Suchergebnisse

Djurskydd är något som engagerar i samhället. Vad som anses vara en acceptabel djurhållning regleras i djurskyddslagstiftningen, som består av lag, förordning och föreskrifter. Genom åren har det skett ändringar av såväl organisationen av djurskyddsarbetet som själva lagstiftningen. På senare tid har en del röster hörts i samhällsdebatten, till exempel politiker, forskare, konsumentorganisationer och djurskyddsorganisationer, kring att djurens välfärd får stå tillbaka för produktionsintressen. Frågan är om dessa farhågor har en reell grund. Huvudsyftet med denna studie har varit att analysera hur djurskyddsföreskrifterna förändrats från år 1988 och fram tills idag. De mer specifika frågeställningarna som berörts har handlat om hur uppdragen och ansvarsbeskrivningarna till den centrala (föreskrivande) myndigheten (härefter "myndigheten") sett ut, hur föreskriftsförändringarna står sig i förhållande till djurskyddslagens intentioner, samt hur dessa förändringar i både sak och struktur påverkat djurskyddet och djurens välfärd. En särskild frågeställning har varit huruvida föreskriftsändringarna byggt på vetenskapliga fakta, eller om andra faktorer, intressen och värderingar vägt tyngre. Slutligen handlade en frågeställning om hur utvecklingen skett i andra europeiska länder, för att sätta resultaten i ett större sammanhang. Studien avgränsades till djurslagen nöt, gris och häst. Föreskrifter, remissutskick och remissammanställningar/remissvar från 1988 har analyserats med syftet att utvärdera vilka förändringar som skett. I ett nästa steg togs 77 regler ut utifrån ett antal kriterier. Varje regel granskades därefter hur myndigheten motiverat sitt förslag, vad remissinstanserna ansett om förslaget, om någon instans vägt tyngre än någon annan, samt om den slutliga formuleringen skiljde sig åt från det remitterade förslaget. Även propositionerna till djurskyddslagen (1944, 1988 och 2019) har analyserats, liksom den centrala myndighetens instruktioner, regleringsbrev och regeringsuppdrag, tillika utredningar och rapporter vilka haft eller har betydelse för djurskyddet/djurvälfärden. Ett frågebatteri rörande nationella djurskyddsregler sändes ut till djurskyddskunniga i 15 europeiska länder. Resultatet av analyserna visar att det svenska djurskyddsregelverket ändrats mycket sedan 1988. År 1988 fanns det enbart allmänna råd avseende nöt, gris och häst. De första bindande föreskrifterna utkom 1989 och var då mer omfattande för nöt än för gris, och båda dessa djurslag hade betydligt mer omfattande föreskrifter än för häst. År 1993 fick tävlingshästarna lite mer omfattande föreskrifter, dock började föreskrifterna gälla alla hästar (oavsett hästhållning) först 2003. Utifrån analysen har djurskyddsföreskrifterna generellt stärkts för alla tre djurslag sedan 1988. För nötkreaturen har det till exempel införts förbud mot uppbundna handjur, krav på lösdrift för alla nötkreatur i samband med nyeller ombyggnad, samt att spaltgolv endast får förekomma i värmeisolerade stallar och vara belagt med gummi eller annat eftergivligt material. För grisar har till exempel krav på bobyggnadsmaterial till suggor, krav på strö för sysselsättning och komfort, samt krav på fri tillgång till vatten stärkt djurskyddet. För hästar har djurskyddsnivån höjts genom till exempel begränsning av hur länge en häst får stå bunden i spilta, förbud mot nybyggnation av spiltor för stadigvarande uppstallning, krav på social kontakt och krav på daglig fri rörelse i alla gångarter (i första hand utomhus). Det har dock även förekommit föreskriftsförändringar där det är svårt att uttala sig om huruvida djurskyddet har förändrats och i så fall på vilket sätt, samt om ändringarna de facto sänkt djurskyddsnivån. Förändringarna i de senaste hästföreskrifterna, där funktionskrav ersatt resurskrav och de allmänna råden i princip helt tagits bort, är exempel på förändringar där det är svårt att avgöra vilken inverkan dessa får på djurskyddsnivån i praktiken. Jordbruksverkets syfte är att det inte ska innebära en sänkning av djurskyddsnivån, utan tvärtom. Många remissinstanser ser dock risken att ändringen 5 kommer att innebära att såväl djurägare som djurskyddsinspektörer kommer göra fler skilda bedömningar, vilket ger en ökad rättsosäkerhet och mindre förutsägbarhet, såvida inte Jordbruksverket förstärker sin kontrollvägledning gentemot länsstyrelserna och satsar mer på information