Suchergebnisse

University-industry collaborations (UICs) have been hailed as key for Sweden's innovativeness and economic growth. Similarly, building research and innovation policies for the promotion of collaboration between universities and industry have become a cornerstone for many other European countries. In academic literature there has been an emphasis on efficiency, facilitation, effects and values obtained in UICs. They have been widely studied, both in terms of the reasons why they are formed, their structure and the effects they create, but not much in terms of how they work on a daily basis. There is less attention in the literature to analyse or problematise how UIC work is carried out when a connection has already been formed or is repeatedly enacted. Additionally, there is also a lack of studies looking at small firms UICs. Through identifying a lack of perspective in the UIC literature this thesis builds on the recent developments in practice theory in addressing some of the gaps found. It thus analyses these collaborations from a perspective not present in the literature in pursuit of how UICs are carried out. Through four embedded case studies between small enterprises and university researchers the thesis questions some of the assumptions made in the UIC literature and policy documents. First of all, through the practice theory lens, the thesis shows how the creation of a node/linchpin, a boundary object or a broker, between university and industry is instrumental in enabling collaboration work to take place. Secondly, being able to work together successfully does not equal outcomes sought after by policy organisations. Nevertheless, a general conclusion is that there were valuable outcomes for both the companies and the researchers, confirming previous research on UICs. But, these benefits were often difficult to put into clear numbers or metrics and appeared only after a very long time. The thesis argues that policy (and associated organisations) should promote the connection between a research site/practices and a company site/practices rather than pushing for a joint practice. In such a way UICs can be valuable for both researchers and companies. ; Samarbete mellan universitet och industri har lyfts fram som en viktig byggsten för Sveriges innovationskraft och ekonomiska tillväxt. På liknande sätt har främjandet av dessa typer av samarbeten blivit viktigt för andra europeiska länders innovation- och forskningspolitik. I den akademiska litteraturen har fokus främst varit att utreda effekterna av och hur man bäst främjar dessa samarbeten. Sådana samarbeten har studerats både vad gäller orsakerna till att de bildas, deras organisatoriska struktur och de effekter som samarbeten skapar. Däremot saknas i princip studier över hur arbetet i dessa samarbeten utförs över tid. Litteraturen saknar analyser och problematisering över hur arbetet utförs när ett samarbete redan har bildats eller upprepas över tid. Dessutom finns få studier över samarbeten mellan småföretag och universitet. Vidare saknas ett ontologiskt perspektiv i litteraturen. Mot bakgrund av det bygger denna avhandling på praktikteori (practice theory) för att komma tillrätta med identifierade brister. Genom fyra fallstudier mellan små företag och universitetsforskare ifrågasätts i denna avhandling några av de antaganden som gjorts i den akademiska litteraturen och policydokument om universitet och företagssamarbeten. Genom att studera praktikerna i dessa fyra samarbeten visar avhandlingen på hur skapandet av en koppling, ett gränsobjekt eller en "broker", mellan universitet och industri är avgörande för att samarbetsarbete ska kunna ske. För det andra visar avhandlingen att ett fungerande samarbete inte alltid leder till de förväntade resultaten som policyorganisationer eftersträvar. Trots det är en slutsats att dessa samarbeten bidrar till positiva effekter för såväl företag som för forskare, vilket bekräftar tidigare forskning på området. Effekterna är dock ofta svåra att uttrycka i mätetal eller mätvärden och framträder först efter mycket lång tid. En generell slutsats i avhandlingen är att policyorganisationer borde främja enskilda forsknings- och företagspraktiker snarare än en gemensam samarbetspraktik. På så sätt kan universitets- och forskarsamarbeten vara värdefulla för båda forskare och företag.