Suchergebnisse

Målet med denna rapport är att presentera hur kommuner och regioner kan ta hjälp av lantgårdar i utformningen av välfärdsinsatser, exempelvis inom social omsorg, utbildning, sjukvård, alternativa arbetsuppgifter och integration. Ett ytterligare mål är att belysa hur dessa verksamheter bör organiseras för att få ett långsiktigt hållbart samarbete mellan de svenska lantgårdarna och samhället. Historiskt har lantgårdar används som social insats med vinster för många individer och samhället, men detta minskade succesivt under urbaniseringen. Flera europeiska länder har återinfört lantgården som en resurs för olika utsatta målgrupper i samhället och har återuppbyggt en nationell struktur för dess genomförande. Utländsk forskning har visat att lantgårdar kan ge ökad motivation, social kontakt, känsla av att känna sig behövd, upplevelse av att kunna klara av uppgifter, ökad rörelse, ökat psykiskt välmående, och flera andra funktioner viktiga för god mänsklig välfärd. Svensk forskning har visat att lantgårdar kan ge stöd inom social omsorg och för skolelever med olika utmaningar, men många fler målgrupper skulle kunna gynnas av en lantgårdsbaserad insats (LBI). I Sverige finns ett 80-tal godkända Grön Arena gårdar, samt flera andra gårdar som kommuner och regioner kan upphandla för olika insatser. En utbyggnad av LBI i Sverige skulle gynna landsbygdsföretagande, och särskilt kvinnligt företagande. Det saknas dock en stödjande struktur och ett nationellt politiskt ställningstagande inom detta område. Rapporten utmynnar i flera rekommendationer. Tillsätt en statlig utredning med uppdrag till förslagsvis Socialstyrelsen, Tillväxtverket och Jordbruksverket med uppdrag att föreslå hur offentlig förvaltning kan underlätta för och stödja LBI. Ge uppdrag till Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) att skapa en samordning från nationell, till regional, till kommunal nivå mellan myndigheter och företag för utbyggnad av LBI. Ta fram nationella riktlinjer och kvalitetssystem för användning av lantgårdar för sociala insatser. Skapa ett dokument gällande kvalitetssäkring för LBI på nationell nivå i samverkan mellan olika aktörer, t ex Hushållningssällskapet och Socialstyrelsen. Flerårig upphandling med rimlig ersättning måste tillämpas. Ställ krav på att alla som får kontrakt genom offentlig upphandling har dokumentation på att de har genomgått en godkänd kurs, att deras gård bedömts för risker och att de är lämpliga för övrigt. Bygg upp en stödjande struktur som är flexibel för användning av LBI för olika målgrupper inom kommun och region. Forskningsmedel behöver ges för tvärvetenskaplig forskning utifrån så väl brukarperspektivet som verksamhetsperspektivet. Avsätt forskningsmedel till samhällsekonomisk analys där kostnaderna för lantgårdsbaserad insats jämförs med annan insats. Slutsatsen är att lantgårdsbaserade välfärdsinsatser kan utgöra en värdefull resurs och ett komplement till traditionella insatser för flera olika målgrupper.

Samverkan är en vanlig arbetsform inom svensk förvaltning. Samverkansarbetet för samman aktörer från offentlig sektor, näringsliv, civilsamhälle och akademi. I bästa fall kan samverkan resultera i både effektiva och demokratiska förändringsprocesser. Men då krävs att de som samverkar har samverkanskompetens; att de kan designa och facilitera samverkansprocesser där förtroendefulla relationer skapas och önskvärda resultat nås. Trots det ökade behovet av samverkanskompetens har svensk forskning i liten utsträckning undersökt hur sådan kompetens kan utvecklas genom utbildning. Syftet med den här artikeln är att sprida lärdomar från utvecklandet och genomförandet av utbildningen Att leda samverkan. Artikeln visar på möjligheter och begränsningar i att basera samverkansutbildning på idéer om reflekterande praktik och praktisk klokhet.

