Suchergebnisse

Målet med denna rapport är att presentera hur kommuner och regioner kan ta hjälp av lantgårdar i utformningen av välfärdsinsatser, exempelvis inom social omsorg, utbildning, sjukvård, alternativa arbetsuppgifter och integration. Ett ytterligare mål är att belysa hur dessa verksamheter bör organiseras för att få ett långsiktigt hållbart samarbete mellan de svenska lantgårdarna och samhället. Historiskt har lantgårdar används som social insats med vinster för många individer och samhället, men detta minskade succesivt under urbaniseringen. Flera europeiska länder har återinfört lantgården som en resurs för olika utsatta målgrupper i samhället och har återuppbyggt en nationell struktur för dess genomförande. Utländsk forskning har visat att lantgårdar kan ge ökad motivation, social kontakt, känsla av att känna sig behövd, upplevelse av att kunna klara av uppgifter, ökad rörelse, ökat psykiskt välmående, och flera andra funktioner viktiga för god mänsklig välfärd. Svensk forskning har visat att lantgårdar kan ge stöd inom social omsorg och för skolelever med olika utmaningar, men många fler målgrupper skulle kunna gynnas av en lantgårdsbaserad insats (LBI). I Sverige finns ett 80-tal godkända Grön Arena gårdar, samt flera andra gårdar som kommuner och regioner kan upphandla för olika insatser. En utbyggnad av LBI i Sverige skulle gynna landsbygdsföretagande, och särskilt kvinnligt företagande. Det saknas dock en stödjande struktur och ett nationellt politiskt ställningstagande inom detta område. Rapporten utmynnar i flera rekommendationer. Tillsätt en statlig utredning med uppdrag till förslagsvis Socialstyrelsen, Tillväxtverket och Jordbruksverket med uppdrag att föreslå hur offentlig förvaltning kan underlätta för och stödja LBI. Ge uppdrag till Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) att skapa en samordning från nationell, till regional, till kommunal nivå mellan myndigheter och företag för utbyggnad av LBI. Ta fram nationella riktlinjer och kvalitetssystem för användning av lantgårdar för sociala insatser. Skapa ett dokument gällande kvalitetssäkring för LBI på nationell nivå i samverkan mellan olika aktörer, t ex Hushållningssällskapet och Socialstyrelsen. Flerårig upphandling med rimlig ersättning måste tillämpas. Ställ krav på att alla som får kontrakt genom offentlig upphandling har dokumentation på att de har genomgått en godkänd kurs, att deras gård bedömts för risker och att de är lämpliga för övrigt. Bygg upp en stödjande struktur som är flexibel för användning av LBI för olika målgrupper inom kommun och region. Forskningsmedel behöver ges för tvärvetenskaplig forskning utifrån så väl brukarperspektivet som verksamhetsperspektivet. Avsätt forskningsmedel till samhällsekonomisk analys där kostnaderna för lantgårdsbaserad insats jämförs med annan insats. Slutsatsen är att lantgårdsbaserade välfärdsinsatser kan utgöra en värdefull resurs och ett komplement till traditionella insatser för flera olika målgrupper.

The aim of this report is to give some background research on how Green Care, Naturebased interventions (NBI) and Animal-assisted interventions (AAI) can support students at different levels in the school sector, and to present eight different schools/farms that offer support to students with different challenges. The report is the effort of a collaboration between Finland, Sweden, Norway and Denmark within the Erasmus+ project Learning Green Care that has been running from 2018-2021. There is an increasing awareness in the Nordic countries that children with special challenges have problems with the regular school and increasing problems with school attendance, in some cases leading to complete dropout. Developing schools with much outdoor activities such as Kiipula in Finland, Karolinaskolan in Sweden and Green Chimneys in USA is one way to give students support. Another option is that private farms can have some students visiting the farm on a regular basis such as with Inn pa Tunet in Norway, Green Arena farms in Sweden and private farms in all Nordic countries. This is usually based on close collaborations between schools and farms in municipalities. As the municipalities decides how they want to use the government money for schools, offers to the students in need of support may vary between municipalities, regions and countries. Politicians need to learn about the "good examples" of how farm schools and private farms can help students in different ways. Learning Green Care should be carried out within the One Health – One Welfare framework. International research shows varying results on how Green Care, NBI and AAI affects students of varying ages. Therefore, there is a need for more research, especially in the Nordic countries and within the Nordic school and health system. If students can finish school with approved grades, they have a better possibility to get a job or to continue studying. This will lead to improve national economy due to lowered risk for these students to end up having to be ...

