När en demokratisk organisation blivit stor, måste det finnas mellanled mellan medlemmarna och ledningen. Så är det i alla kooperativa, politiska, ideella, och andra större medlemsorganisationer. Mellanleden ska förmedla synpunkter från gräsrotsnivån till organisationens topp. Vidare ska mellanleden ge information till medlemmarna om vad som händer inom organisationen. Utan dessa funktioner kommer ledningen inte att styra såsom medlemmarna vill och medlemmarna kommer inte att uppleva organisationen som meningsfull.
Vinstdrivande företag ska ge god kapitalavkastning åt sina ägare. Lantbruksföretag ska förvisso förränta ägarens kapital, men trygghet och traditioner är också viktiga målsättningar. Medlemsorganisationer har ofta ännu mer vagt formulerade målsättningar, eftersom det i regel finns olika falanger inom medlemskåren liksom i politiska partier. När en medlemsorganisation har diffusa målsättningar, ligger det nära till hands att organisationen utvecklar pseudomål. Sådana mål betyder egentligen inte mycket, men de är lätta att mäta och kommunicera. LRF har sedan många år en sådan pseudomålsättning, nämligen ett stort medlemsantal. Nu vill de öka antalet företagsmedlemmar med 25 procent under tio år (se ATL 14 januari 2020). Det hänger naturligtvis samman med LRFs medlemstapp för några år sedan, då föreningen av finansiella skäl tvingades höja medlemsavgiften rejält. Medlemskåren ska nu öka från dagens 118 000 företagsmedlemmar till 150 000. Det ska tillkomma 2 000 nya medlemmar per år.
Personer från fyra intervjuade grupper (företagare, politiker, investerare och forskare) har gett sin syn på potentialen för olika skogliga energisortiment samt hinder och nödvändiga förbättringar för att användandet av skoglig biomassa för energiändamål skall öka. Totalt har 91 fullständiga telefonintervjuer på 15-30 minuter ingått i studien. Personerna inom varje grupp har också svarat på gruppspecifika frågor. De största biomassapotentialerna anses finnas som grot, men potentialen för sortimentet klenskog anses nästan lika stort. Även stubbar anses vara en stor potential, men samtidigt förknippat med en rad problem som miljöaspekter och social acceptans. Utan acceptans sker heller ingen teknikutveckling. En inte oväsentlig andel svarade också att rundvirke (framförallt massaved) är ett sortiment med stor potential. Politikerna räknar med att skoglig biomassa kommer att vara en del av ett fossilfritt samhälle men de vill helst inte att det ska vara högvärdigt trädråvara (rundvirke) som används utan istället biproduktsortiment. Det största hindret för användande av skoglig biomassa för energiändamål anses vara dålig lönsamhet följt av miljöproblem, dyr logistik, dålig teknik/metod och politik. Det var endast företagarna som uttryckligen nämnde dålig lönsamhet som hinder. Ingen av forskarna, investerarna eller politikerna valde att uttrycka sig på det sättet. De förbättringar som anses behöva uppfyllas för ökad användning av skoglig biomassa för energiändamål handlar till mycket stor del om teknikförbättringar och logistikeffektivisering men även inom området politik ansågs förbättringar viktiga. Effektivisera logistiken, förbättra samarbeten, standardisera de olika sortimenten och skapa långsiktiga politiska beslut är viktiga utmaningar.
The multi-story wood construction industry has been on the rise in the past decades because of new regulations making it legal in Sweden and Finland. Politicians have been suggesting more wood materials in buildings because of the positive environmental impact when wood stores carbon dioxide. Concrete is still the most used material in buildings and many developers have a poor perception of wood. The aim of this project was to analyze the wood construction industry in Sweden and Finland. More specifically to identify enabling and limiting factors and suggest measures for increased usage of wood. The method used was a qualitative and quantitative web survey directed to architects and structural engineers experienced in wood construction. The target group was reached by using connections from the project "Knock on wood" and reaching out to interest organizations. This project found that knowledge gaps among developers and contractors, high costs, and lack of standardized processes were limiting the industry. To overcome these issues and increase the usage of wood, the conclusion was: Industry actors need more education about wood construction, carbon taxes should be implemented on materials, and more prefabricated wood products should be made by the manufacturers. Flervåningsbyggandet med trä har ökat i Sverige och Finland de senaste decennierna efter ändringar i reglerna kring träbyggnad. Politiker föreslår att vi borde använde mer trä inom byggandet för den positiva miljöpåverkan trä ger när det lagrar koldioxid. Cement är fortfarande det materialet som används mest inom flervåningsbyggandet och många byggherrar har en dålig uppfattning av trä. Syftet med den här studien var att analysera träbyggnadsindustrin i Sverige och Finland. Mer specifik, så vill studien identifiera drivkrafter och begränsande faktorer, och sen föreslå åtgärder för att öka användandet av trä. Metoden som användes var en webbenkät för arkitekter och byggnadsingenjörer som har erfarenhet av att jobba med trä. Målgruppen nåddes genom att ...
