Suchergebnisse

What is good politics? It is both a knowledge of philosophical, organizational and normative questions. It is about how and where the political science branch of the social science tree grows, of what political scientists really should do and how political science education should be conducted. By extension, it is also about which frames political order, power and social organization can best be analyzed within. There are big questions. Are there any good answers or just bad? Or could it even be that the question of what distinguishes good from bad politics leads to awkward enough paradigmatic, epistemological, and other difficult or insoluble problems that maybe we should refrain from imposing or even trying to answer it? Well, it would actually be pretty bad. Adapted from the source document.

Argues that because of its international status, the English speaking world has an overly dominant position in formulating theories, models and research problems, which the Swedish political science merely copies. Repeating studies and applying the same methods is hardly a sign of a mature and cumulative science. Swedish political science could offer much more by studying fields such as Nordic social democracy, Swedish criminal policy or Nordic far right parties with unique theories and methods. L. Pitkaniemi

Scholarship in international law aims at addressing global forest governance comprehensively. This article reviews the recent contribution Global Forest Governance - Legal Concepts and Policy Trends by Rowena Maguire and puts it into the perspective of recent political and policy science research on global forests. While finding Maguire's volume being a very timely and valuable contribution to the interdisciplinary discussions on international forest governance, we identify some weaknesses which are mostly rooted in methodological critique and a lack of a systematic framework for analysis.

En tredjedel av all mat som produceras försvinner på vägen. Det innebär att en stor del av den negativa miljöpåverkan som livsmedelsproduktionen står för, har skett alldeles i onödan. I EU:s livsmedelsstrategi är matsvinn en av nyckelfrågorna.

This study examines what happens when contentious lay citizens harness the technical-ecological repertoire of experts as means of challenging nature conservation policy. The causes, manifestations, and implications of this phenomenon are elucidated through a critical discourse analysis. The case study is based on the wolf reintroduction project in Europe, with particular focus on Sweden, using illegal hunting discussions as a point of entry within the hunting community. It reveals the deployment of three topoi, which are defined as stock arguments situated within a discourse. Analysis shows how while some topoi often incur short-term gains in the debate because of their scientific guise, they are fundamentally relegated as folk science (or barstool biology) by government experts and, in some cases, contribute to the further marginalization of other knowledges. Acquiescence to this discourse is shown to greatly impede the debate. Finally, the study shows how lack of trust in the public dialog, which hunters openly recognize to be colonized by ecological expertise, results in increasingly noncommunicative forms of resistance toward policy.

