Suchergebnisse

Doktorgradsavhandling. Drøfter konstruksjoner av samisk identitet, alderdom og helse i offentlige dokumenter og eldre samers livsfortellinger. ; Dagens eldre samer har levd sine liv i en historisk periode preget av store sosiale endringer når det gjelder situasjonen til det samiske folk. De har opplevd den historiske perioden preget av assimilasjonspolitikk og stigmatisering og de har opplevd perioden med etnisk revitalisering og endringer i minoritetspolitikken. Videre lever de nå i en historisk periode hvor ulike dominerende narrativer ("public narratives") om samene eksisterer side om side og i varierende grad artikuleres. Det overordnede målet for denne studien var å utforske hvordan samer, gjennom fortellinger om sine liv, uttrykker og arbeider med sine opplevelser av helse og identitet i alderdommen. Avhandlinga er basert på en diskursanalyse av norske offentlige dokumenter vedrørende helse- og omsorgstjenester for elder samer og en narrativ analyse av livshistorieintervju med nitten eldre samer. Gjennom diskursanalysen søkte jeg innsikt i det diskursive landskapet som de eldre samene fortalte sine livshistorier innenfor. Offentlige dokumenter ble betraktet som både produkter av og bidrag til diskurser. I den narrative analysen av livshistoriene utforsket jeg de eldre samenes uttrykk for helse og identitet. De offentlige dokumentene uttrykte en nær assosiasjon mellom samisk kultur og personlig identitet. Bildene av den samiske kulturen som ble konstruert i dokumentene var dominert av symboler som assosieres med spesielle deler av samisk kultur. Samene ble enten presentert som samisktalende eller som tospråklige, og aldri som enspråklige norsktalende. Videre ble de eldre omtalt som enten samiske eller norske, og mer flytende og tvetydige identiteter var ikke omtalt. Dokumentene fokuserte på betydningen av helsearbeideres kulturelle og språklige kompetanse. Kompetanse i samisk språk og kultur ble betraktet som en forutsetning for å forstå den samiske pasienten. Diskursanalysen viste stor grad av diskursiv kontinuitet i dokumentene. En narrativ analyse av tre kvinners livshistorier viste at helse ikke var en passiv tilstand, men en aktiv prosess hvor motstand spilte en sentral rolle. Kvinnenes livshistorier ble oppfattet som motstandsfortellinger. Kvinnene kunne ikke endre de historiske og sosiale omstendighetene for sine livshistorier, og de kunne ikke endre det faktum at de opplevde helseplager som astma, medfødte handikap, gangproblemer og blindhet. Like fullt tok kvinnene kontroll over hvilken rolle disse omstendighetene og helseplagene fikk spille i historiene deres. Gjennom sine historier utfordret kvinnene etablerte "sannheter" om helse og de utfordret oppfatningen av samene som offer for fornorskning. I avhandlinga har jeg også utforsket forholdet mellom eldre samers livshistorier og to ulike dominerende narrativer om samene. En narrativ analyse av fire livshistorier viste at de eldre samene, snarere enn å ha en samisk identitet, aktivt identifiserte seg gjennom historiene de fortalte. Alle de fire livshistoriene som ble analysert reflekterte ulike dominerende narrativer om samene. De individuelle historiene varierte imidlertid med tanke på hvilket dominerende narrativ som hadde størst innflytelse. Hvorvidt de eldre aktivt utfordret de dominerende narrativene i sine egne fortellinger varierte også. Studien viste at identifisering er en prosess som pågår gjennom hele livet. Studien viste at det kan være grunn til å nyansere antakelsen om at det eksisterer et sterkt forhold mellom eldre samer og det bildet av "samisk kultur" som er skapt i de offentlige dokumentene. Dagens eldre samer er blant de generasjonene som er mest påvirket av assimilasjonspolitikken. De har også opplevd den samiske "oppvåkningen". De eldre samene forholdt seg aktivt til sin samiske bakgrunn i historiene de fortalte om sine liv, uten at de dermed uttrykte et bestemt samisk perspektiv. Utgangspunktet i livshistorier åpner for en utforskning av eldre samers erfaringer av identitet og helse i alderdommen som subjektive opplevelser. Videre åpner det for å se disse opplevelsene i større historiske og sosiale kontekster. Enkeltpersoners livshistorier er innrammet av en unik kombinasjon av større fortellinger og politiske diskurser. Det teoretiske utgangspunktet for denne studien åpnet opp for en kontekstualisering av subjektivitet. ; NFR

For most people the transition from childhood/youth to adulthood is a major upheaval – in physiological, cultural and social terms. For young people with a disease that is either congenital or acquired early in life, or with an injury that reduces functional capacity, the transition can involve further challenges – of a health-related nature. The theme of this report is the transition to adulthood within the framework of the habilitation service. Our aim is to shed light on challenges that youngsters needing a combination of coordinated services face in relation to the services established for them, and which are to assist them in childhood, upon transition to adulthood and later in life. Our point of departure is that if functionally impaired young people are to participate successfully in adult society, their need for health-related services must in each case be met in a manner commensurate with the challenges posed by the individual's health situation. This report deals with young people who have entered employment or are completing their education. In addition, they live in their own dwelling away from the parental home. These can be said to be young people whose inclusion in important social arenas has a «success». Hence the report seeks to illuminate the role of habilitation in the process prior to the present situation. This is achieved by means of interviews with two groups of informants. The first group comprises young adults with functional impairments. The second group comprises staff of coordinating units in a selection of Norwegian municipalities or municipal wards. The first chapter is a general introduction to the issues addressed in the report, while the second chapter expounds the habilitation field, its organisation, aim and main tools. Chapter 3 reports on the main findings of an interview survey with heads of coordinating units in a selection of Norwegian municipalities. Our particular focus is on issues related to collaboration within the municipality, between the municipality and the specialist health service and the transition between childhood/youth and adult life. The decision to interview the head of the coordinating unit in the respective municipalities was taken upon the advice of the Norwegian Directorate of Health. Chapter 4 discusses functionally impaired youngsters' experiences with the habilitation service and seeks in particular to elicit experiences from the transition from child habilitation to adult habilitation. Chapter 5 summarises the main findings and proposals some initiatives that may ease the transition from child habilitation to adult habilitation for the individual young person. Habilitation and rehabilitation are defined as: "Time-limited, planned processes with clear-cut aims and instruments, where two or more actors collaborate to provide necessary assistance to the users' own effort to function and cope to the best possible degree, to achieve independence and to participate in social and community life.» This is the definition of (re)habilitation employed today in official documents and which guides policy formulation in this field. The basis in law for habilitation and rehabilitation is set out in various statutes and regulations to ensure that the individual's need for a combination of coordinated services is met. Each municipality is obliged to have in place a coordinating unit with overall responsibility for habilitation service provision, and specialist health services include a rehabilitation unit catering to children and young people that is affiliated to and under the responsibility of a regional health trust. This responsibility can be transferred to a department of the regional health trust at a later stage. Both levels of administration are required to offer services that are: 1. based on a user perspective, 2. coordinated, cross-disciplinary and planned, 3. in or as close as possible to the user's customary environment, and 4. provided in a context meaningful to the user. The empirical part of the project is based on interviews with two different groups. One group comprises managers of the coordinating unit in 22 municipalities or municipal wards. This survey brought to light wide differences between municipalities as regards the organisation of the habilitation service and as regards how they discharged some of the tasks they were expected to perform. All the informants were concerned to improve the service offering to users who fell within the habilitation remit and were thus in need of a number of services the coordination of which was crucial to good service provision, municipal services and second-line services alike. No one was absolutely happy with the situation at the time of reporting although several informants reported an organisational set-up that appeared sound. The informants were clearly preoccupied by the challenges faced by functionally impaired young people upon the transition from youth to adulthood. A majority of the informants made it clear that the quality of the habilitation service, both municipal and second-line, was crucial to young people's ability to tackle the transition to adult life and the challenges they would face in areas such as education and employment, setting up a home and taking on greater responsibility for coordinating social services and health services. An important step in improving the municipal habilitation service would be to assign responsibility for it to a higher level of municipal bureaucracy than is usual at present. Several heads of coordinating units noted a mismatch between responsibilities and work assignments on one hand and the formal power or decision authority available to them in the municipal system. One possible model, to which attention was drawn, was to assign management of the service to a staff function under the chief municipal executive and to draw up guidelines and in the event an authorisation structure for initiatives involving various service performers. It would be important here to clarify responsibilities for and decision authority in relation to services administered by the Labour and Welfare Administration. The second survey comprises interviews with 12 informants in the age range 22 to 31, six females and six males. All have a diagnosis involving varying degrees of impaired physical functioning. Poor balance and reduced mobility are reported by many. Some use a wheelchair all day, others use a wheelchair in particular situations and to move over longer distances. Poor motor function, including poor fine motor control, makes using a keyboard problematic for some. All in all this part of the survey showed wide variation in the informants' experience of how well the habilitation service functioned in terms of coordinating various types of measure and in relation to assuring service continuity. The survey also showed wide variation in the role of the responsible doctors. This is attributable both to the differing priority assigned to habilitation-related work by different doctors and to variations between municipalities in the emphasis given to drawing doctors into this work. The survey also shows that, in the case of a number of informants who are prioritised for residential rehabilitation, the main rationale is to enable medical follow up of their diagnosis. The transition to adult habilitation is an important theme for many. Several of the informants believed they were given insufficient information about various schemes and programmes after they had reached the age of 18 and were no longer in child habilitation. It was now up to them to seek out the programmes and services they needed. Several experienced this situation as difficult. After being in child habilitation, where most of them felt they were taken care of, the transition to adult habilitation was a radical change. They are now personally responsible for applying for and coordinating the health services on which they depend. The situation is most difficult for those whose diagnosis does not place them within the remit of one of the country's competence centres. The report closes with 11 points on which the habilitation service could be improved to bring the range of services offered to users more into line with the legislation and the intentions as regards service quality and scope that are enshrined in central public documents. ; En del mennesker med nedsatt funksjonsevne kan i perioder av livet ha et behov for rehabilitering og habilitering. Barn med en medfødt sykdom eller skade kan trenge koordinerte og sammensatte tjenester innenfor ulike områder gjennom hele livet. Det tjenestetilbudet som gis innenfor habiliteringsfeltet, er både organisert gjennom kommunene og gjennom spesialisthelsetjenesten i de enkelte helseregionene. Det er unge voksnes erfaringer med habiliteringstjenesten som er denne rapportens tema. I første del gis det en fremstilling av mål og virkemidler i habiliteringsarbeidet. Først og fremst konsentrerer fremstillingen seg om den kommunale organiseringen av tjenester. Deretter presenteres erfaringer som leder av koordinerende enhet i 22 kommuner har med samordningen og samhandlingen på habiliteringsfeltet samt de erfaringer 12 unge voksne har med habiliteringstjenesten. Særlig blir utfordringer i forbindelse med overgangen fra barnehabiliteringen til voksenhabiliteringen vektlagt. Som en avslutning på rapporten legges det frem elleve punkter som kan bidra til en forbedring av habiliteringstjenesten.