Målet med denna rapport är att lyfta viktiga frågor som kan säkerställa välfärden hos både häst och människa i hästunderstödda insatser (HUI). Den behandlar hur människors och djurs säkerhet och välfärd interagerar, om patientsäkerhet vid komplementära insatser i vården, elevsäkerhet vid alternativa skolformer samt professionella ställningstaganden rörande mötet mellan häst och människa. Rapporten är ett led i att lyfta fram viktig forskning kring hur vi på bästa sätt kan arbeta tillsammans med hästar i vård, omsorg, psykosocialt arbete och skola. HUI innebär en praktisk tillämpning av One Welfare och One Health koncepten och kan ses som en resurs för att uppnå flera av målen i Agenda 2030. HUI uppstår i skärningspunkten mellan den offentligt finansierade vårdsektorn och landsbygdsutvecklingen. Flera politiska fokusområden berörs när välfärdstjänster inlemmas i hästföretag och alla inblandade individer skall garanteras bästa möjliga hälsa. Djurvälfärd får inte äventyras av orimliga upphandlingsvillkor och människors säkerhet får inte äventyras av företagares bristande kunskaper om hästbeteende eller om funktionsnedsättningars inverkan på förmågan att bedöma risker. I en HUI-verksamhet blir djur en resurs för människors hälsa. Dagens arbetshäst återfinns i ökande omfattning i rehabiliteringsverksamheter och inte enbart för rekreation eller sport. För att utveckla denna växande sektor till en resurs för att möta ohälsoproblem och bidra till rehabilitering och återhämtning behövs en nulägesbeskrivning. Hästar har dokumenterade förutsättningar för att bidra till människors läkande, men kunskapsläget om mekanismerna är oklart. Hästunderstödda insatser är en del av det som kallas "Naturunderstödd rehabilitering", eller "Utomhusrehabilitering". De hälsoeffekter som vistelse utomhus, i naturen, innebär adderas alltid till de specifika effekter som hästens medverkan innebär. Okunskap om hästar och HUI hos upphandlare eller utövare är en stark riskfaktor för människors säkerhet och hästars välfärd. Kartläggningar av branschen 2008 och 2020 visar på en spretig och eldsjälsdriven bransch som förändrats från offentligt bedriven HUI med utövare anställda inom hälso- och sjukvård till mestadels egenföretagare med otrygga avtalsvillkor och korta upphandlingsavtal. Professionerna som erbjuder HUI omfattar nu även professionella inom psykosocialt arbete och inom skolan. Precis som bilden av ohälsa och rehabiliteringsbehov har förändrats mellan 2008 och 2020 har utbudet av tjänster och målgrupper för insatser utvidgats. HUI har ingått i svensk sjukvård oavbrutet sedan dryga 60 år och uppstod som en följd av poliopandemin och de rehabiliteringsbehov som växte fram världen över. I efterdyningarna av dagens pandemi kan HUI utgöra en resurs för personer med långvariga behov av multimodal rehabilitering. HUI karakteriseras av sin omgivande miljö, klientens behov, HUI ansvarigs professionella kompetens och hästens specifika förutsättningar som rörelsegivare, relationsskapare, motivator till deltagande i en insats eller som vän och förebild genom sin sociala kompetens. Användning av djur i terapeutiska sammanhang innebär ett extra ansvar även för djurets välbefinnande under interventionen. Kunskaper om hästens beteende och behov inom inhysning och skötsel samt deras signaler på stress behöver finnas hos alla inom hästnäringen. Detta är en grundläggande djurvälfärdsfråga. Det är viktigt att också HUI ansvariga har denna kunskap så att den kan komma till klinisk nytta och så att hästarnas välfärd inte riskerar att äventyras. Studier tyder på att dålig hästvälfärd och hästar som signalerar ohälsa i sin tur inverkar på klienten på ett ogynnsamt sätt. Dålig hästvälfärd är alltså inte bara en djurskyddsfråga utan blir även kontraproduktiv för HUI verksamheten. Ett identifierat problem inom HUI är de professionellas varierande kunskapsnivå; om hästar, deras grundläggande behov och samspelet mellan hästens välfärd och riskerna för klienterna. HUI ansvarig har en grundprofession inom hälso- och sjukvård, psykosocialt arbete eller pedagogik. Sammanfattning Inom grundprofessionen finns det krav på kompetenser för att utöva yrket men inte för att hantera hästar. Idag saknas ramverk för hur de två sektorerna humansäkerhet och djurskydd skall säkerställas vid HUI. Branschen tog 2009 fram certifieringskrav för HUI ansvariga med särskilt krav på hästkunskap. Då var de flesta ansvariga anställda inom offentlig vård och arbetade tillsammans med en ridskola. Hästkompetens och ansvar för hästvälfärd låg hos ridskolan. Ansvar för klientsäkerhet låg hos sjukvårdshuvudmannen. I dag, med många egenföretagare saknas denna tydliga koppling till existerande kvalitetssystem. Branschen behöver därför utveckla kvalitetssystem för både djurvälfärd och säkerhet. En del i denna process är att upphandlare av HUI tjänster efterfrågar parametrar för såväl hästvälfärd som