Föreliggande enkätstudie är en del i ett forskningsprojekt som handlar om möjligheter och hinder i inspektörers yrkesroll med särskilt fokus på livsmedelsinspektion. Den övergripande målsättningen med projektet är att bidra med ökade kunskaper om inspektörernas arbete för att det på sikt ska kunna ske en förnyelse och utveckling av yrkesrollen för de som arbetar som inspektörer. Ambitionen i det här delprojektet var att försöka nå samtliga kommunala livsmedelsinspektörer i landet. Ca 800 heltids- eller deltidsarbetande livsmedelsinspektörer fick enkäten skickad till sin arbetsmail och 504 enkätsvar kom in. Svar har kommit in från kommuner i samtliga län. Flest svar har kommit från storstadslänen Västra Götaland, Stockholm och Skåne där det arbetar många inspektörer. Resultatet visar att tre av fyra livsmedelsinspektörer är kvinnor. Livsmedelsinspektörer som arbetar i kommunerna är alltifrån 20-årsåldern till drygt 65 år. Två tredjedelar är födda under 1970- och 1980-talen det är alltså en ganska ung yrkeskår. Närmare hälften av alla livsmedelsinspektörer har arbetat kortare tid än 5 år som livsmedelsinspektörer. Det finns en stor variationen på tjänstetitlar. De livsmedelsinspektörer som har svarat på enkäten har 19 olika slags titlar. Många livsmedelsinspektörer arbetar inte enbart som livsmedelsinspektörer. Resultatet visar att stor spännvidd finns representerad från heltidsarbetande till de som arbetar endast några procent i sin tjänst med livsmedelskontroll. I olika grad utför många livsmedelsinspektörer förutom livsmedelskontrollen även övriga förekommande arbetsuppgifter som finns på ett miljökontor. Livsmedelsinspektörerna är i högre grad nöjda med hur kontakterna brukar fungera med stora och medelstora livsmedelsföretag jämfört med de mindre livsmedelsföretagen. När det gäller interna kontakter är livsmedelsinspektörerna mest nöjda med kontakterna med sina inspektörskollegor. Minst nöjda är inspektörerna i kontakterna med politiker som arbetar med övergripande frågor i kommunen. Fyra av tio livsmedelsinspektörer anger att de i varierande grad har varit utsatta för hot eller våld på fältet. Arbete ute på fältet t ex. vid livsmedelskontroller ökar riskerna för att bli utsatt för hot eller våld i tjänsten men arbetsplatsen inne på kontoret är inte heller riskfri när det gäller hot eller våld. En fjärdedel av livsmedelsinspektörerna har angivit att de i någon grad har varit med om försök till otillbörlig påverkan från någon verksam inom livsmedelsföretag. En av tio har varit med om försök till otillbörlig påverkan från annan anställd vid kommunal förvaltning. En fjärdedel svarar att de har stöd från arbetsgivaren i mycket hög grad för att kunna utföra sina arbetsuppgifter på bästa vis. En av tio svarar att de i liten grad eller inte alls får stöd från arbetsgivaren för att kunna utföra arbetsuppgifterna på bästa vis. Tre procent av livsmedelsinspektörerna har svarat att de inte har tillgång till mobiltelefon i tjänsten. Tio procent saknar tjänstelegitimation. Drygt tio procent saknar visitkort i tjänsten. Sex procent har inte tillgång till funktionella arbetskläder i tjänsten från arbetsgivaren. Åtta av tio livsmedelsinspektörer upplever att verksamhetsutövare som de möter i tjänsten oftast upplever kontrollbesöket positivt. Tjugo procent av livsmedelsinspektörerna saknar eller har bara delvis genomgått grundläggande utbildning i tillsynsmetodik. Fyrtio procent har inte alls eller bara delvis haft möjligheter att gå utbildning på avancerad nivå i tillsynsmetodik. En dryg tredjedel instämmer helt med att de känner stolthet över att de arbetar som livsmedelsinspektör. En dryg fjärdedel uppger att de helt instämmer med att de upplever att omgivningen möter dem med respekt i yrkesrollen som livsmedelsinspektör. Sju av tio svarar att de helt instämmer med att inspektörens yrkesroll är komplex. Livsmedelsinspektörer som har svarat på enkäten är relativt välutbildade. Fyra av tio har en magister- eller masterexamen. Tre av tio har en kandidatexamen. Det är en stor bredd på utbildningsnivåer från gymnasium (oftast i kombination med praktisk yrkeserfarenhet från livsmedelsbranschen) upp till doktorsexamen. Det är också en bredd på olika slags utbildningar främst inom naturvetenskapliga områden. Många har en inriktning mot livsmedel i sin utbildning medan andra har en mer bred utbildning som t ex miljö- och hälsoskyddsinspektör. Behörighetskrav för att få tjänstgöra som livsmedelsinspektör är en fråga som väcker diskussion bland inspektörerna. Knappt hälften instämmer helt med att det bör finnas behörighetskrav för att få arbeta som livsmedelsinspektör. Av flera enkätsvar framgår att livsmedelsinspektörer upplever sig vara den inspektörsgrupp som känner sig ha lägst status bland de olika typer av inspektörer som arbetar på ett miljökontor. Inspektörerna utdelar både ros och ris till det interna ledarskapet. Fyra av tio instämmer helt med att miljöchefen gör ett bra arbete för verksamheten. Sex av tio instämmer helt med att de med förtroende kan prata med sin närmaste chef. Sex av tio instämmer helt med att miljöchefen bemöter medarbetarna på ett trevlig och professionellt vis. Mindre positiva kommentar finns kring chefer som av olika skäl är frånvarande. Många livsmedelsinspektörer efterlyser ett större engagemang från ledningen för livsmedelskontrollen. Konflikthantering internt är ett annat område som bör utvecklas. En av fem uppger att miljöchefen inte alls eller i liten grad har förmåga att hantera interna konflikter. Drygt tio procent svarar att de i liten grad eller inte alls känner sig sedda och uppskattade av chefen. Slutligen kan konstateras att livsmedelsinspektörerna är en viktig länk i livsmedelskedjan för att konsumenten ska få säkra livsmedel. Bra stöd från ledning och organisationen är viktigt för att livsmedelsinspektörerna på bästa sätt ska kunna genomföra sitt uppdrag inom livsmedelskontrollen.