Background: Depression is considered the worldwide leading cause of illness and disability in young people and an urgent public health issue. Within the field of public health it is of interest to deepen the understanding of determinants of depressive symptoms (DS) that are possible to address on a political or an organizational level. Also, it is of great importance to find methods to prevent depression in adolescents. To address these issues, the present thesis had two Aims: I) To study determinants of DS in adolescents, and II) to, by means of a non-randomized pragmatic trial evaluation, investigate the effectiveness a cognitive-behavioral intervention (DISA) in a real-world setting in relation to determinants of DS in adolescent girls. This was addressed by asking a) Which determinants on individual, psychosocial and structural levels are associated with DS in adolescents? (Paper I); b) What are the directional pathways between sexual harassment (SH) and DS? (Paper II); c) Which features characterize students who were assigned to a cognitive-behavioral intervention regarding levels of DS, psychosocial aspects and socioeconomic status of the respondents as well as of schools? (Paper III); d) Does DISA have an effect on DS in girls aged 14-16? (Paper IV); and e) Are there differences between the DISA participants and non-participants in the effects of psychosocial and structural determinants on DS? (Paper IV). Method: Data was collected in January 2010, 2011, and 2012, by means of a self-administered, electronic questionnaire in school. Students aged 14-16 in all nine public and one independent high school in a municipality in northern Sweden participated in the study (~1,000-1,200 students depending on the wave). All studies had DS as the single outcome variable. Individual level determinants were self-esteem and self-efficacy. Psychosocial determinants were parental/peer/teacher support; school demands; sexual harassment; and bullying. Structural determinants were family material affluence; parental foreign background, parental employment status; disrupted family, and personal relative affluence. Logistic regression was employed for research question a) (Paper I). Structural equation (SEM) cross-lag models were modeled for research question b) (Paper II). The Mann-Whitney U statistic was employed for research question c) (Paper III). SEM was used for research questions d-e) (Paper IV). Results: Determinants on individual, psychosocial and structural levels were independently associated with depressive symptoms in both genders. Self-efficacy, low teacher support, bullying victimization, and low personal relative affluence was associated with elevated levels of DS in both genders (Paper I). In girls, low parental support, high school demands, and sexual harassment victimization (SH) were also associated with elevated levels of DS. Among boys, parental migrant background was also associated with DS. Among girls, both the targeting of girls with elevated DS, and the consequence of SH explained the relationship between DS and SH victimization over time. In boys, only the predating of DS explained the association between DS and SH (Paper II). Only girls were assigned to DISA during 2011 and DISA participants reported higher levels of DS and lower levels of self-esteem than the non-participants at pre-intervention, which indicates that DISA was used as a targeted intervention for girls with elevated symptoms. Also, DISA participants reported higher levels of SH victimization, less peer support, and lower personal relative affluence (Paper III). In contrast to the non-participants, DISA participants did not increase their mean scoring on DS at an eight months follow-up. However, SEM analyses showed that the effect of DISA participation on DS at follow-up was negligible (Paper IV). Conclusions: This study showed that SH victimization was an important determinant for DS in girls followed by personal relative affluence. Among boys, personal relative affluence and parental migrant background were the most important factors. SH victimization had mental health consequences in girls only. DISA was implemented as a targeted intervention rather than as selective or universal one, and did not have an effect on DS in this group of girls. Implications for further research and health promotion practice in the school setting are discussed. ; Bakgrund: Depression anses vara den världsledande orsaken till sjukdom och funktionsnedsättning hos unga människor och en av de viktigaste folkhälsofrågorna gällande ungdomar. Inom folkhälsoområdet är det viktigt att fördjupa förståelsen av bestämningsfaktorer för depressiva symtom (DS) som är möjliga att ta itu med på en politisk eller organisatorisk nivå. Det är också av stort intresse att finna metoder för att förebygga depression hos ungdomar. För att adressera detta hade denna avhandling två Syften: I) Att studera bestämningsfaktorer för DS hos ungdomar 14-16 år, och II) Att genom en icke-randomiserad pragmatisk utvärderingsstudie undersöka effekten av en kognitiv beteendemodifierande intervention (DISA) så som den implementerats i praktiken i skolan i förhållande till bestämningsfaktorer för DS hos flickor. Följande frågeställningar formulerades: a) Vilka bestämningsfaktorer på individ, psykosocial och strukturell nivå är förknippade med DS hos ungdomar? (Paper I); b) I vilken riktning går sambandet mellan sexuella trakasserier (ST) och DS? (Paper II); c) Vad karaktäriserar elever som gått en kognitiv beteendemodifierande metod (DISA) avseende nivåer av DS, psykosociala aspekter och respondenternas och skolornas socioekonomiska status? (Paper III); d) Har DISA en effekt på DS hos flickor i åldern 14-16? (Paper IV); och e) Fanns det skillnader mellan DISA-deltagare och icke-deltagare avseende effekterna av psykosociala och strukturella faktorer på DS? (Paper IV). Metod: Data samlades in i januari 2010, 2011 och 2012 med hjälp av en självadministrerad, elektronisk enkät i skolan. Elever i åldrarna 14-16 i samtliga nio kommunala skolor och i en friskola i en kommun i norra Sverige deltog i studien (~1000-1200 elever beroende på datainsamlingsår). Samtliga studier hade DS som enda hälsoutfall. Individfaktorer som antogs ha samband med DS var självkänsla och upplevd förmåga att hantera problem i livet. Psykosociala faktorer var föräldra-, kamrat-, och lärarstöd; krav i skolan; sexuella trakasserier och mobbning. Strukturella faktorer var materiellt välstånd i familjen; föräldrar med utländsk bakgrund, föräldrars arbetslöshet; splittrad biologisk familj och personligt relativt välstånd. Logistisk regression användes för forskningsfråga a) (Paper I). Strukturell ekvationsmodellering (SEM) med en cross-lag design användes för forskningsfråga b) (Paper II). Mann-Whitney U test användes för forskningsfråga c) (Paper III). SEM användes för forskningsfrågorna d-e) (Paper IV). Resultat: Bestämningsfaktorer på individ-, psykosocial och strukturell nivå var associerade med DS hos båda könen. Upplevd förmåga att hantera problem i livet, lågt lärarstöd, utsatthet för mobbning, och lågt personligt relativt välstånd var associerat med förhöjda nivåer av DS för både pojkar och flickor (Paper I). Bland flickor var dessutom lågt föräldrastöd, höga krav i skolan, och utsatthet för sexuella trakasserier (ST) också associerade med förhöjda nivåer av DS och hos pojkar var även föräldrars invandrarbakgrund associerat med DS. Bland flickor förklarades sambandet mellan DS och ST både av att flickor med förhöjda DS blev utsatta för ST, och av att ST ledde till senare DS. Hos pojkar var det endast att pojkar med DS blev utsatta för ST som förklarade sambandet (Paper II). Endast flickor deltog i DISA och de rapporterade högre nivåer av DS och lägre självkänsla än de som inte deltog, vilket tyder på att DISA användes som en riktad intervention för flickor med förhöjda symtom. DISA-deltagare rapporterade även högre nivåer av utsatthet för ST, lägre kamratstöd och lägre personligt relativt välstånd (Paper III). DISA-deltagarnas genomsnittliga nivå av DS hade inte försämrats vid åttamånadersuppföljningen vilket icke-deltagarnas nivåer hade. SEM-analysen visade dock att effekten av DISA-deltagande på DS vid uppföljning var försumbar (Paper IV). Slutsatser: Denna studie visade att utsatthet för SH var en viktig faktor för DS hos flickor, följt av lågt personligt relativt välstånd. Hos pojkar var lågt personligt relativt välstånd den viktigaste bestämningsfaktorn följt av föräldrarnas invandrarbakgrund. Utsatthet för ST hade konsekvenser för psykisk ohälsa för flickor men inte för pojkar. DISA genomfördes som en riktad intervention snarare än som en selektiv eller universell intervention och hade inte en effekt på DS i denna grupp av flickor. Implikationer för fortsatt forskning samt för hälsofrämjande arbete i skolan diskuteras. ; Vid tidpunkten för disputationen var följande delarbeten opublicerade: delarbete 4 manuskript. At the time of the doctoral defence the following papers were unpublished: paper 4 manuscript.

Evo Morales and the Movimiento al Socialismo (MAS) took office in Bolivia in 2006, riding on the wave of fierce popular protests against previous, neoliberal regimes. Morales was depicted as the country's first indigenous president. His government promised a radical transformation of national politics and rebranded Bolivia as a "plurinational state". Under MAS, indigenous subjectivity has moved from a marginalized position to center stage, and become a key condition for political legitimacy. This development is reflected in environmental politics. In international forums, the Bolivian government has claimed to represent a green indigenous alternative, a "culture of life", as opposed to a Western, capitalist "culture of death". However, on home ground, critics have accused MAS of coopting aspects of indigenous identity for its own interests and not applying its green agenda within the national borders. The national economy is dependent on intense extraction and export of natural resources, a trend which has not diminished under Morales. Thus, the first Bolivian government to frame itself as indigenous now stands behind initiatives for resource extraction and infrastructural expansion. This raises questions about whose rights are privileged when different actors express conflicting claims based on indigeneity. In this thesis, two salient themes are explored: MAS' positioning in international climate change negotiations, and the conflict around the plans to construct a highway across the TIPNIS national park and indigenous territory. Drawing on poststructural and postcolonial feminist theory, I analyze intersecting processes of power in Bolivian environmental struggles by unwrapping two figurations: the endangered glacier and the ecological indigenous. These have become emblematic, and are mobilized by various actors for different purposes. Situating these figurations in national and international discourses, I show how they may shift in meaning and both reinforce and challenge relations of power. The research material was generated through ethnographic fieldwork and collection of written texts. Through this study of contemporary Bolivia, I shed light on how power dynamics play out in the framing of environmental problems and their solutions; questions which should be central to research on environmental issues in all contexts. ; Movimiento al Socialismo (MAS) bildade regering i Bolivia 2006 med Evo Morales på presidentposten, framburna av folkliga protester mot tidigare, nyliberala regimer. Morales beskrivs ofta som landets första president med bakgrund i ursprungsbefolkningen. Hans regering utlovade en radikal omställning av den nationella politiken och tillkännagav att Bolivia nu är en "plurinationell stat". Under MAS har ursprungsfolkstillhörighet rört sig från en marginaliserad ställning till en central position i nationell politik, och blivit en viktig förutsättning för politisk legitimitet. Denna utveckling återspeglas i miljöpolitiken. I internationella sammanhang har den bolivianska regeringen intagit en radikal ståndpunkt och presenterat en alternativ modell för hållbarhet grundat i andinsk ursprungsfolkstradition, en " livets kultur" som ställs i motsats till en västerländsk, kapitalistisk "dödens kultur". Dock har kritiska röster i Bolivia anklagat MAS för att använda sig av aspekter av ursprungsfolkskultur som en strategi för att rättfärdiga sina egna politiska intressen, utan att tillämpa sina gröna ideal på nationell nivå. Bolivias ekonomi är beroende av utvinning och export av naturresurser, en trend som inte har minskat under Morales tid vid makten. Samtidigt som hans regering framhåller ursprungsfolks traditioner och rättigheter, står den bakom initiativ till ökad naturresursutvinning och storskaliga infrastrukturprojekt. Detta väcker frågor om vilka anspråk som är mest legitima och vilkas rättigheter som bör beaktas när olika aktörer uttrycker motstridiga krav i ursprungsbefolkningars namn. I denna avhandling utforskas två teman som dominerat miljöpolitiken i Bolivia på senare år: MAS ' positionering i internationella klimatförhandlingar, och konflikten kring planerna på att bygga en motorväg tvärs igenom TIPNIS, en nationalpark som styrs av tre ursprungsbefolkningsgrupper. Med utgångspunkt i poststrukturalistisk och postkolonial feministisk teori analyserar jag intersektionella maktrelationer i boliviansk miljöpolitik, genom att undersöka två figurationer: den utrotningshotade glaciären, och det ekologiska ursprungsfolkssubjektet. Dessa har blivit symboliskt viktiga, och har mobiliserats av en mängd olika aktörer för vitt skilda syften. Genom att situera dessa figurationer i nationella och internationella diskurser visar jag hur de skiftar i betydelse och hur de kan både förstärka och utmana rådande maktrelationer. Forskningsmaterialet baseras på etnografiskt fältarbete och insamling av skrivna texter. Genom denna studie av Bolivia under Morales, visar jag hur makt tar sig uttryck i formuleringen av miljöproblem och tänkta lösningar; frågor som har relevans för forskning om miljöfrågor även i andra sammanhang.