humansäkerhet. Inget tyder på att HUI innebär större risker för klienten än annan vård. En överblick över incidentrapportering från HUI-insatser internationellt visar på få incidenter. Hästens arbete i HUI är otillräckligt studerat avseende hästvälfärd. En identifierad HUI-specifik situation är att hästen behöver kunna stå still länge på samma plats och behöver tränas att möta olika situationer t ex att ryttare lyfts på från ramp eller via en mekanisk arm. Hästens lämplighet för HUI arbete beror på de krav som insatsen innebär. En lugn häst som terapeuten tycker fungerar väl i insatsen och stabilt byggd om den skall ridas, uppfyller grundläggande krav. Vid HUI observerar, sköter, rider, kör och tränar man hästar. Även besöksverksamhet förekommer. Många verksamheter får hästar donerade, utlånade eller så köper man triangelmärkta eller äldre hästar. Det innebär att hästarnas hälsotillstånd kan variera. Ansvarig måste kunna bedöma individernas olika hälsostatus. Hälsoteam för hästar inom en HUI verksamhet rekommenderas som en strategi för att säkerställa välfärden inom sektorn. Det finns anledning att anta att HUI kan fungera som en positiv välfärdsfaktor för ridskolehästar. Flera HUI verksamheter internationellt har utvecklade samarbeten med djurskyddsorganisationer och fungerar som "Rescue centre" för övergivna hästar. Internationella Etiska riktlinjer för hästvälfärd inom HUI publicerades senast 2021. I dessa förutsätts den ansvarige skaffa erforderliga tillstånd utifrån sin profession och som djuransvarig i enlighet med nationella regelverk. Det finns också anledning att lyfta de etiska principer som styr våra handlingar och diskutera om och hur vi kan rättfärdiga att vi använder djur i vård av människor. En viktig aspekt är att endast då hästen och dess miljö tillför insatsen värden som den professionelle bedömer inte kan uppnås på annat sätt är det etiskt försvarbart att involvera hästen. I rapporten lyfts en modell för etiska aspekter fram. För att kunna utveckla detta område i Sverige föreslås avslutningsvis ett antal rekommendationer till myndigheter och politiker, upphandlare, HUI-företagare och universitet och högskolor.

Animal welfare is an area which receives more and more attention from media, NGOs, consumers and politicians. In order to meet the expectations from the surrounding society, animal industries must meet the public concerns openly, demonstrate transparency, and show a continued focus on improving animal welfare conditions. Overall, WelFur is designed to fulfil three purposes: 1) Provide a reliable and feasible system for animal welfare assessment based on scientifically proven measures. 2) Create consumer transparency about animal welfare standards on European fur farms. 3) Work as a toolbox for the individual fur farmer to point out and improve any areas on the fur farm where welfare standards potentially can be improved. With that in mind, the European Fur Breeders' Association started the WelFur project for fur farmed species (mink and fox) in 2009. The WelFur system is based on the methodology of the European Commission's Welfare Quality® project, which is widely recognized as the world's most comprehensive animal welfare assessment system. Animal welfare can be a difficult concept to pin down, and many people have their own personal views. Despite this, there is general agreement within the scientific community about what represents good animal welfare. This consensus has been expressed in the Five Freedoms which is a definition of ideal physical and mental states for animals. WelFur is largely inspired by the European Commission's Welfare Quality® project that established four principles essential to safeguard and improve animal welfare: Good Housing, Good Feeding, Good Health and Appropriate Behaviour. These principles complement and build on the Five Freedoms. Within the principles Good Housing, Good Feeding, Good Health and Appropriate Behaviour, the Welfare Quality® project defined 12 specific animal welfare criteria. Below the 12 criteria are a number of welfare measurements which are species-specific and must consider the biology of the animal species. The specific welfare measurements for mink and fox have been chosen by the scientists behind their project for their scientific validity, reliability and feasibility. Representing 7 European universities and institutions, the scientists did an in-depth review of all existing animal welfare research on fur animals before they identified the welfare indicators and measurements that eventually became the WelFur protocols. Throughout the development of WelFur external scientific reviewers have conserved the quality of the scientific work and the alignment with the original Welfare Quality® project. The scoring of the welfare measurements have been accomplished with the support of INRA (French National Institute of Agronomic Research).