ut till djurägarna. Av de regler som analyserades avseende ändringar så visade 45 % helt eller delvis någon form av djurskyddshöjning, 19 % helt eller delvis en sänkning samt 30 % där det inte varit helt möjligt att avgöra djurskyddskonsekvenserna. Att nivån höjts är dock inte detsamma som att en optimal djurskyddsnivå eller djurvälfärdsnivå uppnåtts. Av analysen framgick det att vid framtagandet av förslag på föreskrifter hade myndigheten samrått med näringens organisationer i samtliga fall när samråd hållits. Vid 50 % av samråden var näringens organisationer myndighetens enda samrådspartners, andra intressenter än näringen var närvarande vid samrådsmöten resterande 50 % av fallen. Vid 71 % av regelförslagen motiverade myndigheten ändringen med förbättringar av djurvälfärden, 38 % av förslagen motiverades helt eller delvis utifrån djurhållarens perspektiv och 14 % av förslagen motiverades avseende ändringar i EU-lagstiftningen eller införlivandet av den svenska djurskyddslagen. Det kan dock ifrågasättas om vissa förändringar verkligen har skett av omsorg om djuren. Myndigheten hänvisade sällan till forskningsfakta vid motiveringen av föreskriftsförslag. Då myndigheten väl gjorde detta kunde det ske på ett inkonsekvent sätt avseende hanteringen av och resonemangen kring forskningsresultaten. Av ändringsförslagen innehöll 57 % inga resonemang alls kring vetenskapliga fakta, i 16 % av förslagen fanns uppgift om att "forskning finns", utan att hänvisa till den forskning som avsågs, eller till uppgiften att "forskning saknas". För tydlighetens skull ska sägas att då myndigheten inte hänvisat till forskning, så är det inte detsamma som att forskningsstöd saknats. Det går inte heller att få stöd i forskning för allt som regleras i lagstiftningen, och forskningsresultat är inte heller alltid entydiga. Remissvaren till myndigheten, vilka inkommit från olika intressenter har varierat i kvalité. Av de 77 analyserade regeländringarna så har remissinstanserna överlag varit positiva till 31 %, negativa till 22 %, skeptiska till 18 %, samt vid 8 % av förslagen så har hälften varit för och hälften emot. Av regelförslagen har myndigheten ändrat 32 % av reglerna i sak efter remissrundan, 61 % har inte ändrats i sak. Av förändringarna innebar 12 % en höjning av djurskyddet och 9 % en sänkning. Att märka är att det är vanligare att föreskrifterna inte ändras i sak, än att de ändras efter att remissinstanserna sagt sitt. Detta kan innebära att det är större chans för en intressegrupp att påverka föreskriftsarbetet innan, i samrådsskedet, än efter det att förslaget skickats ut på remiss. Ser man per djurslag har flest remissinstanser varit kritiska till föreskriftsändringarna gällande häst. För majoriteten av förslagen (68 %) var det inte tydligt utifrån dokumentationen att någon remissinstans eller intressegrupp vägde tyngre än en annan grupp under remissomgången. Det kan konstateras att djurskydds-, djurrätts- eller konsumentorganisationers åsikter aldrig varit tyngst vägande, de har dock i vissa fall fått gehör för sina åsikter om andra remissinstanser haft samma uppfattning. De föreskriftsförändringar som skett och det sätt som myndigheten uttryckt sig på återspeglar vilka direktiv myndigheten fått av regeringen, via instruktioner, regleringsbrev, utredningar m.m. Innan 2007 var det tydligt att det strävades efter en höjd djurskyddsnivå och ett detaljerat regelverk. Sedan 2007 uttrycks det istället oftast så att djurskyddnivån ska bibehållas, att man ska minska på detaljnivån, öka flexibiliteten och ha ett mer målinriktat regelverk. Sverige har sedan 2019 en ny djurskyddslag där intentioner är högre än i den tidigare djurskyddslagen. De förhållningsorder Jordbruksverket får från regeringen är allt annat än entydiga. Å den ena sidan kan den politiska 6 ambitionsnivån för djurskyddet upplevas som lägre än tidigare, och å den andra sidan som högre. Det är därför kanske inte konstigt om hanteringen av föreskrifterna kan upplevas som inkonsekvent för utomstående. Även om Sverige står sig bra i jämförelse med andra länder, inklusive flertalet av EU:s medlemsstater, avseende omfattning och nivå på djurskyddslagstiftningen så pågår ständig utveckling och förbättring runt om i världen. Svenskt djurskydd har högt anseende bland svenska konsumenter och medborgare, för att detta anseende ska bibehållas behöver även svenskt djurskydd förbättras och utvecklas.