In 1948, the World Health Organisation adopted the definition of health as a "state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity". Despite this, health has mainly been measured in terms of disease, disability and death. However, subjective well-being (SWB) has received increasing attention in recent years, and has even been proposed as a complementary measure to GDP for tracking social progress. Nevertheless, as the understanding and experience of disease is intertwined with cultural factors, so is the concept of being well. In a recent report, the Lancet Commission on Culture and Health stated that the role of culture has been systematically neglected in medical science in the past, and that this neglect is the single biggest barrier to advancement of the highest attainable standard of health worldwide. However, adapting indicators to each culture would undermine methodological consistency and make international comparisons useless. On the other hand, seeing that culture affects both the idea of a life well lived and reporting of the same, cross-cultural comparability of SWB measures is already questionable. The main aim of this thesis is to explore conceptual and methodological challenges in quantifying largely qualitative concepts such as culture and subjective well-being in surveys, and to investigate whether cultural determinants of subjective well-being can inform future public policy. For investigation, a literature review of challenges was conducted, alongside three case studies of existing surveys measuring SWB across Europe. Semi-structured interviews with experts within the field of SWB complemented the data collection. Results show that current challenges for cross-cultural research on SWB are more conceptual than methodological in nature. The reification of 'culture' and 'subjective well-being' into variables can rather hamper understanding than expand it, and there is a major role for qualitative approaches to play in expanding knowledge. Expert interviews revealed both advantages and disadvantages in incorporating culture into policy for health and well-being, and the responsibility for improving well-being was raised as a major concern. However, seeing that health improvement is already dependent on development within the wider society, adding a cultural lens will not only improve understanding, but also add depth to existing models. Thinking of health, SWB and culture as three interlinked dimensions will allow for more complex, but also more accurate analyses of how to improve people's lives. ; 1948 antog Världshälsoorganisationen definitionen av hälsa som "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning". Trots detta har hälsa fram till idag främst mätts i termer av sjukdom, funktionsnedsättning och död. Under de senaste åren har dock intresset för subjektivt välbefinnande ökat, och måttet har till och med föreslagits som ett komplement till BNP när det gäller att följa ett samhälles sociala utveckling. Men likaväl som förståelsen och erfarenheten av sjukdom är tätt sammankopplade med kulturella faktorer, likaså är konceptet att må bra. I en nyligen publicerad rapport framhåller Lancetkommissionen för kultur och hälsa att kulturens påverkan systematiskt har negligerats av den medicinska vetenskapen historiskt sett, och att denna försummelse är det största hindret för den globala befolkningens möjlighet att vinna högsta uppnåeliga hälsa. Att anpassa indikatorer och mått till varje kultur skulle dock undergräva den metodologiska kontinuiteten och göra internationella jämförelser oanvändbara. Å andra sidan, då kulturell bakgrund påverkar både idén om det goda livet och hur man rapporterar om det kan man redan idag ifrågasätta om subjektivt välbefinnande kan jämföras mellan olika kulturer. Syftet med denna masteruppsats är att utforska begreppsmässiga och metodologiska utmaningar i att kvantifiera till stor del kvalitativa koncept såsom kultur och subjektivt välbefinnande, och att undersöka huruvida kulturella bestämningsfaktorer för subjektivt välbefinnande kan användas i den framtida utformningen av samhällspolitiken. En litteraturgenomgång genomfördes för att utforska utmaningar, tillsammans med tre fallstudier av existerande enkätundersökningar som mäter subjektivt välbefinnande i Europa. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes sedan med experter inom fältet för att komplettera datainsamlingen. Resultaten visar att aktuella utmaningar för interkulturell forskning om subjektivt välbefinnande är mer begreppsmässiga än metodologiska i sin karaktär. Förtingligandet av "kultur" och "subjektivt välbefinnande" från begrepp till variabler kan snarare försvåra förståelse än utvidga den, och kvalitativa forskningsmetoder kan spela en viktig roll i att utöka kunskapen. Expertintervjuerna avslöjade både fördelar och nackdelar med att införliva det kulturella perspektivet i politiken för hälsa och välbefinnande, och vems ansvar det är att förbättra välbefinnandet hos befolkningen lyftes upp som ett bekymmer. Men då förbättringar av folkhälsan redan är avhängiga utvecklingen i samhället i stort kan dock tillägget av ett kulturellt perspektiv inte bara förbättra förståelse, utan också ge ytterligare djup till existerande analysmodeller. Att tänka på hälsa, subjektivt välbefinnande och kultur som tre sammanlänkade dimensioner tillåter mer komplexa, men också mer exakta analyser av hur man bäst förbättrar människors liv.

Detta nummers två första vetenskapliga artiklar uppmärksammar olika aspekter av det svenska civilsamhällets eliter. Den första är Joanna Mellquists och Adrienne Sörboms artikel "Policy professionals in civil society organizations. Organizational hypocrisy and the myth of member centrality", som bygger på intervjuer med och observationer av policyprofessionella i svenska medlemsbaserade civilsamhällesorganisationer. Författarna visar hur de policyprofessionella å ena sidan hävdar att medlemmarna står i centrum i organisationerna, å andra sidan i sitt praktiska policyarbete använder olika tekniker för att tona ned eller kringgå medlemmarnas önskemål.
Den andra artikeln om civilsamhälleseliter är "Leader interlocks in Swedish civil society organizations – a network analysis" av Jayeon Lee och Roberto Scaramuzzino. I artikeln undersöks hur nätverk mellan civilsamhällesorganisationer skapas genom att ledande organisationsföreträdare sitter med i fler än en organisations styrelse. Analysen visar dels att dessa slags organisationskopplingar är vanligare än förväntat i en svensk kontext, dels att de mindre handlar om gemensamma politikområden och mer om organisationernas tillhörighet till samma sociala rörelser.
Därefter följer numrets tre andra vetenskapliga artiklar. I artikeln "Ärvd eller erövrad sekularitet? Sekulär identitet bland postmuslimer och postkristna i Sverige" undersöker David Thurfjell och Erika Willander vad som formar en icke-religiös hållning hos personer med muslimsk familjebakgrund. Deras analys utgår från en enkätundersökning riktad till svenskar med anknytning till de fyra vanligaste ursprungsländerna för svenska muslimer: Irak, Iran, före detta Jugoslavien och Turkiet. Studien visar på stora skillnader mellan dem som har anknytning till dessa länder i fråga om sekulär identitet, som mer tycks påverkas av de länder man har anknytning till än av livet i Sverige.
Veronica Ekström och Johan Hvenmark uppmärksammar i artikeln "Ett pris man får betala? Om kvalitet i socialtjänstens arbete med skyddat boende" att hälften av landets skyddade boenden i dag bedrivs av privata företag, en verksamhet som tidigare i huvudsak sköttes av kvinnojourer. Studien, som utgår från intervjuer med lokala politiker och chefer inom socialtjänsten om hur de ser på kvalitet inom dessa verksamheter, belyser hur konflikter mellan marknadens och välfärdens logik uppstår inom sociala verksamheter som marknadsanpassas.
Med utgångspunkt i sociologiska och andra samhällsvetenskapliga teorier diskuterar Arita Holmberg, Miranda Holmberg och Aida Alvinius i artikeln "Människans sociala relationer med djur. En utmaning för totalförsvaret?" en rad områden där relationen mellan människor och djur skulle påverkas ifall Sverige drabbades av krig. I artikelns slutsatser argumenterar författarna för nödvändigheten av ett totalförsvar som inkluderar djur.
Numret innehåller också tre recensioner. Ida Lidegran recenserar Per Kornhalls, Sten Svenssons, Majsa Allelins och Bo Karlssons antologi När skolan blev en marknad samt Petter Sandgrens Hur marknadsskolan splittrar Sverige. Lidegran menar i sin recensionsessä att de två böckerna främst ser till utbildningens samhällsbärarande och gemenskapsformande funktioner och tenderar att ge företräde åt de politiska perspektiven framför de vetenskapliga. Anna Lundberg recenserarHansalbin Sältenbergs genusvetenskapliga avhandling Anti-Jewish racism. Exploring the Swedish racial regime, som bygger på djupintervjuer om vardagsrasism med individer som identifierar sig som judiska i Stockholm, Göteborg och Malmö. Slutligen recenserar Zohreh Khoban Fri. En uppväxt vid historiens slut, en omtalad och hyllad uppväxtskildring skriven av professorn i politisk teori vid London School of Economics and Political Science Lea Ypi, och diskuterar olika idéer om frihet med utgångspunkt i Ypis egen uppväxt i det kommunistiska Albanien.
Av tradition flyttar ansvaret för att ge ut Sociologisk Forskning mellan olika lärosäten i Sverige. Med det här numret av Sociologisk Forskning vill redaktionen vid Södertörns högskola tacka för de tre år som vi varit ansvariga för tidskriften. Det har varit en stor ära att förvalta den enda allmänsociologiska tidskriften i Sverige som i huvudsak publicerar svenskspråkigt material – och som gjort detta i snart 60 år. En anledning till att vi ville ha hand om tidskriften var att vi ville värna möjligheten att publicera sociologisk forskning på svenska. I en tid då det som kallas internationell vetenskaplig publicering – i praktiken publicering på engelska – blir allt vanligare har vi sett det som angeläget att akademiska sociologiska diskussioner fortfarande kan föras på svenska. Nya teorier, begrepp, metoder och forskningsresultat måste kunna ges en svensk språkdräkt om de ska kunna användas i undervisning och kommuniceras till en bredare offentlighet. Vi har därför velat se Sociologisk Forskning som ett levande forum i vilket utvecklingen av sociologisk teori och metod sker på det svenska språket under former som säkerställer hög vetenskaplig kvalitet. Samtidigt har vi sett inslaget av engelskspråkiga artiklar som viktigt, då dessa bidrar till en ökad internationell spridning av sociologisk forskning om svenska samhällsförhållanden. Vi har även haft som ambition att uppmärksamma samtida utmaningar knutna till sociologin som profession, vilket bland annat kommit till uttryck genom publiceringen av samtal mellan svenska sociologer om etikprövning och distansundervisning under covid-19-pandemin. Vi hoppas att vårt arbete med tidskriften har uppskattats.
En glädjande nyhet som vi slutligen kan meddela är att Sociologisk Forskning nyligen blivit accepterad att indexeras av DOAJ (Directory of Open Access Journals) – den främsta globala infrastrukturen för vetenskapliga tidskrifter som publicerar med öppen tillgång. Vi hoppas att detta kommer att öka sökbarheten för och därmed läsandet av de artiklar som publiceras i tidskriften.
Vi lämnar nu med varm hand över tidskriften till den nya redaktionen i Linköping.
Lena Sohl och Magnus WennerhagAvgående redaktörer för Sociologisk Forskning

