateras är att nya organisationsmodeller och en förändrad ledarskapskultur skapar förväntningar på socialarbetarna att vara lojala med organisationen och ledningen snarare än klienterna. Bland annat utrycks detta genom förväntningar att inte protestera och skapa dålig stämning på arbetsplatsen, men också genom uttalade krav att spendera så lite resurser som möjligt på klienterna; korta behandlingstider, öppenvårdsalternativ och orimligt hårda krav för att få ekonomiskt bistånd. Detta legitimeras genom sammanväxningen av flera olika ideal; budgetmedvetenhet, att klienter inte mår bra av långa institutionsvistelser, men också att klienterna ska tillåtas eller bör tvingas att klara att sig själva. Ett av studiens huvudresultat är att den nuvarande organiseringen och styrningen av socialt arbete skapar avstånd och likgiltighet. Genom flera sammankopplade ideal och arbetssätt styrs dagens socialarbetare till att bry sig mindre om de klienter de möter. På så sätt undermineras förutsättningarna för framväxten av en djup relation mellan socialarbetare och klient; 1) Idealet och kravet att socialarbetare ska arbeta utifrån evidens, det vill säga metoder och förhållningssätt som i speciellt utformade utvärderingsmodeller visat sig ha effekt, gör att väl strukturerade och rigida metoder ges företräde. Denna instrumentalisering underminerar ett flexibelt, relationsorienterat och helhetsfokuserat sätt att arbeta. Dessutom gör evidensidealets fokus på enskilda individer och avgränsade utvärderingstider att mer samhällsinriktat kritiskt och långsiktigt inriktat arbete undermineras. 2) Ett rationalitetsideal, tätt sammanbundet med föreställningar om professionalitet och maskulinitet, värderar objektivitet och förmågan att frikoppla socialarbetarens egna känslor från sitt arbete. Detta maskuliniserade professionsideal innebär att empati och solidaritet med klienten undergrävs. 3) Omfattande krav på olika former av dokumentation av det sociala arbetet gör att tiden som socialarbetaren har till sitt förfogande för att besöka och att ha möten med klienten blir knapp. 4) Ett allmänt samhällsideal kring individuellt ansvar och en särskild arbetsmetod (motiverande samtal) som många socialarbetare förväntas lära sig, framhäver klientens eget ansvar för och vilja till förändring. Detta legitimerar ett avståndstagande från klientens behov av hjälp och stöd enligt logiken "du måste klara detta själv". 5) En vanligt förekommande uppdelning av socialarbetarnas arbetsuppgifter i en så kallad beställar-utförarmodell gör att vissa socialsekreterare arbetar med hjälp och stöd, medan andra arbetar med bedömningar av klienters behov. De senare, som också har inflytande över resurstilldelning, blir med en sådan organisering av arbetet alltmer frikopplade från den stödjande och hjälpande verksamheten och kontakten med klienten. 6) Standardiserade digitala bedömningsinstrument, skapade för att på ett likvärdigt sätt bedöma klienters behov och dokumentera det sociala arbetet, reglerar och instrumentaliserar kontakten med klienter. 7) Tunga arbetsbördor, individualiserat ansvar och stress, bidrar ytterligare till att skapa avstånd och likgiltighet eftersom det för vissa utgör ett sätt att genomleva en ohållbar arbetssituation. En allmän åtstramning av socialtjänstens resurstilldelning förstås som en viktig orsak till behovet av att skapa ovan distansmekanismer. Men distansen hänger också ihop med en tendens till ett återupplivande av en tidigare dominerande förståelse av marginalisering och sociala problem; där människors nöd ses som ett utslag av dålig karaktär och ett resultat av dåliga individuella val. De förändringar av det sociala arbetets premisser som beskrivits ovan gör att socialarbetarna alltmer görs främmande inför sitt arbete – de alieneras. Detta främmandegörande uttrycks genom att inte kunna identifiera sig med arbetet självt, sina kollegor eller med sig själv. Ett sådant främmandegörande underminerar, eller fragmentiserar, både relationen till klienten, men också en känsla av gemenskap med andra socialarbetare. En gemenskap som kan utgöra ett "vi" och ligga till grund för att ställa krav, protestera och göra motstånd mot avhumaniserande ideal och reformer. På så vis är främmandegörandet inte bara en konsekvens av dagens organisering och styrning, utan också något som fyller en viktig funktion för en sådan styrning och organisering, och genomförandet av en allmän åtstramning i socialpolitiken. Samtidigt som dagens organisering och styrning av socialt arbete är främmandegörande, slår vissa socialarbetare knut på sig själva och arbetar extra hårt för att täcka upp för systemets