Suchergebnisse

In Sweden, the agricultural sector uses an estimated 3.7 TWh per year as electricity or fuel. About 34% of this total is estimated to be used in the production of beef, pork, eggs and milk, including the spreading of manure. Some energy is also used for harvesting ley and cereals as feed, which is not included. Most of the energy used is in the form of electricity (approx 63%). All these estimates are based on a 1981-1984 survey by Nilsson & Påhlstorp (1985). Most of the technical equipment is still the same today on farms of comparable size and production methods. However, herds of pigs and cattle are larger now, and therefore new equipment is being used. The average Swedish dairy farm is 39% larger (49 cows) than the EU-15 average (35.5 cows) and herd size is growing rapidly. The climate in winter at the study farms is not as cold as that in central Europe or northern Sweden, although air temperature was below 0ºC for about 3 months in 2006 (average -0.1ºC, Dec-Feb.) In the period June-August, the average temperature was 17.8ºC in 2005 and 19.1ºC in 2006. It only exceeded 30ºC for a period longer than three hours on seven occasions. Because of the climate, it is necessary to have artificial heating in buildings for sows (farrowing section). In all other buildings the animals produce enough heat themselves to keep the house warm. When breeding cattle or dry sows some farmers accept a low inside temperature. Swedish animal welfare legislation requires more space per animal than most other countries. Slatted floors in lying areas are only permissible for fattening steers. Cages for laying hens have to include a sand-bath, nest and perches. Another difference is that sows can only be kept in crates occasionally and can never be tied up. The purpose of this study was to collect data on energy use on modern farms of a size and with a level of technical equipment that could be expected to be in use for the next 10-15 years. The data obtained were then added to data from Nilsson & Påhlstorp (1985).The survey was conducted on 16 farms with buildings mainly constructed during the past 10 years and with modern equipment. All these farms except one were in the south of Sweden (Skåne, Halland, Lat. 55-56ºN) and the last one 180 km south-east of Stockholm (Lat. 58ºN). The study was structured as follows: - Four complete dairy farms were studied in detail and another three were studied because they had interesting technical equipment that was not installed on the first four farms. - Three farms with pigs were studied. One had an FTS-system (Farrowing To Slaughter in the same pen), one a farrowing-growing system (Farrowing to approx. 25 kg/11 weeks in the same pen), and one had fattening pigs (approx. 25-110 kg). - Two farms with laying hens were studied. One had furnished cages and the other had laying hens on floors. - Two broiler houses were studied. - Four different types of grain dryers were studied: batch drier, circulating batch drier, continuous drier and batch-in-bin drier with multiple stirring augers. To measure electricity use, electricity meters of the type used by power companies were installed. These meters distinguishing between feeding, ventilation, light, manure handling and, for some plants, cleaning/disinfection, heating, milking and packing of eggs. When all these were measured there was still some more electricity that was impossible to measure or to distribute to the right category. This was categorised as Miscellaneous. Meters were also installed for estimating the power (W) used at one piglet farm and at two dairy farms. The data were processed and are included in the appendices in order to allow estimations to be made for other farms and evaluations to reduce the use of energy (power). In milk production, energy use was between 930 and 1540 kWh/cow per year (0.125-0.203 kWh/L milk). The functions that used most energy were milking and feeding, which together used 65-75% of total energy. On farms that used a wheel loader and tractor for mixing Total Mixed Ration (TMR), energy consumption was higher than on those farms that used electrical engines for mixing. One litre of diesel was set to 9.8 kWh. Production of piglets (approx. 25 kg) used 689 kWh/sow per year, which means about 28.7 kWh/25 kg pig (assuming 24 piglets/sow & year). During the fattening period (25-110 kg), energy use was 20 kWh per pig. The total energy requirement to produce finishing pigs from birth to 110 kg was thus 48.7 kWh/110 kg pig or 1163 kWh/sow per year, assuming a sow produces 24 piglets per year. This can be compared with the FTS-system, which uses 2431 kWh/sow per year. This difference is not completely caused by different breeding systems but is more likely to be due to difference in buildings, and therefore to a greater need for energy for lighting and ventilation, and a higher temperature in the farrowing unit. The farm that used less energy heated the breeding areas with a heat-pump, while another used diesel as fuel. Most energy was used for heating (including the use of heat lamps). If the building for dry sows needs mechanical ventilation and artificial light, then this leads to a greater use of energy. Egg production with laying hens in furnished cages used 3.1 kWh/year per hen, while a system with free hens used 5.0 kWh/year per hen. Light and ventilation fans used most energy, but were also the functions that showed the greatest differences between the systems. The difference in energy used for light is most probably due to the higher light intensity and to the two extra hours of light each day in the system with free layers. In broiler production, the largest use of energy was heating (84%), followed by light (10.7%) and ventilation (3.6%). The energy needed to produce one broiler (1.5 kg) was an estimated 0.91 kWh. This value is an average of five batches due to large variations between batches. The use of electricity differed from 6% to 20% between similar houses. All the grain driers except the batch-in-bin drier used between 4.2 and 9.1 kWh per 1000 kg of grain during 2005 and 2006. Due to bad weather conditions the use of energy was 30% higher in 2006. The batch-in-bin dryer used 12.0 kWh per 1000 kg of grain 2006. Due to different technical standards the values are not directly comparable, but the data are valid for the separate functions.