Målet med denna rapport är att lyfta viktiga frågor som kan säkerställa välfärden hos både häst och människa i hästunderstödda insatser (HUI). Den behandlar hur människors och djurs säkerhet och välfärd interagerar, om patientsäkerhet vid komplementära insatser i vården, elevsäkerhet vid alternativa skolformer samt professionella ställningstaganden rörande mötet mellan häst och människa. Rapporten är ett led i att lyfta fram viktig forskning kring hur vi på bästa sätt kan arbeta tillsammans med hästar i vård, omsorg, psykosocialt arbete och skola. HUI innebär en praktisk tillämpning av One Welfare och One Health koncepten och kan ses som en resurs för att uppnå flera av målen i Agenda 2030. HUI uppstår i skärningspunkten mellan den offentligt finansierade vårdsektorn och landsbygdsutvecklingen. Flera politiska fokusområden berörs när välfärdstjänster inlemmas i hästföretag och alla inblandade individer skall garanteras bästa möjliga hälsa. Djurvälfärd får inte äventyras av orimliga upphandlingsvillkor och människors säkerhet får inte äventyras av företagares bristande kunskaper om hästbeteende eller om funktionsnedsättningars inverkan på förmågan att bedöma risker. I en HUI-verksamhet blir djur en resurs för människors hälsa. Dagens arbetshäst återfinns i ökande omfattning i rehabiliteringsverksamheter och inte enbart för rekreation eller sport. För att utveckla denna växande sektor till en resurs för att möta ohälsoproblem och bidra till rehabilitering och återhämtning behövs en nulägesbeskrivning. Hästar har dokumenterade förutsättningar för att bidra till människors läkande, men kunskapsläget om mekanismerna är oklart. Hästunderstödda insatser är en del av det som kallas "Naturunderstödd rehabilitering", eller "Utomhusrehabilitering". De hälsoeffekter som vistelse utomhus, i naturen, innebär adderas alltid till de specifika effekter som hästens medverkan innebär. Okunskap om hästar och HUI hos upphandlare eller utövare är en stark riskfaktor för människors säkerhet och hästars välfärd. Kartläggningar av branschen 2008 och 2020 visar på en spretig och eldsjälsdriven bransch som förändrats från offentligt bedriven HUI med utövare anställda inom hälso- och sjukvård till mestadels egenföretagare med otrygga avtalsvillkor och korta upphandlingsavtal. Professionerna som erbjuder HUI omfattar nu även professionella inom psykosocialt arbete och inom skolan. Precis som bilden av ohälsa och rehabiliteringsbehov har förändrats mellan 2008 och 2020 har utbudet av tjänster och målgrupper för insatser utvidgats. HUI har ingått i svensk sjukvård oavbrutet sedan dryga 60 år och uppstod som en följd av poliopandemin och de rehabiliteringsbehov som växte fram världen över. I efterdyningarna av dagens pandemi kan HUI utgöra en resurs för personer med långvariga behov av multimodal rehabilitering. HUI karakteriseras av sin omgivande miljö, klientens behov, HUI ansvarigs professionella kompetens och hästens specifika förutsättningar som rörelsegivare, relationsskapare, motivator till deltagande i en insats eller som vän och förebild genom sin sociala kompetens. Användning av djur i terapeutiska sammanhang innebär ett extra ansvar även för djurets välbefinnande under interventionen. Kunskaper om hästens beteende och behov inom inhysning och skötsel samt deras signaler på stress behöver finnas hos alla inom hästnäringen. Detta är en grundläggande djurvälfärdsfråga. Det är viktigt att också HUI ansvariga har denna kunskap så att den kan komma till klinisk nytta och så att hästarnas välfärd inte riskerar att äventyras. Studier tyder på att dålig hästvälfärd och hästar som signalerar ohälsa i sin tur inverkar på klienten på ett ogynnsamt sätt. Dålig hästvälfärd är alltså inte bara en djurskyddsfråga utan blir även kontraproduktiv för HUI verksamheten. Ett identifierat problem inom HUI är de professionellas varierande kunskapsnivå; om hästar, deras grundläggande behov och samspelet mellan hästens välfärd och riskerna för klienterna. HUI ansvarig har en grundprofession inom hälso- och sjukvård, psykosocialt arbete eller pedagogik. Sammanfattning Inom grundprofessionen finns det krav på kompetenser för att utöva yrket men inte för att hantera hästar. Idag saknas ramverk för hur de två sektorerna humansäkerhet och djurskydd skall säkerställas vid HUI. Branschen tog 2009 fram certifieringskrav för HUI ansvariga med särskilt krav på hästkunskap. Då var de flesta ansvariga anställda inom offentlig vård och arbetade tillsammans med en ridskola. Hästkompetens och ansvar för hästvälfärd låg hos ridskolan. Ansvar för klientsäkerhet låg hos sjukvårdshuvudmannen. I dag, med många egenföretagare saknas denna tydliga koppling till existerande kvalitetssystem. Branschen behöver därför utveckla kvalitetssystem för både djurvälfärd och säkerhet. En del i denna process är att upphandlare av HUI tjänster efterfrågar parametrar för såväl hästvälfärd som humansäkerhet. Inget tyder på att HUI innebär större risker för klienten än annan vård. En överblick över incidentrapportering från HUI-insatser internationellt visar på få incidenter. Hästens arbete i HUI är otillräckligt studerat avseende hästvälfärd. En identifierad HUI-specifik situation är att hästen behöver kunna stå still länge på samma plats och behöver tränas att möta olika situationer t ex att ryttare lyfts på från ramp eller via en mekanisk arm. Hästens lämplighet för HUI arbete beror på de krav som insatsen innebär. En lugn häst som terapeuten tycker fungerar väl i insatsen och stabilt byggd om den skall ridas, uppfyller grundläggande krav. Vid HUI observerar, sköter, rider, kör och tränar man hästar. Även besöksverksamhet förekommer. Många verksamheter får hästar donerade, utlånade eller så köper man triangelmärkta eller äldre hästar. Det innebär att hästarnas hälsotillstånd kan variera. Ansvarig måste kunna bedöma individernas olika hälsostatus. Hälsoteam för hästar inom en HUI verksamhet rekommenderas som en strategi för att säkerställa välfärden inom sektorn. Det finns anledning att anta att HUI kan fungera som en positiv välfärdsfaktor för ridskolehästar. Flera HUI verksamheter internationellt har utvecklade samarbeten med djurskyddsorganisationer och fungerar som "Rescue centre" för övergivna hästar. Internationella Etiska riktlinjer för hästvälfärd inom HUI publicerades senast 2021. I dessa förutsätts den ansvarige skaffa erforderliga tillstånd utifrån sin profession och som djuransvarig i enlighet med nationella regelverk. Det finns också anledning att lyfta de etiska principer som styr våra handlingar och diskutera om och hur vi kan rättfärdiga att vi använder djur i vård av människor. En viktig aspekt är att endast då hästen och dess miljö tillför insatsen värden som den professionelle bedömer inte kan uppnås på annat sätt är det etiskt försvarbart att involvera hästen. I rapporten lyfts en modell för etiska aspekter fram. För att kunna utveckla detta område i Sverige föreslås avslutningsvis ett antal rekommendationer till myndigheter och politiker, upphandlare, HUI-företagare och universitet och högskolor.

