Suchergebnisse

Svensk måltidskultur' undersöker och skildrar vad som skett i matlagning och måltider i de svenska hemmen under de senaste 50 åren. Stora förändringar har skett. Råvaror har ofta ersatts av hel- eller halvfabrikat, hämtmat har blivit vanligt, potatis har ersatts av bl.a. pasta. Matlagningen äger rum i nya typer av kök där detta är en del av ett större rum och matsal. Mannen har flyttat in som matlagare, särskilt under helger och med en mer än komplett utrustning av såväl nya redskap som uppsättningar av kastruller och grytor. Många av hushållen omfattar enbart en person den gemensamma måltiden sönderfaller i enskilda matvanor beroende på olika arbetstider och platser för måltiden, som framför tv:n eller dataspelet. Man äter mer grönt och ofta mer nyttigt brunsåsen har fått lämna plats för annat; mjölken som måltidsdryck har minskat i betydelse, ofta serveras ett glas vin etc. De offentliga måltiderna spelar en viktigare roll; i skolor, på fritids, på arbetet. Håkan Jönsson är fil.dr, etnolog och docent vid universitetet i Lund och i dag den ledande forskaren inom svensk måltidskultur, därtill själv utbildad kock och verksam som sådan i tio år. Han har skrivit ett flertal böcker inom sitt fält.

"Scientists, engineers, and a free-choice society is a book about control, largely the governing of children and young people in Sweden and the efforts made to persuade them to choose careers—and identities—in science and technology in the period 1950–2000. It is very much part of an interdisciplinary research tradition in which perspectives taken from the history of science and education are combined with theories from the field of governmentality studies. The book begins by describing a new societal problem that confronted Sweden, like so many other Western countries, in the immediate post-war years, namely a lack of engineers and scientists. The period from the outbreak of the Second World War to the mid fifties saw a new appreciation for scientific research and its application in both the military and civilian sectors. With the reconstruction of Europe and the Marshall Plan at its height in the fifties, technology and science became gradually associated with rising industrial productivity and with economic growth in general.
By the sixties this had left national employment policy with some markedly pronounced objectives. By the end of the decade, it was obvious that the determination to increase student numbers in science and engineering ran contrary to other political ambitions, and did not sit well with the right of the individual to freedom of choice in education. The attempt to respect people's autonomy while at the same time enabling more of them study these particular disciplines shaped a distinct set of strategies that made up the 'positive exercise of power'—what might also be called liberal governing—in which the main idea was to encourage students to come to science and engineering of their own free will.
The book goes on to demonstrate how this strategy of governing through individual autonomy would result in a series of specific measures in the seventies and on, including changes to the curricula and teaching materials, which were matched by activities outside the traditional bounds of learning such as a travelling science shows, advertising campaigns, and the construction of science and technology centres. The book also spells out the sheer reach of this recruitment policy. Many leading figures in Sweden set out to encourage people to become scientists and engineers—these were voices heard not only from government quarters, but also from industry and special interest groups.
Scientists, engineers and a free-choice society does not set out to answer the question of how best to set about attracting young people into science and technology; rather, it is concerned with how that question has been answered by others, and what impact their responses have had on power relations between society and the individual, and indeed on the place of science and engineering
education in the present. - Naturvetarna, ingenjörerna och valfrihetens samhälle handlar om styrning av framförallt barn och ungdomar i Sverige till att välja naturvetenskap och teknik som utbildning, yrke och identitet mellan åren 1950–2000. Ämnesmässigt befinner sig texten i en tvärvetenskaplig forskningstradition där perspektiv från vetenskapshistoria och utbildningshistoria används tillsammans med teoretisk inspiration från fältet governmentality studies. I boken beskrivs inledningsvis framväxten av en ny samhällelig problembild i Sverige och övriga västvärlden under tidig efterkrigstid, nämligen bristen på ingenjörer och naturvetare. Den period som sträckte sig från andra världskriget krigets utbrott till 1950-­?talets mitt hade sett en ny värdering av vetenskaplig forskning och tillämpning, både från de militära och civila delarna av samhället. I samband med återuppbyggnaden av Europa och den pågående Marshallhjälpen sammankopplades teknik och naturvetenskap alltmer med ökad industriell produktivitet men också med ekonomisk tillväxt.