International audience ; Animal welfare is an area which receives more and more attention from media, NGOs, consumers and politicians. In order to meet the expectations from the surrounding society, animal industries must meet the public concerns openly, demonstrate transparency, and show a continued focus on improving animal welfare conditions. Overall, WelFur is designed to fulfil three purposes: 1) Provide a reliable and feasible system for animal welfare assessment based on scientifically proven measures. 2) Create consumer transparency about animal welfare standards on European fur farms. 3) Work as a toolbox for the individual fur farmer to point out and improve any areas on the fur farm where welfare standards potentially can be improved. With that in mind, the European Fur Breeders' Association started the WelFur project for fur farmed species (mink and fox) in 2009. The WelFur system is based on the methodology of the European Commission's Welfare Quality® project, which is widely recognized as the world's most comprehensive animal welfare assessment system. Animal welfare can be a difficult concept to pin down, and many people have their own personal views. Despite this, there is general agreement within the scientific community about what represents good animal welfare. This consensus has been expressed in the Five Freedoms which is a definition of ideal physical and mental states for animals. WelFur is largely inspired by the European Commission's Welfare Quality® project that established four principles essential to safeguard and improve animal welfare: Good Housing, Good Feeding, Good Health and Appropriate Behaviour. These principles complement and build on the Five Freedoms. Within the principles Good Housing, Good Feeding, Good Health and Appropriate Behaviour, the Welfare Quality® project defined 12 specific animal welfare criteria. Below the 12 criteria are a number of welfare measurements which are species-specific and must consider the biology of the animal species. The specific welfare ...

Den förestående frikopplingen av djurbidrag kommer att minska intäkterna i nötköttsproduktionen. Ett eventuellt högre avräkningspris för köttet till följd av bättre marknadsbalans inom EU torde endast i ringa grad kompensera bortfallet av bidrag. Utan målmedvetna och kraftfulla utvecklingsåtgärder från både näringen och de politiska beslutsfattarna kommer därför nötköttsproduktion och antalet betesdjur sannolikt att minska betydligt i Sverige. Den förestående reformen av EU:s jordbrukspolitik kan emellertid, rätt utnyttjad, också skapa utvecklingsmöjligheter inom nötköttsproduktionen. Frikopplingen av arealbidragen till bl. a. spannmålsodling minskar nämligen alternativkostnaden för åkermark som kan användas för produktion av bete och vintergrovfoder till köttdjur. Även på gårdar som slutar med mjölkproduktion friställs mark lämpad för nötköttsproduktion. Detta kan göra det möjligt att skapa stora nötköttsbesättningar baserade på befintliga betesmarker och åkermark som kommer att sakna lönsam alternativ användning. På så sätt kan arbets- och maskinkostnaderna per kg producerat kött minska tack vare storleksfördelar. En expansion av nötköttsproduktionen kräver dock i många fall nya byggnader och dessa får inte vara för dyra om investeringen skall bli lönsam. Det rimligt att anta att nivån på miljöersättningen för betesmarkerna i överskådlig framtid kommer att ligga på minst nuvarande nivå. Detta i kombination med lägre alternativkostnad för mark torde stärka den relativa konkurrenskraften hos extensiva produktionsmodeller med stor betesandel. Föreliggande rapport är därför inriktad på sådana produktionsmodeller. Projektets huvudsyfte är att beskriva och analysera system för betesbaserad nötköttsproduktion med övervintring i oisolerad byggnad eller utomhus samt att beräkna lönsamheten vid nyinvestering i sådan produktion. Ett delsyfte är att identifiera behov av ytterligare forskning för att förbättra produktionens ekonomiska och miljömässiga hållbarhet. Målgrupper för rapporten är producenter, rådgivare och forskningsfinansiärer samt politiker och