The EU Renewable Energy Strategy (RES) Directive requires that each member state obtain 20% of its energy supply from renewable sources by 2020. If fully implemented, this implies major changes in institutions, infrastructure, land use, and natural resource flows. This study applies a political geography perspective to explore the transition to renewable energy use in the heating and cooling segment of the Swedish energy system, 1980–2010. The Nordic welfare model, which developed mainly after the Second World War, required relatively uniform, standardized local and regional authorities functioning as implementation agents for national politics. Since 1980, the welfare orientation has gradually been complemented by competition politics promoting technological change, innovation, and entrepreneurship. This combination of welfare state organization and competition politics provided the dynamics necessary for energy transition, which occurred in a semi-public sphere of actors at various geographical scales. However, our analysis, suggest that this was partly an unintended policy outcome, since it was based on a welfare model with no significant energy aims. Our case study suggests that state organization plays a significant role, and that the EU RES Directive implementation will be uneven across Europe, reflecting various welfare models with different institutional pre-requisites for energy transition.

The aim of introducing agroforestry and community-based forestry is to secure and improve livelihoods, maintain and restore ecosystem services, and contribute to climate change mitigation and adaptation. However, the adoption and scaling up of these systems among food insecure communities have proved to be difficult. To better understand why, I identified barriers and bridges at different adoption stages and levels of governance. These were analysed using policy narratives and the sustainable livelihood approach in the light of sustainable development, sustainability and resilience of landscapes. The first stage was the negotiation process between the Swedish NGO Vi-Skogen and the Swedish International Development Agency (Sida) about funding. Three explanatory approaches were used: organizational, power and context. Vi-Skogen and Sida were caught in policy incompatibility dilemmas that slowed down the NGO policy process, and delayed critical changes that could have improved project outcomes. The second was Vi-Skogen's agroforestry project in Tanzania's Mara Region. A random sample of 21 households was drawn from each of 89 project villages. The proportion of households with surviving agroforestry trees varied from 10-90 % among villages. Field training and visits to farmers with good practices were important for households to start planting trees. Local collaboration, perceived ownership of trees and benefits of trees for crop production were additional factors important for households' decision to continue with agroforestry practices. The third was eleven community-based forest producer and user groups (CBFGs) in eastern and southern Africa. Development of many groups had stagnated and few had managed to develop large scale value-added production. I identified eight barriers and four bridges that influenced the scaling up process of agroforestry and community based forestry among food insecure households. All resulted from interactions among social, political, and economic structures and processes at multiple ...

Continued unsustainability and surpassed planetary boundaries require not only scientific and technological advances, but deep and enduring social and cultural changes. The purpose of this article is to contribute a theoretical approach to understand conditions and constraints for societal change towards sustainable development. In order to break with unsustainable norms, habits, practices, and structures, there is a need for learning for transformation, not only adaption. Based on a critical literature review within the field of learning for sustainable development, our approach is a development of the concept of transformative learning, by integrating three additional dimensions—Institutional Structures, Social Practices, and Conflict Perspectives. This approach acknowledges conflicts on macro, meso, and micro levels, as well as structural and cultural constraints. It contends that transformative learning is processual, interactional, long-term, and cumbersome. It takes place within existing institutions and social practices, while also transcending them. The article adopts an interdisciplinary social science perspective that acknowledges the importance of transformative learning in order for communities, organizations, and individuals to be able to deal with global sustainability problems, acknowledging the societal and personal conflicts involved in such transformation.

Much of the effort to address environmental issues at the local level has focused on defining principles and aims rather than addressing the operational difficulties of implementation. Drawing upon insights from sustainability scholarship, this study reviews two cases: the development of a Swedish standard for implementing sustainable development at municipality, county council, and regional levels, and attempts by a small rural municipality to establish a process towards implementing the Aalborg Commitments. The research illustrates the specific organizational and managerial complexity of these case study experiences. It concludes that an organizational focus on integration and mainstreaming deserves particular attention to achieve broader sustainability, or related environmental or adaptation goals. The results, in particular, highlight the role that integrated management systems can play for sustainability work at the local level.

Comparative research emphasize Social Democratic parties as leading political forces when universal welfare states are reformed in accordance with market-oriented principles. Considering the traditional portrayal of universal welfare states as an institutional feature of Nordic political economics, which tends to favor the Social Democrats in the political power struggle, this is a highly surprising conclusion. In contrast to the conventional wisdom, that Social Democratic market reforms are caused by economic constraints, this article postulate reforms to be conducted for political & strategic purposes. The theoretical argument goes like this: Social Democrat governments decide upon reforms when the parry-elite perceive policy problems as potential threats to the legitimacy of the universal welfare state. Hence, market-oriented reforms are expected to re-invigorate the legitimacy of the universal welfare institutions. For political institutions to be efficient power resources they are requited to be deemed legitimate by a democratic constituency. Otherwise they can work counterproductive in the ongoing power-struggle. The theory is tested empirically in a structured comparison of Swedish & Danish school policy in the 1990s, & is confirmed with some slight modifications. References. Adapted from the source document.