Ovanstående utveckling ledde under 1960-­?talet till att rekryteringspolitiska målsättningar uttalades allt starkare. I slutet av decenniet blev det uppenbart att viljan att höja antalet studerande i teknik och naturvetenskap kom att kollidera med andra utbildningspolitiska ambitioner, framförallt den om individens rätt till ett fritt val av utbildning. I försöken att på samma gång respektera detta självbestämmande och samtidigt skapa fler studerande inom de ovan nämnda disciplinerna växte strategier fram i formen av ett slags "positiv maktutövning" – vad som också kallas liberalt styre – där den bärande idén var att förmå elever att söka sig till naturvetenskap och teknik av sin egen fria vilja.
Boken ger fortsättningsvis prov på hur denna strategi att styra genom individens autonomi frambringade en rad olika specifika påverkanssåtgärder från 1970-­?talet och framåt. Bland dessa återfinns förändrade kursplaner och läromedel, men också insatser utanför den traditionella läromiljön, såsom kringresande vetenskapsshower, reklamkampanjer och uppförandet av teknik-­? och vetenskapscentra. Vad som också framträder i boken är rekryteringspolitikens bredd. Många aktörer i samhället verkade för fler naturvetare och ingenjörer – inte endast på myndighetsnivå utan även inom näringsliv och bland enskilda intresseorganisationer.
Naturvetarna, ingenjörerna och valfrihetens samhälle ger inga svar inte på hur fler ungdomar skall förmås bli intresserade av naturvetenskap och teknik. Snarare handlar boken om hur den frågan besvarats av andra och vilka konsekvenser detta har fått för uppkomsten av nya maktrelationer mellan samhälle och individ, men också för de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarnas positioner i samtiden."

Alla de svenska hemligheterna från det kalla kriget. Boken bygger på tidigare hemligstämplade dokument och mycket berättas för första gången. Vad var det egentligen som hände under det kalla kriget och åren därefter? Vad gjorde landets politiska ledning, öppet och i hemlighet? Hur gick det egentligen till när spionen Stig Wennerström avslöjades, greps och dömdes? Och varför hemlighölls detta? Hur såg sovjetiska KGB på den svenska underrättelsetjänsten? Hur såg den sovjetiska krigsplanläggningen ut gentemot Sverige? Och vad var det som gjorde att Sovjet betraktade Sverige som ett hot? Vad hände när FRA avlyssnade nedräkningen till kärnvapenkriget, tio mil från Gotlands kust - verkligheten bakom Jakten på Röd oktober? Vad innebar 1970-talets vänstervåg ur underrättelsetjänstens perspektiv? Vem stod till slut på vems sida? Under Vietnamkriget? Avseende Kuba och de Sovjetstödda befrielserörelserna i Latinamerika och södra Afrika? Vilken roll spelade den svenska underrättelsetjänsten för Baltikums frihetskamp under det kalla krigets kaotiska slut? Hur var det egentligen med den främmande undervattensverksamheten under 1980-talet? Och varför avstod Sverige från att köpa sovjetiska miniubåtar när vi på 1990-talet hade den möjligheten? Författaren Michael Fredholm, med en unikt bred och mångårig erfarenhet av den samlade svenska underrättelsetjänsten, öppnar nu dörrarna till en sluten värld.

J.C. Wells, efterträdare till Daniel Jones och A.C. Gimson som professor i fonetik vid University College London, ger här en översikt över RP-uttalets utveckling under de senaste hundra åren. Wells publicerade 1982 Accents of English 1-3, det ledande standardverket om engelskans uttal regionalt och socialt, och är ensam ansvarig för den nya Longman Pronunciation Dictionary som utkom i mars 1990.

Docent Arne Olofsson vid engelska institutionen, Göteborgs universitet, har under de senaste åren ägnat en stor del av sin forskning åt englesk-svenska och svensk-engelska lexikon. Han har därvid behandlat såväl den historiska utvecklingen som dagens förhållande på området. I den här artikeln beskriver han den engelsk-svenska/svensk-engelska lexikografin under perioden 1734-1832.