Society and Identity- Developments and Challenges in Swedish Youth Politics in the 1990´s. There are many ways to describe and value young people's interest and engagement in politics. While some defend extraparliamentarian activism as an important road to political engagement, others stress the need for young people to become familiar with the political system. These two contradictory views express a common concern for the importance of involving the young in the political process – this is an issue that the system has to deal with. Should the established political system affirm the youths' active participation and desire to make a change? Is it possible to do this without a loss of respect for democracy? Is it possible to develop democracy without changing it radically Behind these questions, lies the deeper question about how the established democratic system, in practice in the state and municipalities, handle a) the political involvement of youths and b) the transmission of democratic values to new generations. Furthermore, these questions are based on the fundamental assumption that a democratic culture can only be communicated and upheld through processes of political socialization, where norms, knowledge and values are passed on from one generation to the next. In order for this particular kind of communication to succeed, it is crucial that people see their citizenship in a democratic society as an important part of their identity. One of the main functions of the democratic political system is to create and uphold identities and attitudes that are intimately connected to the system itself. Therefore, the political institutions are central actors in the communication process of political socialization. Communication is a paradoxical concept. It is a human activity that everyone is involved in, but few can define unambiguously. Professor James Carey, who analyses the concept in Communication as culture, essays on media and society (1989), introduced the idea of communication as ritual. Although broad in meaning, this definition highlights communication as central in the construction of both society and identity. Society exists and works through the communication between people and because we learn the codes of interaction that exist in the societal context: But, whatever the details of the production and reproduction of social life, it is through communication, through the intergraded relations of symbols and social structure, that societies, or at least those with we are most familiar, are created, maintained, and transformed. In this dissertation, the notion that communication is pivotal in the formation of both society and identities, is fundamental. Communication is the core of democratic development and the passing on of democratic values from one generation to the next. Political socialization is a question of communication processes. Objective and research questions The objective of this dissertation is to investigate how the main actors in the Swedish political system; the state and the municipalities, deal with processes of society- and identity formation. This is achieved through an analysis of the perspectives on political socialization that are expressed by these actors in youth politics in the 1990's. Three main research questions are central in this dissertation: Do the state and the municipalities understand their role in the process of political socialization as mainly hierachical or interactive? How is the role of the youth construed by these actors? Are they seen as active or passive in the process of political socialization? Do these actors regard political socialization chiefly as a matter of continuation or as development? Over the years, political socialization research has generated different views on the youth, democracy development and the political system. Early research tended to regard the youth as a passive group in a hierarchical political system that acted mainly on behalf of it's own preservation. This perspective saw political socialization as a matter of teaching the young to assimilate to the existing political system. Later research has shown that the process is more interactive than was previously thought: youths are influenced, but at the same time they also influence others. This shift in perspective raises questions of how the political system construes the process of political socialization, it's own role in this process, the role the youth and ultimately; how democracy best can be developed. Conclusion The findings of the different studies in this dissertation show an overwhelmingly hierarchical construal of political socialization by the state and the municipalities. The idea of interactivity and development, advocated by later research, is only visible in some of the municipalities. Furthermore, youths are considered as having some political awareness, but this awareness needs to be cultivated through teaching. Therefore, youths are seen as passive receivers in the communicative process of political socialization – and not as active participants. At the same time, –on a rhetorical level–both the state and the municipalities express an ambition to create possibilities for youths to take responsibility and to find their own organizational solutions for political engagement. However, this dissertation also shows that this ambition is nowhere matched by any willingness to change the existing system, if that is what is required in order for the youth to develop own organizational solutions. The state regards the process of political socialization from a perspective of continuation and conservation. Youths are therefore mainly seen as a problem until they have reached a level of political awareness that allows them to function within the existing political system. The municipalities wants to get involved in the political socialization of youths through their "youth-councils", but it is obvious that the main perspective is one of socialization into the existing political system. In order to be able to participate and have influence on decision-making, youths have to learn the form and the language required by the existing political system. It is not, according to the municipalities, the system that needs to change. The state and the municipalities consider youths as mouldable object that also have the ability to participate and shape society. When the states and municipalities' assumptions about the youth's political interests and enthusiasm do not correlate to the youth's, the process of identity-formation becomes paradoxical. A hierarchical system meets young people who do not want to interact with the system. A system aimed at its own continuation and preservation of the existing order, that mainly aims to teach youths to fit into the system, will meet youths who want to create new forms of organizations. Therefore, when the state and municipalities in the ambition of socializing youths into the political system, shut the door to real participation and influence that would mean actual change and development, it is perhaps not so surprising that some youths canalize their political commitment through extraparliamentary activism. On a rhetorical level everyone applauds ideas of development of the political system. But in reality, the state and the municipalities regard this development as challenging when the suggested changes threatens the established order.