myndigheter, vilka utformar de regler som påverkar nötköttsproduktionens förutsättningar. Arbetet omfattar beskrivning av olika inhysningssystem samt djurhantering, arbetsmiljö, djurmiljö, utfodring, växtnäringscirkulation, miljökonsekvenser, arbetsbehov och ekonomi i dessa system. Beskrivning och analys omfattar följande besättningstyper: 30 dikor och uppfödning av rekryteringskvigor 150 dikor och uppfödning av rekryteringskvigor 30 årsproducerade slaktungnöt av köttras med två övervintringar 150 årsproducerade slaktungnöt av köttras med två övervintringar Det förutsätts att besättningarna ligger i Mellansverige i område där det finns marginell åkermark samt naturbetesmark. Tjurkalvarna kastreras och föds upp som stutar med stor betesandel. I samtliga besättningar antas att djuren har fri tillgång till grovfoder. För varje besättningstyp behandlas följande system för djurens övervintring: Oisolerad byggnad med liggbås ("liggbås") Oisolerad byggnad med djupströbädd och gödselgång ("djupströbädd") Öppen ligghall med ströbädd samt rastgård ("ströbädd med rastgård") Tak i vindskyddat läge med utfodring utomhus ("utedrift med tak"). Dessutom görs orienterande jämförelser med byggnadslös ranchdrift. Planlösningar redovisas för de olika byggnadsalternativen och investeringskostnader för byggnad inklusive gödselvårds- och hanteringsanläggning beräknas med Jordbruksverkets program KDATA 2003. Investeringskostnaden per diko inklusive rekrytering varierar mellan som högst cirka 50 000 kr (liggbås vid 30 kor) och som lägst 15 000-20 000 kr (utedrift med tak vid 30 kor och ströbädd med rastgård vid 150 kor). Årskostnaden för avskrivning, ränta och underhåll utgör cirka 10 % av investeringskostnaden. Kostnaderna per vidareuppfött slaktungnöt med två övervintringar är i samma storleksordning som årskostnaden per ko – alltså 1 500-5 000 kr. För de dyrare byggnadsalternativen överskrider de beräknade byggnadskostnaderna i dikoproduktionen och vidareuppfödningen den totala köttintäkten för slaktdjuren. Beräkningar visar att investeringskostnaderna kan sänkas betydligt genom enklare utförande av byggnaderna. Systemen med liggbås, djupströbädd och ströbädd med rastgård har goda förutsättningar att fungera bra med hänsyn till djurhantering, arbetsmiljö och djurmiljö, möjligen med undantag för liggbåssystemet vid kalvning. Krav beträffande markförhållanden, naturliga väderskydd och skötsel för att även de billiga systemen utedrift med tak och byggnadslös ranchdrift skall fungera bra diskuteras i rapporten. Genomsläpplig, kuperad mark i anslutning till vindskyddande skog, tillräckligt stor yta per djur, torrt och kallt klimat samt personal med gott djuröga är några viktiga faktorer i sammanhanget. Generella regler för hur djur skall hanteras för att minimera riskerna för skötare och djur beskrivs. Härvid betonas behovet av ändamålsenliga djurhanteringsanläggningar vid behandling, vägning, sortering och utlastning. Stora besättningar förbättrar de ekonomiska förutsättningarna för att skaffa sådana anläggningar, liksom för att ha minst två erfarna personer som arbetar tillsammans vid riskabla arbetsmoment. Ur djurmiljösynpunkt är säker fodertillgång även för djur med låg rangordning och förhållandena vid kalvningen viktiga faktorer. Fri tillgång till grovfoder och tillräckligt många ätplatser är därför viktiga liksom torr och ren halmbädd i kalvningsbox och kalvgömma vid kalvning inomhus. I ranchdrift bör man vintertid sprida grovfodret i strängar över en större markyta, så att djuren kan stå utspridda och äta, och kalvningen bör ske under varm årstid i detta system. En litteraturgenomgång av klimatets effekt på djuren visar att tillväxt och foderutnyttjande kan försämras vid både köld- och värmestress. Risken för köldstress är störst för kalvar födda på vintern i oisolerade stallar eller i utedrift, och risken för värmestress är störst för snabbt växande ungnöt i varm miljö. För att förebygga köldstress är det viktigt att djuren har tillgång till torr och ren liggplats och att de vid kall väderlek får foder som antingen är ofruset eller har låg vattenhalt. I foderavsnittet påtalas