Teaterföreställningar byggda på interaktivitet mellan skådespelare och publik har under de senaste åren blivit något av en växande trend inom svensk scenkonst för barn och ungdomar i Sverige. Det konstnärliga greppet gör att traditionell uppdelning mellan scen och salong sätts i rörelse, liksom den skapande processen och ensemblens förhållningssätt till såväl grupp som enskilda teaterbesökare. Andra förutsättningar, möjligheter, krav och utmaningar blir därmed aktuella. ung scen/öst med säte i Linköping är en av de scener som arbetat mest genomgripande med interaktivitet i mötet med en ung publik. Vad innebär det i termer av estetik, politik och kunskap? Presentationen baseras på ett nyss avslutat fältarbete på barn- och ungdomsteatern ung scen/öst. I en tvåårig interaktiv forskningsprocess har jag som genusforskare tagit del i arbetet med två produktioner: Vad ska vi göra? som spelades under hösten 2012, och Den magiska cirkeln, som spelades under våren 2013. Delar av det metodologiska arbetet kommer att beskrivas, och tentativa frågor om den interaktiva scenkonstens estetik och politik i relation till unga människor kommer att presenteras och diskuteras. Såväl metodpresentation som frågor och resonemang utgår från feministiska och kulturteoretiska perspektiv på makt, estetik, kultur och kunskap.

Under de senaste åren har frågor om trygghet tagit allt mer plats i det offentliga samtalet. Det kan handla om att otryggheten breder ut sig, att den måste bekämpas och att vi måste kunna vara trygga på gator och torg. Vissa grupper pekas ut som mer otrygga medan andra blir de som står för otryggheten. Vid en närmare granskning blir det dock tydligt att trygghet är mer komplicerat än så. Att det som är tryggt för vissa kan vara otryggt för andra. Att talet om trygghet kan betyda både hårdare straff och en längtan efter ett eget hem. Denna bok består av två delar som tillsammans tar sig an (o)trygghet från olika perspektiv samhälleliga föreställningar, politiska förändringar och ambitioner att arbeta för förändring. Bokens författare har sin hemvist i olika akademiska discipliner etnologi, folkhälsovetenskap, genusvetenskap, konstvetenskap, kulturgeografi, socialt arbete, statsvetenskap och urbana studier och ger därmed en mångfacetterad bild av vad (o)trygghet betyder i dagens Sverige

Det är återigen dags för Sociologisk Forskning att få nya redaktörer och en ny redaktion. Vid årsskiftet har sociologiämnet vid Södertörns högskola haft ansvar för tidskriften under tre år, och det är snart tid för Sociologförbundet att besluta om vid vilket lärosäte tidskriften ska vara placerad de kommande åren.
Förbundet vill härmed uppmana våra medlemsinstitutioner att senast den 15 september inkomma med anmälan om intresse för att ansvara för Sociologisk Forskning under perioden 2023–2024, en tvåårsperiod som kan förlängas till fyra år. Vi beskriver här i korthet vad ansvaret innebär, vad ni bör tänka på när ni formulerar en intresseanmälan samt vilka kriterier som kommer att vara centrala när vi bestämmer ny hemvist för Sociologisk Forskning.

"Högt ärade Herr Reichsführer SS, för denna höga utmärkelse som Prof dr Wüst förmedlat mig, vill jag utsäga mitt hjärtliga tack, ärade Herr Reichsführer SS. Att Centralasieninstitutet skulle bära mitt namn bereder mig stor glädje. Med yttersta högaktning, eder trogne och tacksamme tjänare Sven Hedin. Berlin, 14 juni, 1942."" 1943 inviger den svenske upptäcktsresanden Sven Hedin ett forskningsinstitut vid Münchenuniversitetet, namngivet efter honom på direktiv av SS-ledaren Heinrich Himmler. Institutet var både en hyllning till Hedins geografiska bedrifter och ett tack för dennes långvariga stöd till Hitlertyskland i skrift och handling. Institutet skulle endast komma att existera några år, men hann på den korta tiden kopplas till fyra olika koncentrationsläger och ett rasbiologiskt motiverat massmord. Denna bok är historien om Sven Hedin-institutet och människorna som skapade det. Tommy Lundmark, född och uppväxt i Skellefteå, är utbildad journalist men har under de senaste åren alltmer övergått till att skriva populärhistoria. Utgångspunkten i hans texter är ofta 1900-talets konflikter och deras bakgrund och följder.

