Suchergebnisse

Biological control, or biocontrol, is the exploitation of living agents (incl. viruses) to combat pestilential organisms (incl. pathogens, pests, and weeds) for diverse purposes to provide human benefits. Thus, during the last century the practices and concepts involved have evolved in separate streams associated with distinct scientific and taxonomic disciplines. In parallel developments, there have been increasing references to biological control in industrial contexts and legislation, resulting in conceptual and terminological disintegration. The aim of this paper is to provide a global conceptual and terminological platform that facilitates future development of the field. We review use of previously suggested terms in key fields (e.g., phytopathology, entomology, and weed science), eliminate redundant terminology, identify three principles that should underpin the concept, and then present a new framework for biological control, rooted in seminal publications. The three principles establish that (1) only living agents can mediate biological control, (2) biological control always targets a pest, directly or indirectly, and (3) all biocontrol methods can be classified in four main categories depending on whether resident agents are utilized, with or without targeted human intervention (conservation biological control and natural biological control, respectively) or agents are added for permanent or temporary establishment (classical biological control and augmentative biological control, respectively). Correct identification of what is, and is not, biological control can help efforts to understand and optimize biological pest control for human and environmental benefits. The new conceptual framework may contribute to more uniform and appropriate regulatory approaches to biological control, and more efficient authorization and application of biocontrol products.

Fokusgruppens syfte har varit att definiera kunskapsluckor avseende den praktiska användningen och implementeringen av alternativa medel med låg risk för bekämpning av skadegörare och sjukdomar inom jordbruk, trädgårdsodling och skogsbruk. Vi har utgått från en bred definition av medel med låg risk, som har omfattat både allmänkemikalier och växtskyddsmedel med låg risk (enligt gällande EU-lagstiftning). Trots att det idag finns ett ökat behov av alternativa verktyg inom växtskyddet och politiska mål om minimerad användning av kemiska medel, så är användningen av alternativa bekämpningsmedel i fältodlade grödor mycket begränsad. • En viktig faktor som styr och begränsar tillgängligheten av alternativa medel är EU-lagstiftningen för godkännande av dessa medel. För att kunna registrera ett medel behövs en investering från det företag som ansöker om godkännande, vilket kan vara en anledning till att medel inte blir tillgängliga på marknaden. En annan lagteknisk begränsning är ogynnsamma skatteregler för dessa medel. • Från ett användarperspektiv är bristande kunskap om hur effektiva dessa medel är, hur man bäst applicerar dem samt hur de kan integreras i befintliga växtskyddsstrategier en bidragande orsak till att de inte används fullt ut. • Rådgivningen pekar också på en otydlighet om vilka medel som får användas speciellt i ekologisk produktion och att användningen missgynnas av höga priser i kombination med en osäkerhet om hur effektiva dessa medel är. • I Jordbruksverkets rapport "Hinder för ökad användning av alternativa bekämpningsmedel" (SJV, Rapport 2019:3), som medlemmar av fokusgruppen har varit med att skriva, är ett av förslagen en utökad rådgivningsverksamhet. Detta eftersom informationsinsatser och aktiv rådgivning kan påverka hur snabbt odlare accepterar och börjar använda ett växtskyddsmedel, speciellt om det har nya egenskaper (och en ny verkningsmekanism). Forskning visar att en ny åtgärd/metod inte bara ska Sammanfattning och slutsatser 5 passa in i befintliga verksamheter utan också passa med attityd och värderingar hos användaren. • Från ett forskningsperspektiv kan vi se ett klart behov av tillämpningsnära forskning framför allt för att få en ökad kunskap om hur alternativa bekämpningsmedel kan integreras i befintliga växtskyddsstrategier. En utmaning är den begränsade mängd forskningsmedel som finns att söka för denna typ av forskning. • Forskningen är ofta väldigt uppdelad mellan agrikultur, hortikultur och skogsbruk. Här skulle man kunna dra nytta av kunskap inom respektive system eftersom vissa aspekter är generella mellan olika system, åtminstone för vissa grödor/träd. • Från ett internationellt perspektiv kan vi se vinster med ett bättre samarbete med närliggande länder, tex Plant Biologicals Network (PBN) som koordineras från Danmark, men även engagemang inom det vidare EUperspektivet (bla lagar). • Ytterligare en slutsats från fokusgruppens arbete är att växtskyddsforskningen på SLU behöver samordnas bättre, tex genom att knyta samman de kompetenscentrum som finns idag – CBC och CKB – med nya strukturer som skulle kunna fokusera på i) analys av växtskadegörare och ii) lågrisk-metoder och hur dessa kan spela en roll i integrerat växtskydd (IPM). • ygarbeta tillsammans för att få till en bra samverkan och kunskapsutbyte.