Djurskydd är något som engagerar i samhället. Vad som anses vara en acceptabel djurhållning regleras i djurskyddslagstiftningen, som består av lag, förordning och föreskrifter. Genom åren har det skett ändringar av såväl organisationen av djurskyddsarbetet som själva lagstiftningen. På senare tid har en del röster hörts i samhällsdebatten, till exempel politiker, forskare, konsumentorganisationer och djurskyddsorganisationer, kring att djurens välfärd får stå tillbaka för produktionsintressen. Frågan är om dessa farhågor har en reell grund. Huvudsyftet med denna studie har varit att analysera hur djurskyddsföreskrifterna förändrats från år 1988 och fram tills idag. De mer specifika frågeställningarna som berörts har handlat om hur uppdragen och ansvarsbeskrivningarna till den centrala (föreskrivande) myndigheten (härefter "myndigheten") sett ut, hur föreskriftsförändringarna står sig i förhållande till djurskyddslagens intentioner, samt hur dessa förändringar i både sak och struktur påverkat djurskyddet och djurens välfärd. En särskild frågeställning har varit huruvida föreskriftsändringarna byggt på vetenskapliga fakta, eller om andra faktorer, intressen och värderingar vägt tyngre. Slutligen handlade en frågeställning om hur utvecklingen skett i andra europeiska länder, för att sätta resultaten i ett större sammanhang. Studien avgränsades till djurslagen nöt, gris och häst. Föreskrifter, remissutskick och remissammanställningar/remissvar från 1988 har analyserats med syftet att utvärdera vilka förändringar som skett. I ett nästa steg togs 77 regler ut utifrån ett antal kriterier. Varje regel granskades därefter hur myndigheten motiverat sitt förslag, vad remissinstanserna ansett om förslaget, om någon instans vägt tyngre än någon annan, samt om den slutliga formuleringen skiljde sig åt från det remitterade förslaget. Även propositionerna till djurskyddslagen (1944, 1988 och 2019) har analyserats, liksom den centrala myndighetens instruktioner, regleringsbrev och regeringsuppdrag, tillika utredningar och rapporter vilka haft eller har betydelse för djurskyddet/djurvälfärden. Ett frågebatteri rörande nationella djurskyddsregler sändes ut till djurskyddskunniga i 15 europeiska länder. Resultatet av analyserna visar att det svenska djurskyddsregelverket ändrats mycket sedan 1988. År 1988 fanns det enbart allmänna råd avseende nöt, gris och häst. De första bindande föreskrifterna utkom 1989 och var då mer omfattande för nöt än för gris, och båda dessa djurslag hade betydligt mer omfattande föreskrifter än för häst. År 1993 fick tävlingshästarna lite mer omfattande föreskrifter, dock började föreskrifterna gälla alla hästar (oavsett hästhållning) först 2003. Utifrån analysen har djurskyddsföreskrifterna generellt stärkts för alla tre djurslag sedan 1988. För nötkreaturen har det till exempel införts förbud mot uppbundna handjur, krav på lösdrift för alla nötkreatur i samband med nyeller ombyggnad, samt att spaltgolv endast får förekomma i värmeisolerade stallar och vara belagt med gummi eller annat eftergivligt material. För grisar har till exempel krav på bobyggnadsmaterial till suggor, krav på strö för sysselsättning och komfort, samt krav på fri tillgång till vatten stärkt djurskyddet. För hästar har djurskyddsnivån höjts genom till exempel begränsning av hur länge en häst får stå bunden i spilta, förbud mot nybyggnation av spiltor för stadigvarande uppstallning, krav på social kontakt och krav på daglig fri rörelse i alla gångarter (i första hand utomhus). Det har dock även förekommit föreskriftsförändringar där det är svårt att uttala sig om huruvida djurskyddet har förändrats och i så fall på vilket sätt, samt om ändringarna de facto sänkt djurskyddsnivån. Förändringarna i de senaste hästföreskrifterna, där funktionskrav ersatt resurskrav och de allmänna råden i princip helt tagits bort, är exempel på förändringar där det är svårt att avgöra vilken inverkan dessa får på djurskyddsnivån i praktiken. Jordbruksverkets syfte är att det inte ska innebära en sänkning av djurskyddsnivån, utan tvärtom. Många remissinstanser ser dock risken att ändringen 5 kommer att innebära att såväl djurägare som djurskyddsinspektörer kommer göra fler skilda bedömningar, vilket ger en ökad rättsosäkerhet och mindre förutsägbarhet, såvida inte Jordbruksverket förstärker sin kontrollvägledning gentemot länsstyrelserna och satsar mer på information