Abstract This study explores the relationship between the socio-political context in Guatemala and women's chosen strategies to struggle for recovery in the aftermath of the war related violence and state terrorism (1960-1996). It examines how the widows in the grassroots organization National Coordinator for Guatemalan Widows (CONAVIGUA) have struggled to "defend life" after surviving the extreme violence in the 80s, and how their chosen strategies are influenced by the socio-political context in post war Guatemala. It also examines how the women benefit from their activism and engagement in justice seeking processes through CONAVIGUA, and if the women have experienced any positive psychological change such as Post Traumatic Growth (PTG) (Tedeschi &Calhoun, 2004) as a result of their struggle. The study is based on interviews of 19 widows from four different municipalities in the Chimaltetango province in Guatemala. The women are ethnically homogeneous Mayan- Kakchiquel, and their age's ranges from 40 to 79 years old. The interviews were subjected to Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). The IPA analysis resulted in three superordinate themes; (1), Strategies in the context of wider oppression; (2), Painful memories of war and cultural resistance; and (3), Growth through participation with setbacks. An engagement in multiple strategies to survive was identified, including searching for explanations of the causes of the war, political and economic participation and transgression of gender roles, and efforts to strengthen their own and their communities' cultural identity. The strategies were related to the women's socially constructed gender roles, and their ethno-political group belonging. The women expressed growth in several domains of the PTGI (Tedeschi & Calhoun, 2004), though they suffering from distress related to the injustice and social exclusion in post war Guatemala. ; Abstract- norsk versjon Studien undersøker forholdet mellom den sosiopolitiske konteksten i Guatemala og 19 kvinners valgte strategier for bearbeiding av den krigsrelaterte volden og statsterrorismen fra 1960 til 1996. Studien undersøker hvordan enkene i grasrotsorganisasjonen Nasjonal koordinator for guatemalanske enker (CONAVIGUA) har kjempet for å «forsvare livet» etter å ha overlevd den ekstreme volden på 80- tallet, og hvordan deres valgte strategier påvirkes av den sosiopolitiske situasjonen i dagens etterkrigs- Guatemala. Studien undersøker om, og hvordan, kvinnene har dratt nytt av sin aktivisme og engasjement i rettferdighetssøkende prosesser gjennom deltakelsen i CONAVIGUA. Den undersøker om kvinnene har opplevd noen form for positiv psykologisk endring og vekst (PTG) gjennom denne deltakelsen. Studien er basert på intervjuer av 19 enker fra fire forskjellige kommuner i Chimaltetango-provinsen i Guatemala. Kvinnene er fra samme etniske gruppe, Maya- Kakchiquel, og deres alder spenner fra 40-79 år. Intervjuene ble analysert med Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). IPA-analysen resulterte i tre overordnede temaer; (1) Strategier i sammenheng med bred undertrykkelse; (2), Smertefulle minner fra krig og kulturell motstand og (3), Vekst gjennom deltakelse, med tilbakeslag. Flere strategier for bearbeiding ble identifisert, blant annet å lete etter årsakene til krigen samt skape mening i volden; politisk og økonomisk deltakelse, og overskridelse av sosialt konstruerte kjønnsroller, og styrking av kulturelle identitet. Strategiene kvinnene brukte var knyttet til deres sosialt konstruerte kjønnsroller, og deres etnisk-politiske gruppetilhørighet. Kvinnene uttrykte vekst i flere av PTGIs (Tedeschi & Calhoun, 2004) domener, men har likevel psykologiske lidelser relatert til fortsatt straffefrihet, statlig vold og sosial ekskludering i Guatemala. ; El presente estudio busca explorar la relación entre el contexto sociopolítico en Guatemala y las estrategias elegidas de las mujeres para sanar de las sequelas de la violencia de la guerra y del terrorismo de Estado (1960-1996). Se explora cómo las viudas de la organización de base Coordinadora Nacional de Viudas de Guatemala (CONAVIGUA ) han luchado para "defender la vida ", y cómo el contexto socio- político en la posguerra Guatemala influencia las estrategias que ellas eligen. El estudio explora además cómo las mujeres se han beneficiado de su activismo y compromisos con la búsqueda de la justicia a través de la participacíon en CONAVIGUA, y explora si através de esta lucha las mujeres experimentan cambios psicológicos positivos, como el Crecimiento Postraumático (PTG) (Tedeschi & Calhoun, 2004) . El estudio se basa en entrevistas a 19 viudas de cuatro municipios de la provincia de Chimaltetango en Guatemala. Las participantes son étnicamente Maya - Kakchiquel, con rangos de edad de 40-79 años. Las entrevistas fueron analizadas cone método de análisis fenomenológico interpretativo (IPA). Del análisis de IPA resultaron tres temas de orden superior; (1) Estrategias en el contexto de opresión generalizada; (2), Memorías dolorosas de la guerra y resistencia cultural; y (3), Crecimiento a través de participación, y retrocesos. Las mujeres hacen uso de múltiples estrategias para resistir y sobrevivir, incluyendo esfuerzos para explicarse las causas de la guerra, su participación política y económica y transgresión de roles de género, y esfuerzos para fortalecer la identidad cultural. Los roles de género socialmente construidos y la pertenencia étnica-política han influenciado cuáles estrategías han sido accesibles para las mujeres. Ellas experimentan crecimiento (PTG) en varios dominios del PTGI (Tedeschi & Calhoun, 2004), pero sufren de sequelas relacionadas con la continuada injusticia y exclusión social en Guatemala.

Injury is a major public health problem. In rich countries fall injures now kill more people than all other injury mechanisms together, because of global ageing and large-scale sustainable injury prevention programs for all other injury mechanisms but falls. Injuries from falls in the young are often trivial, but in old people falls may have devastating consequences. We used the Umeå Injury Database, 1993 – 2014, 220,014 injury events attended to by the emergency department: e.g., type of injury, localization, mechanism, activity and severity. Logistic regression was used to evaluate injury trends, Cox regression for associations between injury type, severity and recidivism. Fractures were responsible for 1⁄4 of all injuries and for 3⁄4 of trauma inpatient days. Fractures and contusions became more common with increasing age while sprains and wounds decreased with age. Injuries due to fall increased during the study period. Recurrent injuries accounted for some 40%, mostly in young men and in old women. Prior fractures and sprains were strongest predictors for recurrent serious injuries. The hip fracture incidence fell for the most important age/sex groups during the 22-year period, but the total number increased with 3,5%, due to an increasing elderly population. 40% of all hip fracture patients had sustained a previous injury. Multiple previous injuries also increase the risk of future hip fracture. No less than 12% hip fracture patients suffered a new one. With age, injury pattern changed, with more lower extremity fractures that also were more proximally located. Soft tissue injuries to the head/face also increased, also indicating that the ability to reduce and spread the impact of the kinetic energy is a key factor in geriatric trauma, in addition to tissue strength The most common, expensive and devastating injury mechanism, falls, are still outrageously neglected, especially concerning injury prevention, which has been so successful in reducing road traffic- and workplace-related deaths. Why? A common misconception is the primitive belief is that fall injuries are fated and therefore inevitable. There are also few economic and legal drivers to prevent falls, especially recurrent ones. Another reason is that GDPR has prohibited the injury database. Statistics on fall injuries are necessary for targeting preventive interventions. Without spying, no clue. On-line feedback of official statistics should be used to monitor the results. There are no technical, just legal hurdles. The Swedish parliament has since 1997 flagged a zero vision for road traffic injuries; in 2015 the government also launched a more modest goal for a 50% reduction of falls in the elderly. So far, nothing has happened. ; Skador är ett gigantiskt globalt folkhälsoproblem som enligt WHO dödar fler människor än tuberkulos, malaria och AIDS tillsammans. Skador drabbar individen med smärta/invaliditet, samhället med vårdkostnader och produktionsbortfall. Sverige har varit föregångare i trafiksäkerhetsarbetet, inom arbetslivets risker och inom barnsäkerhetsarbetet. År 2020 omkom 190 individer i trafiken, vilket är det lägsta antalet någonsin. Dödliga fall däremot, som senaste åren passerat över 1500 årligen, uppmärksammas betydligt mindre, kanske pga. att de ofta uppkommer i hemmet, drabbar äldre kvinnor och sannolikt också att de betraktas som ej möjliga att förebygga. Fallskador dödar fler än alla andra skador tillsammans och är nu det största trauma-problemet i rika länder. Vi analyserade 220 014 skadetillfällen som registrerats på akutmottagningen i Umeå 1993– 2014 i en bred översikt av skadepanoramat, med speciell inriktning på fall, den viktigaste och vanligaste skademekanismen. Vilka skadar sig flera gånger? Hur ökar tidigare skador risken för nya skador? Detta är speciellt intressant för höftfraktur. Målet är att förbättra det skadeförebyggande arbetet. Umeå hade en yngre befolkning än krans-kommunerna och närheten till akuten ökade umeåbornas akutbesök jämfört med de övriga kommunerna. Fallskador stod för nästan hälften, och hem- och fritidsskador dominerade panoramat. Efter medelåldern utgjorde fall ungefär samma procentuella andel av alla skademekanismer som den kronologiska åldern. Trafikskadorna utgjorde en femtedel, varav de cykelrelaterade utgjorde knappt hälften. Frakturer stod för en fjärdedel av alla skador, hälften hos äldre, och ansvarade för hela 75% av alla skade-relaterade vårddagarna. Men även mjukdelsskador var viktiga och utgjorde ungefär hälften av skadorna och en väsentlig del av vårddagarna på sjukhus. Upprepade skador utgjorde hos vuxna 40% av alla skador, vanligast hos unga män och äldre kvinnor. Att drabbas av en fraktur eller stukning ökade risken att ådra sig ytterligare en allvarlig skada. Hos yngre män fann vi att även hjärnskakning ökade risken för förnyad allvarlig skada. Med ökad ålder ökade risken betydligt för upprepad allvarlig skada. En 90- årig kvinna hade 10 gånger högre risk än en 20-årig. Tidigare skador gav en måttlig riskökning för höftfraktur. Även här framkommer att fraktur är den vanligaste skadetypen som föregår en höftfraktur. 40% av alla som drabbas av en höftfraktur har haft en eller flera tidigare skador och de som drabbas av höftfraktur är mer skadebenägna än de som inte drabbas av höftfraktur. Flera tidigare skador ökar också risken för framtida höftfraktur. Vi fann att 12% av alla med höftfraktur drabbas av en ytterligare höftfraktur. Förekomsten av höftfraktur ökar med en faktor på cirka 100 under livet—en exceptionell åldersfördelning, vilket troligen beror mer på falltendens och oförmåga att parera fall än enbart på benskörhet. Skadorna visar nämligen ett åldersrelaterat anatomiskt mönster där frakturerna i nedre extremiteten blir allt vanligare, och även centralt lokaliserade, närmare bålen. Även mjukdelsskador i ansikte/huvud ökar med åldern vilket också visar betydelsen av att kunna ta mot sig och dämpa rörelseenergin.iiiFör alla andra skadesituationer utom fall finns en utbyggd skadeprofylax. Antalet 80+ ökar kontinuerligt och kommer att ytterligare belasta sjukvården i framtiden. Tidigare frakturer med även andra skador och andra kända riskfaktorer som finns dokumenterade i patientjournalen borde kunna användas i ett riktat preventionsarbete. Men för att få kraftfull effekt krävs många andra åtgärder och inte minst informationskampanjer riktade till befolkningen. Att skador uppstår till följd av slump eller otur är en vanlig åsikt som är djupt rotad hos oss människor och som måste ändras. Resultaten av de massiva insatser som gjorts inom trafiken och arbetslivet har visat att det är möjligt; tiden är nu inne för att minska antalet fallskador. Regeringen har en nollvision för trafik-"olyckor" och formulerade 2015 en målsättning att halvera fallskadorna hos gamla. Men vad har hänt?