Varför hävdar grannarna i Skandinavien och runt Östersjön så ofta i offentligheten att svenskar skulle vara så ängsligt politiskt korrekta eller naiva eller extrema och att de anser sig veta bättre än andra? Är det så att svenskarna moraliserar mer än andra?0Eller är de andra bara avundsjuka?0Varför har åsiktsklimatet i den nordiska offentligheten blivit så polariserat under 2000-talet?0Varför har det varit så svårt för oss i vårt hörn av Europa att uppträda samlat för att bygga vår del av framtidens Europa? Det kom en stund efter 1989 då chansen fanns. Den gick oss förbi. I dag brer nationalstatsegoismen ut sig på nytt. Det är illavarslande.?00Detta är en ovanligt insiktsfull text om de nordiska ländernas likheter och skillnader ifråga om kultur och politik med betoning på de senaste femtio åren.00Bengt Lindroth är journalist, under många år Ekots korrespondent i Norden och på SR i Stockholm. Han har också under tio år varit ledarskribent på Expressen. Författare till flera uppmärksammade böcker om främst länderna i Norden

Öresundsbron fyller 20 år! Vad har hänt under dessa år? Och vart är vi på väg? Danska och svenska forskare, analytiker och journalister ger i denna antologi en aktuell bild av brons betydelse och utvecklingen i regionen. Gräns- och id-kontroller, pendling och ett förändrat politiskt samarbete har präglat bilden under de senaste åren, men vad betyder detta i ett större sammanhang och hur kan det tolkas? Coronapandemin som fått stor påverkan på Öresundsregionen utbröt under slutarbetet med denna bok våren 2020 och kommenteras kort. Dessutom möter vi den danska tonåringen som går på skategymnasium i Malmö, forskaren som gått från att demonstrera mot bron till att hylla regionen, författaren som utforskat sin transidentitet i Köpenhamn och en rad andra personer som lever och verkar omkring Öresund. I sex essäer utvecklar forskarna sin syn på hur Öresundsbron utgör en gräns mellan två länder och inte bara en fast förbindelse samt hur den nya benämningen Greater Copenhagen anknyter till bron och berättelsen om Öresundsregionen. De undersöker hur bron skapar nya mönster för tillgänglighet, urbanisering och geografisk olikhet och hur en till synes vanlig tv-serie lyckades förnya och fördjupa brons symbolkraft. Vidare får vi ta del av hur bron är en projektionsyta för olika slags engagemang och identiteter som kan vara både lokala och kosmopolitiska. I den avslutande essän ställs den kritiska frågan huruvida Öresundsbron som vi känner den i dag är ett tecken på en ny tid och modernitet med förankring i den djupa nationalstaten. En inledning och en epilog ramar in de sex forskaressäerna, samt ett rikt urval av röster och reflektioner om bron och regionen. Längre intervjuer med människor som rör sig i den dansk-svenska gränsregionen varvas med kommentarer från makthavare och allmänhet. Tillsammans bidrar de olika inslagen till en komplex bild av Öresundsbrons betydelse

Den huvudsakliga målsättningen för Hav- och Luftgruppen under Nordiska Ministerrådet är att stödja de nordiska länderna i deras uppgift att begränsa de storskaliga havs- och gränsöverskridande luftföroreningar som påverkar de nordiska länderna och deras närområde. Hav- och Luftgruppen har under sin 10-åriga historia varit framgångsrik i att skapa gemensamma synsätt och strategier för att begränsa havs- och luftföroreningar. Arbetet har genomförts med utgångspunkt från de nordiska miljöstrategier som tagits fram under denna period. Under de senaste åren har nya element inkluderats i strategin, främst kopplade till hållbar utveckling och åtgärder för att begränsa klimatförändringar. In den föreliggande rapporten presenteras och diskuteras de aktuella miljöstrategierna översiktligt med utgångspunkt från havs- och luftföroreningar. Tillstånd och trender sammanfattas för de viktigaste föroreningarna. De politiska systemen för hav- och luftföroreningar, särskilt de inom regionala konventioner och inom EU, presenteras och diskuteras in termer av styrkor och svagheter och vad som de facto uppnåtts. Rapporten pekar också på några möjliga inriktningar för Hav- och Luftgruppen i relation till olika problem och prioriteringar inom miljöområdet liksom i relation till utvecklingen i Europa. ; Den huvudsakliga målsättningen för Hav- och Luftgruppen under Nordiska Ministerrådet är att stödja de nordiska länderna i deras uppgift att begränsa de storskaliga havs- och gränsöverskridande luftföroreningar som påverkar de nordiska länderna och deras närområde. Hav- och Luftgruppen har under sin 10-åriga historia varit framgångsrik i att skapa gemensamma synsätt och strategier för att begränsa havs- och luftföroreningar. Arbetet har genomförts med utgångspunkt från de nordiska miljöstrategier som tagits fram under denna period. Under de senaste åren har nya element inkluderats i strategin, främst kopplade till hållbar utveckling och åtgärder för att begränsa klimatförändringar. In den föreliggande rapporten presenteras och diskuteras de aktuella miljöstrategierna översiktligt med utgångspunkt från havs- och luftföroreningar. Tillstånd och trender sammanfattas för de viktigaste föroreningarna. De politiska systemen för hav- och luftföroreningar, särskilt de inom regionala konventioner och inom EU, presenteras och diskuteras in termer av styrkor och svagheter och vad som de facto uppnåtts. Rapporten pekar också på några möjliga inriktningar för Hav- och Luftgruppen i relation till olika problem och prioriteringar inom miljöområdet liksom i relation till utvecklingen i Europa.