ut till djurägarna. Av de regler som analyserades avseende ändringar så visade 45 % helt eller delvis någon form av djurskyddshöjning, 19 % helt eller delvis en sänkning samt 30 % där det inte varit helt möjligt att avgöra djurskyddskonsekvenserna. Att nivån höjts är dock inte detsamma som att en optimal djurskyddsnivå eller djurvälfärdsnivå uppnåtts. Av analysen framgick det att vid framtagandet av förslag på föreskrifter hade myndigheten samrått med näringens organisationer i samtliga fall när samråd hållits. Vid 50 % av samråden var näringens organisationer myndighetens enda samrådspartners, andra intressenter än näringen var närvarande vid samrådsmöten resterande 50 % av fallen. Vid 71 % av regelförslagen motiverade myndigheten ändringen med förbättringar av djurvälfärden, 38 % av förslagen motiverades helt eller delvis utifrån djurhållarens perspektiv och 14 % av förslagen motiverades avseende ändringar i EU-lagstiftningen eller införlivandet av den svenska djurskyddslagen. Det kan dock ifrågasättas om vissa förändringar verkligen har skett av omsorg om djuren. Myndigheten hänvisade sällan till forskningsfakta vid motiveringen av föreskriftsförslag. Då myndigheten väl gjorde detta kunde det ske på ett inkonsekvent sätt avseende hanteringen av och resonemangen kring forskningsresultaten. Av ändringsförslagen innehöll 57 % inga resonemang alls kring vetenskapliga fakta, i 16 % av förslagen fanns uppgift om att "forskning finns", utan att hänvisa till den forskning som avsågs, eller till uppgiften att "forskning saknas". För tydlighetens skull ska sägas att då myndigheten inte hänvisat till forskning, så är det inte detsamma som att forskningsstöd saknats. Det går inte heller att få stöd i forskning för allt som regleras i lagstiftningen, och forskningsresultat är inte heller alltid entydiga. Remissvaren till myndigheten, vilka inkommit från olika intressenter har varierat i kvalité. Av de 77 analyserade regeländringarna så har remissinstanserna överlag varit positiva till 31 %, negativa till 22 %, skeptiska till 18 %, samt vid 8 % av förslagen så har hälften varit för och hälften emot. Av regelförslagen har myndigheten ändrat 32 % av reglerna i sak efter remissrundan, 61 % har inte ändrats i sak. Av förändringarna innebar 12 % en höjning av djurskyddet och 9 % en sänkning. Att märka är att det är vanligare att föreskrifterna inte ändras i sak, än att de ändras efter att remissinstanserna sagt sitt. Detta kan innebära att det är större chans för en intressegrupp att påverka föreskriftsarbetet innan, i samrådsskedet, än efter det att förslaget skickats ut på remiss. Ser man per djurslag har flest remissinstanser varit kritiska till föreskriftsändringarna gällande häst. För majoriteten av förslagen (68 %) var det inte tydligt utifrån dokumentationen att någon remissinstans eller intressegrupp vägde tyngre än en annan grupp under remissomgången. Det kan konstateras att djurskydds-, djurrätts- eller konsumentorganisationers åsikter aldrig varit tyngst vägande, de har dock i vissa fall fått gehör för sina åsikter om andra remissinstanser haft samma uppfattning. De föreskriftsförändringar som skett och det sätt som myndigheten uttryckt sig på återspeglar vilka direktiv myndigheten fått av regeringen, via instruktioner, regleringsbrev, utredningar m.m. Innan 2007 var det tydligt att det strävades efter en höjd djurskyddsnivå och ett detaljerat regelverk. Sedan 2007 uttrycks det istället oftast så att djurskyddnivån ska bibehållas, att man ska minska på detaljnivån, öka flexibiliteten och ha ett mer målinriktat regelverk. Sverige har sedan 2019 en ny djurskyddslag där intentioner är högre än i den tidigare djurskyddslagen. De förhållningsorder Jordbruksverket får från regeringen är allt annat än entydiga. Å den ena sidan kan den politiska 6 ambitionsnivån för djurskyddet upplevas som lägre än tidigare, och å den andra sidan som högre. Det är därför kanske inte konstigt om hanteringen av föreskrifterna kan upplevas som inkonsekvent för utomstående. Även om Sverige står sig bra i jämförelse med andra länder, inklusive flertalet av EU:s medlemsstater, avseende omfattning och nivå på djurskyddslagstiftningen så pågår ständig utveckling och förbättring runt om i världen. Svenskt djurskydd har högt anseende bland svenska konsumenter och medborgare, för att detta anseende ska bibehållas behöver även svenskt djurskydd förbättras och utvecklas.