brister och krympande resurser, för att trots det svåra läget ändå försöka ge det stöd som de upplever att klienten behöver. Ett sådant historiskt förankrat femininiserat omsorgsideal, dvs känslor av ansvar och empati inför behövande och en ilska inför oförrätter, utgör därmed på samma gång grund för en fördjupad exploatering av socialarbetarna, och ett vardagligt motstånd mot rådande system. I ett läge när flera upplever att kollegialiteten som grund för motstånd på arbetsplatserna underminerats, utgör ett sådant omsorgsideal samtidigt också grunden för organiserat motstånd utanför arbetsplatsen, bortom chefernas insyn, kontroll och härskartekniker. Medan nuvarande styrningssystem underminerar ett visst sorts motstånd, uppstår samtidigt grunden för nya.

[spa] Esta investigación es una reflexión sobre los múltiples paradigmas que articulan el diagrama del biopoder contemporáneo. El análisis del Estado de excepción como figura que delimita lo político de lo jurídico, nos permite emprender una genealogía del Estado moderno y del concepto de soberanía en el cual se sustenta. Para comprender la profundidad filosófica que está en juego en el concepto de Estado de excepción iniciamos la primera parte, El pasaje del Estado de excepción, problematizando la articulación entre lo humano y lo animal. En esta relación de exclusión incluyente o inclusión exclusiva entre lo humano y lo animal comparece la relación de excepción entre el poder soberano y la vida. Esta relación de excepción pone de manifiesto la estructura paradojal de la soberanía y su relación topológica con el poder, ya que soberano es aquel que está al mismo tiempo dentro y fuera de la ley. De esta estructura paradojal de la soberanía se desprende la relación de indistinción entre derecho y violencia sobre la cual indagamos en los primeros capítulos contraponiendo los argumentos de Carl Schmitt y Walter Benjamin y el debate contemporáneo que han suscitado entre Jaques Derrida y Giorgio Agamben, Slavoj Zizek y Judith Butler, entre otras. El objetivo de esta primera parte es pensar de otro modo las relaciones entre vida y política y los procesos de representación que ésta genera. A partir de este análisis teórico iniciamos una explanación de carácter geofilosófico; un recorrido territorial que nos permite cartografiar las formas de vida que produce el Estado de excepción cuando éste se transforma en la regla en la que vivimos. Este recorrido por las mutaciones del espacio global nos permite problematizar la hipótesis de Giorgio Agamben del campo como actual nomos oculto del planeta y cuestionarla, visualizando cómo el modelo de gestión masiva de la población -remitido al paradigma del campo- se desplaza de una concepción trascendente de la soberanía hacia una gubernamentalidad de carácter inmanente. Entre El pasaje del Estado de excepción y El pasaje del Estado-guerra se ubica el Intermezzo, el pasaje de la biopolítica. Este intermezzo une y separa los dos grandes bloques temáticos de esta investigación. Por un lado, el Estado de excepción que se funda en la 383 trascendencia del poder soberano -concepto de raigambre teológico-política-; por el otro, el Estado-guerra que se configura desde el orden inmanente de la economía y cuya composición responde al fenómeno moderno de la gubernamentalidad biopolítica. Ambos paradigmas, sin embargo, comparten una misma matriz: la del biopoder. Por esta razón, el intermezzo está pensado como un pasaje interno dentro de la investigación, que cumple la función de conectar y separar ambos polos. A partir de un seguimiento histórico del concepto de biopolítica, desde su reformulación propuesta por Foucault, analizamos su devenir histórico y algunas de sus más relevantes modulaciones conceptuales (Agamben, Negri, Nancy, Virno, Lazarato, Esposito). En este pasaje se hace visible la contraposición entre Foucault y Agamben en relación al significado del concepto de biopolítica y cómo este debate teórico articula la diagramática de esta investigación. En un polo el Estado de excepción vinculado al ámbito teológico-político de la soberanía, en donde el derecho se entiende como una máquina biopolítica de captura; en el otro polo el Estado-guerra ligado al ámbito de la gubernamentalidad, los mecanismos securitarios y la economía política. La importancia de este intermezzo reside en que en él exponemos ciertos límites teórico-políticos de la interpretación de Agamben y desde esta constatación se abre el segundo pasaje hacia la concepción biopolítica de la guerra. El segundo bloque, El pasaje del Estado-guerra, se inicia rastreando algunos aspectos del devenir interno del