Förtroende för andra människor och samhälleliga institutioner är centralt för den sociala sammanhållningen. Tidigare forskning indikerar att förtroendenivåerna i Finland har sjunkit under de senaste decennierna. Detta har dock inte undersökts specifikt bland den äldre befolkningen, och i synnerhet inte för de äldre i landskapet Österbotten. Syftet med denna studie är att analysera förändringar i politiskt, institutionellt och socialt förtroende från år 2005 till 2016 bland svensk- och finskspråkiga äldre personer i Österbotten. I studien analyseras data från enkätstudien Gerontologisk Regional Databas (GERDA) utförd i Österbotten. Urvalet inkluderade 65- och 75-åringar och bestod av 1545 individer år 2005 och 1742 individer år 2016. Logistisk regression användes för att estimera sannolikheten för att ha högt förtroende enligt studieår och språkgruppstillhörighet i vartdera förtroendemått samtidigt som olika sociodemografiska faktorer inkluderades som kontrollvariabler. Nivån av politiskt och institutionellt förtroende var statistiskt signifikant lägre år 2016 jämfört med 2005 medan ingen signifikant förändring hittades gällande det sociala förtroendet. Resultaten visade också att förändringarna i förtroendemåtten varierade mellan språkgrupperna. De lägre nivåerna av förtroende som hittades i denna studie är ett potentiellt hot mot det sociala kapitalet som i sin tur är en viktig möjliggörare för ett aktivt åldrande och borde därför uppmärksammas och undersökas vidare.

The broader aim of this thesis is to contribute to the understanding of the production and reproduction of spatial inequalities following from the restructuring of the public healthcare system. More specifically, by analyzing the contention around healthcare restructuring related to two cases spanning a longer period in northern Sweden, I aim to investigate the changing conditions for healthcare provision in rural and sparsely populated areas, and I explore the forms of collective action that local people engage in to sustain the access to healthcare, as well as how state authorities' attitudes towards such collective action have shifted. In the context of larger public healthcare restructuring in contemporary Sweden, where the marketization and privatization of healthcare since the 1990s have impacted the provision of healthcare across the country, rural areas are experiencing deteriorating accessibility to both primary healthcare as well as emergency healthcare. This development is increasingly contentious, and is frequently met with resistance from rural populations as well as various strategies to rework these uneven conditions. The first case concerns the preceding protests as well as the occupation and opening of a citizen cooperative primary care center in Sollefteå, Västernorrland, in response to cutbacks at the local hospital. The second case follows the worker-cum-citizen cooperative primary and occupational healthcare centers in Offerdal, Jämtland. Through these two cases I explore people's experiences of public healthcare restructuring, their motivations for engaging in contention around it, their experiences of self-organizing cooperative healthcare, as well as their visions and desires for a future healthcare. As shown throughout this thesis, healthcare restructuring is highly contentious and comes in many forms, ranging from protests, demonstrations, and occupations of healthcare facilities to the self-organization of healthcare services through worker and citizen cooperatives. Healthcare restructuring marked by spatial concentration and withdrawal has thus given rise to a number of drawn-out and spectacular collective actions in contemporary Sweden, but responses can also take the form of low-key efforts to maintain healthcare provision. The healthcare authorities' attitude towards such low-key efforts by not-for-profit healthcare providers has shifted from a favorable approach in the 1990s to emphasizing their role in safeguarding fair market conditions in the healthcare market. This shift has created a more hostile welfare state landscape for not-for-profit healthcare providers in rural areas, which