Sport has been increasingly recognized in social policy as a means of steering social change and as a method for responding to diverse social problems. The present study examines how rationales of social change are formed through 'sport as a means of responding to social problems'. Four research questions are posed: (1) How is it that sport can be thought of and articulated as a means of responding to social problems? (2) How are sport practices assumed to operate as a means of responding to social problems? (3) How are social problems represented when sport is promoted as a means of response? (4) What conduct, subjectivity and citizen competences are shaped within this regime of practice? The study focuses on the government of subjects' conduct, the formation of community and delineation of domains subjected to social change. The gradual shifts in the governmental rationality of the Swedish welfare state provide a framework for the study. Two kinds of empirical material are investigated. Initially, scientific knowledge is analysed; after this, a sport-based intervention, conducted in cooperation between a social entrepreneur, municipality and local sport clubs, is examined. In relation to scientific discourse, research on sport for social objectives would benefit from more theoretically driven constructionist perspectives related to welfare state transformations. In scientific discourse, rationales of social change in sport are conceived of as individual attainment of skills, competences and powers that are presumably transferable to other social spheres. Such discourse represents problems as individual problems. With respect to the sport-based intervention, individual change is promoted by representatives of the social entrepreneur in terms of providing subjects with motivational powers, which are shaped by role models and applied in "choosing the right track". By representing problems as risks, avoidance is formed as an individual opportunity. This positions subjects as being responsible for their own welfare and inclusion. Municipal policy makers view the intervention as a way to form community and social cohesion in response to tensions in society. They present sport (and the social entrepreneur) as a way to mobilize and activate civil society – which is associated with the potency of voluntarism, authentic leadership and personal relations based on common identity. Consequently, responsibility for responding to social problems is spread and elements of de-professionalized social work are imposed. To conclude, sport is conceptualized as a means of responding to social problems because sport practices are associated with individual agency and with an active civil society and moral community. The technologies and rationality of social change point out 'the self', 'the community' and 'the place' as locations where social change is possible, rather than the whole of society. For instance, the technologies of social change are based on activation and responsibilization of 'the self' and of 'the community'. These rationales of social change are based on a critique of welfarist governmentality and of the idea of governing from 'the social' point of view. Arguably, such discourse obscures more profound social reform. The study provides some empirical explorations illustrating how a range of tendencies and mutations in the governmental rationality of the welfare state and of social work are manifested in 'sport as a means of responding to social problems'. ; De senaste åren har idrott alltmer kommit att betraktas som ett socialpolitiskt verktyg med förväntningar om att åstadkomma social förändring och bidra till att lösa sociala problem. I den här avhandlingen undersöks hur den sociala förändringens rationalitet formas i relation till idén om 'idrott som en lösning på sociala problem'. Detta görs genom fyra frågeställningar: (1) Hur har idrott blivit möjligt att betrakta som en lösning på sociala problem? (2) Hur förmodas idrott i praktiken fungera som en lösning på sociala problem? (3) Hur representeras sociala problem när idrott lyfts fram som en lösning? (4) Vilken typ av uppförande, subjektivitet och medborgerliga färdigheter fostras genom att använda idrott som en lösning på social problem? Särskilt fokuseras på styrning av individers uppförande, skapande av gemenskap och sammanhållning samt gränsskapande kring vilka domäner som kan utsättas för förändring. Undersökningarna relateras till mer övergripande förändringar i den svenska välfärdsstatens styrningsrationalitet. Två empiriska material har undersökts: dels den vetenskapliga diskursen, dels olika företrädares beskrivningar av en idrottsbaserad välfärdsintervention för unga i risk för problem och exkludering, en verksamhet som sker i samverkan mellan en social entreprenör, kommun och föreningsliv. Avhandlingen pekar på vikten av teoretiskt driven forskning med konstruktionistiska perspektiv relaterade till välfärdsstatens och socialpolitikens förändring. I den vetenskapliga diskursen lyfts social förändring fram med avseende på individuell förändring genom tillägnande av färdigheter som antas kunna användas även i andra sociala sammanhang. Denna förståelse iscensätter de adresserade problemen som individuella problem. I idrottsledarnas beskrivningar av den sociala interventionen kan ungdomar motiveras individuellt, bygga självförtroende och självkänsla, genom att identifiera sig med positiva förebilder och ledare. Detta blir viktigt för att kunna "välja rätt väg i livet". Genom att framställa problem som risker blir de möjliga för individen att undvika. Detta positionerar ungdomarna som själva ansvariga för sin välfärd och inkludering. I politikernas beskrivningar lyfts idrotten fram som ett sätt att skapa gemenskap och sammanhållning som ett svar på spänningar och oro. Genom idrotten (och den sociala entreprenören) kan man mobilisera civilsamhällets föreningsliv vilket associeras med frivillighet, autentiskt ledarskap samt personliga och moraliska band baserade på gemensam identitet. Därmed kan ansvaret för att hantera sociala problem spridas mellan olika aktörer, något som även kan bidra till informalisering och de-professionalisering av det sociala arbetet. Sammanfattningsvis kan idrott konceptualiseras som en lösning på sociala problem därför att dess praktiker associeras med individuell aktivering samt med ett aktivt civilsamhälle som bygger på moralisk fostran och gemenskap. Den sociala förändringens teknologier och rationalitet pekar ut 'självet', 'gemenskapen' och 'platsen' som de domäner där förändring bedöms vara möjlig. Den sociala förändringens rationalitet bygger på aktivering och ansvarsgörande av 'självet' och 'gemenskapen'. Styrningsrationaliteten bygger på en långtgående kritik av välfärdsstatens sätt att styra där samhället i sin helhet betraktas som målpunkt. Genom sådan diskurs skyms mer genomgående samhällsförändringar. Avhandlingen utforskar empiriskt och illustrerar hur en rad tendenser och mutationer i välfärdsstatens styrningsrationalitet och i det sociala arbetet kommer till uttryck genom 'idrott som en lösning på sociala problem'.

Background Knowledges about health inequalities and their causes are a central concern in public health. Generally, these relate to the social patterning of health and the forces that affect health conditions in daily life. However, public health decision making has been criticized for excluding knowledges of particular importance for health equity. This poses a challenge since knowledges and understandings shape what policies and interventions are viewed as relevant, reasonable or even possible to think of. If certain knowledges are left out, there is a risk that both knowledge making and decision making with respect to health inequalities will exclude important measures. Since intersectionality encompasses a wide range of knowledge-making practices centered around social justice, it may contribute diverse knowledges of importance to health equity. Intersectionality has recently gained traction within public health and represents an important shift in conceptualizing how different dimensions of inequalities, such as sexism, classism and racism, interlock to generate social exclusion and marginalization instead of working separately, one by one. Aim The overall aim of this thesis is to explore the possibility of using intersectionality as a tool for knowledge diversification within public health. The specific research question is: What knowledges and understandings of health inequalities do the inter-categorical (studies I and II) and post-categorical (studies III and IV) approaches to intersectionality contribute and how are such contributions made? Material and methods The method of the cover story can be understood as a way of studying science or as a retrospective self-reflection based on the four individual studies, making up the material of the thesis. Specifically, the material was reassembled and retold in order to show how certain intersectional approaches generate different types of knowledges and understandings of health inequalities by involving different ways of operationalizing inequalities and managing categories. In study I, a scoping review of the quantitative international literature was undertaken with the aim of mapping and describing inter-categorical inequalities in mental health. Study II was a quantitative analysis of a population-based survey with the aim of mapping inter-categorical inequalities in mental health in the Swedish adult population. Study III was a policy analysis of a government bill that proposes a national strategy on alcohol, drugs, tobacco and gambling with the study aim to examine the equity-perspective of the bill through an intersectional lens. Study IV was a post-qualitative inquiry based on participatory observations and interviews with the study aim to explore the becoming of social divisions among seniors as they participate in health-promoting activities. Results The inter-categorical approach to intersectionality (applied in studies I and II) generated knowledges about health inequalities as quantitative mean differences between population groups, and highlighted unexpected patterns and unpredictable inequalities in mental health. This implies the importance of building responsive systems that regularly monitor inequalities across different intersectional positions and contexts so that services can be directed and adapted to those most in need. The post-categorical approach to intersectionality (applied in studies III and IV) generated knowledges about health inequalities as processes of marginalization, resistance, exclusion, or inclusion, and highlighted difficult trade-offs with respect to public health policy and practice. This enables a transformative way of thinking by providing the possibility of doing things differently in everyday practices in which marginalization and resistance becomes. Conclusion Different approaches to intersectionality contribute diverse knowledges and understandings about health inequalities. This is important since it expands the possibilities for fair decision making and health equity through different outlooks on social justice. Knowledge diversification through intersectionality could be particularly useful to release tension due to the restrictive forces of public health decision making and to increase accountability for the multiple social interests of the population. Thus, it has the potential to make public health decision making more flexible, transparent, reflexive, and democratic. ; Bakgrund Kunskaper om ojämlikheter i hälsa och deras orsaker är centrala inom folkhälsa. Dessa handlar generellt om hur hälsan är fördelad i befolkningen och om de strukturer som utgör förutsättningarna för hälsa i det dagliga livet. System för beslutsfattande inom folkhälsa har dock kritiserats för att utesluta vissa typer av kunskaper med särskild betydelse för jämlik hälsa. Det är en utmaning eftersom kunskaper och förståelser formar vad som anses vara relevanta, rimliga eller ens tänkbara åtgärder. Om vissa kunskaper utelämnas riskerar kunskapsproduktionen och beslutsfattandet att bortse från åtgärder med potential att öka jämlikheten i hälsa. Eftersom intersektionalitet är ett mångfacetterat begrepp som inbegriper en rad olika kunskaps-skapande praktiker med fokus på social rättvisa kan det bidra med kunskapsbredd för jämlik hälsa. Begreppet har nyligen vunnit mark inom folkhälsa och bidragit med en förändring i sättet att tänka kring hur dimensioner av ojämlikhet som sexism, klassism, och rasism gemensamt, snarare än var för sig, bidrar till socialt utanförskap och marginalisering. Syfte Det övergripande syftet är att utforska möjligheterna att använda intersektionalitet som ett verktyg för kunskapsbreddning inom folkhälsa. Den specifika frågeställningen är: Vilka kunskaper och förståelser om ojämlikheter i hälsa bidrar den inter-kategoriska (studie I och II) och post-kategoriska (studie III och IV) ansatsen till intersektionalitet med och hur? Material och metod Ramberättelsens metod kan förstås som ett sätt att studera vetenskap eller som en retrospektiv självreflektion baserad på avhandlingens material i form av fyra individuella studier. Mer specifikt har materialet omorganiserats och återberättats för att visa på hur vissa intersektionella ansatser generar olika kunskaper och förståelser om ojämlikheter i hälsa genom olika sätt att operationalisera ojämlikheter och hantera kategorier. Studie I var en kartläggande översikt baserad på internationell litteratur med syftet att kartlägga och beskriva inter-kategoriska ojämlikheter i psykisk hälsa. Studie II var en kvantitativ analys av en befolkningsbaserad enkätstudie med syftet att kartlägga inter-kategoriska ojämlikheter i psykisk hälsa i den svenska vuxna befolkningen. Studie III var en policyanalys av regeringens proposition om en ny strategi för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar med syftet att undersöka propositionens jämlikhetsperspektiv utifrån ett intersektionellt ramverk. Studie IV var en post-kvalitativ undersökning baserad på deltagande observationer och intervjuer med syftet att utforska uppförandet av sociala skillnader under hälsofrämjande aktiviteter för seniorer. Resultat Den inter-kategoriska ansatsen (studie I och II) generade kunskaper om ojämlikheter i hälsa som kvantitativa medelvärdesskillnader mellan intersektionella grupper vilket belyste oväntade mönster och oförutsedda ojämlikheter i psykisk hälsa. Detta ansågs antyda vikten av att bygga lyhörda system som regelbundet övervakar ojämlikheter mellan olika intersektionella positioner och sammanhang så att åtgärder kan formas och riktas med hänsyn till de med störst behov. Den post-kategoriska ansatsen (studie III och IV) genererade kunskaper om intersektionella ojämlikheter i hälsa som processer i termer av marginalisering, motstånd, uteslutning och inkludering vilket belyste svåra avvägningar inom folkhälsopolicy och praktik. Detta ansågs möjliggöra ett transformativt tankesätt genom att bidra med möjligheten att göra saker annorlunda i den dagliga praktiken där marginalisering och motstånd uppstår. Slutsats Olika intersektionella ansatser bidrar med olika kunskaper och förståelser av ojämlikheter i hälsa. Detta är viktigt eftersom det utvidgar möjligheterna till ett välavvägt beslutsfattande och en jämlik hälsa genom olika syn på social rättvisa. Kunskapsbreddning genom intersektionalitet kan vara särskilt användbart för att öka ansvarsskyldigheten gentemot befolkningens olika intressen och behov. På så sätt har intersektionalitet potential att bidra till ett mer flexibelt, transparent, reflexivt och demokratiskt beslutsfattande inom folkhälsa.