pensamiento foucaultiano entre el paradigma disciplinario y el gubernamental, deteniéndonos en la guerra como modelo de interpretación de la realidad. Este desplazamiento entre los distintos paradigmas de análisis -sea la disciplina, la guerra, la biopolítica o la gubernamentalidad- debe pensarse no como una relación evolutiva, sino más bien como una relación de tensión, de relevo, de ida y vuelta, entre estos paradigmas que no son excluyentes sino complementarios en el análisis de nuestro presente. Al exponer estas cuestiones vinculadas a la conceptualización y problematización de Foucault en torno al biopoder, la guerra y la gubernamentalidad, pasamos a proponer nuestra interpretación, la cual incorpora el Estado de excepción en un nuevo diagrama al resignificar el estatuto de la guerra y pensarla como una nueva normalidad y no como expresión de la máxima excepción. Esta perspectiva es desarrollada en los capítulos finales: El pasaje de la sociedad fábrica a la empresa total, La gubernamentalidad neoliberal en su devenir máquina de guerra, El pasaje de la cárcel mundo a la prisión global y La biopolítica de la guerra contra el terrorismo. 384 En estos pasajes es donde se vislumbra la hipótesis central de esta investigación que propongo en las Reflexiones Finales. A partir de la relación de tensión, contraposición, pero también de entrecruzamiento y yuxtaposición, entre el Estado de excepción y el Estado-guerra se articula una máquina bipolar en cuyo centro vacío -que es el significante vacío del poder- se articula la gubernamentalidad democrática. Esta democracia biopolítica opera como dispositivo inmunitario de autoprotección y autoexpansión de occidente y también como mito instituyente del actual orden global. En este sentido, la democracia se ha convertido en un dispositivo de producción de realidad clave en la expansión del neoliberalismo. Desde una perspectiva teórica, la investigación está atravesada por la contraposición entre la perspectiva de Agamben sobre el biopoder que de algún modo abandonamos, y la complejidad abierta por las concepciones de Foucault, que retomamos teniendo en cuenta la máxima de que "hay que dejar de mirar el poder con los ojos del derecho" para interpretar desde allí, desde una perspectiva estratégico-gubernamental, la emergencia de un Estado- guerra que viene a reconfigurar la actual relación entre guerra y política y entre guerra y democracia. En este sentido, he rescatado y ampliado los sentidos que encierra el concepto de Estado-guerra, porque éste viene a nombrar a la guerra como biopolítica, es decir, como el elemento que dinamiza las relaciones entre capitalismo y democracia, las cuales definen el actual orden en el que vivimos. ; [eng] This research is a reflection on the multiple paradigms that articulate the diagram of contemporary BioPower. The analysis of the State of emergency as a figure that defines the political legal, allows us to undertake a genealogy of the modern State and the concept of sovereignty on which it is based. To understand the philosophical depth that is at stake in the concept of State of emergency began the first part, the passage of the State of emergency, posits the articulation between the human and the animal. This relationship of inclusive exclusion or exclusive inclusion between the human and the animal shows the relationship between sovereign power and life exception. This relationship of emergency reveals structure paradoxical sovereignty and its topological relationship with power, sovereign is one who is at the same time inside and outside of the law. This paradoxical structure of sovereignty follows the relationship of lack of distinction between violence and law on which we investigate in the first chapters contrasting arguments of Carl Schmitt and Walter Benjamin and the contemporary debate which has arisen between Jaques Derrida, Giorgio Agamben, Slavoj Zizek and Judith Butler, among others. The objective of this first part is to think otherwise relations between life and politics and the processes of representation that this generates. The second block, the passage of the warstate, begins tracking down some aspects of the internal evolution of the foucauldian between disciplinary paradigm and the Government thought, stopping in the war as a model of interpretation of reality. This movement between the different paradigms of analysis - is the discipline, war, biopolitics and governmentality - should be considered not as an evolutionary relationship, but rather as a relationship of tension, relief of back and forth between these paradigms that are not mutually exclusive