exacerbates the already unfavorable conditions they operate under. Rural populations' efforts to remedy the withdrawal of public healthcare are thus highly precarious. While reworking uneven healthcare provision, they operate in this increasingly hostile welfare state landscape, which is not adapted to either rural areas or not-for-profit healthcare. In practice, public healthcare restructuring and withdrawal amount to a cutback in healthcare provision for rural populations. This transfers the work of sustaining social reproduction to the private sphere, in this case not-for-profits healthcare providers. The public healthcare restructuring and withdrawal outlined in this thesis thus present an example of a form of 'rural neoliberalism', whereby rural populations are dispossessed of welfare services that instead accumulate in urban areas, which both increases and is connected to larger questions around spatial (in)equalities and the restructuring of the public sector in contemporary Sweden. Nevertheless, those engaged in contention around and the self-organization of healthcare nurture visions and desires for a future healthcare system that would take a holistic approach to the patient and make possible a more equitable access to healthcare. ; Offerdal och Sollefteå – lokalt engagemang och motstånd mot sjukvårdens omstrukturering Denna studie tar sin utgångspunkt i två fall av konflikter runt sjukvårdens omvandling på olika platser i norra Sverige för att studera de erfarenheter som finns av denna omvandling och dess effekter. Det första fallet är protesterna kring nedskärningarna på Sollefteå sjukhus som började 2015. Dessa protester har utvecklat sig från demonstrationer under 2015-2016, till en ockupation av sjukhusentrén i januari 2017, till att öppna en medborgarägd kooperativ vårdcentral i december 2017. Medan ockupationen fortfarande pågår när detta skrivs, så gick den medborgarkooperativa vårdcentralen som ägdes av 200 medlemmar i konkurs inom ett år, i november 2018. Det andra fallet är den kooperativa vårdcentralen Hälsorum Offerdal i Änge, Jämtland som har existerat sedan 1992 då arbetarna tog över vårdcentralen efter att regionen beslutat att stänga vårdcentralen. Under 2010-2011 omvandlades vårdcentralen från att vara ett arbetarkooperativ till att bli ett medborgarkooperativ ägt av 600 medlemmar i bygden och 2012 öppnade kooperativet också en företagshälsovård. I dessa två fall finns erfarenheter från nedskärningar och fråndragande av sjukvård i lands- och glesbygd. Dessa erfarenheter skiljer sig dock åt. Medan det i Sollefteås fall handlade om akutsjukvården och BB som lades ner, så var det i Offerdals fall primärvården som skulle stängas. Hur medborgarna har agerat skiljer sig också åt. I Offerdal bestämde sig arbetarna på den landstingsdrivna vårdcentralen att ta över driften när landstinget ville lägga ner den i början av 1990-talet. Både landstinget och kommunen var väldigt intresserade av att utforska möjligheterna med en annan driftsform och att de tog över vårdcentralen som just ett arbetarkooperativ var en av förutsättningarna för att landstinget skulle gå med på omvandlingen. De drev vårdcentralen tillsammans under många år där de förnyade olika aspekter av arbetet, bl.a. genom att tidigt digitalisera journalerna. Under årens lopp har de vid ett flertal tillfällen varit nedläggningshotade, men har varje gång lyckats avvärja hoten genom att visa på vilka bra resultat de gjort i jämförelser mellan landstingets egna vårdcentraler och kooperativet. Under 2000-talet började det dock bli svårare att driva vårdcentralen, dels eftersom flera medlemmar och personal började gå i pension, dels för att dessa var svåra att ersätta, speciellt de pensionerade läkarna. Att rekrytera läkare utanför städerna började bli svårare och det var under den här tiden som stafettläkarna som fenomen började växa. När den nya Lagen om vårdvalssystem (LOV) kom runt 2010 behövde kooperativet tänka om eftersom det skulle innebära mer ansträngande ekonomiska villkor för dem. De kontaktade Offerdals befolkning för att se om de var intresserade av att engagera sig i vårdcentralens