Frontline work is most often performed in direct encounters with clients. Several scholars have developed models and methods for analysing these encounters to explain the distinctive features of discretionary practices. Such an analysis must move between several layers of social reality, and therefore it requires the integration of several different types of data. In this article our main objective is to develop a 'multi-level' approach for understanding how discretionary practices grow in the interplay between conditions at institutional, as well as interactional and individual levels. We hope to contribute to an enhanced understanding of frontline work in today's public sector. Our data comes from a group of officials in the Swedish Social Insurance Agency (SSIA) investigating the needs and rights of applicants to receive sickness compensation (sickness pension). It includes recorded phone conversations, qualitative interviews, and both administrative and regulative documents. In spite of being a strictly regulated business, and even in cases of very similar situational conditions, the analysis reveals important variations between officials in their approaches to clients, and in ways of acting in dilemmatic situations. Such variations are traced back to individual-level differences in moral dispositions and professional beliefs. ; Introduktion på svenska I den här artikeln diskuteras arbetsvillkoren för handläggare på Försäkringskassan som utreder och beslutar om människors rätt till sjukbidrag (sjukpension). Som sådana är de typiska så kallade gräsrotsbyråkrater (Street-Level Bureaucrats, Lipsky 2010) som i mötet med klienter/sökande har att tillämpa lagstiftning och regelverk i bedömning och beslut gällande enskilda individers situation och behov. Den delstudie som ligger till grund för artikeln har utvecklats inom ramen för ett forskningsprojekt: Samtalspraktiker i mötet mellan handläggare och försäkrad: En studie av hur Försäkringskassans uppdrag, målsättningar och regelverk hanteras och omsätts i handling i samtal med de försäkrade, som vi genomfört under åren 2016–19 (finansiär Forte). För människor som drabbats av sjukdom och ohälsa är Försäkringskassan (FK) den viktigaste myndigheten inom det svenska socialförsäkringssystemet. FK's övergripande vision är: "… ett samhälle där människor känner trygghet om livet tar en ny vändning." På senare år har dock myndigheten drabbats av stark kritik från såväl allmänhet som forskare och opinionsbildare. Denna kritik handlar först och främst om att sjuka människor utan reella möjligheter att försörja sig själva i allt högre grad kommit att nekas sjukskrivning (och sjukersättning). Kritiken drabbar i hög grad kassans uppdragsgivare, dvs. politikerna i regering och riksdag för att dessa driver en omänsklig politik där målsättningar om kostnadseffektivitet och besparingar prioriteras på bekostnad av ekonomiskt stöd och hjälp till människor som saknar försörjning till följd av sjukdom (se t.ex. Altermark 2020). Kritik har emellertid också framförts av flera forskare om att kassan går än längre än de har mandat för, att de avsiktligt feltolkar lagar mm i sina avslag när sjuka människor söker ekonomisk hjälp (Mannelqvist 2019). De som ska omsätta bestämmelserna i enskilda fall är kassans handläggare. Typiskt för en sådan grupp gräsrotsbyråkrater är att de ska tillämpa allmänna regler på unika fall. I deras yrkesroll ligger då att tolka, omsätta och prioritera hur regler ska tillämpas utifrån den individuella klientens specifika situation och förutsättningar. Detta kräver ett omdöme och en balans, samt inte minst ett handlingsutrymme att balansera och prioritera i regeltillämpningen. Ofta handlar det då om att väga specifika bestämmelser mot helheten i den sökandes situation och möjligheter till rehabilitering. Rättssäkerhet är inte enbart en fråga om tillämpning av "lagens bokstav" utan även av dess syfte och anda. Försäkringskassans handläggare är idag mycket hårt styrda i sin yrkesutövning. I takt med glidningen mot en mer restriktiv sjukförsäkringspolicy och en allt striktare administrativ styrning i kassan har deras handlingsutrymme inskränkts avsevärt jämfört med tidigare. För det första, såväl i fråga om sjukpenning som sjukersättning ska den sökandes befintliga arbetsförmåga prövas mot möjligheten att ta ett normalt förekommande arbete. Om sådan möjlighet finns utgår inget bidrag. Trots formuleringen normalt förekommande skall kassan inte bedöma om sådana arbeten de facto existerar på arbetsmarknaden (vilket naturligtvis är en logisk motsägelse). Det handlar enbart om huruvida personen rent fysiskt/intellektuellt kan utföra vissa arbetsmoment (med eller utan särskilt stöd och särskilda hjälpmedel) som man föreställer sig förekommer i vissa arbeten (se t ex Bruhn m fl. 2018 i denna skriftserie). Denna bestämmelse har vidare lett till att de i sammanhanget så avgörande läkarutlåtandena underkänns i allt högre utsträckning. Kassans handläggare instrueras att leta 2 öppningar för vissa arbeten som skrivande läkare inte "täppt till" (således oavsett om de existerar på arbetsmarknaden eller ej). För det andra så har den interna handläggningen av ärenden via dels krav om kostnadseffektivitet, dels team uppföljningar, obligatorisk insyn från så kallade specialister i bedömningarna samt öppen insyn via digitalisering mellan kollegor och ledning i ärendehanteringen. Det senare har lett till starkare intern kontroll och nedslag vid eventuella avvikelser (se t.ex. Hollertz m.fl.). Trots den allt hårdare styrningen existerar fortfarande ett handlingsutrymme för handläggare när det gäller att väga in utredning och beslut i relation till dilemmat mellan rättssäkerhet och likabehandling å ena sidan och individens unika situation och uppenbara behov å den andra. I vårt projekt blev det tydligt att trots den hårda styrningen så agerar enskilda handläggare ofta ganska olika i hur de utreder och beslutar i enskilda fall. Balansen i ovan nämnda dilemma sker utifrån lite olika utgångspunkter. Vissa lyfter klart och tydligt det som handlar om omsorgen om den enskilde, om dennes rätt tilltrygghet i enlighet med den officiella visionen, andra håller strikt på att regler ska tillämpas på samma sätt, lika för alla, oavsett att viktiga tillkommande fakta i det individuella fallet till dels förskjuter bilden. Hur detta är möjligt i en så hårt styrd verksamhet och hur man kan förstå varför, är temat i den här artikeln. Vi menar att detta i grund handlar om handläggarens yrkesrollsuppfattning. Detta är inget specifikt för vårt fall utan en problematik som uppenbart existerar inom de flesta yrken där utövaren besitter egenkontroll och handlingsutrymme. Orsakerna till sådana olikheter i handlingsmönster bland utövarna av en och samma yrkesroll inom en och samma organisatoriska kontext diskuteras sällan inom forskning kring gräsrotsbyråkrater. Artikeln innehåller ett förslag om teoretisk analytisk utveckling av förståelsen för fenomenet genom tillämpningen och integration med sociologisk rollteori men också teorier om professionella grupper. Vi menar att en sådan integrering bidrar till att utveckla förståelsen för hur gräsrotsbyråkraterna utnyttjar sitt handlingsutrymme i yrkesutövningen. Det ger dessutom argument för vikten av en diskurs kring vilka som rekryteras till tjänster som till sin karaktär innebär socialt arbete. Referenser till introduktionen : Altermark, N., 2020. Avslagsmaskinen. Byråkrati och avhumanisering i svensk sjukförsäkring. Stockhom: Verbal. Bruhn A., Ekström M. & Thunman E., 2017. Swedish Social Insurance officials struggling with the vagueness of the work ability concept. The case of work sickness compensation. Working Papers and Reports Social work nr 11. Hollertz, K., Jacobsson, K. & Seeing, I., 2018. Organisational governance of activation policy: Transparency as an organisational ideal in a Swedish welfare agency, in International Social Security Review 71 (4) 71-89. Lipsky, M., 2010. Street Level Bureaucracy. Dilemmas of the individual in public services. New York: Russell Sage Foundation. Mannelqvist, R., 2019. Rättsutlåtande angående läkarintyg för sjukpenning. LO/TCO Rättsskydd.