but complementary analysis of our present. By exposing these issues related to the conceptualization and problematization of Eddy around the war, BioPower and governmentality, passed to propose our interpretation, which enters the State of exception in a new plot to give a new meaning the status of the war and think of it as a new normal and not as an expression of the maximum exception. From the relationship of tension, contrast, but also crisscross and juxtaposition, between the State of emergency and the warstate articulated a bipolar machine whose empty Center - which is the empty signifier of power - articulates democratic governmentality. This biopolitical democracy operates as device immune self protection and self-extension of the West and as a founding myth of the current global order. In this sense, democracy has become a device for production of key reality in the expansion of neoliberalism. From a theoretical perspective, the research is crossed by the contrast between Agamben perspective on BioPower that we somehow abandon, and complexity by conceptions of Foucault, which we return to bearing in mind the maxim that "must stop looking with the eyes of the right power" to interpret from there, from an estrategico-gubernamental perspective the emergence of an warstate coming to reconfigure the current relationship between war and politics and war and democracy. In this sense, I have rescued and expanded the senses that holds the concept of Estado-guerra, because this comes to appoint, such as biopolitics, i.e. as the element that stimulates the relationship between capitalism and democracy, which define the current order in which we live. From a theoretical perspective, the research is crossed by the contrast between Agamben perspective on BioPower that we somehow abandon, and complexity by conceptions of Foucault, which we return to bearing in mind the maxim that "must stop looking with the eyes of the right power" to interpret from there, from an estrategico-gubernamental perspective the emergence of an warstate coming to reconfigure the current relationship between war and politics and war and democracy. In this sense, I have rescued and expanded the senses that holds the concept of Estado-guerra, because this comes to appoint, such as biopolitics, i.e. as the element that stimulates the relationship between capitalism and democracy, which define the current order in which we live.

435 p. ; Tabl as, Gráficos, ; Libro Electrónico ; Over the last decade, worldwide initiatives from the private sector have turned the legal and regulatory environment for food businesses upside down. Litigation is no longer solely framed by legislative requirements, but ever more by private standards such as GlobalGAP, BRC, IFS, SQF and ISO. Private standards incorporate public law requirements, thus embedding them in contractual relations and exporting them beyond the jurisdiction of public legislators. Private standards are used to remedy shortcomings in legislation, to reach higher levels of consumer protection than the ones chosen by the EU legislature, to impose new obligations on contracting parties, to manage risks and liability beyond the traditional limits of food businesses and inally to give substance to corporate social responsibility. Private standards also play a role in deining speciic markets of growing importance and in self-regulating the commercial communication/advertising for foods and beverages. Organic standards have found an interesting symbioses with public law. Halal standards express the demands of some two billion consumers worldwide. Food businesses are inspected more often by private auditors than by public inspectors. Effects in terms of receiving or being denied certiication often far outweigh public law sanctions. In short, based on private law, an entire legal infrastructure for the food sector emerges, in parallel to, and sometimes complementing, the public law regulatory infrastructure. ; Durante la última década, las iniciativas a nivel mundial en el sector privado se han convertido el entorno jurídico y reglamentario para las empresas de alimentos al revés. Litigio ya no es el único enmarcado por los requisitos legales, pero cada vez más por las normas privadas como GlobalGAP, BRC, IFS, SQF y la ISO. Las normas privadas incorporar los requisitos de derecho público, lo que les inserción en las relaciones contractuales y su exportación fuera de la jurisdicción de los legisladores públicos. Las normas privadas se utilizan para corregir las deficiencias en la legislación, para alcanzar mayores niveles de protección al