överlevnad. På ett stormöte i Kaxås bestämdes det att kooperativet skulle omvandlas till ett medborgarkooperativ och när den omvandlingen var klar några månader senare hade kooperativet gått från att ha tre kvarvarande medlemmar till att ha mellan 600-650 medlemmar, nästan en i varje hushåll i Offerdalsbygden. Trots detta var bekymren inte över, utan de behövde på något sätt hitta en stabilare bas för att klara av de nya ekonomiska villkoren. Samtidigt planerade Krokoms kommun för att förnya sin företagshälsovård och upphandla den genom en kvalitetsupphandling som fokuserade på att förbättra de anställdas hälsa. Där föddes idén att starta en företagshälsovård som skulle kunna fungera som ett andra ben att stå på för kooperativet. Hälsorum Offerdal vann upphandlingen och började 2012 bygga upp en företagshälsovård. Genom denna unika kombination av kooperativ vårdcentral och företagshälsovård har de lyckats behålla primärvård i glesbygd under snart tre årtionden. Sollefteå's historia är en annan. När regionen under 2015 annonserar ett sparförslag som innebär att de ska skära ner på sjukvården och speciellt BB i Sollefteå och Örnsköldsvik, men också akutsjukvården i Sollefteå ska läggas ner börjar både befolkningen i stort men också arbetarna på Sollefteå sjukhus att mobilisera sig. Den första demonstrationen sker ganska spontant i Örnsköldsvik i september 2015 samtidigt som nedläggningen av BB där tas bort från sparförslaget. Några veckor senare följs demonstrationen upp av en andra demonstration i Kramfors som samlar uppåt 14000 deltagare. Efter denna massiva mobilisering ersätts regiondirektören och den styrande majoriteten lovar ett omtag; de ska skicka tillbaka sparförslaget för vidare utredning. När lite verkar hända med omtaget anordnas en tredje demonstration i Härnösand i april 2016 för att pressa politikerna att stoppa nedskärningarna. Trots dessa demonstrationer fortsatte nedskärningarna av de olika delarna att ske stegvis, först akutortopedi innan sommaren, sen BB som beslutades att stängas sista januari 2017, och sist akutkirurgi strax efteråt. Stängningen av BB var det som orsakade mest missnöje eftersom det symboliserade livet och möjligheterna att födas, leva och bo i glesbygd. Några veckor innan stängningen av BB organiserade ABF i Sollefteå en studiecirkel i bilbarnfödslar, hur man ska agera om man behöver föda på vägen till BB. Detta skapade stora rubriker och medias fokus hamnade på nedskärningarna på Sollefteå sjukhus. Dagen innan nedläggningen av BB gick en grupp medborgare in och ockuperade entrén till sjukhuset för att tvinga politikerna att lyssna på protesterna. Ockupanterna var ovana att ockupera och organiserade sig allt eftersom och byttes av i olika pass. Ännu i mars 2020 pågår ockupationen av Sollefteå sjukhus och är på väg att bli Sveriges längsta ockupation och genom åren har den fungerat som en samlingsplats för både politiker och medborgare att samlas och diskutera välfärdsfrågor. Ungefär samtidigt som ockupationen startade, började en annan grupp att planera för att starta en kooperativ vårdcentral. Först fanns planer på att ta över sjukhuset i kooperativ form men dessa omvandlades till att handla om primärvården. Efter mycket arbete öppnade en medborgarkooperativ vårdcentral i Sollefteå i december 2017. Denna vårdcentral fick tidigt många anställda läkare och annan personal och många patienter listade sig där. Trots detta fick vårdcentralen efter en tid ekonomiska bekymmer, då ersättningssystemet inte ersatte dem tillräckligt för de utgifter de hade för de många äldre och multisjuka patienterna. När detta blev känt under hösten 2018 började en insamling av pengar för att möjliggöra för kooperativet att dels kunna hantera en akut ekonomisk kris men också att kunna fortsätta driva vårdcentralen på en stabilare ekonomisk grund. Trots dessa insatser gick den medborgarkooperativa vårdcentralen i konkurs i november 2018, mindre än ett år efter att den öppnade. Vårdens och välfärdens förändrade villkor Sedan 1990-talet har den svenska välfärdsstaten genomgått en omvandling som har inneburit att relationen mellan stat, näringsliv och civilsamhället har