The Swedish government decided in 2012 that the importance of biodiversity and the value of ecosystem services should be integrated in planning and other decision processes latest in 2018. However, it is not self-evident how to implement the importance of biodiversity and the value of ecosystem services in spatial planning practice. The aim of this report is to explore how far Swedish municipalities have progressed regarding the integration of ecosystem services in urban spatial planning and what can be learnt from the efforts so far. The data for this progress re-port was gathered by means of a telephone survey. The results show that the integration of ecosystem services is in an early stage in Swedish planning practice. However, the lack of practical experiences makes many planners hesitant to get started. The overall picture is that most planners seem to regard it as a technical issue that can be solved by experts and assessment/ planning tools. For future spatial planning practice it is recommended that value of ecosystem services should be negotiated instead of assessed by experts.
In a recent effort the municipality of Malmö, Sweden has sought to increase citizen involvement and active participation in the governance of public space as a platform for creating social integration and raising the status of stigmatized areas. It is hoped that the citizens themselves once these platforms are available will contribute to reversing the stigmatization of an area both by addressing undesirable behaviors directly but also indirectly through the symbolic value created by cared-for public space. The central concern of this paper is the comparison of three attempts by the municipality at creating forms co-governance of public space as a means of social integration along a central path or route connecting affluent parts of the city with less affluent and stigmatized areas. The examples illustrate what may be considered planning for appropriation, where local government actively encourages specific groups to appropriate public space in order to shape social interaction. The first case analyzed is an attempt to break-up the mono-functional housing in the area by introducing small shops and thus create a greater diversity and increasing the number of 'eyes on the street'. The second case concerns encouraging the use of municipal parks for community gardening, once again to increase diversity and presence in underused space but also to build social capital and efficacy in a broad sense. The third case is concerned with creating an outdoor cultural event space to be co-run by the municipality and residents. This event space is also tailored toward providing young women with an opportunity to shape public space. The cases are analyzed in the light of policy making and also in the light of general discussions on the politics of public space.
SAMMANFATTNING Projektet är inriktat på entreprenadupphandling av utemiljöskötsel. Vi gör en jämförelse mellan Sverige och Danmark och i görligaste mån mellan upphandlingar som genomförts enligt EU:s inköpsdirektiv (offentlig verksamhet) och upphandlingar som inte omfattas av direktivet (privat verksamhet). Som utgångspunkt har vi formulerat tre trender att följa upp: 1. Allt fler förvaltare, både offentliga och privata, övergår till upphandling av förvaltningen av sina utemiljöer på entreprenad istället för att genomföras i egen regi men det är oklart om denna trend nått en mättnad eller om det fortfarande är en ökande (eller minskande) andel upphandlad förvaltning. 2. Upphandling av utemiljöskötsel från offentliga förvaltare styrs av EU:s upphandlingsregler genom de nationella lagarna Lagen om offentlig upphandling (LOU) i Sverige och Tilbudsloven i Danmark. Tillämpningarna blir allt mer stelbenta efterhand som ansvaret för upphandlingar förs över till centrala upphandlingsenheter eller styrs till sitt upplägg av lokala/kommunala/andra upphandlingsreglementen. Kraven på genomsiktlighet, jämförbarhet och enkelhet ökar varför de kvalitativa aspekterna och kraven blir allt svårare att formulera och ha som utgångspunkt för att få rätt val av utförare och att upphandlingsunderlagen kan användas för att styra mot den efterfrågade kvaliteten i det utförda resultatet. 3. Funktionsupphandlingar tenderar att bli allt vanligare jämfört med moment- och arbetsspecificerade upphandlingar. Projektet har genomförts i tre steg. Det första var en webbenkät till parkförvaltare och fastighetsförvaltare i Sverige (45 park+15 bostad=60 svar) och Danmark (57 park+8 bostad=65 svar). Det andra var en telefonintervju till dem som i webbenkäten meddelat att de var beredda att vara med vid en intervju, 23 i Sverige och 6 i Danmark. Det tredje var en genomgång av svenska förfrågningsunderlag insamlade från en del av dem som medverkade vid telefonintervju och som jämfördes med en genomgång av förfrågningsunderlag från början av 1990-talet (Persson, 1996). De svenska och danska ramverken kring entreprenadupphandling är både likartade och skiljer sig åt. Störst är skillnaden att i Danmark har regeringen gripit in och skrivit avtal med kommunernas organisation om vilken omfattning entreprenadupphandling av kommunal verksamhet ska ha. Det finns även skillnader i hur anställningstryggheten hanteras när man går över till entreprenadverksamhet och att det i Danmark finns en särskild lag om kontrollbud som avges av den kommunala verksamheten vid entreprenadförfrågningar. Av webbenkäten framgår att: – I både Sverige och Danmark är trenden att de kommuner som nu lägger ut en del av sina skötseluppgifter på entreprenad förväntar sig en ännu större entreprenadupphandling framöver. – De svenska kommuner som lägger ut på entreprenad lägger ut en större andel av uppgifterna på entreprenad jämfört med de danska kommunerna. – Färre kommuner lägger ut på entreprenad i Sverige än i Danmark. 