Suchergebnisse

Poul Erik Mouritzen (red.), Livet i Magtens Rugekasse. Fortalt gennem fem generationer. Aarhus: Politica, 2020, 220 sider, 199 kr.

Poul Erik Mouritzen (red.), Livet i Magtens Rugekasse. Fortalt gennem fem generationer. Aarhus: Politica, 2020, 220 sider, 199 kr. (anmeldt af Jens Peter Christensen)

In a seminal and much-cited paper, Rita Charon has described narrative medicine - and, more broadly, the opening of medicine to education in the humanities - in terms of a mission to develop skills of empathy, reflection, professionalism and communication. In this paper I propose that Canguilhem's concept of vitalism and Alfred North Whitehead's concept of the 'art of life' provide a lens through which we can read the propositions of narrative medicine and medical humanities in the context of a much broader historico-scientific problematic, and connect them with a wider set of ethical and political implications. After setting out the relevant concepts by drawing on Canguilhem and Whitehead's work, in the latter part of the paper I explore the ethico-political question of how medicine might best serve the perfectibility of human beings, or the 'art of life'. I do this via a historical excursus, by revisiting a debate between Viktor Von Weizsäcker and Karl Jaspers on the merits and dangers of the 'introduction of the subject within medicine'. In their different historical context, Weizsäcker and Jaspers were able to articulate questions that remain relevant today, and that are implicit in the propositions of narrative medicine.

Syftet med denna artikel är att undersöka föreställningar om nedväxtsamhället som ett alternativ till grön tillväxt för att förstå och hantera klimatkrisen. Med utgångspunkt i aktuell tillväxtkritisk forskningslitteratur undersöks hur författare har föreställt sig ett framtida samhälle präglat av nedväxt. Artikelns analytiska ansats är att söka urskilja mönster och tendenser genom en systematisk genomgång av vetenskapligt baserade framtidsbilder. Ett sådant angreppssätt kan sägas ligga i linje med det vidare program som syftar till att visa på sociologins betydelse för samhällsförändring och i förlängningen hur vi föreställer oss och rekonstruerar världen bortom klimatkrisen. Exempel på hur livet i ett framtida nedväxtsamhälle skulle kunna gestalta sig presenteras utifrån fyra övergripande områden: "livsstil", "infrastruktur", "styrning och organisering" samt "arbete och ekonomi". Föreställningar om det radikalt annorlunda belyses vidare genom sociologiska resonemang kring begreppet utopi.

Denna artikel undersöker hur äldre människor förhåller sig till livets ändlighet. Till skillnad från många andra liknande studier fokuserar denna studie på äldre människor utanför palliativ vård och äldreboenden, som fortfarande är aktiva och engagerade i samhället. När och på vilka sätt blir livets ändlighet uppenbar för dem i deras vardag? Vilka strategier använder de för att hantera medvetenheten om livets ändlighet? Under 2015 samlades data in via sex fokusgruppstillfällen med personer i åldrarna 69–90 år. Resultaten visar att livets ändlighet var något som alla respondenter förhöll sig till så gott som dagligen och utifrån flera dimensioner. I de flesta fall var det något de hade ambivalenta känslor inför. Många var rädda inför ovissheten i framtiden, men ibland gjorde medvetenheten om livets ändlighet samtidigt nuet mer värdefullt. Döden var närvarande i respondenternas vardag, som något som skulle skjutas upp, planeras och administreras genom den sorts självdisciplinerande tekniker som är betydelsefulla för "framgångsrikt åldrande". Jag drar därför slutsatsen att dessa normer och tekniker för framgångsrikt åldrande har expanderat till att även bli normer och tekniker för framgångsrik döende.