consumidor que los elegidos por el poder legislativo de la UE, a imponer nuevas obligaciones a las partes contratantes, para gestionar los riesgos y responsabilidades más allá de los límites tradicionales de las empresas alimentarias y inalmente dar a sustancia a la responsabilidad social corporativa. Las normas privadas también juegan un papel importante en los mercados Deining speciic de creciente importancia y en la auto-regulación de la comunicación comercial / publicidad de alimentos y bebidas. Los estándares orgánicos han encontrado una simbiosis interesante con el derecho público. Las normas Halal expresar las demandas de unos dos mil millones de consumidores en todo el mundo. Las empresas alimentarias son inspeccionados con mayor frecuencia por los auditores privados que por los inspectores públicos. Efectos en términos de recibir o ser certiication les negaba a menudo son muy superiores a las sanciones de derecho público. En resumen, basado en el derecho privado, toda una infraestructura legal para el sector de la alimentación surge, de forma paralela a, y algunas veces complementar, la infraestructura de ley de regulación pública. ; About the authors 15 Foreword 21 Abbreviations 23 1. Private food law 29 The emergence of a concept Bernd van der Meulen 1.1 The irst book on private food law 29 1.2 Private food law 30 1.3 Cover 32 1.4 Food law 32 1.5 Classiications in private food law 37 1.6 Topics covered in this book 38 1.7 Law and governance 48 1.8 Last but not least 49 Acknowledgements 49 References 50 2. Quasi-states? The unexpected rise of private food law 51 Lawrence Busch 2.1 Introduction 51 2.2 Building neoliberalism 51 2.3 Transformation of the global economy 55 2.4 Rise of the Tripartite Standards Regime (TSR) 59 2.5 Can governance be plural? Legitimacy and markets revisited 62 2.6 Conclusions 68 Acknowledgements 70 References 70 3. The anatomy of private food law 75 Bernd van der Meulen 3.1 Introduction 75 3.2 The history of private standards 77 3.3 Chain orchestration 78 3.4 Owning a standard 78 3.5 Enforcement 79 3.6 Adjudication 79 8 Private food law Table of contents 3.7 Audits 79 3.8 Certiication mark 80 3.9 Accreditation 80 3.10 Beyond accreditation 82 3.11 Standard setting 83 3.12 Structure of private food law 83 3.13 Interconnected private schemes 84 3.14 Public – private interconnections 85 3.15 Motives 88 3.16 Examples 89 3.17 Underlying concepts 92 3.18 EurepGAP/GlobalGAP 93 3.19 BRC 97 3.20 IFS 98 3.21 SQF 99 3.22 FS22000 102 3.23 GFSI 103 3.24 Public law on private food law 105 3.25 WTO 106 3.26 Conclusions 108 References 109 4. Inventory of private food law 113 Theo Appelhof and Ronald van den Heuvel 4.1 Introduction 113 4.2 Controlling food safety by quality management system/standard 119 4.3 Description of commonly used Standards 124 4.4 To conclude 147 References 147 5. Codex Alimentarius and private standards 149 Spencer Henson and John Humphrey 5.1 Background 149 5.2 Nature of private food safety standards 151 5.3 Trends in the development and functions of private food safety standards 157 5.4 Role of Codex in the context of private standards 162 5.5 Do private standards jeopardise the work of Codex? 165 5.6 Challenges and opportunities for Codex 168 5.7 Conclusions 170 References 171 Private food law 9 Table of contents 6. Private retail standards and the law of the World Trade Organisation 175 Marinus Huige 6.1 Introduction 175 6.2 What are private standards? 176 6.3 Private standards, what drives them? 177 6.4 Private standards and the WTO SPS Committee 178 6.5 The current discussion on applicability of the SPS Agreement 181 6.6 Food for thought 184 References 185 7. Private law making at the round table on sustainable palm oil 187 Otto Hospes 7.1 Introduction 187 7.2 The normative content of the RSPO 189 7.3 Principle(d) actors 192 7.4 Compliance and complaints 195 7.5 How voluntary are the RSPO principles and criteria? 196 7.6 Governments as consultative cheerleaders or competitive law makers 198 7.7 Conclusion 199 References 201 8. GlobalGAP smallholder group certiication 203 Challenge and opportunity for smallholder inclusion into global value chains Margret Will 8.1 Challenge or opportunity? An introduction to GlobalGAP option 2 smallholder certiication 203 8.2 Challenge and opportunity! The GlobalGAP smallholder pilot project 208 8.3 Turning challenges into opportunities: conclusions from the GlobalGAP smallholder pilot project 213 8.4 GlobalGAP: challenge and opportunity! Conclusions and recommendations 221 References 226 9. Towards the self-regulation code on beer advertising in Italy 229 Steps on the long