6 – Det är bara några få bostadsföretag som lägger ut skötseluppgifter på entreprenad i Danmark, medan andelen bostadsföretag som lägger ut skötseluppgifter på entreprenad är större i Sverige. Av telefonintervjuerna framgår att flödet för genomförande av upphandlingar och entreprenader är relativt snarlikt mellan Danmark och Sverige. Noteras kan att inköpsavdelningar eller liknande är inblandade i princip i alla undersökta kommuners upphandlingsprocesser. En skillnad är att bland våra danska respondenter använder samtliga sig av konsulter som stöd i olika led av processen medan det är mera ovanligt i Sverige. Bland våra danska case är alltid den politiska nivån medverkande i processen, vilket inte är fallet i Sverige. Där är en skillnad mellan upplägget av intervjuerna så frågan om politisk involvering är inte explicit ställd i de svenska. Vidare framgår att synen på funktions- respektive moment- och frekvensbaserade styrdokument är likartad i båda länderna. Helhetstänkande och holistiska styrdokument är mycket ovanliga men huvuddelen av respondenterna menar att det är den bästa formen för daglig uppföljning av entreprenaderna, men samtidigt är styrdokumenten i princip aldrig (med ett svenskt undantag) i sin helhet baserade på funktion och utseende utan föreskriver moment och/eller frekvenser. Både i Danmark och Sverige är respondenterna överens om att det är relationen mellan beställaren och entreprenören som är mest utslagsgivande för vilken kvalitet som levereras genom skötselarbetet. En stor skillnad mellan länderna är att entreprenadupphandling av skötsel är ovanligt inom den danska bostadssektorn. Vi har fått flera exempel på att upphandlingar mött starkt motstånd från boende och boendeorganisationer i Danmark och inte kunnat genomföras. I Sverige är inte detta en kontroversiell fråga utan bostadsföretag av olika slag har utemiljöskötsel på entreprenad i stor omfattning. Av dem som svarat på vår webbenkät är det 14 av 15 bostadsrepresentanter som har entreprenadupphandling. Av de granskade svenska förfrågningsunderlagen (16 stycken) som jämförts med förfrågningsunderlag från början av 1990-talet framgår att det skett en stor förändring i vad som sägs om kontroll och uppföljning. På 1990-talet var den vanligaste formen att beställaren utövade den kontroll hen ansåg lämplig medan det var mycket ovanligt att kontrollen baserades på entreprenörens egenkontroll. Här har skett en svängning fram till idag där förhållandena nu är de omvända. Förutom dessa två renodlade former för kontroll finns en rad olika modeller där beställaren och entreprenören gemensamt utövar kontroll och uppföljning. För de tre trenderna kan konstateras: 1. Övergång från egen regi till entreprenad: Vi har av undersökningstekniska skäl inte fått fram några uppgifter från de beställare som idag inte använder entreprenader, i vilken utsträckning de planerar att göra det. Däremot visar vår studie att för de beställare som idag har entreprenader så räknar i princip alla med att andelen entreprenadupphandlad skötsel kommer att öka de kommande fem åren. 2. EU:s upphandlingsreglers påverkan på kvalitetsstyrningen och skötselutförandet: Det är stor skillnad på de svenska förfrågningsunderlagen från 1990-talet fram till dagens. Det är mer fokus på formalia och på underlag för tilldelningskriterier. Av våra intervjuer framgår att man har starkt fokus på jämförbarhet och kvantifierbarhet och inköpsavdelningar är involverade i alla kommunala upphandlingsprocesser. Respondenterna säger att man idag har svårare att hävda mjuka kriterier då upphandlingsansvariga menar att det ökar risken för över 7 klaganden av tilldelningsbeslut. I vilken utsträckning detta har påverkat den erhållna kvaliteten i det genomförda skötselentreprenadarbetet har vi inte haft möjlighet att följa upp i föreliggande projekt. 3. Ökad användning av funktionsupphandlingar kontra moment- och frekvensupphandlingar: Nej, utvecklingen verkar inte gå åt det hållet utan tvärt om, moment- och frekvensbaserade styrdokument blir allt mer dominerande. En rad behov för fortsatt forskning och utveckling har identifierats där ett exempel är vilken inverkan styrdokumentens uppbyggnad (t.ex. om de baseras på funktion och utseende eller på moment och frekvenser) har för genomförandet av entreprenaderna och det erhållna resultatet. Ett annat exempel är analyser av de överklaganden och rättsärenden som finns från utemiljöskötselentreprenader i Sverige och Danmark för att klargöra hur vanligt förekommande de är, vad överklagande avser och hur utslagen tenderar att bli i dessa ärenden.
Det är uppenbart att det mediala intresset för stadsodling har vuxit påtagligt de senaste åren. En sökning i databasen Retriever visar en ökande användning av begreppet "urban odling" och en starkt ökande användning av ordet "stadsodling". Olika medier påverkar så klart varandra. Radioprogrammet Odla med stadsgrönt började sändas våren 2009. Medier påverkar politiken som i sin tur påverkar medier. Den förste oktober 2009 lämnades motionen "Stadsodling viktig i hållbara städer" in till riksdagen. Såväl media som politik påverkar och påverkas av praktiken. Våren 2009 började projektet Barn i stan odla i stadsdelen Seved i Malmö, ett projekt som uppmärksammats flitigt i media. Samma år började organisationen Stadsjord odla i stadsdelen Högsbo i Göteborg, även det flitigt uppmärksammat i media. Den statliga Delegationen för hållbara städer har beviljat bidrag till åtminstone fyra planeringsprojekt med inriktning mot stadsodling: SLU (sökt 2009), Plantagon (två projekt sökta 2010) samt Falun kommun (sökt 2012). Även investeringsprojekt har haft inslag av stadsodling, till exempel Malmö stads ansökan "Hållbar stadsomvandling Malmö, Fokus Rosengård" ( sökt 2010). Stadsodling finns med som ett inslag i flera aktuella stadsförnyelse- och stadsbyggnadsprojekt. Det har fått fungera som en symbol för kombinationen av ekologisk och social hållbarhet. En viktig fråga att reflektera över är därför hur hållbar stadsodling är. Vad kan vi ha för nytta av stadsodling? Hur kan odling ta plats i städerna? Hur kan vi stadsodla på ett hållbart sätt?