The current report deals with the effect of transport time and associated transport conditions on animal welfare and meat quality. The work is part of the EU EU and Animal Welfare Agency /Swedish Board of Agriculture, funded project CATRA (QLK5—1999-01507: Minimising stress inducing factors on cattle during handling and transport to improve animal welfare and meat quality: www.bt.slu.se/catra/). The project was composed of eight work packages: Baseline survey, Effect of transport time (below 14 hours and long distance more than 14 hours), Effect of vibration and motion (to be conducted both in laboratory and field conditions), Optimising pre-and post-transport handling, Air quality in the vehicles, cattle transport logistics including route optimisation, and development of control system. The purpose of the project was to gather sufficient data and to develop methods for controlling and minimizing stress inducing factors during handling and transport of cattle; develop guide-lines and recommendation for end-users, such as meat and vehicle industries and the policy makers, to improve animal welfare and meat quality on the European level. This could be fulfilled through optimization of design of handling areas, transport vehicles, and transport-associated conditions, and by promoting an IT-supported effective logistic system. Hence cattle welfare and meat quality will be improved, thereby enhancing the economic competitiveness of producers and abattoirs. As part of CATRA, this part of the project is the work done in Sweden regarding the effect of transport time, with the objective of determining the effect of transport time (up to ll hours) on animal welfare and post mortem meat quality, when cattle are transported from farms to abattoirs by commercial vehicles. The ultimate objective is to optimise transport time in relation to welfare and meat quality taking into consideration other stress inducing factors. Animals on which the experiments performed were cows, heifers, bulls and calves. Response parameters that were considered were: blood parameters (cortisol, glucose, lactate, CK,), clinical parameters (heart rate, postural stability), meat parameters (bruising score, PH-24, tenderness), and ethological parameters. Input parameters considered were parameters for loading facilities (ramps, lifts), penning systems (stocking density, social group, standing orientation, design of loading compartment), air quality (air speed, relative humidity, evenness of temperature in the compartment, level of NH3, CO2), vibration, transport time, resting time, and feeding regimes. Simultaneous and continuous measurement of heart rate, body temperature, air quality parameters, and video recording was conducted from farm to the abattoirs. Blood samples were taken before and after transport, and also during resting. The results obtained indicated that the transport and handling events are stressful for the animals as a whole, and loading and un-loading are among the most stressful events in the studied conditions. Regarding transport time, the results showed that transport time after six hours is particularly stressful for the animals when transported with usual vehicles without special equipments. In this case, it was reported a significant correlation between transport time and animal stress evaluated by physiological parameters. However, less detrimental effect of transport time on meat quality has been observed. It may therefore be concluded that transport time has influences more on animal welfare than meat quality when transported in conventional vehicles. Transport preceding and initiating conditions and processes such as keeping system, preparation, loading, planning and management, as well as unloading and lairage at the end of the transport chain are important challenges bearing various possibilities to improve welfare and meat quality. Loading and unloading facilities (such as ramp, driveways, and side-block) and quality, of floor have significant influence on both welfare and meat quality. Cattle from tied housing systems are more stressed by transport than untied cattle and there is a greater risk to develop bad carcass- and meat quality. As regard to air quality, the concentration level of ammonia and carbon dioxide increase with transport time and it occasionally passes the acceptable level when only natural ventilation is used. During the field experiment no detectable methane has been found. To prevent thermal stress, the installation of mechanical ventilation system (both for cooling and heating purposes) is recommended. The conclusions deduced from the current studies are as follows: - Transport conditions, as a whole is stressful for animals and compromise their welfare. - Loading and unloading activities are the most stress inducing factors identified using the heart rate measurements and behaviour observations - Result of the analysis of blood parameters showed that level of stress correlates with transport time. Calves are most sensitive to transport time followed by bulls, and cows are relatively less sensitive to transport length. - Transport time after six hours is stressful for the animals when transported with usual vehicles without special equipments. However, less detrimental effect of transport time on meat quality has been observed, - The evenness of temperature in the loading pens depends on season and number of stops - Concentration level of ammonia and carbon dioxide increase with transport time and it occasionally passes the acceptable level.