The forest is considered a national asset in which many values must coexist. As a consequence, conflicts arise between different interests. Since the 1950s, clear-cutting has been the most common way of forest management in Sweden. Reindeer husbandry is negatively affected when the forest is clear-cut and is therefore in need of the forest to be managed in other ways than today. At the same time, the government wants to increase the proportion of continuous cover forestry. Chequered-Gap-Shelterwood-System is a forestry method that is regarded as a continuous cover forestry. Using a grid pattern, half the area is harvested while the rest is left to be harvested at a later time. This method is currently only available at the experimental level but is said to combine benefits from both clear-cutting and continuous cover forestry. The overall purpose of the study is to map whether Chequered-Gap-Shelterwood-System can reduce the conflict between forestry and reindeer husbandry. Through semi-structured interviews with three reindeer herders and three employees at forest companies, two main issues were studied. One was about their attitude towards the method and the other about how they thought it would be best applied. An interesting result is the perception that the method can benefit the snow conditions and the treelichen's dispersibility in relation to clear felling. The conclusion is that the attitude towards Chequered-Gap-Shelterwood-System is surprisingly positive and the analyse is that the method has the potential to reduce the conflict between the two industries. Application of the method can be used in areas that are important for reindeer husbandry and as a substitute for clear-cutting. The time between the harvests must be at least long enough for the regeneration in the openings to have time to grow above the snow cover. ; Skogen är en nationell tillgång och i den ska många värden rymmas, som en konsekvens uppstår konflikter mellan olika intressen. Sedan 1950-talet har trakthyggesbruk varit det vanligaste sättet att bruka skog i Sverige. Rennäringen påverkas negativt när skogen kalavverkas och är därför i behov av att skogen brukas på andra sätt än idag, samtidigt vill regeringen öka andelen hyggesfritt skogsbruk. Schackrutehuggning är en skogsbruksmetod som räknas som hyggesfritt skogsbruk. Metoden går ut på att skogen brukas i ett rutmönster, där halva arealen avverkas medan resten får stå kvar tills vidare. Denna metod finns idag endast på försöksnivå men sägs kombinera fördelar från både kalhuggning och hyggesfritt skogsbruk. Studiens övergripande syfte är att kartlägga om schackrutehuggning kan mildra konflikten mellan skogsbruk och renskötsel. Genom semistrukturerade intervjuer med tre renskötare och tre anställda på skogsbolag studerades två huvudfrågor. Den ena handlade om deras inställning till metoden och den andra om hur de ansåg att den bäst skulle tillämpas. Ett intressant resultat är uppfattningen att metoden kan gynna snöförhållanden och spridning av hänglav i förhållande till kalhuggning. Slutsatsen är att inställningen till schackrutehuggning är överraskande positiv och metoden har potential att mildra konflikten mellan de två näringarna. Tillämpning av metoden kan användas i områden som är viktiga för renskötsel och som en ersättning till kalhuggning. Tiden mellan avverkningarna ska åtminstone vara tillräckligt lång för att föryngringen i luckorna ska hinna växa upp ovanför snötäcket.
Den här rapporten ger en inblick i vår pågående forskning i projektet "Making Sense of Adaptation - Adaptation practice in a governance perspective" (härefter MASA). MASA har sedan år 2018 följt och följeforskat ett antal organisationer och institutioner med ansvar för klimatanpassning i en svensk kontext. Syftet med projektet är att bidra med kunskap om hur dessa aktörer uppfattar och genomför sitt arbete i praktiken, samt att baserat på detta underlag bidra till en bättre förståelse för om, och i så fall vilka, förändringar i klimatanpassningsarbetet som är önskvärda och möjliga. Med utgångspunkt i teorier om sociala praktiker har vi zoomat in på specifika klimatanpassningspraktiker genom att följa, observera och analysera pågående arbete. Nästa steg är att zooma ut och blicka framåt tillsammans med dem som befinner sig i dessa praktiker. Den workshop som vi genomförde tillsammans med myndighetsnätverket för klimatanpassning under våren 2021 inledde denna fas, och denna rapport kan ses som ett första avstamp för gemensam reflektion och diskussion om våra preliminära resultat. Myndighetsnätverket för klimatanpassning är en central aktör och viktig källa till kunskap i det svenska klimatanpassningsarbetet. Nätverket kopplar samman ett stort antal myndigheter och sektorer på olika nivåer (regionala och nationella) som är involverade i och har ett utpekat ansvar för samhällets klimatanpassning. Syftet med workshopen var att tillsammans med nätverket