Både immun- og thyreoideahormon-systemerne er vigtige for human fysiologi og sundhed. Fra tidligt i fosterstadiet er de også vigtige for en normal udvikling, men samtidigt yderst sårbare over for påvirkning fra kemikalier. Hvis der sker forstyrrelser under udviklingen kan begge systemer blive påvirkede, og det kan blandt andet have negative konsekvenser for immunfunktionen, adfærd og kognitive evner senere i livet. De rette niveauer af thyreoideahormonerne er afgørende for hjernens udvikling, og mange studier har vist sammenhænge mellem lave thyroxin(T4)-niveauer i gravide og skadelige effekter på deres børns adfærd og intelligenskvotient (IQ). Poly-og perfluorerede stoffer (PFAS) er blevet kædet sammen med immuntoksicitet og thyreoideahormonforstyrrelser. Stofferne udgør en potentiel sundhedsrisiko for mennesker, da de findes overalt i miljøet, er persistente, og menneskers udsættelse for stofferne er universel. På trods af dette, er der stadig adskillige PFASer, hvis toksicitet er stort set ukendt. Det gælder også perfluorhexansulfonat (PFHxS). Dette PhD-projekt har derfor haft til formål, ved hjælp af rotteforsøg, at undersøge PFHxSs toksiske effekter på udviklingen, med et særligt fokus på effekter i reproduktions-, thyreoideahormon- og immunsystemet. Derudover blev PFHxS undersøgt for kombinationseffekter ved at udsætte rotterne for både PFHxS og en blanding af 12 hormonforstyrrende kemikalier, som er repræsentative for, hvad mennesker udsættes for i dagligdagen. Studierne viste, at udsættelse for PFHxS i kombination med blandingen af miljøkemikalier førte til øget toksicitet af PFHxS for nogle effekter, og at PFHxS og blandingen af miljøkemikalier kunne potentiere effekten af hinanden. Dette indikerer, at den nuværende europæiske metode til regulering af kemikalier, hvor risikovurdering foretages for et kemikalie ad gangen, kan undervurdere risikoen for mennesker, som jo i dagligdagen udsættes for en kompleks blanding af kemikalier. Det vigtigste fund i de udførte dyrestudier var at PFHxS nedsatte niveauet af thyreoideahormoner hos både mødre og unger. Der sås ikke nogen tydelig aktivering af hormonaksens feed-back mekanismer. Der var ikke nogen klar sammenhæng mellem de nedsatte thyreoideahormonniveauer under udviklingen og adfærdseffekter i ungerne, men ud fra litteraturen tyder det på, at de anvendte tests er ufølsomme over for ændret hjerneudvikling der er opstået som konsekvens af thyreoideahormonforstyrrelser under udviklingen. Hos gravide kvinder ses mindre nedsættelser i T4 niveauerne imidlertid at have en effekt på komplekse funktionelle parametre som sprogudvikling og IQ hos deres børn, hvilket jo ikke kan måles i rotter. For at kunne beskytte hjerneudviklingen hos mennesker er der derfor et stort behov for udvikling af nye testmetoder, så man i dyreforsøg kan måle effekter på hjerneudviklingen som følge af påvirkning af thyreoidea-hormonsystemet. Der er især et behov for tests som er følsomme overfor moderate nedsættelser i thyreoideahormonniveauet (T4 reduktion<50%). Sådanne tests er helt nødvendige, fordi brugen af hormonforstyrrende kemikalier reguleres på baggrund af anerkendte tests, der påviseligt har ført til skadelige effekter i dyr. Indtil sådanne tests for skadelige effekter i forsøgsdyr er udviklet, kan et kompromis for at beskytte hjerneudvikling hos mennesker være, at anse nedsættelse af T4-niveauet som en skadelig effekt i sig selv. I vores studie viste udsættelse for PFHxS begrænsede effekter på immunsystemet. Men et ikke optimalt studiedesign forhindrede desværre, at der kunne drages konklusioner på især de funktionelle parametre, som i teorien skulle være de mest følsomme indikatorer for immunfunktionen. Ved den højest undersøgte dosis tydede det på, at udsættelse for PFHxS nedsatte vægten af immunorganer, men dette kunne ikke bekræftes i det store forsøg, som blev udført med lavere doser. Derfor vil yderligere studier af PFHxS's mulige immuntoksicitet være nødvendige. ; Both the immune and the thyroid hormone systems are integral to human physiology and health. They are also important for normal development from early in fetal life, but simultaneously vulnerable to chemical exposures and disruption during fetal and early postnatal life. If disrupted during development, both systems can become compromised leading to negative consequences later in life. This includes effects on immune function, neurobehavior and cognitive abilities. In fact, since thyroid hormones are crucial for brain development there are correlations between low maternal serum thyroxine (T4) levels and subsequent adverse effects on child neurobehavior and intelligence quotient (IQ). Poly- and perfluoroalkylic substances (PFAS) are compounds linked to immunotoxicity and thyroid hormone disruption. They are ubiquitous and persistent in the environment and human exposure is universal, hence a potential risk to human health. Yet the toxicity potential of several PFASs, including perfluorohexane sulfonate (PFHxS), remains largely unknown. This PhD project therefore aimed at investigating the developmental toxicity of PFHxS, with an emphasis on the reproductive, the thyroid hormone and the immune systems. PFHxS toxicity was further investigated in combination with exposure to a human-relevant mixture of 12 endocrine disrupting chemicals. These studies showed that, for some endpoints, there was increased sensitivity to PFHxS exposure when it was combined with the mixture and that PFHxS and the mixture could potentiate the effect of each other. This indicates that the current European approach for regulating chemicals, relying on risk assessment of one chemical at a time, may underestimate the risk to humans who are exposed to a multitude of chemicals on a daily basis. The main finding in these studies was that PFHxS reduced maternal and offspring thyroid hormone levels. This happened without apparent activation of the compensatory feedback responses. We were not able to correlate the decreased thyroid hormone levels to behavioral effects in the offspring, but the literature suggests that the employed tests are insensitive measures of altered brain development due to developmental thyroid hormone reductions. In humans, however, even smaller reductions in thyroid hormone levels during development, may affect complex functional parameters as language development and IQ, endpoints which are not measurable in rodents. Hence, in order to protect human brain development there is a strong need for development of new test methods for identification of adverse effects on brain development due to disruption of the thyroid hormone system. Preferably, these would include assays that are sensitive to more moderate reductions of thyroid hormone levels (reduction in T4<50%). Such tests are necessary because the legislative framework for regulating the use of chemicals relies on assays showing downstream adverse outcomes. Until a suitable test for adverse effects due to developmental thyroid hormone disruption has been identified, a compromise designed to protect human cognition could be to regard decreased serum T4 as an adverse outcome in itself. PFHxS exposure had limited effects on the immune system in our study; however, a faulty study design impedes conclusions on especially functional immune endpoints, which in theory should be the most sensitive measure of immune competence. At the highest tested dose, PFHxS may reduce immune organ weights, but this could not be replicated in the larger study that investigated lower doses. Hence, further studies of immunotoxicity of PFHxS are warranted.

Domestication has resulted in animals with broad variations between as well as within breeds, which allows for the selection and breeding of animals for preferred traits. This selection has affected both the genotypes and phenotypes of animals. In dogs, it has allowed for breeding for different purposes, such as companionship or the performance of specific tasks, e.g., herding, hunting, searching and protecting. Each of these types of working dogs has specific traits that are, in part, controlled by genes; however, genes are not solely responsible for the variations in the traits of an individual. The environment also plays a role, which has been studied in rodents and primates in recent decades. For instance, it has been shown that the amount of maternal care that a rat receives as a pup affects its temperament later in life; the more maternal care, i.e., licking, grooming and arched-back nursing (LG-ABN), that a rat receives, the more stress resistant, less reactive and more explorative it will be as an adult. However, the question is whether this is also true for dogs, and the investigation of how temperament in dogs is affected by environmental factors early in life is the main objective of this thesis. Three of the studies presented in this thesis focused on investigating the general parameters, particularly maternal care, that influences offspring behaviour to contribute to the understanding of temperament development in military working dogs. One of these studies concentrated on the environmental factors that influence dogs early in life, and the results indicated that some factors, such as parity, litter size and birth season, affect temperament later in life. Another study investigated how females take care of their young, and the results demonstrated that females consistently vary in their maternal style during the first three weeks postpartum and that this variation affects the temperament of the offspring. The third study focused on factors in the home environment, and the results showed that dogs approved through the evaluative temperament test were significantly associated with being hyperactive or restless and having difficulty settling down in the home environment. However, those dogs were also left home alone for more hours in a day than non-approved dogs. To be able to operate functionally, a military working dog needs to possess certain traits, or a certain temperament, and a vital characteristic is the way it responds to and copes with stress. This was investigated during an evaluative temperament test used to select dogs suitable for further training. Surprisingly, the results showed that the dogs approved for further training had significantly higher levels of salivary cortisol both before and after the test compared with the non-approved dogs. These findings may be of profound importance for understanding individual variations in behaviour and improving breeding schemes for working dogs. ; För över 15 000 år sedan började våra anfäder avla på vargar och lade då grunden för den uppsjö av olika hundraser vi ser idag. Exakt hur den här processen såg ut, när eller vart den startade vet vi faktiskt inte med säkerhet, men att vargen/hunden var det första djur att påbörja en sådan förändring, det vet vi. Att aktivt välja ut och avla på önskvärda egenskaper påverkar och förändrar gradvis djuret. Den här förändringen styrs i hög grad av gener, vilket medför att ett djurs s.k. genotyp förändras. Den här förändringsprocessen, där ett djur gradvis anpassas till ett liv som tamdjur, kallas för domesticering och innebär inte bara att djuret förändras genetiskt, utan också att den ändrar utseende och beteende, dvs. djurets fenotyp ändras också. Det är därför vi bl. a. ser så många olika hundraser som vi gör idag, allt från en liten hårlös Chihuahua till en stor raggig St. Bernard. Alla är de hundar, men de ser väldigt olika ut och har delvis olika egenskaper eller temperament. Det medför att de passar till att göra olika saker och därför också kan vara till stor nytta i samhället i allt från sällskapshunden som kan lära sig leta kantareller, till olika typer av tjänstehundar. Bra ledarhundar åt synskadade, polishundar som söker försvunna människor och narkotika, och försvarsmaktens tjänstehundar som kan förhindra angrepp eller terrorverksamhet genom att leta efter t ex. bomber och vapen - alla kan i förlängningen innebära ökad livskvalité och räddade människoliv. Men för det krävs att hunden passar för jobbet. Det är både generna, arvet och olika miljöfaktorer i den tidiga uppväxten som avgör egenskaperna hos en individ. Det är något som har visat sig gälla till exempel för råttor och primater. Studier på råttor har exempelvis pekat på att mängden omvårdnad en råtta får som liten (t ex hur mycket mamman slickar sina barn) påverkar dess egenskaper som vuxen. Och att ju mer omvårdnad de fått, desto mer stresståliga, mindre nervösa och mer nyfikna blev de. Även i studier på människor pekar resultaten i samma riktning. Men gäller detta även för våra hundar? För att öka kunskapen om och förståelsen för hur tidiga erfarenheter påverkar temperament, stress och arbetsförmåga hos våra blivande tjänstehundar i försvarsmakten har därför en rad olika studier på området genomförts. Den här avhandlingen fokuserar således på att undersöka vilka generella tidiga erfarenheter och faktorer i den tidiga uppväxtmiljön som tycks kunna vara med och påverka temperamentet hos våra tjänstehundar. Specifikt undersöker den hur tikens omvårdnad påverkar vissa egenskaper. Avhandlingen undersöker vidare hur stresståliga våra hundar är och hur detta yttrar sig i samband med de lämplighets test som hundarna genomgår i syfte att bedöma vilka individer som bör gå vidare till fortsatt träning efter ett och ett halvt års ålder. Resultaten i en studie visar att de hundar som bedömts som lämpliga vid lämplighetstestet något oväntat uppvisade ett högre påslag av stresshormonet kortisol, och i en annan studie att lämpliga hundar bedömts vara hyperaktiva/rastlösa och ha vissa svårigheter att ta det lugnt i hemmiljö. Detta samtidigt som de uppvisade en önskvärd temperamentsprofil vid uttagningsprovet, vilket kan antyda att dessa hundar är mer flexibla och motståndskraftiga mot stress, vilket skulle kunna vara resultatet av en lyckad avel. Vidare visade resultaten att det finns generella faktorer i den tidiga uppväxtmiljön, såsom tikens tidigare erfarenhet av att vara mamma, kullstorlek och när på året kullen föds, som är med och påverkar olika egenskaper. Den visar också att tikarnas sätt att ta hand om sina valpar varierade men var konsekvent under den första omvårdnadstiden på tre veckor och att det finns en koppling mellan mammans omvårdnads-stil och hur deras valpar blir som vuxna. Sammantaget visar avhandlingen att det finns faktorer i den tidiga uppväxtmiljön som påverkar temperamentet senare i livet på våra tjänstehundar. ; The ISBN 987 -91-7685-945-2 in the thesis is incorrect. Correct ISBN is 978 -91-7685-945-2.