lasting path of competition/co-operation of public and private food law Ferdinando Albisinni 9.1 The peculiar relation between innovation and food law 229 9.2 Private regulatory law 230 9.3 The IAP – Institute of self-regulation in Marketing Communication (1963) 231 9.4 Legislative reforms in the 1990's: cooperative competition between public and private law 233 9.5 The Beer Advertising Code: private regulation as tool to expand and anticipate consumer protection 236 9.6 Some open questions 238 References 239 10. Self-regulation code on beer advertising 241 Alessandro Artom 10.1 Introduction 241 10.2 Underlying principles 242 10.3 The Code 246 10.4 The Code as Private Food Law 253 References 254 11. Franchising strengthens the use of private food standards 255 Esther Brons-Stikkelbroeck 11.1 Introduction 255 11.2 Private food standards 255 11.3 Vertical agreements and franchising 257 11.4 Conclusion 264 References 264 12. On the borderline between state law and religious law 265 Regulatory arrangements connected to kosher and halal foods in the Netherlands and the United States Tetty Havinga 12.1 The developing supply of halal foods 265 12.2 Regulating halal and kosher food 266 12.3 Kosher certiication in the Netherlands 269 12.4 Halal certiication in the Netherlands 270 Private food law 11 Table of contents 12.5 Religious slaughter in the Netherlands 271 12.6 Regulation of kosher food in the United States 273 12.7 Religious slaughter in the United States 276 12.8 Comparative conclusions 277 12.9 Explaining the different position of the government 282 References 285 13. Organic food 289 A private concept's take-over by government and the continued leading role of the private sector Hanspeter Schmidt 13.1 Introduction 289 13.2 'Bio' and 'Eco' and 'Regular'? 289 13.3 Comprehensive protection of organic terminology 290 13.4 The friendly take-over by government in the 1990s 290 13.5 Contaminants 291 13.6 2011: still the same concept 291 13.7 Positive lists for farming and processing 292 13.8 The friendliness of the take-over 293 13.9 Take-over of norms, but not of controls 293 13.10 Toxins from non-regulated sources 295 13.11 BNN orientation values 295 13.12 Pesticide traces as misleading labelling 297 13.13 The statutory role of doubt 298 13.14 Conclusion on the role of private organic food regulation 298 References 299 14. Food online 301 Reconnaissance into a consumer protection no-man's land between food law and the Civil Code Lomme van der Veer 14.1 Introduction 301 14.2 The distance contract, buying food online 302 14.3 Information and expectations about the product 308 14.4 Conformity 309 14.5 Conformity requirement and distance contracts 313 14.6 Conclusions 317 References 318 12 Private food law Table of contents 15. National public sector and private standards 319 Cases in the Netherlands Irene Scholten-Verheijen 15.1 Public law and private standards 319 15.2 Public procurement and private standards 323 15.3 Public enforcement and private standards 326 15.4 Conclusions 328 Postscript 328 References 329 16. The outside of private food law 331 The case of braided private regulation in Dutch dairy viewed in the light of competition law Maria Litjens, Bernd van der Meulen and Harry Bremmers 16.1 Introduction 331 16.2 Background 332 16.3 Private regulation structured in the food chain 336 16.4 The big picture 342 16.5 Developments in competition law 345 16.6 Conclusions and discussion 349 Acknowledgements 351 References 351 17. The limit of private food law 353 Competition law in the food sector Fabian Stancke 17.1 Introduction 353 17.2 The requirements of competition law compliance 354 17.3 Addressees of competition law in the food sector 354 17.4 The restrictions on anticompetitive conduct 355 17.5 The restrictions on non-collusive / unilateral conduct by market dominant companies 357 17.6 Groups of cases relevant under competition law in the food sector 358 17.7 Concluding remarks 376 References 377 18. EU 'new approach' also for food law? 381 Nicole Coutrelis 18.1 What is the 'new approach' 381 18.2 Is the 'new approach' unknown in EU Food Law? 383 Private food law 13 Table of contents 18.3 Public/private – regulation/standards: present situation and questions 384 18.4 Is the 'new approach' now possible/desirable in EU Food Law? 386 References 388 Appendix 1. Commission Communication – EU best practice guidelines for voluntary certiication schemes for agricultural products and foodstuffs 391 Appendix 2. Communication from the Commission to the Council, the European Parliament and the European Economic and Social Committee 401 Keyword index 423