reflektera och prata om visioner kopplade till klimatanpassning utifrån nätverkets egenidentifierade behov och preliminära resultat från vår forskning. Vilken målbild och vision för klimatanpassning har myndighetsnätverkets medlemmar? Vad behöver utvecklas och förändras för att en sådan vision ska realiseras? Detta sökte vi svar på genom att diskutera frågan Hur ser ett samhälle ut där klimatanpassningen fungerar och genererar önskvärda resultat? Som riktlinje fick deltagarna förhålla sig till år 2040, varifrån vi sedan spårade oss bakåt i tiden mot nuläge (så kallad backcastingmetod) för att identifiera såväl prioriterade frågor som risker med nuvarande sätt att arbeta med klimatanpassning. Vision för klimatanpassning år 2040 - hur ser ett önskvärt läge ut? En viktig utgångspunkt i deltagarnas vision av klimatanpassning är tillgången till insti-tutionellt stöd och ledarskap, bättre kunskapsunderlag samt att klimatanpassning behandlas som en prioriterad fråga, politiskt, i samhällsdebatten samt i den egna organisationen. I deltagarnas vision är klimatanpassningen mer flexibel och proaktiv, samtidigt som det finns en tydligare ansvarsfördelning mellan samhällets olika aktörer och nivåer. Helhetssyn och långsiktighet präglar arbetet där globalt samarbete och rättviseaspekter har en självklar plats. Några deltagare lyfter även vikten av att existentiella frågor kopplade till klimatanpassning och klimatförändring diskuteras och ges mer utrymme än idag. Bärande för och underliggande visionen är en pågående samhällsomställning och transformation, eller strukturell förändring, av olika samhällssektorer. Förutsättningarna för klimatanpassning är avhängigt samhällsutvecklingen i stort och i visionen hanteras inte klimatanpassning längre som en enskild fråga. Frågor att fokusera på redan nu Deltagarnas övergripande vision, tillsammans med de nyckelområden och risker som vi identifierade i efterföljande diskussion, ger en viktig fingervisning om vilka frågor som är centrala att fokusera på och utveckla i klimatanpassningsarbetet redan nu. Politiskt mod, eller tydligt klimatledarskap, på alla nivåer identifierades i workshopen som helt centralt för framgångsrikt arbete med klimatanpassning. Baksidan av samma mynt är deltagarnas uttryck för en rädsla bland enskilda tjänstemän och myndigheter att göra "fel" vilket riskerar att skapa passivitet i klimatanpassningsarbetet. Därför krävs olika former av stöd såsom tydligare vägledning och målstyrning som kan underlätta myndigheternas avvägningar. En annan aspekt som pekas ut som viktig för klimatarbetet är möjligheter till gemensamt utforskande av svåra frågor där det saknas enkla svar eller stöd av tidigare erfarenheter. Kontinuerliga reflektionsprocesser inom nätverket och dess olika organisationer menar vi kan vara ett sätt att bidra till att skapa detta utrymme och samtidigt skapa förutsättningar för institutionaliserat lärande. Myndighetsnätverkets medlemmar poängterar särskilt vikten av tydligare ansvarsfördelning. Även om ansvarsfrågan lyfts tidigare och varit föremål för statliga utredningar, menar nätverket att många oklarheter består. Därför vill vi understryka att frågan om ansvar för och ledarskap i samverkan kring klimatanpassning bör ges större vikt. Ett helhetsgrepp är en förutsättning för att kunna nå önskvärda förutsättningar för fungerande klimatanpassning. Lärdomar och framåtblickar Lärdomar från denna process är att ett medvetet visionärt fokus och förhållningssätt kan skapa viktiga diskussionsytor för att angripa klimatanpassningsfrågans mer komplexa aspekter. Att göra som vi gjorde i projektet, formulera en vision i en halvt avlägsen framtid - tillräckligt långt borta för att inte uppfattas som låst av nuläget, men tillräckligt nära för att vara relevant för redan pågående beslut och processer - möjliggjorde för deltagarna att röra sig bortom sakfrågor och fragmenterade perspektiv till att ta ett bredare grepp på klimatanpassning. Vi ser en stor potential i myndighetsnätverket att fortsatt arbeta på detta sätt. Precis som deltagare framhåller under workshopen, bör nätverket värna rollen som ett öppet forum där frågor kan dryftas på ett prestigelöst sätt. Vi föreslår också att nätverket fortsätter att utforska möjligheterna att institutionalisera processer och skapa verktyg för olika former av återkommande reflektion och övergripande dialog som kan bidra till att utveckla och utnyttja nätverkets potential. Rapportens upplägg Den första delen i rapporten ger en inblick i forskningsprojektet MASA. Vi beskriver kortfattat projektets ansats, sammanfattar vad vi sett så här långt samt ger en bakgrund till workshopens inriktning. Del två återger upplägget på och resultaten av workshopen uppdelat i deltagarnas vision samt identifierade nyckelfrågor, riskområden och behov kopplat till klimatanpassningsarbetet. Del tre blickar framåt och fokuserar på myndighetsnätverkets nuvarande och framtida roll och potential.