också vikten av gruppindelning av djuren efter foderbehov samt att varje grupp får ett foder vars näringsinnehåll är anpassat till djurgruppen i fråga. Detta innebär bl a att senare skördat vallfoder ges till lågdräktiga kor och tidigare skördat vallfoder ges till högdräktiga och digivande kor. Överutfodring med protein kan leda till onormalt lös träck, samtidigt som risken för kväveförluster ökar. I rapportens miljöavsnitt behandlas åtgärder för att förbättra utnyttjandet av gödselns växtnäring och minimera riskerna för vatten- och luftförorening. Liggbåssystemet, där huvuddelen av gödseln hanteras i flytande form, är bäst i dessa avseenden. Detta är en fördel särskilt i ekologiskt jordbruk, där förlorad växtnäring inte kan ersättas med inköpt mineralgödsel. I system med djupströ- och ströbäddsgödsel blir ammoniakförlusterna stora. Vid utedrift, där djuren koncentreras på en liten icke hårdgjord yta, blir växtnäringsförlusterna stora. Utedrift med tak passar därför inte i eutrofieringskänsliga områden, men kanske på lämpliga marker i t ex inre Svealand och Norrlands inland, särskilt om huvuddelen av gödseln samlas upp och/eller avrinnande vatten passerar lämpligt vegetationsfilter innan det når känsliga vattensystem. För gårdar som inte kan övervintra djuren i "utedrift med tak" eller "ranchdrift utan byggnader" på grund av för liten areal, olämpliga markförhållanden eller brist på naturliga väderskydd, är alternativet "öppen ligghall med ströbädd samt rastgård" ett bra inhysningssystem. Extensiv ranchdrift, där djuren fördelas på stora arealer under vinterhalvåret genom att deras utfodringsplatser fortlöpande flyttas, ger upphov till mindre kväveförorening per ha än t ex spannmålsodling. Dikobaserad nötköttsproduktion kommer att få allt större betydelse för den inhemska nötköttsproduktionen och betesberoende naturvården i takt med att antalet mjölkkor och mjölkraskalvar minskar. För att nya generationer lantbrukare skall bygga upp nötköttsbesättningar i den omfattning som krävs för att tillgodose vår framtida efterfrågan på inhemskt nötkött och naturvårdsbete fordras troligen att produktionen ger minst lantarbetarlön för insatt arbete och låneränta plus riskpremie till investeringar. I företagsekonomiska kalkyler beräknas möjligheterna för en nystartare att uppnå full kostnadstäckning vid dessa lönsamhetskrav vid nybyggnad. I grundkalkylen ger samtliga undersökta byggnadsalternativ och produktionsmodeller stora underskott. Vid en ersättning på drygt 3000 kr per ha naturbetesmark och stor andel naturbete kan dock 150 dikor eller lika många stutar ge full kostnadstäckning så länge handjursbidragen delvis är kopplade till produktionen. För att 30-djursbesättningarna skall ge full kostnadstäckning fordras den billigaste byggnadslösningen (utedrift med tak), drygt 3000 kr per ha ersättning till naturbetesmark, stor naturbetesandel, delvis kopplat handjursbidrag samt ekostöd och kompensationsbidrag. Om stor andel naturbete eller krav förknippade med ekostöd resulterar i lägre djurtillväxt eller högre kostnader försämras naturligtvis möjligheterna att nå full kostnadstäckning. Analysen visar att frikopplingen av djurbidragen innebär att de ekonomiska förutsättningarna för produktion av nötkött i Sverige försämras. Dagens konventionella byggnadstyper och vanliga besättningsstorlekar blir mycket olönsamma vid marknadsmässiga krav på arbets- och kapitalersättning när det krävs nyinvesteringar. För att nötköttsproduktionen och naturvårdsbetet skall bibehållas och expandera krävs väsentligt högre investeringsbidrag, kompensationsbidrag och miljöersättning och/eller nya produktionssystem med lägre investeringskostnader. Förenklat utförande av konventionella byggnader kan leda till besparingar. För större besparingar krävs dock radikala lösningar såsom "utedrift med tak" och "ranchdrift utan byggnader". Osäkerheten i nuvarande läge med dessa system är bristande kunskap kring djur- och arbetsmiljö samt inverkan på den yttre miljön. Här krävs forskningsresurser för att utveckla svensk nötköttsproduktion mot en framtida ekonomiskt och miljömässigt hållbar produktion.