förändrats. Detta har betytt att civilsamhällets organisationer har gått från att vara en röst åt folket, till att i allt större utsträckning producera välfärdstjänster själva. Denna förändring är del av en större omvandling som har lett till förändringar i hur och vem som producerar välfärdstjänster, från att dessa tidigare i hög utsträckning producerades inom det offentligas ramar, till att allt fler av dessa välfärdstjänster produceras av privata aktörer på en marknad, eller av det offentliga enligt marknadsliknande principer. Detta är del av en större trend mot marknadisering av välfärdstjänster i Europa, där också tankar om aktivt medborgarskap ingår. Dessa idéer går ut på att ett större ansvar för välfärden läggs på medborgarna som ett sätt att täcka upp för välfärdsstatens fråndragande när staten inte längre anser sig ha råd med välfärd på lika villkor som tidigare. Dessa förändringar har omvandlat också den offentliga sjukvården i Sverige. Medan den svenska sjukvården fortsatt är offentligt finansierad, så har sjukvården i stort genomgått en marknadisering. Samtidigt har främst primärvården genomgått en snabb privatisering, speciellt efter införandet av lagen om vårdvalssystem (LOV) 2010. Denna privatisering har lett till en stor andel vinstdrivande privata aktörer för individen att välja mellan på primärvårdsmarknaden. Samtidigt har resultaten av denna privatisering varit ökande geografiska skillnader mellan stad och landsbygd, men också mellan olika klasser i samma område. Det finns få icke-vinstdrivande företag inom den svenska sjukvården, där de två kooperativ inom primärvården som studeras här utgör hälften av den kooperativa primärvård som finns. Dessa två fall ger insyn i hur regionernas syn på icke-vinstdrivande vårdcentraler har förändrats över tid. Från en vilja att experimentera och stötta alternativa organisationer under början av 1990-talet, har den gått mot 2010-talets fokus på att skapa en sjukvårdsmarknad. Detta blir speciellt tydligt genom Offerdals erfarenheter av att gå in i det nya vårdvalssystemet 2010, då de inte längre kunde räkna med någon support från regionen för att kunna hantera detta, trots att de hade levererat primärvård i Offerdalsområdet i nästan två årtionden. När vi sen några år senare kommer fram till Sollefteå medborgarkooperativs grundande och senare ekonomiska problem så framstår denna attitydförändring ännu tydligare, det nya välfärdslandskapet var oerhört svårt att navigera som icke-vinstdrivande kooperativ vårdcentral och de ogynnsamma villkoren ledde till slut till medborgarkooperativets konkurs. Dessa ogynnsamma villkor för icke-vinstdrivande företag inom vårdsektorn blir extra prekära i situationer när den offentliga sjukvården drar sig tillbaka, vilket till stor del sker i svensk land- och glesbygd. När medborgarna då själva tar över produktionen av sin egen sjukvård faller en tung börda på kooperativa organisationer och dess medlemmar och anställda för att försöka hantera och navigera dessa villkor. Detta innebär i praktiken en privatisering av ansvaret för att bibehålla sjukvård på landsbygden, där staten frånsäger sig ansvaret och lämnar över det på individer, familjer och olika typer av icke-vinstdrivande organisationer. Denna privatisering är ett fråndragande av sjukvård från vissa områden av landet vilket möjliggör en koncentration av dessa sjukvårdsresurser i andra områden och en ackumulation av resurser i privata vinstdrivande företags händer. Framtidens sjukvård? Deltagarna i denna studie har många tankar och idéer om hur de skulle vilja att framtidens sjukvård såg ut. Dessa önskningar och idéer rör hur patienterna ses som en helhet, en hel människa som är mer än sin diagnos eller sjukdom, där olika aspekter av hälsa beaktas och patienter inte skickas mellan olika delar av sjukvården. Dessutom ser de också möjligheter för att organisera sjukvården på olika nivåer som skulle kunna möjliggöra en mer jämlik sjukvård. Dessa idéer och önskningar handlar om var ansvaret för olika typer av vård ska ligga; på statlig, regional eller kommunal nivå. Medan det finns olika idéer om lösningar är fokus på hur jämlikhet kan skapas.