Suchergebnisse

Continued unsustainability and surpassed planetary boundaries require not only scientific and technological advances, but deep and enduring social and cultural changes. The purpose of this article is to contribute a theoretical approach to understand conditions and constraints for societal change towards sustainable development. In order to break with unsustainable norms, habits, practices, and structures, there is a need for learning for transformation, not only adaption. Based on a critical literature review within the field of learning for sustainable development, our approach is a development of the concept of transformative learning, by integrating three additional dimensions—Institutional Structures, Social Practices, and Conflict Perspectives. This approach acknowledges conflicts on macro, meso, and micro levels, as well as structural and cultural constraints. It contends that transformative learning is processual, interactional, long-term, and cumbersome. It takes place within existing institutions and social practices, while also transcending them. The article adopts an interdisciplinary social science perspective that acknowledges the importance of transformative learning in order for communities, organizations, and individuals to be able to deal with global sustainability problems, acknowledging the societal and personal conflicts involved in such transformation.

Within urban design there is increasing interest in the close relationshipbetween social, economic and political processes and the production of public spaces. Thisrelationship, however, often remains abstract and is rarely illustrated in empirical studies.This paper introduces an institutionalist understanding to the production of public spaces,whereby emphasis is placed on the analysis of structuring forces and actors as a way toapprehend the complexity of the social processes guiding and influencing the planning,design and management of public spaces. The institutionalist understanding is illustratedin the case study of an urban renewal project in Barcelona. The results of the case studyshow the contrasts and tensions between the structuring forces and the different actorsoperating in the project, how structuring forces favoured the interest and claims of someactors over those of others, and the potential risks and challenges that this has for the useand value of the public spaces produced by the project.

Målet med denna rapport är att presentera hur kommuner och regioner kan ta hjälp av lantgårdar i utformningen av välfärdsinsatser, exempelvis inom social omsorg, utbildning, sjukvård, alternativa arbetsuppgifter och integration. Ett ytterligare mål är att belysa hur dessa verksamheter bör organiseras för att få ett långsiktigt hållbart samarbete mellan de svenska lantgårdarna och samhället. Historiskt har lantgårdar används som social insats med vinster för många individer och samhället, men detta minskade succesivt under urbaniseringen. Flera europeiska länder har återinfört lantgården som en resurs för olika utsatta målgrupper i samhället och har återuppbyggt en nationell struktur för dess genomförande. Utländsk forskning har visat att lantgårdar kan ge ökad motivation, social kontakt, känsla av att känna sig behövd, upplevelse av att kunna klara av uppgifter, ökad rörelse, ökat psykiskt välmående, och flera andra funktioner viktiga för god mänsklig välfärd. Svensk forskning har visat att lantgårdar kan ge stöd inom social omsorg och för skolelever med olika utmaningar, men många fler målgrupper skulle kunna gynnas av en lantgårdsbaserad insats (LBI). I Sverige finns ett 80-tal godkända Grön Arena gårdar, samt flera andra gårdar som kommuner och regioner kan upphandla för olika insatser. En utbyggnad av LBI i Sverige skulle gynna landsbygdsföretagande, och särskilt kvinnligt företagande. Det saknas dock en stödjande struktur och ett nationellt politiskt ställningstagande inom detta område. Rapporten utmynnar i flera rekommendationer. Tillsätt en statlig utredning med uppdrag till förslagsvis Socialstyrelsen, Tillväxtverket och Jordbruksverket med uppdrag att föreslå hur offentlig förvaltning kan underlätta för och stödja LBI. Ge uppdrag till Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) att skapa en samordning från nationell, till regional, till kommunal nivå mellan myndigheter och företag för utbyggnad av LBI. Ta fram nationella riktlinjer och kvalitetssystem för användning av lantgårdar för sociala insatser. Skapa ett dokument gällande kvalitetssäkring för LBI på nationell nivå i samverkan mellan olika aktörer, t ex Hushållningssällskapet och Socialstyrelsen. Flerårig upphandling med rimlig ersättning måste tillämpas. Ställ krav på att alla som får kontrakt genom offentlig upphandling har dokumentation på att de har genomgått en godkänd kurs, att deras gård bedömts för risker och att de är lämpliga för övrigt. Bygg upp en stödjande struktur som är flexibel för användning av LBI för olika målgrupper inom kommun och region. Forskningsmedel behöver ges för tvärvetenskaplig forskning utifrån så väl brukarperspektivet som verksamhetsperspektivet. Avsätt forskningsmedel till samhällsekonomisk analys där kostnaderna för lantgårdsbaserad insats jämförs med annan insats. Slutsatsen är att lantgårdsbaserade välfärdsinsatser kan utgöra en värdefull resurs och ett komplement till traditionella insatser för flera olika målgrupper.

This thesis investigates the deliberative potential in two communicative initiatives resulting from the 2001 government policy in Swedish nature conservation, A coherent nature conservation policy. The two initiatives, which constitute the empirical material in the thesis are, (1) a national competence development programme that the Swedish Environmental Protection Agency ran 2008-2011, Dialogue for nature conservation, and (2) the nature interpretation at naturum, visitor centres at national parks and nature reserves. Data was generated through qualitative interviews with nature conservation administrators at county administrative boards; participant observation at dialogue courses and workshops with researchers and nature interpreters; video analysis of recorded nature interpretation sessions at naturums; documentation from naturum exhibitions; and document and literature studies. The thesis draws from critical theory and clarifies rationales behind communicative practices in nature conservation. The analysis shows that the communicative initiatives are dominated by the instrumental state rationality, circumscribing space for communicative rationality. The 2001 nature conservation policy emphasised communication, but the communicative initiatives did not sufficiently integrate democratic aspects. By identifying the role of meaning-making as a central phenomenon in a communicative process, the thesis indicates how to include democratic dimensions in communicative work. The theoretical contribution of the thesis draws from an analysis of modernity, nature alienation and reconciliation. In the thesis, naturum is identified as a communicative forum with an underdeveloped potential for reconciliatory activities, more precisely deliberations on nature in nature. The thesis contributes to the field of environmental communication through highlighting how communicative practices of nature conservation depend on both communication and materiality.