Domestication has resulted in animals with broad variations between as well as within breeds, which allows for the selection and breeding of animals for preferred traits. This selection has affected both the genotypes and phenotypes of animals. In dogs, it has allowed for breeding for different purposes, such as companionship or the performance of specific tasks, e.g., herding, hunting, searching and protecting. Each of these types of working dogs has specific traits that are, in part, controlled by genes; however, genes are not solely responsible for the variations in the traits of an individual. The environment also plays a role, which has been studied in rodents and primates in recent decades. For instance, it has been shown that the amount of maternal care that a rat receives as a pup affects its temperament later in life; the more maternal care, i.e., licking, grooming and arched-back nursing (LG-ABN), that a rat receives, the more stress resistant, less reactive and more explorative it will be as an adult. However, the question is whether this is also true for dogs, and the investigation of how temperament in dogs is affected by environmental factors early in life is the main objective of this thesis. Three of the studies presented in this thesis focused on investigating the general parameters, particularly maternal care, that influences offspring behaviour to contribute to the understanding of temperament development in military working dogs. One of these studies concentrated on the environmental factors that influence dogs early in life, and the results indicated that some factors, such as parity, litter size and birth season, affect temperament later in life. Another study investigated how females take care of their young, and the results demonstrated that females consistently vary in their maternal style during the first three weeks postpartum and that this variation affects the temperament of the offspring. The third study focused on factors in the home environment, and the results showed that dogs approved through the evaluative temperament test were significantly associated with being hyperactive or restless and having difficulty settling down in the home environment. However, those dogs were also left home alone for more hours in a day than non-approved dogs. To be able to operate functionally, a military working dog needs to possess certain traits, or a certain temperament, and a vital characteristic is the way it responds to and copes with stress. This was investigated during an evaluative temperament test used to select dogs suitable for further training. Surprisingly, the results showed that the dogs approved for further training had significantly higher levels of salivary cortisol both before and after the test compared with the non-approved dogs. These findings may be of profound importance for understanding individual variations in behaviour and improving breeding schemes for working dogs. ; För över 15 000 år sedan började våra anfäder avla på vargar och lade då grunden för den uppsjö av olika hundraser vi ser idag. Exakt hur den här processen såg ut, när eller vart den startade vet vi faktiskt inte med säkerhet, men att vargen/hunden var det första djur att påbörja en sådan förändring, det vet vi. Att aktivt välja ut och avla på önskvärda egenskaper påverkar och förändrar gradvis djuret. Den här förändringen styrs i hög grad av gener, vilket medför att ett djurs s.k. genotyp förändras. Den här förändringsprocessen, där ett djur gradvis anpassas till ett liv som tamdjur, kallas för domesticering och innebär inte bara att djuret förändras genetiskt, utan också att den ändrar utseende och beteende, dvs. djurets fenotyp ändras också. Det är därför vi bl. a. ser så många olika hundraser som vi gör idag, allt från en liten hårlös Chihuahua till en stor raggig St. Bernard. Alla är de hundar, men de ser väldigt olika ut och har delvis olika egenskaper eller temperament. Det medför att de passar till att göra olika saker och därför också kan vara till stor nytta i samhället i allt från sällskapshunden som kan lära sig leta kantareller, till olika typer av tjänstehundar. Bra ledarhundar åt synskadade, polishundar som söker försvunna människor och narkotika, och försvarsmaktens tjänstehundar som kan förhindra angrepp eller terrorverksamhet genom att leta efter t ex. bomber och vapen - alla kan i förlängningen innebära ökad livskvalité och räddade människoliv. Men för det krävs att hunden passar för jobbet. Det är både generna, arvet och olika miljöfaktorer i den tidiga uppväxten som avgör egenskaperna hos en individ. Det är något som har visat sig gälla till exempel för råttor och primater. Studier på råttor har exempelvis pekat på att mängden omvårdnad en råtta får som liten (t ex hur mycket mamman slickar sina barn) påverkar dess egenskaper som vuxen. Och att ju mer omvårdnad de fått, desto mer stresståliga, mindre nervösa och mer nyfikna blev de. Även i studier på människor pekar resultaten i samma riktning. Men gäller detta även för våra hundar? För att öka kunskapen om och förståelsen för hur tidiga erfarenheter påverkar temperament, stress och arbetsförmåga hos våra blivande tjänstehundar i försvarsmakten har därför en rad olika studier på området genomförts. Den här avhandlingen fokuserar således på att undersöka vilka generella tidiga erfarenheter och faktorer i den tidiga uppväxtmiljön som tycks kunna vara med och påverka temperamentet hos våra tjänstehundar. Specifikt undersöker den hur tikens omvårdnad påverkar vissa egenskaper. Avhandlingen undersöker vidare hur stresståliga våra hundar är och hur detta yttrar sig i samband med de lämplighets test som hundarna genomgår i syfte att bedöma vilka individer som bör gå vidare till fortsatt träning efter ett och ett halvt års ålder. Resultaten i en studie visar att de hundar som bedömts som lämpliga vid lämplighetstestet något oväntat uppvisade ett högre påslag av stresshormonet kortisol, och i en annan studie att lämpliga hundar bedömts vara hyperaktiva/rastlösa och ha vissa svårigheter att ta det lugnt i hemmiljö. Detta samtidigt som de uppvisade en önskvärd temperamentsprofil vid uttagningsprovet, vilket kan antyda att dessa hundar är mer flexibla och motståndskraftiga mot stress, vilket skulle kunna vara resultatet av en lyckad avel. Vidare visade resultaten att det finns generella faktorer i den tidiga uppväxtmiljön, såsom tikens tidigare erfarenhet av att vara mamma, kullstorlek och när på året kullen föds, som är med och påverkar olika egenskaper. Den visar också att tikarnas sätt att ta hand om sina valpar varierade men var konsekvent under den första omvårdnadstiden på tre veckor och att det finns en koppling mellan mammans omvårdnads-stil och hur deras valpar blir som vuxna. Sammantaget visar avhandlingen att det finns faktorer i den tidiga uppväxtmiljön som påverkar temperamentet senare i livet på våra tjänstehundar. ; The ISBN 987 -91-7685-945-2 in the thesis is incorrect. Correct ISBN is 978 -91-7685-945-2.

This report presents the results of an innovative and national study on Lifecourse, Generation and Gender (LOGG), including the responses of 10 570 Norwegians between 18 and 79. The aim of the study was to gather information about central transitions in the life-course. The present report is one of two reports from the LOGG Health and Care project, which is financed by the Norwegian Ministry of Health and Long-term Care. This report describes social variation in health and health-related behaviour. A life-course perspective is used throughout the report and underlines the importance of time in relation to health and health-related behaviour, whether this concerns ageing, life phase or cohort. Results of the report provide pointers for further analyses within the study, including longitudinal analyses. Chapter 1 presents the background for the project and the research questions. Chapter 2 explores age-related patterns of social variation in health and whether such patterns differ across health domains. Chapter 3 presents social variation in health-related behaviour and explores the interrelation between different types of health problems and health-related behaviours. Finally, Chapter 4 provides a description of social conditions during childhood and their impact on health and health-related behaviour in adult life. Social variation in health (Chapter 2)The results of Chapter 2 indicate that social inequality in health, as measured by educational attainment, can be quite large and is related to both life phase and gender. The strength of these relationships depends upon which health domain is considered: general health, mental health, or functional limitations. Social inequalities in general health and functional limitations are largest in mid-life, which is in line with the accumulation of disadvantages hypothesis. Social inequality in mental health is largest among younger age groups, and especially in women. Thirty-seven percent of young women with basic education and 16 % of young women with highest levels of education report depressive symptoms. An important question is whether these large social inequalities are characteristic for the life stage of young women and disappear with ageing of this cohort, or whether high rates of depressive symptoms persist or even exacerbate in later years. Scores for measures of general health tend to stabilize among the oldest respondents (70-79 years). Selective attrition is one likely explanation, but changed expectations regarding health may also contribute to more positive responses to such general measures. The sharp increase in functional limitations among the oldest with high education may be interpreted as postponed morbidity. One in three people aged 18-66 years has a longstanding illness, and half of these have a limiting longstanding illness. Within this group we find smaller social inequalities in the different health domains compared to the sample as a whole. Nevertheless, high education also seems to protect those who relatively early in life are confronted with a limiting longstanding illness. Social variation in health-related behaviour (Chapter 3)The results of Chapter 3 underline that health-related behaviour is strongly related to age and life phase. Increasing age is associated with increasing use of medications. However, the gender gap in use of for example painkillers and sleeping medications increases with age, and so does social inequality. Between age 50 and 66, 31 % of women with lowest educational attainment and 12 % of women with highest educational attainment have used painkillers during the last month. These patterns partly reflect social differences in health and functioning. In addition they may reflect differences in lifestyles between more and less educated people in this particular stage of life. After age 50, there is a noteworthy risein social inequality in regular alcohol consumption and in yearly visits to the dentist. Regular alcohol consumption particularly increases among seniors with high levels of education. Yearly visits to the dentist are declining particularly in elderly men with lower levels of education. Large social inequality in daily smoking is found in young and middle-aged adults (age 30 to 49). Differences between those with highest and lowest educational levels are up to 30 percentage points. Health promotion and disease prevention initiatives have especially targeted smoking and physical activity. Results from the present report suggest that these initiatives may need to be adapted to young and middle-aged adults with lower educational levels. Health is a major precondition for physically activity, in particular below 67 years. This is also the case for daily smoking, obesity and use of health care services. The direction of causality can go both ways. Consequences of unfavourable health-related behaviour typically accumulate over time and may first be observed in later life. As we live longer, it is important that health promotion and disease prevention initiatives continue to have focus on health-related behaviour early in life. Social conditions during childhood and their implications for health and health-related behaviour (Chapter 4)Chapter 4 describes the impact of childhood social conditions (parental divorce, father's education and school problems) on health and health-related behaviour in adult life (physical limitations, mental health, daily smoking and obesity). Parental divorce during childhood has a clear negative impact on mental health and daily smoking in adult years, even after controlling for the effect of own education. However, high educational attainment of the father may function as a buffer against the negative effects of parental divorce in childhood. Father's higher educational attainment is also associated with fewer physical limitations and less daily smoking. However, this is an indirect effect, mediated by own educational attainment. Among women, higher educational attainment of the father is associated with lower levels of obesity. Between 30 and 39 years of age, 23 % of the women with less educated fathers were considered obese compared to 9 % among women with higher educated fathers. This direct effect was somewhat reduced, but persisted, even after taking own educational attainment into account. Seen from a life-course perspective, these results may imply that the risk for obesity accumulates particularly in women with less educated fathers. School problems pose a risk factor for physical limitations, mental health and daily smoking in adult life. In general, the impact of social conditions during childhood is less strong among the oldest respondents (60-79 years). The general and retrospective nature of the item measuring problems at school is particularly vulnerable to measurement bias, which may differ across cohorts. Nevertheless, findings indicate more school problems during childhood in younger than older cohorts. This, together with their impact on health and health-related behaviour in adult life, may imply that school problems are an increasing public health problem. ; Rapporten tar for seg sosial variasjon i helse og helseatferd i ulike aldersgrupper. Utgangspunktet er en ny og landsdekkende undersøkelse om livsløp, generasjon og kjønn (LOGG/NorLAG). Analysene av variasjoner i helse og helseatferd, og av de mekanismer som former dem, gir viktige innspill til politikkområder som aktiv aldring, nedbygging av funksjonshemmende barrierer, framtidige omsorgsutfordringer og utjevning av sosiale helseforskjeller. Rapporten gir en første beskrivende analyse av helse og helseatferd for ulike sosiale grupper og alderstrinn, og resultatene brukes som en pekepinn for videre arbeid med materialet, blant annet longitudinelle analyser. Undersøkelsen viser at det er til dels store forskjeller i helse som er knyttet til livsfase og kjønn. Også helseatferd endres gjennom livet, og endringene kan variere med kjønn og livsfase. I rapporten diskuteres det videre hvordan sosiale forhold i barndommen henger sammen med helse og helseatferd i voksen alder. Resultatene tyder på at grunnlaget for sosial skjevhet delvis blir dannet i barndommen, og at de forsterkes gjennom livsløpet.